Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser rörande kontrollen af handel med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredning till afsalu.

1883-06-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:48, Skrifvelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser rörande kontrollen af handel med födoämnen och dryckesvaror samt deras beredning till afsalu.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 48.

än äfven att en förnyad allmän revision af nu gällande föreskrifter

i afseende på eder, åsyftande inskränkning i deras användande, måtte

ega rum.

Med undersåtlig vördnad etc.

Stockholm den 2 Juni 1883.

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den ''2 Juni 1883.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående skärpta bestämmelser

rörande kontrollen af handel med födoämnen och dryckesvaror

samt deras beredning till afsalu.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 9 och

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 2 Utlåtande N:o 10).

Till Konungen.

Den nuvarande helsovårdsuppsigten öfver födoämnen stöder sig

dels ,på helsovårdsstadgan af den 25 September 1874, deruti § 15 vid

äfventyr af böter förbjuder att i stad hålla till salu för helsan skadliga

lifsmedel, hvilka böter, enligt § 22 i samma stadga, dock endast kunna

säljaren ådömas^då han bevisligen har vetskap om varans skadliga beskaffenhet,

i hvilket fall han jemväl är skyldig vidtaga lämplig åtgärd

för varans aflägsnande från staden eller dess oskadliggörande, dels ock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 48.

på gällande strafflag kap. 22 § § 3 och 13, deri med straff belägges ej

mindre handel med utlemnande af veterligen förfalskade lifsmedel, i hvilka

för menniskors lif och helsa farligt ämne blifvit nyttjadt, än äfven föryttrandet

af ondt för godt, mängdt för omängd! eller det, hvaruti man

vet fel vara, utan att sådant uppenbara, och får denna sistnämnda

förbrytelse ej af annan än målsegaren åtalas.

Erfarenheten har emellertid otvetydigt ådagalagt de stora svårigheter,

som möta helsovårdsmyndigheterna vid tillämpningen af ofvan

anförda lagbestämmelser. För att med slöd af helsovårdsstadgan kunna

vidtaga några lagliga åtgärder mot försäljningen utaf en på saluplats

anträffad vara, af den beskaffenhet att dess afyttrande till menniskoföda

bör hindras, fordras nemligen att ådagalägga, såväl att varan verkligen

varit till salu hållen, som ock att densammas förtärande skulle vara för

lielsan skadligt, Dessa bestämmelser om skyldighet till bevisning gent

emot säljaren torde i allt för hög grad begränsa helsovårdsmyndigheternas

åtgöranden uti ifrågavarande rigtning, i synnerhet som den personal,

hvilken den lokala helsopoliscn kan ega till sitt förfogande, utgöres af

ett ringa fåtal personer, samt ofta ganska stora svårigheter torde möta

vid åtgörande!, huruvida ett visst till salu hållet födoämne verkligen är

för helsan skadligt, äfven om det vore uppenbart, att detsamma är såsom

lifsmedel alldeles otjenligt och på sådan grund ej borde fä blifva föremål

för försäljning. I följd af det otillfredsställande stadgandet om den

dåliga varans aflägsnande och oskadliggörande torde det födoämne, som

i större städer blifvit anhållet, numera ofta utbjudas å eu annan marknad,

hvarvid icke sällan torde inträffa, antingen att landsbygden och de

smärre städerna, der uppsigten å saluplatserna är ringare, få emottaga

de skadliga lifsmedel, för livilka de större samhällena vetat skydda sig,

eller ock att det dåliga födoämnet försälj es till s. k. kor (fabriker, hvarest

underhaltiga och helsovådliga köttvaror komma till användning, utan

att man sedermera, åtminstone i de flesta fall, kan efter varornas tillredning

med visshet yttra sig om deras skadliga beskaffenhet,

Såsom eu väsentlig brist i stadgandena om handel med lifsmedel torde

äfven få anses, att dessa stadganden icke äro tillämpliga på sådana

skadliga eller otjenliga födoämnen, som förvaras i handelsmagasin

i uppenbar afsigt att säljas, eller som införas till matvaruhandlande, och

h vilkas skadliga beskaffenhet redan under transporten upptäckes vid

järnvägsstation och hamnplats. Sådana varor torde böra i beslag tagas

och, efter besigtning af sakkunnig person, förstöras eller oskadliggöras,

hvarlielst de under dylika förhållanden anträffas. Vidare torde, enligt

Riksdagens åsigt, vara lämpligt att de allmänna bestämmelser, som gälla

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 48.

för handel med lifsförnödenheter i stad, jemväl utsträckas till dylik

handel å landsbygden, hvarest behofvet väl torde påkalla, att i synnerhet

den yrkesmessiga beredningen af födoämnen till afsalu blefve underkastad

en verksam kontroll.

Slutligen torde Riksdagen få erinra, att helsovårdsstadgan icke

innehåller någon bestämmelse om huru vederbörande myndigheter skola

förfara, då förfalskade lifsmedel i handeln upptäckas. De gällande bestämmelserna

härom, hvilka äro i hög grad kortfattade och föga uttömmande,

innefattas nemligen, efter hvad ofvan blifvit nämndt, i strafflagen

och hafva vid tillämpningen visat sig ej lemna helsovården den makt,

som för densamma vore erforderlig för att i detta hänseende kunna

skydda samhällena mot ganska allvarsamma faror. Detta mindre tillfredsställande

förhållande torde derför böra ändras derhän, att äfven

rörande förfalskning af födoämnen och dryckesvaror den lmfvudsakligaste

kontrollen åt hälsovårdsmyndigheterna öfverlemnas.

Under åberopande af do skäl, som sålunda blifvit anförda, får

Riksdagen i anledning af framställningar i detta ämne anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes antingen medelst ändringar eller tillägg uti gällande

lielsovårdsstadga eller genom särskild författning meddela sådana bestämmelser

rörande handeln med födoämnen och dryckesvaror samt

deras beredning till afsalu, att deröfver en verksammare kontroll, än nu

är möjlig, må kunna i helsovårdens intresse af vederbörande myndigheter

utöfvas.

Med undersåtlig vördnad etc.

Stockholm den 2 Juni 1883.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 7 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.