Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneförmåner.

1883-05-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:28, Skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneförmåner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, A:o £8.

1

N:o 28.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1883.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om Förordning angående allmänt

ordnande af klockarnes löneförmåner.

(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 21 och 37.)

Till Konungen.

I proposition till 1878 års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t

Riksdagen att för sin del godkänna vissa förändrade bestämmelser angående

klockarnes aflöning. Denna proposition blef emellertid icke af

Riksdagen bifallen.

Vid innevarande riksdag hafva i afgifna enskilda motioner framställningar

i ämnet skett; och har Riksdagen funnit det vara af vigt,

att dylika ändrade bestämmelser blifva vidtagna.

Riksdagen har derföre, efter inhemtande och öfvervägande af

hvad förut i ärendet förekommit och af hvad nu i detsamma blifvit anfördt

och föreslaget, sammanfattat sina åsigter beträffande de grunder,

på hvilka den allmänt såsom önskvärd ansedda regleringen af klockarnes

löneförmåner bör eg a rum, uti det här nedan intagna förslag till

förordning i ämnet, hvilket Riksdagen för sin del antagit.

Riksdagen har nemligen ansett rigtigast, att de bestämmelser,

som beslutas, gifvas i form af en förordning, uppstäld i särskilda paraBih.

till Riksd. Prof. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Håft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse, N:o 38.

grafer och försedd med ingress, som dels i korthet antyder motiven för

förändringen, dels ock angifver de hufvudsakliga nu gällande stadganden,

som i och med antagandet af de nya bestämmelserna skulle upphäfvas.

Riksdagen går nu att i korthet yttra sig öfver dem af de föreslagna

nya bestämmelserna, som synas kräfva någon särskild motivering,

och ansluter sig härvid till författningsförslagets paragrafföljd.

§ 1.

Riksdagen har ansett regleringen böra omfatta klockarelönerna ej

mindre i stad än å landet. Visserligen torde å landet o egentligheterna

i det nuvarande aflöningssättet i allmänhet vara större än i städerna,

hvarest aflöningen utgår på grund af särskilda för hvarje församling

vidtagna bestämmelser, men äfven i städerna torde behof förefinnas åt

ändrade anordningar, hvarigenom, bland annat, de derstädes ej sällan

ännu förekommande ej mindre personella afgifter än äfven afgifter för

särskilda förrättningar samt ett olämpligt uppbördssätt må försvinna.

De församlingar, hvarest lönen redan är ordnad i full öfverensstämmelse

med förordningens föreskrifter, äro från bestämmelsen i denna § uttryckligen

undantagna.

Nu ifrågavarande reglering har Riksdagen funnit böra omfatta

endast klockarelönen. Enligt 24 kap. 30 § Kyrkolagen skall organist

uppbära särskild lön, hvarom han och församlingen öfverenskomma, och

i församling, hvarest organistbefattning är med klockaretjenst förenad,

står det ju alltid församling öppet att härå vid reglering af vare sig

den ena eller andra lönen fästa det afseende, som med gällande bestämmelser

är förenligt.

§ 3.

Då tillräckliga skäl icke synas förefinnas, hvarföre icke i klockarelönen

skulle inberäknas äfven förmånen af bostad och afkastningen af

jord, der sådan förmån eller afkastning af klockaren åtnjutes, har uttrycklig

bestämmelse derom blifvit i denna § införd.

§ 4.

Enär vid nyare löneregleringar den grundsats vanligast iakttagits,

att lönen sättes och utgår i penningar, har Riksdagen ansett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28. 3

samma grundsats äfven vid förevarande lönereglering böra vinna

tillämpning.

§ 5.

Då klockaren, i egenskap af den kyrkliga kommunens tjensteman,

icke har att betjena kommunens fastighetsegare eller fastighetsbrukare

i vidsträcktare mån än dess öfrige medlemmar, lärer icke någon särskild

andel af lönen böra desse uteslutande påföras; och med afseende

ej mindre å klockarebefattningens hela karakter än å den röstgrund vid

tillsättningen, som numera jemlikt Eders Kongl. Maj:ts kungörelse af

den 6 December 1878 är gällande, synes denna lön böra utgöras efter

samma grunder, som i allmänhet äro stadgade för de afgifter, om hvilka

kyrkostämma besluter, och särskildt torde icke skäl förekomma att låta

någon del af lönen utgå genom personella bidrag — ett beskattningssätt,

som tvärt om bör allt mera inskränkas, och hvilket härvidlag vore

desto mera oegentligt, som flertalet af dem, som skulle drabbas af denna

beskattning, icke ega rösträtt i fråga om klockareval.

§ 7.

Åt denna § har Riksdagen gifvit en affattning, hvaraf tydligen

framgår, att församling, hvars klockare enligt hittills gällande bestämmelser

uppburit helgonskyld, må, när hon på grund af förordningen

vidtager reglering af klockarelönen, vara oförhindrad att låta helgonskyld

en fortfarande utgå till sådan lön. Att så sker, har nemligen en

särskild betydelse, enär annars de fastighetsegare, som nu utgöra helgonskyld,

skulle, derest denna, i stället för att utgå till lön åt klockaren,

komme att användas till uppehållande af kyrkotjensten i öfrigt och till

folkundervisningens behof, nödgas att, oaktadt de fortfarande erlade den

förut till klockaren gående helgonskylden, derjemte i sin mån vidkännas

bidrag till utgörande af den reglerade klockarelönen.

För att, derest församling besluter, att helgonskyld fortfarande

skall utgå till klockarelön, den omgång och det besvär må förekommas,

som uppstode, derest helgonskylden skulle, såsom för närvarande vanligen

plägar ske, lösas med ett år från år vexlande medelmarkegångspris,

har Riksdagen föreslagit, att helgonskyld, som bibehålies vid klockarelön,

skall vid reglering af nämnda lön sättas att utgå i penningar med

ett för hela den tid, regleringen kommer att gälla, på en gång bestämdt

belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen i länet för

åren 1874—1883.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

I Riksdagens förslag saknas bestämmelser dels om särskild rätt

att föra besvär öfver beslut om reglering, dels om viss tid, under hvilken

skedd reglering skall vara gällande, dels om uppbördssättet beträffande

klockarelön. Utelemnandet af bestämmelser i dessa delar står emellertid

i noga öfverensstämmelse med hela den karakter, Riksdagen ansett böra

åt regleringen gifvas. Riksdagen har velat göra denna till en kyrkostämmosak

såsom hvarje annan, endast med några få vägledande stadganden,

och häraf följer, att särskild besvärsrätt, utöfver hvad i allmänhet

gäller beträffande kyrkostämmobeslut, icke bort lemnas.. Man torde

kunna med full tillförsigt åt församlingarna öfverlåta att sjellva handhafva

denna anlägenhet lika väl som anordnandet af den öfriga eller

lägre kyrkobetjeningens aflönande, beträffande hvilket icke veterligen

försports någon klagan eller något missbruk. Skulle någon församling

sätta klockarelönen allt för lågt, bestraffar detta sig sjelf, i det att församlingen

då ej får någon . klockare, och en lämplig förhöjning torde

vid sådant förhållande ej uteblifva. Det lärer ej heller kunna anses för

församlingarna nog betryggande att åt myndigheter, som ofta ej närmare

känna de vexlande förhållandena i de särskilda orterna, öfverlåta

att, oberoende af församlingarnas beslut, bestämma hvad i lön skall

bestås klockaren, enär derför helt och hållet saknas objektiva grunder,

och afgörandet sålunda skulle komma att ytterst bero på myndigheternas

subjektiva omdöme. Någon särskild besvärsrätt torde äfven vara mindre

behöflig, då regleringen icke sker för viss tid, utan kan när som helst,

på yrkande af löntagare eller löngifvare, ändras, redan af löntagare förvärfvad

rätt naturligen oförkränkt. De så olika förhållandena å olika

orter af vårt land mana ock till att icke genom särskildt stadgande

binda en församling för viss tid vid en gång beslutad reglering, som må

hända inom kort kan befinnas olämplig.

Då klockarelön skall utgå efter de grunder, som för kommunalutskylder

äro i allmänhet bestämda, följer häraf, att, derest icke till

följd af särskilda förhållanden församling finner annan ordning för uppbördens

verkställande vara lämplig och nödig samt derom besluter,

lönen kommer att, enligt § 38 i förordningen om kyrkostämma, samt

kyrkoråd och skolråd samt § 40 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm, uppbäras i samma ordning som öfriga

skattebidrag till kommunen; hvadan särskild bestämmelse om uppbördssättet

är onödig.

Riksdagen har sålunda för sin del antagit följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

Förordning angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster.

5

Som grunderna och sättet för klockarnes aflöning funnits vara

icke allenast i flere hänseenden mindre lämpliga utan ock af beskaffenhet

att föranleda tvister mellan löntagare och löngifvare, samt förty fråga

uppstått om förändring af de i ämnet gällande stadganden, de der,

hvad landet angår, hufvudsakligen innehållas, för rikets gamla landskap

i 6:te punkten af Kongl. förordningen den 8 Februari 1681, för Gotland

i en år 1696 gjord uppteckning af hvad der i förevarande afseende varit

öfligt, för Bohuslän i 14:de punkten af Kongl. brefvet den 25 September

1722, för Halland i Kongl. brefvet den 26 Februari 1723, för Skåne i

15 punkten af Kongl. förordningen den 16 Oktober 1723 och för Blekinge

i 13:de punkten af Kongl. stadfästelse]! den 9 Juni 1747; alltså

varder, med upphäfvande af hvad omförmälda författningar samt särskilda

i ämnet gifna stadganden och vidtagna bestämmelser innehålla

mot denna förordning stridande, härigenom stadgadt som följer:

§ 1.

Hvarje kyrkoförsamling, der klockarens löneförmåner icke redan

blifvit ordnade i full öfverensstämmelse med de i denna förordning stadgade

grunder, skall inom tre år efter det, under hvilket förordningen

utfärdats, å kyrkostämma verkställa sådan lönereglering.

§ 2.

Den klockaren tillkommande lön bör bestämmas i skäligt förhållande

till omfattningen af hans tjenstegöromål samt beräknas så, att

alla offer och afgifter för särskilda förrättningar upphöra. *

§ 3.

Klockaren skall bibehållas vid bostad och jord, som må vara

honom på lön anslagna; dock att förmånen af bostaden och afkastningen

af jorden må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt

meddelade föreskrifter.

§ 4.

Hvad utöfver förmån och afkastning, hvarom i § 3 sägs, till

klockares aflöning erfordras, skall sättas och utgå i penningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

§ 5-

Den till klockare i penningar utgående lön skall af församlingen

sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande

i allmänhet äro stadgade.

§ 6.

Klockare, som varder tillsatt efter det denna förordning utfärdats,

skall vara skyldig att från och med året näst efter det, då lönereglering

inom församlingen kommer till stånd, åtnöjas med den lön, som dervid

bestämmes. I öfrigt skall lönereglerings tillämpning inträda vid det

ombyte af klockare, som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen

vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen

afgjorda, derest ej den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten,

medgifver, att regleringen må vinna tillämpning redan under hans

tjenstetid.

§ 7.

Der helgonskyld för närvarande ingår bland klockares löneförmåner,

må dervid, så framt icke annorlunda beslutes, förblifva; dock

att den utskyld då skall, jemlikt. § 4, omsättas och utgå i penningar.

Till grund för omsättningen skall läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen

i länet för de tio åren 1874—1883. I församling, der till följd

af föreskriften i § 1 lönereglering blifvit verkstäld och begynt tillämpas,

skola hittills gällande bestämmelser angående klockarelönens utgörande

upphöra att lända till efterrättelse. Församling, hvars klockare enligt

vidtagen lönereglering icke vidare kommer att åtnjuta helgonskyld, ege

använda denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten eller till folkundervisningens

behof.

Det beslut, Riksdagen sålunda för sin del fattat, får Riksdagen

härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Med undersåtlig vördnad,

o. S. V.

Stockholm den 17 Maj 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.