Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående tillsättning af presterliga tjenster.

1883-05-17 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:27, Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående tillsättning af presterliga tjenster.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

f

N:o 27.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1883.

— — — —. Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag

angående tillsättning af presterliga tjenster.

(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 23 och 39.)

Till Konungen.

En förändring i våra presterliga befordringslagar är högeligen af

behofvet påkallad. Både Regering, Riksdag och Allmänt Kyrkomöte

hafva ock arbetat på frågans lösning, ehuru skiljaktiga meningar om

sättet orsakat, att den ännu är olöst. Frågans vigt och betydelse för

vårt kyrkliga församlingslif göra dock, att hon icke kan eller får falla.

Så väl kyrkan i dess helhet, den särskilda församlingen och den enskilde

församlingsmedlemmen, som ock presterskapet lida under det oefterrättlighetstillstånd,

som nu är rådande i fråga om tillsättning af själasörjare,

och motse med längtan en bättre ordning.

Riksdagen, hos hvilken framställningar i ämnet skett, har derför,

med hufvudsaklig anslutning till det förslag i frågan, som Eders Kongl.

Maj:t afgaf till 1879 års Riksdag, för sin del antagit en Lag angående

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 3 Räft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

tillsättning af presterliga tjenster af den lydelse, bilagan Litt. A till denna

skrifvelse utvisar.

Vid handläggningen af ärendet har Riksdagen förnämligast fäst

sig vid de uti detsamma förekommande hufvudfrågor, nemligen om

grunderna för upprättande af förslag till presterliga tjenster och om

upphörande af pastoratens nuvarande klassifikation, om rösträtten och

röstgrunden vid prestval, samt om rättigheten att kalla fjerde profpredikant.

Af nu gällande lagstiftning om upprättande af förslag till presterliga

tjenster och om pastoratens klassifikation synes framgå, det

man ansett de presterliga lägenheterna vara snarare en uppmuntran till

inhemtande af lärdom och en belöning för gjorda tjenster än ett fält

för lärarens och själasörjarens verksamhet och derför varit mera betänkt

på att genom lag skydda de sökandes rätt än befordra församlingarnas

gagn och bästa. Ty icke kan väl påstås, att en församling, som gifver

sin pastor stora inkomster, har mera behof af en lärd själasörjare än

en mindre, och icke heller att en liten församling har mera behof af

den erfarenhet, som en långvarig tjenstgöring medför, än en stor församling.

Lärdomsförtjenster utgöra ingen ovilkorlig säkerhet derför att

den, som innehar dem, är en lämplig och passande själasörjare; och så

vida som ålder i tjenst ej är identisk med duglighet, så vida som fastmer

den tid inträffar, då den förra med den med åren följande bräcklighet

snarare minskar och förtager den senare, så blifver denna befordringsgrund,

om ej sämre, dock ingalunda bättre än den förstnämnda.

Dessa befordringslagar leda också, enligt hvad erfarenheten ofta gifvit

vid handen, derhän, att församlingarna, utan tillbörligt afseende på

deras särskilda behof, blifva med själasörjare försedda. Den ena församlingen

kan ofta mera än den andra, till följd af särskilda omständigheter,

beroende dels af religiösa rörelser inom församlingen, dels ock

af materiella förhållanden, såsom församlingens vidsträckthet, invecklad

kyrklig ekonomi och dylikt, kräfva en sådan kraftfull verksamhet af

dess själasörjare, som icke kan förväntas vare sig hos den, hvilken

hufvudsakligen åt studier egnat sitt föregående lif, eller hos den,

hvilken, ofta under tärande näringsbekymmer, förnött sin mannaålders

kraft inom den inskränktare verksamhetskretsen af ett sacellani eller en

kapellförsamling.

Riksdagen finner derjemte, lika med hvad vid föregående handläggning

af frågan uttalats ej mindre inför Eders Kongl. Maj:t i Statsrådet,

än äfven af Högsta Domstolens fleste ledamöter, att, då Regeringsformens

28 § såsom allmänna befordringsgrunder vid tillsättande af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

embeten uppställer förtjenst och skicklighet, det ej låter sig försvara

att för presterliga tjenster i allmänhet eller för vissa slag af dem uppställa

andra befordringsgrunder.

Beträffande nu gällande stadganden om rösträtt och röstgrund vid

prestval, har man länge varit ense derom, att dessa stadganden icke

vidare äro hållbara. Men beträffande grunderna för den röstberäkning,

som skulle sättas i stället, hafva meningarne delat sig. De olika meningarne

torde kunna hänföras under tvenne hufvudklasser, de som hylla

personlighetsprincipen, och de, som hylla skattegrunden. Då den rena

personlighetsprincipen, huru tilltalande den än må vara för den kristliga

känslan af allas likhet inför Gud och allas gemensamma religiösa behof,

icke torde kunna komma att, åtminstone i den närmaste framtiden, tilllämpas,

har man påyrkat en s. k. förstärkt personlighetsprincip, enligt

hvilken en röstberättigad skulle ega en röst för egen person och dessutom

en för hvarje hos honom mantalsskrifven, till den evangelisklutherska

kyrkan hörande person, hvilken icke sjelf egde rättighet att i

valet deltaga. Nämnda s. k. förstärkta personlighetsprincip synes hvila

på samma grund som den rena personlighetsprincipen, och har derför

fått å sig Överflyttade sympatierna för denna; men deremot kan anmärkas,

hurusom man med densamma skulle bygga röstberäkningsgrunden

vid prestval på de i allmänhet skiftande och särskildt för närvarande

till förändring föreslagna bestämmelserna i mantalsskrifningsförordningen,

och hurusom med skäl torde kunna betviflas, om denna

princip i sin tillämpning beträffande t. ex. större egendomsegare eller

större fabrikanter och industriidkare, hos hvilka ofta ett mycket stort

antal icke å kyrkostämma röstberättigade personer äro mantalsskrifne,

skulle tillfredsställa förväntningarna. Skattegrunden återstår således, och

den kan naturligen på mångahanda sätt modifieras. Om en ren tilllämpning

af den samma beträffande fastighet anhöllo Rikets Ständer i

sin underdåniga skrifvelse af den 18 Juni 1866. Rikets Ständer anförde,

att mot det stadgade röstberäkningssättet hos Rikets Ständer åtskilliga

anmärkningar blifvit framstälda, på grund hvaraf yrkats förändrade

föreskrifter i detta hänseende. De klagomål, som mot nämnda röstberäkningssätt

försports, rörde hufvudsakligen de missförhållanden mellan

de enligt lag röstberättigade, till hvilka den antagna grunden för utöfvande

af rösträtt i tillämpningen ledde, samt det tidsödande räknebesvär,

som af röstberäkningssättet förorsakades vederbörande valförrättare.

Att dessa klagomål ej fördes utan skäl, kunde icke vara tvifvel

underkastadt, då man kände, dels att hemmantalet, i synnerhet det

oförmedlade, icke utgjorde någon lämplig grund för bestämmande af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

kommunala rättigheter och skyldigheter, dels ock att, till följd af den

på senare tid långt utsträckta hemmansklyfningen, flertalet af de vid

prestval i allmänhet afgifna röster utgjordes af brutna tal, hvilkas

skyndsamma och tillförlitliga hopsummerande fordrade en räknefärdighet,

som icke alltid finge hos valförrättaren förutsättas. Dessa olägenheter

kunde dock otvifvelaktigt afhjelpas och röstberäkningsgrunden bestämmas

i mera öfverensstämmelse med kommunallagarne, än för närvarande

egde rum, utan att någon väsentlig rubbning i bestående förhållanden

behöfde ske. Rikets Ständer ansåge nemligen, att, derest såsom röstberäkningsgrund

vid prestval, så väl för jordbruks- som andra fastigheter,

bestämdes fastigheternas taxeringsvärde och desamma derefter

åsatt fyrktal, all anledning till skälig klagan skulle blifva undanröjd.

Derigenom skulle rösträttigheten blifva jemnare och mera rättvist fördelad

samt äfven deras fordringar, hvilka ville hafva rösträtten lämpad

efter det större eller mindre bidrag, man lemnade till presterskapets

aflöning, i möjligaste måtto tillfredsställas, på samma gång som all

nödig enkelhet vid röstsummeringen blefve valförrättarne beredd. Med

anledning häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det Kongl.

Maj:t täcktes, med ändring af Kongl. förordningen om prestval den 1

April 1843, i nåder förordna, att rösträtt vid dylikt val så väl för

jordbruks- som andra fastigheter, hvilkas innehafvande, enligt ofvan

nämnda nådiga förordning, berättigade till deltagande i valet, skulle

utgöras efter fastigheternas taxeringsvärde och, desamma i enlighet

dermed åsatt fyrktal.

Enligt detta förslag skulle sålunda rösträtt fortfarande som förut

endast ega rum för fastighet, men beräknas efter fyrktal eller efter

samma grund, som för rösträtt å kyrkostämma ''finnes stadgad. Samma

grundtanke eller fyrktalet såsom röstgrund genomgår samtliga till innevarande

Riksdag afgifna framställningar, med ett undantag, i det att

äfven påyrkats, att rösträtt vid prestval skall tillkomma en hvar, som

till presterskapets aflöning bidrager, i förhållande till den afgift, han

enligt behörigen godkänd debiterings- och uppbördslängd till bestridande

af aflöningen erlägger.

Denna sist nämnda röstgrund kan Riksdagen icke gilla. Det må

väl vara sant, att i allmänna angelägenheter inflytandet å deras afgörande

bör stå i förhållande till uppoffringarna, men detta gäller dock

ingalunda obetingadt i fråga om val och allra minst i fråga om prestval.

En dylik röstgrund skulle ock, i en tid, då man på alla områden

sträfvar efter att så vidt möjligt utjemna förhållandena å olika

trakter af landet, i och för prestval skapa snart sagdt lika många spe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

ciallagar, som det gifves olikartade prestlönekonventioner, göra rösträtten

beroende af dessa för viss tid och utan hänsigt till det användande,

som nu är i fråga, faststälda konventioner samt dymedelst vålla

mångfaldiga missförhållanden och svårigheter, hvilka senare icke skulle

blifva minst beträffande de, låt vara ej så många, pastorat, i hvilka

äldre konventioner fortfarande äro i tillämpning.

Enligt Riksdagens tanke bör man i förevarande afseende bygga

på den allmänna, redan öfver hela landet gällande kyrkostämmoförordningens

grund samt, om än icke utan vissa, till och med stora, modifikationer,

för rösträtt vid prestval antaga samma grunder som för rösträtt

å kyrkostämma.

Hvad angår de modifikationer, fyrktalet härvid bör undergå, hafva

flere olika förslag blifvit framstälda. Derjemte bör här erinras, hurusom

vid 1879 års riksdag, ej mindre Eders Kongl. Maj:t än dåvarande LagUtskott,

uti de då afgifna förslag i ämnet, ansett jemkningen beträffande

församling å landet böra innefatta, att rösträtt, som tillkomme någon

för andra beskattningsföremål än fastighet, icke finge åtnjutas för mera

än en femtedel af det röstetal, hvilket eljes bort tillkomma honom enligt

den för omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund, och att icke

heller någon finge med rösträtt, hvarom nu är sagdt, i valet deltaga

för större röstetal, än som motsvarade en femtiondedel af församlingens

hela röstetal å kyrkostämma. Till denna jemkning ansluter sig Riksdagen,

dock så, att ordet »fastighet» utbytes mot »jordbruksfastighet»,

hvadan det endast blifver för jordbruksfastighet, som rösträtten å kyrkostämma

kommer att, utan någon allmän reduktion, gälla äfven beträffande

prestval, och att beträffande rösträtt för jordbruksfastighet sättes

ett relativt röstmaximum af en femtedel af församlingens hela röstetal

å kyrkostämma. Visserligen komma härigenom egare af jordbruksfastighet

å landet i allmänhet att utöfva ett ganska stort inflytande å

prestvalen, men det torde icke heller kunna anses obilligt, att, då

fastighetsegarne hittills varit de enda röstberättigade samt hufvudsakligen

aflöna presterskapet, man åtminstone åt egare af jordbruksfastighet,

som onekligen representera det mest stadigvarande intresset, lemnar

rösträtt för i allmänhet hela fyrktalet. Det bör ej heller förbises, att,

då om rösträtts utöfning skall gälla hvad för kyrkostämma är stadgadt,

för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator, innehafvaren

skall rösta, samt att denna rösträtt icke ens genom särskild öfverenskommelse

kan iordegaren förbehållas; och då nu de flesta stora jordegendomar

äro i sin helhet eller delvis upplåtna åt landbor, blir sålunda

den på egendomen belöpande rösträtt fördelad å många särskilda personer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

Enär de industriella verk och. inrättningar, med hvilka annan

fastighet än jordbruksfastighet är förenad, icke kunna anses representera

ett lika stadigvarande intresse som jordbruksfastighet, utan oftast äro

med afseende å sin, af verksamhetens omfång bestämda, betydelse för

kommunen, ja, med afseende å sin tillvaro beroende af föiänderliga

konjunkturer, men deras egare, då konjunkturerna vore gynsamma, i

många församlingar skulle komma att, till följd åt dåvarande höga

taxeringsvärden, å prestval utöfva ett inflytande, som — ingalunda betingadt

af förhållandena, betraktade under en längre följd af år skulle

kunna i hög grad förminska, om icke tillintetgöra öfrige röstegandes

berättigade inflytande, har Riksdagen funnit äfven beträffande dessa,

likasom beträffande öfriga beskattningsföremål, rösträtten böra inskränkas

till en femtedel af fyrktalet.

Ned sättningen af rösträtten till en femtedel för alla andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet kan visserligen förefalla väl stor,

men Riksdagen har icke bort lemna obeaktadt, att de personel, hvilka

en dylik nedsättning drabbar, icke i synnerlig mån bidraga till prestens

aflöning och, hvad beträffar andra beskattningsföremål än fastighet, icke

förut egt någon rösträtt vid prestval, samt att vid en så stor öfvergång

i sättet för tillsättande af presterliga tjenster, som förslaget i öfrigt

onekligen innebär, nödig försigtighet torde föreskrifva att icke på en

gång allt för mycket bryta med alla i nu ifrågavarande hänseende bestående

förhållanden. Då emellertid äfven med denna nedsättning till

en femtedel af rösträtten för andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet

i flere församlingar ett fåtal röstegande ändock skulle blifva

de ensamt bestämmande, har det ansetts erforderligt att derjemte bestämma

ett relativt röstmaximum af en femtiondedel af kommunens

hela röstetal å kyrkostämma.

Hvad beträffar rätten att kalla fjerde profpredikant, så hafva på

senare tiden konsistoriella församlingar flerfaldiga gånger hos Kongl.

Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t måtte, i uppkommen ledighet, utnämna

kyrkoherde i pastoratet i den för tillsättning af kyrkoherde i regala gäll

stadgade ordning, och några gånger har Kongl. Maj:t ock bifallit en

dylik anhållan.

Om några bevis erfordrades å ett hos de konsistoriella församlingarna

kändt behof att få kalla fjerde profpredikant, så utgöra dylika

ansökningar sådana bevis; och Riksdagen anser, att detta allt-starkare

och starkare framträdande behof, som allt mera tager karakteren af en

berättigad fordran, måste, för kyrkans egen skull,. i en snar framtid

tillfredsställas, åtminstone hvad beträffar kyrkoherdetjenster.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

Om ock Riksdagen till fullo belijertar de många talande skäl,

som kunna anföras för att utsträcka församlings rätt att kalla fjerde

profpredikant till alla presterliga tjenster, finner Riksdagen dock försigtigast

vara att för närvarande stanna vid utsträckning af denna rätt till

kyrkoherdebefattningarna i konsistoriella gäll. Riksdagen har deremot

ansett, att, vid sådan kallelse, församling icke bör vara bunden af ännu

qvarstående bestämmelser om indigenatsrätt, utan att åt församling bör

lemnas rätt att, vid kallelse till tjerde profpredikant, gå utom stiftet

och uppsöka den i församlingens tanke lämpligaste hvar helst inom

riket han än är till finnandes. Sådant torde nemligen både vara öfverensstämmande

med sj elfva kallelserättens natur och kunna bereda församlingarna

afsevärda fördelar.

Enligt vår kyrkoförfattnings grunder bör eller kan emellertid den

särskilda församlingen icke tänkas såsom något för sig helt och hållet

sjelfständigt och fristående, utan måste uppfattas såsom en lem i kyrkokroppen,

såsom ett organ för det inom kyrkan rådande kyrkliga lifvet

och äfven kyrkostyrelsen bör derför hafva något inflytande i fråga om

tillsättningen af den särskilda församlingens herde och härigenom äfven

ega något medel att i sin mån å församlingen inverka i sådan rigtning

att genom tillsättningen tillgodoses församlingens särskilda behof, hvilket,

i samma mån som det är stort, icke kan af församlingen sjelf eller

dess majoritet alltid fullt rigtigt uppskattas. Det har derför varit en

vår lutherska kyrkoförfattning genomgående grundsats, den der ännu

synes hafva stora skäl för sig, att, beträffande presterliga tjenster, förslagsrätten

och utnämningsrätten icke böra vara förenade hos samma

kyrkliga myndighet eller korporation. Detta skulle dock blifva fallet,

derest konsistoriel församling skulle ega både att kalla fjerde profpredikant

och att, _ sedan han, på grund af denna församlingens kallelse,

blifvit jemte öfrige förut föreslagna å förslaget uppförd, bland de sålunda

föreslagna — om ock efter annan röstgrund än vid kallelsen — sjelf

utse en, och troligen fjerde profpredikanten, till sin kyrkoherde. Riksdagen

har till följd häraf ansett sig böra stadga, att, beträffande kyrkoherdetjenst

i konsistorielt gäll, församlingens begäran af fjerde profpredikant

skall anses innebära, att hon, så vidt angår tillsättande för

den gången af den lediga kyrkoherdetjensten, eftergifver den henne

eljest tillkommande rätt att vid valet utkora en af de tre på förslaget

uppförda samt, derest den till fjerde profpredikant kallade prestmannen

antager_ kallelsen och, af domkapitlet alltså å förslaget uppförd, vid

valet blifvit stäld under omröstning, hänskjuter till Konungen, hvilken

ju är svenska kyrkans högste styresman'', att af de först å förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

uppförda och fjerde profpredikanten utnämna den, som pröfvas skickligast

och mest förtjent.

Då, derest äfven i dessa fall extra ansökningsrätt skulle ega rum,

få konsistoriella församlingar torde komma att begagna den på sådana

vilkor dem lemnade rätten att kalla fjerde profpredikant, hvilken rätt

ock då kunde blifva, i förhållande till den rätt beträffande tillsättning

af sin kyrkoherde, de för närvarande ega, ganska illusorisk, har Riksdagen

funnit Konungen vid sin utnämningsrätt böra vara bunden inom

de å förslaget uppförda, d. v. s. de ursprungligen derå af domkapitlet

uppsatta och den sedermera på grund af församlingens kallelse derå

uppförde fjerde profpredikanten.

Fråga har visserligen uppstått, huruvida nu ifrågavarande stadgande

står i öfverensstämmelse med 30 § Regeringsformen, som innehåller,

att de så kallade konsistoriella gäll skola vara vid deras valrätt

bibehållna; men Riksdagen uppfattar för sin del nämnda bestämmelse

såsom hufvudsakligen afseende att bevara de konsistoriella gällens valfrihet

mot obehöriga ingrepp från konungamaktens sida, men ingalunda

så, att, om en konsistoriel församling — i fullt medvetande af att genom

denna åtgärd utnämningsrätten inom förslaget öfvergår till Konungen —- skulle besluta att till fjerde profpredikant begära prestman utom förslag,

och Konungen, på grund af församlingens sålunda med stor majoritet

åt honom för den gången öfverlåtna rätt, skulle utnämna till kyrkoherdetjensten,

detta skulle vara stridande mot nämnda paragrafs vare

sig ordalydelse eller andemening. Med en dylik sträng bokstafstolkning

skuile man ock komma derhän att förklara äfven bestämmelsen i

§ 40 af förevarande förslag om rätt för domkapitlet att i visst fall välja

innehafvare af konsistoriel kyrkoherdetjenst stridande mot 30 § Regeringsformen,

likasom ock på samma anmärkning all fråga om fjerde

profpredikant i fråga om kyrkoherdetjenst i konsistoriella gäll skulle

böra förfalla, då härigenom enligt denna uppfattning obehörig inskränkning

skulle ske i minoritetens rätt.

Då Riksdagen icke utsträckt rätten att kalla fjerde profpredikant

till komministers- och kapellpredikantsbefattningar, äro i § 13 mom. 2

af Riksdagens förslag införda särskilda bestämmelser om de skiljaktiga

följder, som, beträffande olika presterliga tjenster, församlings förklarande,

att hon åtnöjes med ofullständigt förslag, skall anses beträffande

tjenstens besättande medföra.

Då stadgandet i § 5 i förslaget derom, att prest ej må, medan

han innehar förslag till presterlig tjenst, uppföras på förslag till annan

presterlig tjenst, afser äfven den prestman, som enligt § 27 inom. 5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27. 9

blifvit på grund af församlings kallelse till fjerde profpredikant å förslag

uppförd, är i § 14 tydlig bestämmelse gifven, hvilken, beträffande

den begränsade rätten att afsåga sig förslag, innan val egt rum likställer

prestman, som såsom fjerde profpredikant blifvit å förslag’ uppförd,

med den prestman, som annars blifvit satt å det af domkapitlet

först upprättade förslag.

Riksdagen, hvilken, på nu angifna grunder och, beträffande de

delar af förslaget, som öfverensstämma med motsvarande i Eders Kongl.

Majjts proposition i ämnet till 1879 års Riksdag, på de skäl, som då

anfördes för Eders Kongl. Majrts proposition, för sin del antagit, såsom

förut är nämndt, hosföljande Lag angående tillsättning af presterliga

tjenster, får sådant för Eders Kongl. Maj:t härmed tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad,

O. S. V.

Stockholm den 17 Maj 1883.

Lag

angående tillsättning af presterliga tjenster.

Med upphäfvande af förordningen om prestval den 1 April 1843

samt af hvad kyrkolag med dertill hörande författningar i öfrigt innehålla

stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas som följer:

§ 1-

1. Har ordinarie presterlig tjenst blifvit ledig, skall, der ej annorlunda

stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjensten lyder.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft.'' '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

ofördröjligen genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning

ledig, med utsättande af den tid, inom hvilken ansökningarna till densamma

skola vara ingifna.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar

och deras inlemnande bör iakttagas, derom förordnar Konungen.

§ 2.

Inom trettio dagar efter den, då ansökningstid gått till ända,

skall domkapitlet företaga de ingifna ansökningarna till granskning,

pröfva de sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjenstens besättande.

§ 3.

1. Till presterlig tjenst njute prest befordringsrätt endast inom

det stift, han tillhör, der icke han, efter ty i § 27 sägs, varder af församling

i annat stift kallad till fjerde profpredikant eller eljest enligt

denna lag eger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskildt

af Konungen meddelad.

2. Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm skall stå

öppen för hela rikets presterskap.

§ 4.

År prest till embetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till presterlig befordran komma i fråga.

§ 5.

Prest må ej, medan han innehar förslag till presterlig tjenst,

eller medan besvär, som han anfört öfver dylikt förslag, äro oafgjorda,

uppföras på förslag till annan presterlig tjenst.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjenst

utnämnd men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund

af egen ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjenst.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27. 11

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på

förslag till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut

under minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad.

§ 7.

Till kyrkoherdetjenst må ej kallas eller på förslag uppföras den,

som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver der lof till.

§ 8.

Ej må domkapitlet till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga och de

egenskaper, hvilka för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit

pröfvad, uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behörige, på

förslaget tre, efter som de framför andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde; och bör dervid tagas i betraktande

såväl det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött

det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt,

jemte hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna

skrifter eller annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska

ämnen. Aro sökande jemngoda i teologiska insigter, må afseende

fästas jemväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt

nu är sagdt.

§ io.

1. Tjenstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjenstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom

eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller

för fullgörande af offentligt uppdrag eller af annan dermed jemförlig

anledning fått åtnjuta tjenstledighet, den tid icke må vid tjenstårsberäkningen

afdragas. För tjenstgöring före fylda tjugutre år må tjenstår

icke beräknas, ej heller för mer än en tjenstebefattning, der sökanden

flere sådana samtidigt bestridt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjenstålder galle årsberäkning

såsom för presterlig tjenst äfven för notarie- och amanuenstjenster vid

domkapitlen, så ock för lärarebefattning, med hvilken sådan förmån är

eller varder af Konungen förenad. Filosofie doktorsgrad eller behörighet

dertill, genom aflagda prof förvärfvad vid något af rikets universitet,

räknas lika med tre presterliga tjenstår. Ej må någon såsom

tjenstår räkna sig till godo annan tid, än den, under hvilken han varit

medlem af svenska kyrkan.

§ 11.

Vid omröstning till förslag skall röstas om hvart förslagsrum

särskildt, från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum

uppförd den, som dertill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna.

Har vid sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka

högsta röstetalen tillfallit. Hafva flere än två erhållit sådant röstetal,

att företrädet dem emellan är oafgjordt, då skall först mellan dem

skiljas genom särskild omröstning. ''Falla vid sådan ny eller särskild

omröstning rösterna lika, gifver ordförandens röst utslaget.

§ 12.

1 förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort

sammandrag af hans tjensteförteckning och jemväl utföras den tjenstålder,

som han enligt domkapitlets pröfning egt vid ansökningstidens

utgång räkna sig till godo.

§ 13.

1. Hafva ej tre behörige sökande sig anmält, utsätte domkapitlet

ny ansökningstid, hälften af den, som första gången förelädes,

och hafve den eller de, som under första ansökningstiden inkommit och

finnas behörige, företräde till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre

behörige sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de

sökande, som sig anmält och pröfvas behörige, samt låta å kyrkostämma

inhemta vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga

förslaget åtnöjes. Förklarar sig församlingen med förslaget

nöjd, och är fråga om komministers- eller kapellpredikantstjenst samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

endast en å förslaget uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt;

är åter fråga om kyrkoherdetjenst, eller äro till komministers-eller

kapellpredikantstjenst två å förslaget uppförda, vidtage domkapitlet i

vanlig ordning de åtgärder, som för tjenstens besättande ytterligare erfordras.

Har hvarken vid första eller andra ansökningstidens utgång behörig

sökande sig anmält, eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt förslag,

anmäle domkapitlet förhållandet hos Konungen och afbide hans beslut.

§ 14.

Prest må ej, innan val egt rum, afsåga sig förslag, hvarå han

blifvit uppförd, utan så är, att han, efter det han tjensten sökte, eller,

der han, på sätt i § 27 sägs, blifvit af församlingen kallad till fjerde

profpredikant, efter det han sådan kallelse antog, vunnit annan befordran,

eller domkapitlet pröfvar honom vara af sjukdom eller annan

orsak ur stånd att den sökta tjensten bestrida.

§ 15.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig

att på förslag uppföras, varde han af domkapitlet från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild,

anslås ett rum på förslaget till ansökning ledigt, och förfares vidare

som i § 13 sägs; skolande, der någon förut förslaget sökt men ej

blifvit derå uppförd, hans då ingifna ansökning icke, utan att han densamma

uttryckligen förnyat, komma under pröfning, ej heller den omständigheten,

att han förut sökt, berättiga honom till företräde framför

senare sökande.

§ 17.

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller deröfver anförda besvär

. blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i

ordning efter deras rum på förslaget, vid högmessogudstjenst aflägga

prof med predikande och altartjenst i församlingens kyrka, eller, om

tjensten omfattar flere församlingar, och domkapitlet icke annorlunda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

bestämmer, i moderförsamlingens kyrka. År med den lediga tjensten

förenad skyldighet att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjenst

i mer än en kyrka, bestämme domkapitlet, om prof i två kyrkor

afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan prest är att tillgå, i församling,

der han aflägger prof, utföra annan presterlig förrättning än

här är sagdt.

§ 18.

År prest, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på embetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19-

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre derom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall hindrad

att anmäla sig till prof inom nittio dagar från den förelagda profdagen,

må han utan afläggande af prof komma under omröstning. ^ Har

den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må han

kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som

af laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den

i näst föregående § föreskrifna tid dertill sig anmält.

§ 21.

Ej må tjenstgöring anvisas prest i pastorat, der han söker presterlig

tjenst. År han förut der anstäld, då må han kunna med tjenstgöringen

fortfara.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

15

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren

vid sammanträde med församlingens röstegande ledamöter det

förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

Valförrättare förordnas af domkapitlet. Till valnotarie, som å

frågo- och valdag förer protokoll, utser valförrättaren lämplig person.

Ej må den vara valförrättare eller valnotarie, som är med någon af de

på förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt

allmän lag utgör jäf mot domare, ej heller röstegande, så vida han ej

sin röst nedlägger.

§ 24.

1. Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättaren

jäf, som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess domkapitlet

om ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

2-o Varder valnotarie på laga skäl jäfvad, skall valförrättaren

dertill på stället utse annan lämplig man, som ojäfvig är.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda,

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen prestman

dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankom me det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd,

som med denna lag öfverensstämmer.

2. Visas, att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen

kung] ord t, utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling,

der sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut deltaga; och gälle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

hvad för kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling

å landet, att rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål

än jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för mera än en femtedel

af det röstetal, hvilket eljest bort tillkomma honom enligt den för

omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund, och att icke heller någon

må i valet deltaga med större röstetal för jordbruksfastighet än en femtedel,

och för andra beskattningsföremål än en femtiondedel af församlingens

hela röstetal å kyrkostämma. Uppkommer vid den beräkning

af rösträtt ensamt bråktal, åtnjutes derför en röst; uppkommer, jemte

helt tal, bråktal, skall bråktalet bortfalla.

2. För prestval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma

under pröfning, vid justeringen på frågodagen göras af röstegande eller

dess fullmäktig. Öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar

han den, värde vallängden derefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse

eller tillägg i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen

uppskjuten.

3. I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för hvilken särskild

röstgrund vid dylika val blifvit eller, i enlighet med vederbörande

kyrkostämmas förslag, varder af Konungen faststäld, skall gälla hvad

derom är eller, i enlighet med kyrkostämmans förslag, blifver af Konungen

förordnadt. Lag samma vare i fråga om särskild röstgrund vid

prestval i pastorat, som omfattar både stads- och landsförsamling, så

ock om vallängd vid prestval i Stockholm.

§ 27.

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjenst ege

församlingen, om hon det önskar, begära, att uppgifven prestman skall

såsom fjerde profpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom

väckas allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och

sjelf tillstädes är. Begäres till annan presterlig tjenst fjerde profpredikant,

varde frågan ej upptagen.

2. År frågan så väckt, som nu sagdt är, då skall genom omröstning

utrönas, huruvida församlingen äskar fjerde profpredikant. Bifaller

församlingen det derom väckta förslag med den röstöfvervigt,

hvarom i nästföljande moment stadgas, och är endast en prestman uppgifven,

vare han till fjerde profpredikant begärd. Åro två eller flere

prestmän uppgifna, anställes ny omröstning till utrönande, hvilken af

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

dem skall till fjerde profpredikant begäras. Omröstningen skall öppet

verkställas, och må endast den rösta, som jemlikt mom. 1 behörig är

att i frågan talan föra. Hvar röstandes mening varde för en röst

räknad.

3. Har vid sådan omröstning, då fråga är om kyrkoherdetjenst,

hvars tillsättning är Konungen förbehållen, mera än hälften af de i omröstningen

deltagande, och då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

mera än hälften af hela antalet af de i den justerade vallängden uppförda

röstberättigade förenat sig att till fjerde profpredikant begära

samme prestman, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet vidare

förordnat. 1 annat fall vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.

4. Har församling till fjerde profpredikant begärt prestman, som

är obehörig att på förslaget uppföras eller vägrar att församlingens kallelse

efterkomma, då skall domkapitlet afslå församlingens begäran.

Har beslutet derom vunnit laga kraft, vare frågan om fjerde profpredikant

förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd fjerde profpredikant,

som behörig var, eller förlorar han innan den tid behörighet, som han

på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att kalla annan fjerde

profpredikant.

5. Förekommer ej skäl, som nu är sagd t, till afslag på församlingens

begäran, uppföre domkapitlet den, som till fjerde profpredikant

begärd blifvit, på förslaget och utfärde, sedan beslutet vunnit laga

kraft, till honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i

§ 20 sägs.

6. Har, då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst, prestman

till följd af församlingens kallelse blifvit såsom fjerde profpredikant å

förslaget uppförd och vid valet stäld under omröstning, skall med tjenstens

tillsättande för den gången så förfaras, som i § 41 mom. 2 sägs.

§ 28.

öfver valförr ättar ens åtgärd till valets beredning må besvär ej

anföras utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 29.

1. Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter

frågodagen. Kan det ej ske, bestämme domkapitlet annan dag.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsatte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

§ 30.

Valet skall öppet verkställas och i öfrigt sålunda, att valförrättaren

uppropar de röstegandes namn i den ordning, hvari de i den justerade

vallängden förekomma. Vid uppropet framträde till valbordet en

hvar väljande för sig att sin röst på någon af de föreslagna afgifva.

Är röstegandes namn två gånger uppropadt, utan att han sjelf eller

ombud för honom framträdt och röst afgifvit, hafve då sin rösträtt

förlorat.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—30 i afseende å

profpredikanters missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,

derom förordnar Konungen.

§ 32.

1. Besvär öfver frågodagsförrättning och prestval må anföras

endast af röstegande eller af prestman, som vid valet varit stäld under

omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist

före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen, den likväl oräknad,

eller, om helgdag då infaller, å nästföljande söckendag.

2. Besvären skola innehålla bestämd uppgift ej mindre om hvad

som utgör föremål för klagan, än äfven om de vittnen och andra bevis,

som till stöd för densamma åberopas; och må afseende å besvären ej

fästas i de delar, der dessa föreskrifter icke blifvit iakttagna.

§ 33.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prestval,

nödigt, att vittnen höras må, skall dervid förfaras på sätt i allmänhet

angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda

mål är stadgadt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

19

§ 34.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prestval, att

valförrättaren varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej

blifvit justerad, eller att upprop af de röstegande vid valet ej skett,

eller att valförrättaren icke iakttagit hvad i §§ 25, 27 och 29 stadgas,

vare valet ogildt, och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller någon af de i

röstlängden upptagna icke blifvit vid valet behörigen uppropad, eller

rösträtt blifvit någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat

af någon af dessa omständigheter bero, vare valet ogildt.

3. År röst, som afgifvits af behörig person, för högt eller för

lågt beräknad, göre domkapitlet rättelse i röstberäkningen.

4. Innefatta besvären anmärkning emot behörigen justerad vallängd,

må de i denna del icke till pröfning upptagas, derest ej mot det

beslut af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt

till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 35.

1. Varder vid prestval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande

eller annat olaga medel vunnen är eller tillhör någon, den der i

valet obehörigen verkat, den röst vare ogild.

2. Anföras besvär öfver prestval på den i'' denna § omförmälda

grund, bör, derest afseende skall å besvären fästas, dervid fogas bevis,

att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar domkapitlet

valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning, intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de

genast afslagna.

§ 36.

Der besvär öfver prestval icke anföras, må af domkapitlet anmärkning

mot valåtgärderna ej göras; dock varde, der vallängden utvisar

felaktig sammanräkning af rösterna, denna af domkapitlet rättad.

Andras derigenom valets utgång, kungöre domkapitlet det församlingen

med anvisning att inom den i § 32 föreskrifna tid, räknadt från den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

dag kungörandet skedde, den dagen likväl oräknad, sig hos domkapitlet

öfver valet besvära.

§ 37.

v År till presterlig tjenst, å hvilken domkapitlet skall utfärda full
makt,

val hållet, men fullmakt ej utfärdad, och finnes, att den, som

undfått de flesta rösterna, blifvit till förslag obehörig eller aflidit eller

fått förslaget sig afsåga, varde tjensten kungjord till ny ansökning ledig.

År han satt under åtal, på hvars utgång beror, om han må vara

till förslag obehörig, skall med fullmaktens utfärdande anstå, till dess

öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 38.

År till kyrkolxerdetjenst, som Konungen skall tillsätta, val hållet,

och inträffar, att den, som vid sådant val kommit under omröstning,

blifvit, innan valhandlingarna äro till Konungen insända, till förslag

obehörig, varde han af domkapitlet från förslaget skild; skolande i sådant

fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit stäld under åtal,

som i § 37 sägs, eller efter valet aflidit eller fått förslaget sig afsåga,

domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnas insändande till

Konungen härom göra anmälan.

§ 39.

Vill någon, som vid prestval icke erhållit de flesta rösterna, från

förslaget afgå, göre derom ansökning hos Konungen.

§ 40.

Den, som vid val till konsistoriel prestlägenhet erhållit de flesta

rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjensten, der ej

fall inträffar, hvarom i denna lag annorlunda stadgas. Har vid valet

högsta röstetal tillfallit flere, som voro under omröstning, skall den anses

vald, hvilken de flesta rösterna efter hufvudtalet tillfallit. Finnes

äfven efter sådan beräkning högsta röstetal hafva tillfallit flere, nämne

domkapitlet till tjensten den bland dessa, som pröfvas dertill mest

lämplig. Har vid valet icke någon röstegande afgifvit röst, välje dom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 27. 21

kapitlet bland de föreslagna som nyss är sagdt. Fullmakten skall dateras

den dag, valet vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda.

§ 41.

1- Sedan val till regal kyrkolierdetjenst vunnit laga kraft, insände

domkapitlet ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och

valhandlingar samt förslagsprotokollet, Har vid valet icke någon röstegande

afgifvit röst, då må protokoll derom i valhandlings ställe insändas.

2. Lag samma vare i fråga om konsistoriel kyrkolierdetjenst,

der af församlingen till fjerde profpredikant begärd prestman blifvit å

förslaget uppförd och vid valet stäld under omröstning; egande i sådant

fall Konufigen att till tjensten utnämna en af de å förslaget uppförda.

§ 42.

Regal kyrkolierdetjenst inom hvilket stift som helst må kunna

utan förslag sökas af prest, som är till kyrkolierdetjenst behörig och

innehar lärarebefattning, hvarmed rätt till årsberäkning såsom för presterlig

tjenst är förenad, eller af Konungen fått sig sådan ansökningsrätt

särskildt förunnad. Enahanda rätt tillkomme ock tjenstgörande

hofpredikant, som fullgjort hvad författningarna föreskrifva för behörighet

till kyrkolierdetjenst. Hvar och när sökande, som här sägs,

må sig anmäla, derom förordnar Konungen.

§ 43.

Kyrkolierdetjenst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes

i och genom tillsättningen af den tjenst, hvilken pastoratet såsom

prebende åtföljer.

§ 44.

År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af

prest församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende på

domkapitlets förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministers-

eller kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser af Konungen

meddelade, galle hvad derom är eller blifver af Konungen

stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 1SS3. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

-Riksdagens Skrifvelse, N:o 27.

§ 45.

1. Om tillsättning af presterlig tjenst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af presterlig tjenst, som vid sjukhus eller

ock vid bruk, fabrik eller annat verk må vara inrättad eller med Konungens

tillstånd inrättas, gånge efter hvad om tillsättning af hvar särskild

sådan tjenst vederbörligen stadgas.

§ 46.

1. Denna lag skall till efterrättelse gälla från och med den 1

Maj 1884.

2. Med tillsättande af presterlig tjenst, som då är kungjord till

ansökning ledig, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar, som, då denna lag träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i lagen stadgas, berättigad att för befordran till presterlig tjenst

räkna tjenstår eller att utan förslag hos Konungen söka regala pastorat,

skall för sin person vid den rätt bibehållas sådan den honom efter

dittills gällande stadganden tillkom.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.