Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Mafts proposition angående upplåtande till Stockholms stad af en del utaf den under Djurgården lydande mark.

1884-04-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:22, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Mafts proposition angående upplåtande till Stockholms stad af en del utaf den under Djurgården lydande mark.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

N:o 22,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1884.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Mafts

proposition angående upplåtande till Stockholms stad af en

del utaf den under Djurgården lydande mark.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.)

Till Konungen.

Enligt livad af en den 25 sistlidne Januari till Riksdagen aflåten nådig

proposition inliemtas, hafva Stockholms stadsfullmäktige i underdånig skrifvelse

den 15 [November 1882 understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

en af stadsfullmäktige genom beslut samma dag antagen plan för reglering

af en del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan

från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen

afslutas sålunda, att utefter de intill Djurgården närmast belägna byggnadsqvarteren,

hvilka genom samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis

bestämda, skulle läggas en gränsgata till en bredd af 18 meter, hvilken gata

skulle komma att utgöra yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och

de emellan dessa mot Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata

skulle till 15 meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med

omgifvande gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen skulle förses

på hela sträckan med en rad af träd. Vidare vore afsedt, att norr om

denna gränsgata emellan Stora Surbrunnsgatan och artillerikasernens sydvestra

hörn anordnas ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gräns
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

5

gatan hölle 65 meter (218,9-3 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna del

af detta område till 32 meters bredd skulle planteras med tre rader träd,

hvadan utefter kör- och gångbanorna komme att finnas på sträckningen

mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad med fyra

trädrader. Det återstående nordligaste stycket af 15 meters bredd, som motsvarade

kör- och gångbanorna på södra sidan om esplanaden, skulle ordnas

antingen i öfverensstämmelse med dessa eller ock tills vidare endast såsom

plantering. På sträckan framför Artillerikasernen till och med Sibyllegatans

mynning skulle, dä Artillerikasernen tillhörig mark lade hinder i vägen för

en fullständig anordning enligt samma plan, trädradernas antal blifva inskränkt

till tre, och ifrån Sibyllegatans mynning till och med Jungfrugatan komme

stadsplanen att afslutas allenast genom framdragande af förenämnda gränsgata,

försedd med kör- och gångbanor samt en trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas, och för att i sammanhang

dermed den af stadsfullmäktige antagna regleringen af de närmast intill

gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta sträckningarne af

de till gränsgatan ledande gatorna måtte kunna genomföras, måste emellertid

en del af Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk, och med anledning

deraf hafva stadsfullmäktige i förenämnda skrifvelse i underdånighet anhållit:

att, för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen

emellan Stockholms stad och kronan, åt staden måtte upplåtas eganderätten

till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordrades till omförmälda 18

meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och med Stora Surbrunnsgatan

till och med Jungfrugatan och dels i söder gränsar intill samma gata,

mot det att staden till kronan afstode eganderätten till den staden tillhöriga

mark, som i norr folie utanför nämnda gränsgata, samt dessutom lemnade

kronan för den till staden afträdda mark, som ej betäcktes genom hvad

staden till kronan afstode, godtgörelse, som skulle bestämmas på sätt Eders

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt förordna; samt

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen,

livilket område fortfarande skulle vara kronans egendom, finge af

staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

understälda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande på sin bekostnad

underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda framställning

bifölles, sa väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka för närvarande

såsom löneförmåner innehade jord eller byggnader å det område,

staden skulle från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga område, som

skulle enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid utgifva godtgörelse

för den förlust af inkomster och förmåner, som Eders Kongl. Maj:t kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

finna dem komma att lida genom den ifrågasatta anordningen, som ock att,

der Eders Kongl. Maj:t funne sådant nödigt, flytta å ifrågavarande område

befintliga byggnader till annan plats, som af Eders Kongl. Maj:t konnne att

bestämmas, äfvensom att, der sådant af planens genomförande föranleddes,

på sin bekostnad uppföra och för framtiden underhålla stängsel och grindar

mot Djurgården.

Öfverståthållareembetet, som med underdånig skrifvelse af den 6 December

1882 öfverlemnat stadsfullmäktiges förenämnda framställning, har dervid

hemstält att, då den ifrågastälda gränsregleringen otvifvelaktigt skulle

komma att medföra fördelar för så väl kronan som Stockholms kommun,

samma framställning måtte i nåder bifallas. Sedan derefter Riksmarskalksembetet

inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet, äfvensom med ett yttrande,

som tillförordnade chefen för Djurgårdsstyrelsen till bemälda embete

afgifvit i afseende å vilkoren för bifall till stadsfullmäktiges förslag, har

Öfverintendentsembetet, till följd af nådig remiss, uti underdånigt utlåtande

af den 17 April 1883 förklarat sig, efter granskning af förslaget, ej hafva

funnit skäl till anmärkning mot detsamma.

Med åberopande af ett den nådiga propositionen bilagdt protokollsutdrag

öfver civilärenden, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för

sin del medgifva:

dels att åt Stockholms stad finge upplåtas eganderätten till den under

Djurgården lydande mark, som ej mindre erfordrades till ofvan omförmälda

18 meter breda gränsgata, än ock vore belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området

finge upplåtas till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma på

dess bekostnad ordnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda

stadsplanen, och att staden fortfarande underhölle anläggningen, allt

med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården skulle öfverlåtas eganderätten till

den staden nu tillydande mark, som i norr folie utanför gränsgatan, vare

sig denna mark vore i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden skulle undfå eganderätt, erlade

lösen till Djurgårdskassan, så ock ersättning för intrång och skada, allt med

belopp, som skulle bestämmas i den ordning nådiga förordningen den 14

April 1866 angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof

stadgade;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning skulle

bestämmas, till Djurgårdskassan och boställshafvare utgåfve dels ersättning

för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång, som föranleddes

deraf, att staden finge till ofvan berörda öppna område utefter gränsgatan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22. 7

förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, dels ock lösen för de så väl å denna

mark, som å den mark, staden med eganderätt erhölle, uppförda byggnader,

livilka tillhörde boställshafvare enskildt eller, derest de vore Eders Kongl.

Maj.t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordrades för Djurgårdens räkning,

hvarjemte staden skulle vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så

icke kunde ske, med belopp, som i förut stadgad ordning skulle bestämmas,

lösa till sig de öfriga byggnader å samma mark, livilka Djurgårdsstyrelsen

ansåge fortfarande för Djurgården behöfliga;

att staden skulle uppföra och underhålla den stängsel och de grindar,

som Djurgårdsstyr elsen pröfvade nödiga till följd af förändringarne i dispositionen

öfver marken, äfvensom bekosta förflyttning af den del utaf Drottning

Kristinas väg, som sträckte sig öfver den till förenämnda öppna område afsedda

mark, der Djurgårdsstyrelsen icke funne vägen obehöflig;

att. derest till beredande af erforderligt utrymme för station å Stockholm—Rimbo-banan

någon del af Drottning Kristinas väg måste omläggas,

Stockholms stad skulle bestrida kostnaderna derför;

att i händelse framdeles ett jern vägsspår komme att utläggas från

Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet

att vidare, i fall omständigheterna dertill föranledde, framdragas ned till östra

ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning uppläte mark

dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt

att staden skulle tillförbinda sig att bedrifva arbetena på gränsområdet

mot Djurgården så, att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan

tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blefve till en bredd af 15 meter

ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—

Rimbo-jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders Kongl.

Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar skulle

vara anordnade från denna del af staden till stationsområdet.

Beträffande den nu föreslagna jordupplåtelsen har Riksdagen i hufvudsakliga

delar icke haft något att emot den nådiga propositionen erinra.

Riksdagen har emellertid med afseende derpå, att det område, om hvars upplåtelse

till Stockholms stads disposition nu är fråga, i en framtid möjligen må

kunna befinnas för statens eget behof erforderligt, ansett, att såsom uttryckligt

vilkor för upplåtelsen bör utfästas, att, för så vidt detta område må

pröfvas vara till större eller mindre del för statsändamål behöfligt, detsamma

då skall af Stockholms stad till Eders Kongl. Maj:t och kronan återlemnas.

Visserligen synes stadens skyldighet att, då derpå göres anspråk, till staten

återställa sistnämnda område, vara obestridlig, då ju icke ifrågasatts, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

området skulle till Stockholms stad upplåtas för everldlig tid, men Riksdagen

har dock ansett nödig omtanke för framtiden kräfva detta vilkors tydliga

angifvande.

Vidare har Riksdagen ansett, att det belopp, Stockholms stad, på sätt

i den nådiga propositionen är föreslaget, kommer att erlägga såsom lösen för

den kronans mark, hvartill staden undfår eganderätten, bör ingå i Statskontoret,

der detsamma hör förvaltas såsom särskild fond, hvilkens årliga

ränta efter fem för hundrade t må öfverlemnas till Djurgårdskassan att för

kassans ändamål användas.

Slutligen har Riksdagen förestält sig att, i afseende å de förpligtelse!’,

hvilka höra åläggas Stockholms stad för rättigheten att förfoga öfver det

ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området, uttryckligen hör bestämmas,

att Stockholms stad, så länge staden bibehåller dispositionsrätten öfver samma

område, skall vara skyldig så väl att årligen med belopp, som i föreslagen

ordning bestämmas, till Djurgårdskassan och nuvarande eller framtida boställsinnehafvare

utgifva ersättning för den minskade afkastning samt skada i

öfrigt och intrång, som föranledas deraf, att staden får till berörda område

utefter gränsgatan förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, som ock att

underhålla den stängsel och de grindar, hvilka Djurgårdsstyrelsen pröfvar

nödiga till följd af förändringarne i dispositionen öfver marken.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Riksdagen för sin del

medgifvit,

dels att åt Stockholms stad upplåtes eganderätten till den under Djurgården

lydande mark, som ej mindre erfordras till ofvan omförmälda 18

meter breda gränsgata, än ock är belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området

upplåtes till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma på dess

bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda

stadsplanen, och att staden fortfarande underhåller anläggningen, allt med i

öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att, derest sistnämnda område varder till större eller mindre del för

statsändamål erforderligt, detsamma skall till Eders Kong!. Maj:t och kronan

ersättning återlemnas;

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den

staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare sig

denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden undfår eganderätt, erlägger

lösen, så ock ersättning för intrång och skada, allt med belopp, som bestämmas

i den ordning nådiga förordningen den 14 April 1866 angående

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22. 9

jords och lägenhets afstående för allmänt behof stadgar; skolande denna

lösen ingå till Statskontoret för att derstädes förvaltas såsom särskild fond.

hvilkens årliga ränta skall öfverlemnas till Djurgårdskassan att för kassans

ändamål användas;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas,

till Djurgårdskassan och boställshafvare årligen, så länge staden bibehåller

dispositionsrätten öfver ofvan berörda öppna område utefter gränsgatan, utgifver

ersättning för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång,

som föranledas deraf att staden får förfoga öfver denna Djurgården tillhöriga

mark;

att staden med på enahanda sätt bestämdt belopp erlägger till Djurgårdskassan

eller boställsinnehafvare lösen för de så val å sistnämnda mark som

å den mark, staden med eganderätt erhåller, uppförda byggnader, hvilka tillhöra

boställshafvare enskildt eller, derest de äro Eders Kong! Maj:t och kronan

tillhöriga, icke vidare erfordras för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden

skall vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så icke kan ske,

med belopp, som i förut stadgad ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga

byggnader å samma mark, hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för

Djurgården behöfliga;

att staden uppför och, sä länge staden bibehåller dispositionsrätten

öfver ifrågavarande område, underhåller den stängsel och de grindar, som

Djurgårdsstyrelsen pröfvar nödiga till följd af förändringarne i dispositionen

öfver marken, äfvensom bekostar förflyttning af den del utaf Drottning

Kristinas väg, som sträcker sig öfver den till förenämnda öppna område

afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt

Stockholm—Rimbo-banan någon del af Drottning Kristinas väg måste omläggas,

Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att, i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från

Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet

att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas ned till östra

ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning upplåter mark

dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt

att staden tilllörbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet mot

Djurgården så, att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan tvärs

genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter ordnad

och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—RimboBih.

till Riksd. Prof. 1SS4. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23.

jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders Kongl. Maj:t

meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsyägar äro anordnade från

denna del af staden till stationsområdet.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 April 1884.

N:o 23.

Uppläst ock godkänd kos Första Kammaren den 9 April 1884.

— —. — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till Lag om skydd för varumärken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.)

Till Konungen.

I proposition af den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t till

Riksdagens godkännande jemlikt 87 § Regeringsformen öfverlemnat ett förslag

till Lag om skydd för varumärken.

Nämnda förslag till lag har blifvit af Riksdagen antaget ; kvilket Riksdagen

härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 April 1884,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.