Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändringar i vissa för den inrikes posttrafiken gällande portosatser.

1884-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:25, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående förändringar i vissa för den inrikes posttrafiken gällande portosatser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

1

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1884.

-—■ — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående förändringar i vissa för den inrikes

posttrafiken gällande portosatser.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.)

Till Konungen.

Uti en den 31 sistlidne December till Riksdagen aflåten proposition

har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad till protokollet

öfver finansärenden för samma dag blifvit i ämnet au förd t, föreslagit:

att för vanliga bref befordringsafgiften måtte fastställas till

10 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 20 öre, om vigten

öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

30 öre, om vigten uppgår till mer än 125, men icke öfver 250

gram;

att för lokalbref eller sådant bref, som skall befordras till person,

hvilken vistas inom den stad, köping eller by, der försändelsen å postanstalt

eller i fast breflåda till befordran aflemnas, befordringsafgiften

måtte bestämmas till 5 öre;

att för brefkort afgiften måtte nedsättas till 5 öre för enkelt

brefkort och till 10 öre för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till

svar;

, att för rekommendation af försändelse afgiften måtte fastställas

till 20 öre;

Bih. till Riksd. Frot. 1SS4. 10 Sund. 1 Afd. 1 Band. 3 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

att hittills så kallade lösbref i afseende å så väl portots belopp

som dess ingående till postkassan måtte likställas med vanliga bref;

samt att nu föreslagna bestämmelser måtte träda i tillämpning

med ingången af år 1885.

Ehuru Riksdagen icke funnit något hinder möta för att nu genomföra

så väl den länge motsedda nedsättningen i det vanliga inrikes

brefportot som de öfriga portoförändringar, bvilka såsom en följd af

nämnda nedsättning eller i sammanhang dermed af Eders Kong!. Maj:t

föreslagits, har Riksdagen dock med afseende å förslagets enskildheter

ansett vissa förändrade bestämmelser påkallas, utöfver hvad Eders

Kong]. Maj: t ifrågasatt.

Bland de bref, livilka genom postverkets förmedling utvexlas,

förekomma ej sällan sådana, som, adresserade till en person bosatt å

annan ort, än der afsändaren befinner sig, af den sistnämnde inlemnas

eller i en genom enskild persons försorg fortskaffad lösväska insändes

till postanstalt, utan att postverket behöfver vidtaga annan åtgärd för

brefvets fortställande än att tillhandahålla adressaten detsamma, då det

af honom afhemtas, eller inlägga det i lösväska, hvars fortskaffande

ombesörjes af adressaten eller annan enskild person, eller ock slutligen,

i de fall då sådant kan ske, befordra det till adressaten genom postverkets

vanliga brefbärare.

Dylika bref äro icke hänförliga till lösbref, enär de nemligen ej

fortskaffas med post, och kunna ej heller anses såsom vanliga bref.

Den ofvan återgifna definitionen på lokalbref passar ej heller in på

dem, emedan lokalbref alltid skola befordras till person, hvilken vistas

å samma ort (»stad, köping eller by»), der brefvet å postanstalt inlemnas.

Till följd häraf lär äfven praxis inom postverket med afseende

å dessa bref varit något vacklande, ehuru de i allmänhet ansetts böra

behandlas såsom lokalbref, hvilket äfven torde vara med billigheten

mest öfverensstämmande.

All tvekan i detta afseende torde lätt kunna undanrödjas genom

en mera lämplig definition af lokalbref. Då nemligen med lösbrefvens

afskaffande uttrycket »vanliga bref» kommer att beteckna alla sådana

bref, hvillca med post, i detta ords posttekniska bemärkelse, eller med

landtbrefbärare fortskaffas, torde lokalbrefven böra i postförfattningarne

angifvas såsom sådana bref, hvilka å postanstalt behandlas utan att

med post eller af landtbrefbärare fortskaffas. Härigenom angifves så

väl den postbehandling, hvilken de hittills så kallade lösbrefven skola

underkastas, som ock den egentliga skilnaden mellan vanliga bref och

lokalbref.

Äfven i ett annat afseende har Riksdagen ansett en förändring

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25. 3

i nu gällande poststadgas bestämmelser vara af nöden, utöfver hvad

Eders Kongl. Maj:t föreslagit. För närvarande är i fråga om lokalbref

stadgadt, att dylikt bref ej må i vigt uppgå till mer än 50 gram.

Det torde emellertid näppeligen finnas något skäl för deri skiljaktighet,

som sålunda med afseende å vigtsatserna förefinnes emellan

lokalbref och vanliga bref, eller att en försändelse, som skall med

post befordras, behandlas såsom bref, så vida dess vigt ej öfverstiger

250 gram, under det den högsta vigtsatsen för lokalbref är faststäld

till endast 50 gram. Å andra sidan synes det äfven ligga en oegentlighet

deruti, att, under det ett högre porto tillämpas å vanliga bref

redan då brefvets vigt öfverstiger 15 gram, portot för lokalbref utgår

med samma belopp äfven för den högsta medgifna vigtsatsen. På grund

häraf och då någon betänklighet mot en något högre taxering af de

lokalbref, hvilkas vigt öfverstiger 15 gram, icke synes böra mota, enär

öfvervägande flertalet dylika bref icke torde uppnå denna vigt, har

Riksdagen ansett äfven för lokalbref böra tillämpas en graderad afgiftsskala,

afpassad efter samma vigtsatser, hvilka för närvarande äro bestämda

för vanliga bref, så att portot för ett lokalbref städse kommer

att utgå med hälften af det för ett vanligt bref af motsvarande vigt

stadgade belopp. En dylik anordning torde för öfrigt, så väl genom

det utsträcktare användande af lokalpostförsändelser, hvartill möjlighet

beredes, som ock genom den högre taxeringen af vissa lokalbref, jemväl

i sin mån komma att motverka den eljest under de närmaste åren

motsedda minskningen i postverkets inkomster.

Med de här ofvan omförmälda bestämmelser i fråga om vanliga

bref och lokalbref har någon särskild föreskrift angående det porto,

som bör erläggas för de hittills så kallade lösbref ven, icke ansetts vara

af nöden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen funnit

Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunna oförändrad

bifallas; hvaremot Riksdagen beslutit:

att för så kalladt vanligt bref eller sådant bref, som med post

eller af landtbrefbärare fortskaffas, befordringsafgiften fastställes till _

10 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 20 öre, om vigten

öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

30 öre, om vigten uppgår till mer än 125, men icke öfver 250

gram;

att för lokalbref eller sådant bref, som å postanstalt behandlas

utan att med post eller landtbrefbärare fortskaffas, afgiften för postbehandlingen

fastställes till hälften af här ofvan angifna belopp eller:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 25.

5 öre, om brefvets vigt ej öfverstiger 15 gram, 10 öre, om vigten

öfverstiger 15, men ej 125 gram, och

15 öre, om vigten uppgår till till mer än 125, men icke öfver

250 gram;

att för brefkort afgiften nedsättes till 5 öre för enkelt brefkort

och till 10 öre för brefkort, hvilket åtföljes af blankett till svar;

att för rekommendation af försändelse afgiften fastställes till 20 öre;

att afgiften för alla bref, hvilka genom postverkets förmedling

utvexlas, skall ingå till postkassan;

samt att ofvanberörda bestämmelser skola träda i tillämpning med

ingången af år 1885;

hvilket allt Riksdagen får härmed för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 19 April 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.