Skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneförmåner.
1883-05-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1883:28, Skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneförmåner.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse, A:o £8.
1
N:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1883.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt
ordnande af klockarnes löneförmåner.
(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 21 och 37.)
Till Konungen.
I proposition till 1878 års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t
Riksdagen att för sin del godkänna vissa förändrade bestämmelser angående
klockarnes aflöning. Denna proposition blef emellertid icke af
Riksdagen bifallen.
Vid innevarande riksdag hafva i afgifna enskilda motioner framställningar
i ämnet skett; och har Riksdagen funnit det vara af vigt,
att dylika ändrade bestämmelser blifva vidtagna.
Riksdagen har derföre, efter inhemtande och öfvervägande af
hvad förut i ärendet förekommit och af hvad nu i detsamma blifvit anfördt
och föreslaget, sammanfattat sina åsigter beträffande de grunder,
på hvilka den allmänt såsom önskvärd ansedda regleringen af klockarnes
löneförmåner bör eg a rum, uti det här nedan intagna förslag till
förordning i ämnet, hvilket Riksdagen för sin del antagit.
Riksdagen har nemligen ansett rigtigast, att de bestämmelser,
som beslutas, gifvas i form af en förordning, uppstäld i särskilda paraBih.
till Riksd. Prof. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Håft. 1
2
Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.
grafer och försedd med ingress, som dels i korthet antyder motiven för
förändringen, dels ock angifver de hufvudsakliga nu gällande stadganden,
som i och med antagandet af de nya bestämmelserna skulle upphäfvas.
Riksdagen går nu att i korthet yttra sig öfver dem af de föreslagna
nya bestämmelserna, som synas kräfva någon särskild motivering,
och ansluter sig härvid till författningsförslagets paragrafföljd.
§ 1.
Riksdagen har ansett regleringen böra omfatta klockarelönerna ej
mindre i stad än å landet. Visserligen torde å landet o egentligheterna
i det nuvarande aflöningssättet i allmänhet vara större än i städerna,
hvarest aflöningen utgår på grund af särskilda för hvarje församling
vidtagna bestämmelser, men äfven i städerna torde behof förefinnas åt
ändrade anordningar, hvarigenom, bland annat, de derstädes ej sällan
ännu förekommande ej mindre personella afgifter än äfven afgifter för
särskilda förrättningar samt ett olämpligt uppbördssätt må försvinna.
De församlingar, hvarest lönen redan är ordnad i full öfverensstämmelse
med förordningens föreskrifter, äro från bestämmelsen i denna § uttryckligen
undantagna.
Nu ifrågavarande reglering har Riksdagen funnit böra omfatta
endast klockarelönen. Enligt 24 kap. 30 § Kyrkolagen skall organist
uppbära särskild lön, hvarom han och församlingen öfverenskomma, och
i församling, hvarest organistbefattning är med klockaretjenst förenad,
står det ju alltid församling öppet att härå vid reglering af vare sig
den ena eller andra lönen fästa det afseende, som med gällande bestämmelser
är förenligt.
§ 3.
Då tillräckliga skäl icke synas förefinnas, hvarföre icke i klockarelönen
skulle inberäknas äfven förmånen af bostad och afkastningen af
jord, der sådan förmån eller afkastning af klockaren åtnjutes, har uttrycklig
bestämmelse derom blifvit i denna § införd.
§ 4.
Enär vid nyare löneregleringar den grundsats vanligast iakttagits,
att lönen sättes och utgår i penningar, har Riksdagen ansett
Riksdagens Skrifvelse, N:o 28. 3
samma grundsats äfven vid förevarande lönereglering böra vinna
tillämpning.
§ 5.
Då klockaren, i egenskap af den kyrkliga kommunens tjensteman,
icke har att betjena kommunens fastighetsegare eller fastighetsbrukare
i vidsträcktare mån än dess öfrige medlemmar, lärer icke någon särskild
andel af lönen böra desse uteslutande påföras; och med afseende
ej mindre å klockarebefattningens hela karakter än å den röstgrund vid
tillsättningen, som numera jemlikt Eders Kongl. Maj:ts kungörelse af
den 6 December 1878 är gällande, synes denna lön böra utgöras efter
samma grunder, som i allmänhet äro stadgade för de afgifter, om hvilka
kyrkostämma besluter, och särskildt torde icke skäl förekomma att låta
någon del af lönen utgå genom personella bidrag — ett beskattningssätt,
som tvärt om bör allt mera inskränkas, och hvilket härvidlag vore
desto mera oegentligt, som flertalet af dem, som skulle drabbas af denna
beskattning, icke ega rösträtt i fråga om klockareval.
§ 7.
Åt denna § har Riksdagen gifvit en affattning, hvaraf tydligen
framgår, att församling, hvars klockare enligt hittills gällande bestämmelser
uppburit helgonskyld, må, när hon på grund af förordningen
vidtager reglering af klockarelönen, vara oförhindrad att låta helgonskyld
en fortfarande utgå till sådan lön. Att så sker, har nemligen en
särskild betydelse, enär annars de fastighetsegare, som nu utgöra helgonskyld,
skulle, derest denna, i stället för att utgå till lön åt klockaren,
komme att användas till uppehållande af kyrkotjensten i öfrigt och till
folkundervisningens behof, nödgas att, oaktadt de fortfarande erlade den
förut till klockaren gående helgonskylden, derjemte i sin mån vidkännas
bidrag till utgörande af den reglerade klockarelönen.
För att, derest församling besluter, att helgonskyld fortfarande
skall utgå till klockarelön, den omgång och det besvär må förekommas,
som uppstode, derest helgonskylden skulle, såsom för närvarande vanligen
plägar ske, lösas med ett år från år vexlande medelmarkegångspris,
har Riksdagen föreslagit, att helgonskyld, som bibehålies vid klockarelön,
skall vid reglering af nämnda lön sättas att utgå i penningar med
ett för hela den tid, regleringen kommer att gälla, på en gång bestämdt
belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen i länet för
åren 1874—1883.
4
Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.
I Riksdagens förslag saknas bestämmelser dels om särskild rätt
att föra besvär öfver beslut om reglering, dels om viss tid, under hvilken
skedd reglering skall vara gällande, dels om uppbördssättet beträffande
klockarelön. Utelemnandet af bestämmelser i dessa delar står emellertid
i noga öfverensstämmelse med hela den karakter, Riksdagen ansett böra
åt regleringen gifvas. Riksdagen har velat göra denna till en kyrkostämmosak
såsom hvarje annan, endast med några få vägledande stadganden,
och häraf följer, att särskild besvärsrätt, utöfver hvad i allmänhet
gäller beträffande kyrkostämmobeslut, icke bort lemnas.. Man torde
kunna med full tillförsigt åt församlingarna öfverlåta att sjellva handhafva
denna anlägenhet lika väl som anordnandet af den öfriga eller
lägre kyrkobetjeningens aflönande, beträffande hvilket icke veterligen
försports någon klagan eller något missbruk. Skulle någon församling
sätta klockarelönen allt för lågt, bestraffar detta sig sjelf, i det att församlingen
då ej får någon . klockare, och en lämplig förhöjning torde
vid sådant förhållande ej uteblifva. Det lärer ej heller kunna anses för
församlingarna nog betryggande att åt myndigheter, som ofta ej närmare
känna de vexlande förhållandena i de särskilda orterna, öfverlåta
att, oberoende af församlingarnas beslut, bestämma hvad i lön skall
bestås klockaren, enär derför helt och hållet saknas objektiva grunder,
och afgörandet sålunda skulle komma att ytterst bero på myndigheternas
subjektiva omdöme. Någon särskild besvärsrätt torde äfven vara mindre
behöflig, då regleringen icke sker för viss tid, utan kan när som helst,
på yrkande af löntagare eller löngifvare, ändras, redan af löntagare förvärfvad
rätt naturligen oförkränkt. De så olika förhållandena å olika
orter af vårt land mana ock till att icke genom särskildt stadgande
binda en församling för viss tid vid en gång beslutad reglering, som må
hända inom kort kan befinnas olämplig.
Då klockarelön skall utgå efter de grunder, som för kommunalutskylder
äro i allmänhet bestämda, följer häraf, att, derest icke till
följd af särskilda förhållanden församling finner annan ordning för uppbördens
verkställande vara lämplig och nödig samt derom besluter,
lönen kommer att, enligt § 38 i förordningen om kyrkostämma, samt
kyrkoråd och skolråd samt § 40 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm, uppbäras i samma ordning som öfriga
skattebidrag till kommunen; hvadan särskild bestämmelse om uppbördssättet
är onödig.
Riksdagen har sålunda för sin del antagit följande
Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.
Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster.
5
Som grunderna och sättet för klockarnes aflöning funnits vara
icke allenast i flere hänseenden mindre lämpliga utan ock af beskaffenhet
att föranleda tvister mellan löntagare och löngifvare, samt förty fråga
uppstått om förändring af de i ämnet gällande stadganden, de der,
hvad landet angår, hufvudsakligen innehållas, för rikets gamla landskap
i 6:te punkten af Kongl. förordningen den 8 Februari 1681, för Gotland
i en år 1696 gjord uppteckning af hvad der i förevarande afseende varit
öfligt, för Bohuslän i 14:de punkten af Kongl. brefvet den 25 September
1722, för Halland i Kongl. brefvet den 26 Februari 1723, för Skåne i
15 punkten af Kongl. förordningen den 16 Oktober 1723 och för Blekinge
i 13:de punkten af Kongl. stadfästelse]! den 9 Juni 1747; alltså
varder, med upphäfvande af hvad omförmälda författningar samt särskilda
i ämnet gifna stadganden och vidtagna bestämmelser innehålla
mot denna förordning stridande, härigenom stadgadt som följer:
§ 1.
Hvarje kyrkoförsamling, der klockarens löneförmåner icke redan
blifvit ordnade i full öfverensstämmelse med de i denna förordning stadgade
grunder, skall inom tre år efter det, under hvilket förordningen
utfärdats, å kyrkostämma verkställa sådan lönereglering.
§ 2.
Den klockaren tillkommande lön bör bestämmas i skäligt förhållande
till omfattningen af hans tjenstegöromål samt beräknas så, att
alla offer och afgifter för särskilda förrättningar upphöra. *
§ 3.
Klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må vara
honom på lön anslagna; dock att förmånen af bostaden och afkastningen
af jorden må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt
meddelade föreskrifter.
§ 4.
Hvad utöfver förmån och afkastning, hvarom i § 3 sägs, till
klockares aflöning erfordras, skall sättas och utgå i penningar.
6
Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.
§ 5-
Den till klockare i penningar utgående lön skall af församlingen
sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande
i allmänhet äro stadgade.
§ 6.
Klockare, som varder tillsatt efter det denna förordning utfärdats,
skall vara skyldig att från och med året näst efter det, då lönereglering
inom församlingen kommer till stånd, åtnöjas med den lön, som dervid
bestämmes. I öfrigt skall lönereglerings tillämpning inträda vid det
ombyte af klockare, som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen
vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen
afgjorda, derest ej den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten,
medgifver, att regleringen må vinna tillämpning redan under hans
tjenstetid.
§ 7.
Der helgonskyld för närvarande ingår bland klockares löneförmåner,
må dervid, så framt icke annorlunda beslutes, förblifva; dock
att den utskyld då skall, jemlikt. § 4, omsättas och utgå i penningar.
Till grund för omsättningen skall läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen
i länet för de tio åren 1874—1883. I församling, der till följd
af föreskriften i § 1 lönereglering blifvit verkstäld och begynt tillämpas,
skola hittills gällande bestämmelser angående klockarelönens utgörande
upphöra att lända till efterrättelse. Församling, hvars klockare enligt
vidtagen lönereglering icke vidare kommer att åtnjuta helgonskyld, ege
använda denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten eller till folkundervisningens
behof.
Det beslut, Riksdagen sålunda för sin del fattat, får Riksdagen
härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla.
Med undersåtlig vördnad,
o. S. V.
Stockholm den 17 Maj 1883.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.