Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående virke sunder stöd för anläggning af jernväg från Luleå till norska gränsen.

1884-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:29, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående virke sunder stöd för anläggning af jernväg från Luleå till norska gränsen.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.

N:o 29.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 April 1884.

— — — — Andra Kammaren den 26 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående virke sunder stöd för anläggning af

jernväg från Luleå till norska gränsen.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.)

Till Konungen.

Eders Kongl. Maj:t kar i en den 16 November 1883 afgifven

proposition (N:o 5) föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,

dels att bolaget »The Northern of Europé Raihvay company limited

»måtte berättigas att för första anläggningen af bansträckningen mellan

trakten af Buddbyn i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska

viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för jernvägen

behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkades, emot en afgift

af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt af

sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordrades,

att till den del träden ej kunde uttagas från den för jernvägens framdragande

af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången å

kronans invid banan belägna skogar funnes, utan men för framtida

virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter Kongl. Domänstyrelsens

anvisning och föreskrifter, af vederbörande jägmästare utstämplas,

med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.

stämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande,

som Domänstyrelsen kunde finna erforderlig, än ock att på sin

bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunde af Domänstyrelsen påfordras

till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets

utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordrades till första uppsättning af

stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,

finge, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling

afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisades.

Enligt hvad Riksdagen inhemtat, innehåller den under den 8 December

1882 af Eders Kongl. Maj:t meddelade koncessionen för ifrågavarande

jernvägsföretag, bland annat, vidkommande en af koncessionssökandena

gjord anhållan om koncession jemväl å en från hufvudbanan

mellan riksgränsen och Luleå utgående bibana till Töre och

denna bibanas fortsättning till Haparanda, att Eders Kongl. Maj:t funnit

samma anhållan icke böra i vidsträcktare mån bifallas, än att Eders

Kongl. Maj:t förklarat den koncessionerade liufvudbanans egare vara

under en tid af femton år från koncessionens beviljande, om och när

Eders Kongl. Maj:t funne tidpunkten för sådan banas byggande vara

lämplig, berättigade att framför annan enskild person eller bolag, som

icke erbjöde för statsverket förmånligare vilkor, erhålla koncession å

ifrågavarande bibana med fortsättning till Haparanda.

I fråga om betydelsen af denna bestämmelse har Statsrådet och

Chefen för Civildepartementet haft tillfälle att inom Riksdagen yttra

sig, och har Departementschefen dervid, under åberopande af koncessionens

uttryckliga innehåll, erinrat, att rätten att bygga en bana från

Luleå till Töre och Haparanda ingalunda vore ovilkorlig, utan tvärt om

beroende på, om och när Eders Kongl. Maj:t funne tidpunkten för

denna banas byggande lämplig, samt tillika framhållit, att det vore

uppenbart, att Eders Kongl. Maj:t icke komme att fatta beslut i denna

fråga, förr än Riksdagen fått tillfälle att på ett eller annat sätt yttra

sig derom.

Då möjligheten af den nu ifrågavarande jern vägsanläggningens

fortsättning från Luleå till finska gränsen synts Riksdagen innefatta

det egentliga skälet till de betänkligheter, som beträffande detta jernvägsföretag

uttalats, är det under förutsättning deraf att, såsom sålunda

förklaradt blifvit, frågan om jernvägens fortsättning från Luleå

till Haparanda varder understäld Riksdagens pröfning, som Riksdagen

fattat sitt beslut i det nu föreliggande ärendet.

Enligt samma koncessions 5:te punkt skall arbetet å jernvägen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.

samtidigt bedrifvas från Ofoten och från Luleå sålunda, att ungefär

lika stor sträcka årligen bygges från Luleå i rigtning åt Gellivaara som

från Ofoten österut. Firman Wilkinson & Jarvis har emellertid, pa

sätt Riksdagen inhemta!, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning

i fråga om denna punkt begärt, att jernvägsbolaget icke skulle

vara förbundet att hvarje år fullborda lika stora delar af jernvagen

från bego-e sidorna. Ur svensk synpunkt måste det likväl vara af vigt,

att det af Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen föreslagna

medgifvandet ej lemnas under andra vilkor än sådana, som innefatta

den Största möjliga säkerhet derför, att jernvägsanläggningens utförande

på det svenska området, och särskildt å sträckan från Lulea till Geliivaara,

icke eftersattes, och Riksdagen har för den skull utgått Irån

den förutsättningen att, om ock några förändringar i de vid koncessionens

meddelande stadgade vilkor skulle finnas böra medgifvas, dessa

i intet fall må kunna leda till ett långsammare bedrifvande af jernvägsarbetet

å jernvägens östra del än å dess vestra. _

Riksdagen har, lika med Eders Kongl. Maj:t, funnit lfiagavarande

jernvägsanläggning vara af sådant gagn för staten, särskildt i

dess egenskap af skogsegare, att giltiga skäl finnas till beviljande åt

det begärda virkesunderstödet.

Härvid har Riksdagen endast ansett några vilkor, utotver de åt

Eders Kongl. Maj:t föreslagna, böra tilläggas, i syfte dels att förekomma

afverkning af dyrbarare virkessorter an behofvet krafvel-, dels

att så vidt möjligt, åstadkomma säkerhet derför att den visserligen

jemförelsevis obetydliga uppoffring, som virkesunderstodets beviljande

medför, leder till det afsedda ändamålet eller, i motsatt tall, varder

statsverket behörigen godtgjord. v , ,T . , ,

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts ot
vanberörda

proposition:

att Riksdagen — under förutsättning att möjligen uppkommande

fråga om förevarande jernvägs fortsättning till Haparanda eller annan

ort i närheten af finska gränsen varder understäld Riksdagens profning,

samt att några sådana ändringar i koncessionen af den 8 December

1882 ej medgifvas, genom hvilka säkerheten för j ernvägsanläggningens

utförande, särskildt å sträckan mellan Gellivaara och ändpunkten Lulea,

blefve i någon mån förminskad — för sin del medgifvit, .

dels att bolaget »The Northern of Europé Railway company hrnited).

må berättigas att för första anläggningen af bansträcknmgen mellan

trakten af Buddbyn i Ofver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska

viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan tor jernvägen

behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas, emot

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.

en afgift af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt

af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras,

att till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens

framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången

å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men för

framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter

Kongl. Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande

jägmästare utstämplas, med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta

virkets utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens

begagnande, som Domänstyrelsen kan finna erforderlig, än ock att på

sin bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras

till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under

byggnadsarbetets utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till första uppsättning af

stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,

må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling

afhemfas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas;
dock

under vilkor:

a) att utstämplingen skall ske med hänsyn till den virkessort som

erfordras, så att ej större dimensioner utstämplas än ändamålet kräfver

och lämpligen ske kan;

b) att bolaget förbinder sig att, om någon af jernvägsanläggningens

särskilda sektioner mellan Luleå och Gellivaara, mellan Gellivaara

och Luossavaara och mellan Luossavaara och riksgränsen mot Norge

ej behörigen fullbordas, genast till statsverket erlägga skilnaden mellan

den här ofvan omförmälda afgift af tio öre för hvarje träd och det

pris som i orten är gällande, likväl med iakttagande deraf att priset

för de träd, hvilka, på grund af Kongl. Maj:ts lemnade medgifvande,

under innevarande vinter afverkats eller komma att afverkas, dervid

ej må sättas högre än 86 öre, samt att skyldigheten till prisskilnadens

erläggande åligger bolaget med hänsyn ej till jern vägsanläggningen

Luleå—riksgränsen i dess helhet, utan till hvarje särskild, här ofvan

angifven sektion, så att, då hvarje sådan sektion fullbordats, skyldigheten

att för de träd, som derå användts, erlägga prisskilnad upphör,

ehvad de öfriga sektionerna fullbordas eller icke; samt

c) att bolaget skall för fullgörande af sin i nästföregående moment

b) omförmälda förbindelse, innan träden få fällas, ställa säkerkerhet

i penningar eller värdepapper, särskildt för hvardera af ofvan

angifna sektioner, motsvarande fulla värdet enligt i orten högst gäl
Bih.

till Riksd. Frot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Käft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.

lande pris af det virke, som beräknats komma att å sektionen åtgå;

börande denna säkerhet af Kongl. Maj:t pröfvas och i Statskontoret deponeras,

samt bolaget ega rätt att, efter sektionens fullbordande, återfå

hvad såsom säkerhet för afverkningen å samma sektion deponerats.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 26 April 1884.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.