Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.
31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1884:30, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse, Aho 30.
1
N:o 30.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1884.
» » b » Andra Kammaren den 30 » »
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 12 sistlidne Januari har Eders Kongl.
Maj:t velat i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver ett propositionen
bilagdt förslag till förnyad grufvestadga och tillika förklarat sig vilja,
efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen
af samma förslag och om stadgans utfärdande i nåder förordna.
I likhet med nu gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 är
Eders Kongl. Maj:ts förslag grundadt på bibehållande af inmutningsrätt.
Under de förhandlingar i frågan, som föregått framläggandet af
detta förslag, hafva, rörande inmutningsrättens bibehållande eller afskaffande,
meningarne varit mycket delade och å ömse sidor blifvit
anförda vigtiga skäl. Riksdagen finner för sin del de skäl öfvervägande,
hvilka blifvit för bibehållande af ifrågavarande rätt anförda. Inmutningsrätt
har synts Riksdagen vara under vårt lands närvarande förhållanden
erforderlig, på det att skälig uppmuntran må gifvas till eftersökande af
malmanledningar, på det att de kapital, som äro för bearbetande af
grufvor nödiga, ock lättare må blifva i sådan rörelse nedlagda, samt på
det att dymedelst den nationalrikedom, den svenska jorden i sina malmer
företer, ock må blifva behörigen tillgodogjord.
Bill. till Riksd. Prat. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
Man liar visserligen mot inmutningsrättens bibehållande anfört, att
nämnda rätt innebure ett obehörigt ingrepp i den enskilda jordeganderätten;
men då ingen eganderätt är absolut, utan först öfvergår från
egandemakt till eganderätt genom den bekräftelse och det skydd, staten
deråt gifver, måste det ock vara staten förbehållet att tillse, det icke
gränserna för eganderätten så utvidgas, att allmänt väl får stå tillbaka
för enskild fördel. Så länge alltså ett statsekonomiskt intresse talar för
inmutningsrättens bibehållande, torde ock staten kunna, utan att på
något sätt rubba den rättens grundval, på hvilken han hvilar, bibehålla
nu ifrågavarande inskränkning i den enskilda jordeganderätten. Riksdagen
finner det följaktligen vara välbetänkt att, såsom ock i Eders
Kongl. Maj:ts förslag skett, i vår grufvelagstiftning fortfarande bibehålla
inmutningsrätt.
Beträffande detaljbestämmelserna i Eders Kongl. Maj:ts förslag,
hvilket hufvudsakligen utgör en omarbetning af 1855 års grufvestadga,
har Riksdagen vid granskningen endast funnit anledning till några få
anmärkningar. Dessa angå 2 §, 10 § 1 mom. 3:dje stycket, 17, 33, 49,
53, 59, 65 och 72 §§.
^ §.
Riksdagen har ansett, att i denna paragraf, i stället för den nakna
hänvisningen beträffande det område, inmutning gäller, till 11 och 26 §§,
genast, i stadgans början, böra angifvas de olika benämningar å nämnda
område, hvilka, allt efter som gränserna å marken för detsamma äro
bestämda enligt 11 § eller 26 §, i stadgan genomgående och konseqvent
användas, eller inmutadt område, i förra fallet, och i det senare, utmål.
Härigenom vinnes ock den fördel, att, då sedermera i stadgan, närmast
i 3 § 2 mom., dessa benämningar förekomma, de icke innebära något
för läsaren helt och hållet nytt.
10 § 1 mom. 3:dje stycket
innehåller, bland annat, att inmutare, för allt arbete vid en grufva, som
sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken irnnutningsrätten
förverkats, skall ansvara såsom för åverkan, om åtal derå i
laga tid anställes.
Nu är enligt förslaget mutsedel ogill,
om den blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 § ej utgör föremål
för inmutning (10 § 1 mom. lista stycket);
3
Riksdagens Skrifvelse, JV:o 30.
eller om inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna i 3 § 1 mom.,
blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda lagrum ej är
tillåten (10 § 1 mom. 2:dra stycket);
och enligt förslaget är inmutning sr ätten förverkad:
om inmutare icke, minst fjorton dagar innan något arbete å det
inmutade området börjas, lemnar bestyrkt afskrift af mutsedeln till så
väl det inmutade områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill
innehar (13 § 1 mom.);
eller om inmutaren icke sist åtta månader från mutsedelns utfärdande
har börjat arbetet (14 § lista stycket);
eller om det arbete å fyndigheten, som erfordras för utmåls anvisande,
icke är af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål till
bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande (21 §
2:dra stycket);
eller om betalning eller nedsättning af den vid utmålsläggningen
bestämda lösesutnman för det utrymme inom utmålet, som grufegaren
ofvan jord för sitt arbete behöfver, jemte ränta derå från deri dag, beloppet
blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, icke inom
föreskrifven tid fullgöres (31 § 4:de stycket);
eller om grufanläggningen sönas (47 §);
hvarjemte torde böra i detta sammanhang anmärkas, att, då utländing
icke eger rätt att i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att.fåå
fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen
funnit skäligt dertill lemna bifall, det försöks- eller grufarbete, som
utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga
låta, skall vara utan verkan till bevarande af hans ratt i hit hänfärligt
afseende (68 §) och följaktligen måste anses såsom obehörigen
verkstäldt.
Ännu några andra fall, då vid grufva arbete kan komma att obehörigen
verkställas, torde kunna angifvas, såsom om flere på samma
dag sökt inmutning af samma område och fått hvar sin mutsedel, men
en af dem sedan visar, att han först upptäckt fyndigheten, och den
andre, med vetskap om att på sådan grund inmutningsrätten tillhör
denne, det oaktadt under tiden verkställer arbete vid grufvan (7 §).
Det ofvan anförda stadgandet om ansvar såsom för åverkan, hvilket,
eldigt ordalydelsen skulle gälla allt arbete vid en grufva, som sedermera
förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten
förverkats, och sålunda omfatta alla nu anförda fall, torde emellertid
icke vara afsedt att gälla för annan händelse, än att inmutaren vid ar
-
4
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
betets verkställande e<jt vetskap om nämnda förhållande, men affattningen
har icke synts Riksdagen tillräckligt tydlig i detta hänseende.
Stadgandet, hvilket ock förekommer i § 11 af 1855 års grufvestadga,
ehuru der särskildt namnes endast det fall, att grufvan förklarats hafva
olagligen tillkommit, synes ock i nämnda stadga vara långt mera berättigadt
än i nu förevarande förslag. Enligt 1855 års stadgas § 1 skulle
såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill
anmälde, anses, bland andra uppgifna mineralfyndigheter, alla metaller
och malmer, hvilket uttryckssätt kunde gifva anledning dertill, att inmutning
skulle anses vara tillåten äfven i de talrika fall, då mineralier,
innehållande metaller eller metallföreningar i ringa mängd, förekomma
insprängda i för öfrigt ofyndiga bergarter. Enligt förslagets 1 § åter
äro såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig
dertill anmäler, upptagna, bland andra mineralfyndigheter, de, hvilka
innehålla malmerna till visso, uppgifna metaller; och, enligt hvad motiven
gifva vid handen, bör här med malm förstås en mineralfyndighet,
som förekommer i sådan mängd och på sådant sätt, att den kan med
tillgängliga metoder fördelaktigt tillgodogöras eller blifva föremål för
teknisk användning, till följd hvaraf sålunda en bergart, den der innehåller
några få procent jern, icke kan kallas jernmalm eller i allmänhet
ordet malm betyda annat än råämnet vid tillverkning af en metall.
Då emellertid i de flesta fall den procenthalt metall, en mineralfyndighet
gifver, först kan utrönas efter verkstäklt försöksarbete till fyndighetens
undersökning och blottande, samt den pröfning, som enligt 5 §
åligger bergmästare i fråga om meddelande af mutsedel, icke, enligt
Riksdagens tanke, må sträcka sig till undersökning, om fyndigheten
verkligen innehåller malm, äfven i de få fall, der förhållandet i detta
hänseende utan svårighet skulle kunna utrönas, skulle det sålunda enligt
förslaget kunna inträffa, om nu ifrågavarande stadgande deri bibehölles,
att en i god tro varande ininutare, som å den inmutade fyndigheten
anstalt försöksarbete, hvarvid befunnits, att mineralfyndigheten,
såsom icke innehållande malm i ofvan angifna mening, icke vore inmutningsbar,
skulle kunna få för det sålunda anstälda försöksarbetet
ansvara såsom för åverkan, något som icke kan anses stå i öfverensstämmelse
med rigtiga lagstiftningsgrundsatser. Flere andra dylika,
säkerligen icke med stadgandet afsedda följder skulle kunna inträffa,
derest detsamma bibehölles oförändradt.
Riksdagen, som vid sådant förhållande funnit stadgandet böra uti
ofvan angifna rigtning förtydligas, har följaktligen såsom ett särskildt
stycke i mom. 1 af nu förevarande paragraf gifvit den allmänna bestäm
-
5
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
melse, att, derest inmutarc eller grufegare har vetskap om att grufva
olagligen tillkommit eller att inmutningsnitten förverkats, men ändå verkställer
arbete vid grufvan, han derför skall ansvara såsom för åverkan,
om åtal derå i laga tid anställes. Det torde vara af sig sjelft klart, att
ansvar för åverkan icke kan ådömas med mindre än att bergsöfverstyrelsen,
derest i strid med 1 §, och domstol, derest i strid med 3 § grufva är
vorden af inrnutaren upptagen, förklarat henne hafva olagligen tillkommit,
eller inmutningsrätten till grufva af domstol förklarats förverkad;
och Riksdagen, som sålunda funnit dessa vilkor för ådöinande af åverkansstraff
framgå ur allmänna rättsgrundsatser, har icke trott det vara erforderligt
att i lagtexten uttryckligen nämna dem.
Man skulle mot Riksdagens förslag kunna anmärka, att 24 kap.
Strafflagen redan innehåller tillräckliga bestämmelser för att ett icke i
god tro verkstäldt arbete af beskaffenhet som det ifrågavarande skulle
kunna straffas såsom åverkan, men Riksdagen har dock i likhet med
Eders Kongl. Maj:t ansett ett uttryckligt förklarande härom väl kunna
försvara sin plats i gruflagstiftningen såsom en allvarlig påminnelse för
jordegaren om hans rätt mot inrnutaren, samt för denne om hans pligt
gent emot jordegaren och om det ansvar, densarnmas åsidosättande kan
för honom medföra.
Äfven om nu ifrågavarande allmänna stadgande i 10 § 1 mom. antages,
torde dock det i 13 § 1 mom. förekommande stadgande om ansvar
såsom för åverkan böra bibehållas, enär i här förutsatta fall det
just är sjelfva arbetets företagande utan behörig delgifning till jordegaren,
hvilket medför inmutningsrättens förlust.
17 §.
Då uttrycket i denna paragraf »kronojord, som blifvit till brukning
pa viss tid för kronans räkning upplåten», hvilket uttryck blifvit
satt såsom motsats till de närmast föregående: »kronojord, som under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen», synts
Riksdagen icke fullt nöjaktigt uttrycka hvad dermed afses, eller kronojord,
hvilken af kronan blifvit utarrenderad, har Riksdagen utbytt nämnda
uttryck mot följande: »kronojord, som blifvit för kronans räkning till
brukning pa viss tid, ät annan upplåten».
33 §.
För att bringa uttrycket i början af denna paragraf till närmare
öfverensstämmelse med de beteckningar, som, på grund af gällande ex
-
6
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
propriationsförordning, vunnit häfd i svenskt lagspråk, har Riksdagen
här till ordet skada äfven lagt: »och inträng».
49 §.
Ehuru i 71 § af förslaget grufvestadgan den 12 Januari 1855 förklaras,
utom i fråga om stenkolsfyndigheter, skola upphöra att gälla med
den 1 Januari 1885, lärer det dock, i öfverensstämmelse med allmänna
rättsgrundsatser, af sig sjelft följa, att åt bestämmelserna i den föreslagna
nya stadgan icke kan gifvas tillbakaverkande kraft; och sålunda
torde, beträffande enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter
samt grufve- och slaggvarp eller i öfrigt inmutade fyndigheter,
som eldigt äldre författningar varit inmutningsbara, men i förslaget
icke äro töremål för inmutning, de äldre författningarne fortfarande
kunna komma att i flere hänseenden tillämpas. Att åter bestämma, när
och i hvad afseende, i fråga om fordom inmutningsbara och då inmutade
fyndigheter eller grullägenheter, äldre eller nyare författning bör, i förekommande
fall, anses gällande, torde böra öfverlemnas åt jurisprudensen.
Så skedde ock, då 1855 års grufvestadga utfärdades. Ehuru nämnda
stadgas § 64 innehåller, att de dittills gällande författningarne i ämnet
komme att till kraft och verkan förfalla den 1 November 1855, så hafva
dock dessa författningar i flere hänseenden ansetts gällande beträffande
vid nämnda tidpunkt redan skedda inmutningar af ämnen, såsom t. ex.
kalk, fältspat rn. fl., hvilka före tillkomsten af 1855 års stadga voro inmutningsbara,
men i nämnda stadga äro från inmutning undantagna.
Men i afseende å det nu anförda har Riksdagen ansett, att i nu
ifrågavarande 49 § borde, med uteslutande af allt, som åt paragrafens
innehåll kunde gifva karakteren af ett särskildt och fristående stadgande,
endast, särskildt med afseende å innehållet af 39 § i förslaget och till
förekommande af all tvekan i detta hänseende, uttryckligen lemnas den
förklaring, att hvad i förslagets 5 kap. stadgas icke är lämpligt å de
enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufveoch
slaggvarp.
53 §
har Riksdagen funnit böra undergå någon redaktionsjemkning.
59 §.
Riksdagen har, med särskildt afseende å innehållet af 55 §, ansett i
denna paragraf böra uttryckligen stadgas, att till böter enligt denna
7
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
stadga ej må dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag,
hvarjemte äfven i öfrigt några smärre redaktionsjemkningar vidtagits.
65 §.
Denna paragraf stadgar, att delegare i grufva i visst fall skall hafva
till öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan jemte dertill hörande andel
i byggnader, inventarier och effekter. Ett sådant närmare uppräknande af
adpertinenserna till grufva har Riksdagen funnit betänkligt, då detsamma
icke är och svårligen kunde, i anseende till de så olika föremål, som
kunna anses såsom adpertinenser till olika slags grufvor, blifva fullt
uttömmande; hvadan Riksdagen ansett, att lagstiftaren här bör inskränka
sig till att stadga, det i förevarande fall grufvan och dess tillhörigheter
skola vara förverkade, samt åt lagskiparen lemna att i förekommande
fall och efter sig företeende omständigheter bestämma hvad under grufvas
tillhörigheter bör inbegripas. Riksdagen har ock i öfrigt åt senare
delen af paragrafen gifvit en något kortare formulering.
72 §
har Riksdagen ansett böra i forinelt afseende undergå redaktionsjemkning,
hvilken redaktionsjemkning dock icke öfvat något inflytande å paragrafens
innehåll.
På grund af hvad Riksdagen nu anfört har Riksdagen för sin del
antagit Eders Kongl. Maj:ts förslag till förnyad grufvestadga med de
ändringar, Riksdagen, enligt hvad här ofvan angifvits, funnit i samma
förslag erforderliga; hvadan det af Riksdagen för dess del antagna förslag
till förnyad grufvestadga eger den lydelse, bilagan Litt. A till denna
skrifvelse utvisar.
Sitt sålunda fattade beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl.
Maj:t tillkännagifva.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 80 April 1884.
8
Riksdagens Skrifvelse, N;o 30.
Bil. Litt. A.
Förslag
till
förnyad grufvestadga.
1 Kap.
Om inmutning.
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill
anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,
mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,
vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,
må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt,
utgör föremål för inmutning.
2 §•
Inmutning gäller visst område med lodräta gränser på djupet.
Det område benämnes i denna stadga inmutadt område eller utmål,
allt efter som dess gränser å marken äro bestämda enligt föreskriften i
11 § eller i 26 §.
3 §•
o
1 mom. A område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter
från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid
9
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan
tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt.
Ej heller må inmutning ske å kyrkogård eller begrafningsplats eller,
utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på
mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.
2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område
samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit
behörigen försvarad.
4 §.
Den, som vill å egen eller annans grund med arbete belägga och
sig tillgodogöra någon till inmutning lofgifven mineralanledning, skall
derom hos bergmästaren i orten göra skriftlig ansökning för erhållande
af tillståndsbevis eller mutsedel. Denna ansökning skali innehålla uppgift
på:
sökandens namn, hemvist och yrke;
mineralanledningens art;
hemman och lägenhet samt socken och län, der mineralanledningen
finnes; samt
medelpunkten i det område, ansökningen afser (inmutningspunkten),
med så noggrann beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon
osäkerhet derom ej kan uppstå.
5 §•
Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt
beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i
afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege
han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,
räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes,
den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas.
Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter infordrad
upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning
Bill. till Iliksd. Prof. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Haft. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
lö ttiksdagens Skrifvelse, År:o 30.
enligt 1 §, eller att sådant hinder möter, soin i 3 § sägs, varde ansökningen
afslagen.
6 §•
Möter ej hinder för bifall till ansökningen, utfärde bergmästaren
matsedel, hvilken skall innehålla:
l:o) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å inmutningspunktens
läge;
2:o) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;
3:o) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra
dylika skiljas; samt
4:o) föreskrift för inrautaren att inom sextio dagar från mutsedelns
utfärdande låta kungöra densamma i kyrkan till den socken eller församling,
der det inmutade området är beläget, vid äfventyr af inrnutningsrättens
förlust, om annan sig dertill anmäler, innan kungörandet
sedermera sker.
7 §•
Inmutning gäller från den dag, ansökningen derom inkom till bergmästaren.
Hafva flere på samma dag sökt inmutning af samma område, meddele
bergmästaren dem hvar sin mutsedel, och njute de sedan lika rätt,
der ej någon af dem kan visa, att han först upptäckt fyndigheten, i
hvilket fall inmutningsrätten honom tillhör.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,
bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka dei’städes
förekomma.
Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes
må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläg
-
11
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
gande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas
inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende
utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.
9 §•
Med inmutning af sonad grufva följer rätt till varp, som finnes
inom det inmutade området eller utinålet och ej genom inmutning enligt
äldre författning är särskildt försvaradt.
Om förre grufegarens rätt till uppbruten malm sägs i 48 §.
10 §■
1 mom. Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 §
ej utgör föremål för inmutning, vare mutsedel ogill och utmål för sådan
grufva förbjudet.
Lag samma vare, der inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna
i 3 § 1 mom., blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda
lagrum ej är tillåten.
Klander mot mutsedel på grund af förhållande, hvarom nu är sagdt,
så ock påstående att inmutningsrätt blifvit förverkad genom underlätet
fullgörande af föreskrifterna i 13 § 1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,
för att vara gällande, anmälas sist vid utmålsförrättningen; egande dock
den, hvars rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill, få all
verkan af mutsedeln upphäfd genom klagan hos bergsöfverstyrelsen, om
den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §,
men eljest efter stämning hos domaren.
Har inmutare eller grufegare vetskap om att grufva olagligen tillkommit
eller att inmutningsrätten förverkats, och verkställer han ändå
arbete vid sådan grufva, ansvare såsom för åverkan, om åtal derå i laga
tid anställes.
2 mom. Är mutsedel meddelad för inmutning å nyo af sådan äldre
grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre innehafvaren icke skyldig
att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;
och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke gälla
der det grundas på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för
längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.
12
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
2 Kap.
Om försöksarbete.
11 §•
Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd
från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras till
fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna eller
anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt om hinder emot
inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så framt hindret förefans
då mutsedeln utfärdades.
För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren
af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i årlig
afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.
I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare
inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla
beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.
12 §.
Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,
som efter 11 § bör utgå, varde frågan pröfvad af tre ojäfvige
skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde
tillkalla den tredje; tredskas den ersättningsskyldige att utse
skiljeman, eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena,
ege Konungens Befallningshafvande eller rätten i stad och domaren å
landet eller utmätningsmannen i orten att om valet förordna. Den ersättningsskyldige
vare pligtig gälda kostnaden för skiljemännens sammanträde
samt motpartens utgifter å saken; sättes ersättningen ej högre än
den ersättningsskyldige före sammanträdet bjudit, stånde hvar sina kostnader
och gälde hvardera halfva sammanträdeskostnaden.
13
Riksdagenb Skrifvelse, N:o 30.
Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej nöjes, dock
ej förment att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han sin
talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom
tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lernnas om
hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens
pröfning.
Vill ersättningstagaren hellre genast lita domstol än skiljemän till,
stånde det honom öppet.
13 §.
1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade
områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar; och galle
om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande af stämning är
stadgadt ; dock må, der jorden eges eller innehafves af enskild person,
som är frånvarande och låter egendomen af annan förvaltas, afskriften
lernnas till förvaltaren.
2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade
området börjas, att ställa pant eller borgen för den årliga afgift
eller framtida ersättning, hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden.
Denna säkerhet skall vara af öfverexekutor godkänd, der den
icke ändock af jordegaren och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar
inmutare att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i
orten, då han derom anlitas, inställa arbetet, tilldess säkerhet, som linnés
antaglig, blifvit anskaffad.
14 §.
Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande skall inmutaren, vid
inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.
Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.
14
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
15 §.
Under försöksarbetet hafve inmutaren icke lof att, utan tillstånd
af jordens innehafvare, å det inmutade området uppföra andra byggnader
än sådana, som oundgängligen erfordras till försöksarbetets drifvande.
Sker annorledes, må innehafvaren af jorden anlita utmätningsmannen
i orten för att få byggnaden på inmutarens bekostnad åter
borttagen.
3 Kap.
Om jordegareandel.
16 §.
Jordegaren vare berättigad att till hälften med inmutaren deltaga i
grufarbetet och den deraf fallande vinsten.
Jordegareandel kan begagnas till fullo eller till viss del.
Aro inom ett inmutadt område eller utmål flere jordegare med
laga skilnad sig emellan, njute de jordegareandelen hvar inom sitt
egovälde.
17 §•
Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen eller blifvif för kronans räkning till brukning på
viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren eller
den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren enligt
16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock, om han begagnar
jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.
Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i detta
hänseende hänföras äfven grufveskog.
Å annan kronojord tillkomme jordegareandelen inmutaren.
18 §.
Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren
anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel till fullo eller till nå
-
15
Riksdagens Skrifvelse, J¥:o 30.
gon viss del och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,
delaktighet i anläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande
andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande derefter
erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för
arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan
blifvit anskaffade, men i kostnad, som inmutaren haft för fyndighetens
undersökning och blottande, vare jordegaren ej skyldig att
taga del. hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör
inmutaren.
Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren bör gifva,
gånge med bestämmandet deraf enligt 12 §, och jordegaren njute icke
desto mindre under tiden sin andel i anläggningen till godo, der han
ställer säkerhet för ersättningen.
Anmälan om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid
utmålsläggningen utom i fall, som i 19 § sägs.
19 §.
Äro inom ett utmål flere jordegare, skall den, på hvars egovälde
ett grufarbete först efter utmålsläggningen inkommer, hafva öppet att
anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel senast inom sex månader,
sedan arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit
underrättad af inmutaren, hvilken det åligger meddela sådan underrättelse,
vid påföljd att till den, som jordegareandelen tillkommer, hafva
förverkat allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.
Då jordegareandel enligt denna paragraf begagnas, gälle om ersättningsskyldighet
till den, som arbetet förut drifvit, hvad 18 § i ty fall
bestämmer.
20 §.
Försummar den, som är till jordegareandel berättigad, att anmäla
sig till begagnande af sin rätt inom tid, som i 18 och 19 §§ är stadgad,
halve han förlorat sin rätt till jordegareandel.
Om jordegareandelen, då inmutad eller bearbetad fyndighet varder
sönad, skils i 48 §.
16
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
4 Kap.
Om utmål.
21 §.
För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å
malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på
marken, hvarinom grufegaren sedermera har rätt att med andras uteslutande
arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och vare förty
inmutaren pligtig att, så snart arbetet så långt fortskridit, anmäla sig
hos bergmästaren för utmals erhållande.
Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras
för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning
om utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns
utfärdande, allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock
bergmästaren, på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda
naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras,
medgifva förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.
Hvad i denna paragraf är stadgadt gälle äfven då sonad grufva, för
hvilken utmål förut varit lagdt, å nyo inmutas.
22 §.
Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas till
namn och hemvist den eller de jordegare, pa hvilkas mark utmålet kan
komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, så fort ske kan
och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen på stället
företaga.
Kostnaden för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren.
23 §.
Vid utmålsförrättningen skall förrättningsmannen biträdas af två
gode män, hvilka af honom utses bland dem, som till gode män vid
landtmäteriförrättning i orten äro valde eller, om utmålet skall läggas å
stads grund, af två utaf förrättningsmannen tillkallade, i staden bosatte
män, så ock, der sådant anses nödigt, af landtmätare, som förordnas af
Konungens Befallningshafvande.
17
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
Särskild kallelse med uppgift om tiden och stället för förrättningen
skall i den ordning, som i 13 § är för delgifvande af mutsedel stadgad,
meddelas jordens egare minst trettio dagar förut, hvarjemte kungörelse
om förrättningen skall inom samma tid uppläsas i kyrkan till den socken
eller församling, der utmålet kan komma att läggas, till efterrättelse för
hvar och en annan, som kan anse sin rätt af förrättningen beroende;
egande förrättningsmannen att vända sig till kronobetjeningen i orten
eller, der så nödigt är, till Konungens Befallningshafvande för att genom
dess försorg få kungörelsen i kyrkan uppläst och särskilda kallelser
vederbörande tillstälda mot bevis, som före den utsatta tiden böra vara
till förrättningsmannen aflemnade.
Skall utmålet läggas å kronojord, göre förrättningsmannen härom
anmälan hos Konungens Befallningshafvande för förordnande af allmänt
ombud.
24 §.
Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme
dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan
parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,
der den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.
25 §.
Göres vid förrättningen jäf mot förrättningsmannen eller mot någon
af de vid förrättningen biträdande, eller förekommer annan invändning
mot förrättningens företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen
deröfver beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphöre förrättningen,
der ej frågan rörer jäf mot god man, i hvilket fall annan god man
skall i den jäfvades ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning
blifvit ogillad, skall förrättningen, ehvad missnöje mot beslutet anmäles
eller icke, ändock fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att fullfölja
sin talan i sammanhang med hufvudsaken.
26 §.
Utmål skall på marken utläggas sålunda, att i mån af inmutarens
behof honom tilldelas ett utrymme af högst två hundra meter i längd
och bredd; kunnande dock, der i anseende till sådant hinder, som här
nedan sägs, belägenheten så fordrar eller inmutaren det eljest begär och
fritt fält förefinnes, utmål till den bestämda vidden utläggas jemväl i
Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft. 3
18 Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
annan sträckning efter som lämpligt pröfvas, blott kroklinier och spetsiga
vinklar i möjligaste måtto undvikas och längden af utmålet, så vidt ske
kan, ej öfverstiger dubbla bredden. Ej må dock i något fall utmålet
läggas så, att den i mutsedeln angifna inmutningspunkt faller utom
utmålet.
Hvad i 3 § är stadgadt i afseende å hinder emot inmutning gälle
ock om utläggande af utmål, så framt hindret förefans, då mutsedeln
utfärdades.
27 §.
För utmål, som hädanefter anvisas, skola gränserna på djupet räknas
lodräta, så vidt det utan intrång för äldre utmål kan ske.
28 §.
Utmål skall på marken utstakas och förses med ordentliga rosen
eller skiljemärken samt särskild karta deröfver upprättas och bifogas
förrättningsprotokollet, hvilket bör upptaga fullständig beskrifning öfver
utmålet med dess belägenhet och sträckning.
29 §.
Anmäler sig jordegaren vid utmålsförrättningen till begagnande af
sin jordegareandel, eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det
i protokollet antecknadt med de vilkor jordegaren sig förbehållit eller
som öfverenskornna blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker,
parterne sämjas om beloppet af den ersättning jordegaren bör enligt
18 § utgifva till inmutaren, skall förrättningsmannen, efter af honom
och gode männen verkstäld besigtning och värdering, derom meddela
utlåtande.
30 §.
1 mom. Grufegaren må sjelf bestämma, huru stort utrymme inom
utmålet, som han ofvan jord för sitt arbete behöfver; och åligge det
grufegaren att för denna mark erlägga lösen, efter ty i 31 § sägs, så
ock att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är.
Område i dagen, som icke blifvit inlöst, må grufegaren icke begagna;
ej heller eger han att å inlöst område uppföra andra byggnader
än sådana, som erfordras för grufdriften.
19
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
2 mom. Har jordegaren för större eller mindre andel i grufföretaget
ingått, varde den honom tillkommande lösen i förhållande derefter
minskad.
31 §.
Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterne
om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.
Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.
Är marken intecknad, och tjufva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens
Befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast
egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han det
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens Befallningshafvande, som,
på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.
Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från
den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,
skall fullgöras inom nittio dagar derefter, vid påföljd, om det
försummas, att grufegaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln grundade
rätt.
32 §.
Utöfver utmålet ege grufegaren att vid utmålsförrättningen få sig
anvisad nödig väg samt plats åt de för grufdriften erforderliga kraftledningar.
33 §.
För skada och intrång, som jordens egare eller innehafvare tillskyndas
af utmålet, skall grufegaren gifva full ersättning och beloppet
20 Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
deraf vid utmålsförrättningen, der så äskas, bestämmas af förrättningsmannen
och gode männen; dock utan hinder för den, som har rätt till
skadeersättning, att efter stämning till domstolen särskildt utföra den
talan, hvartill han under grufarbetets fortgång kan finna sig befogad.
Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren fått sig anvisad väg samt
plats för kraftledning, ankomme ock på förrättningsmannen och gode
männen att bestämma ersättning derför.
34 §.
Har vid utmålsförrättningen fråga uppstått, huruvida den inmutade
fyndigheten är föremål för inmutning enligt 1 §, och vill någon klaga
öfver förrättningsmannens härom meddelade beslut eller öfver storleken
eller sträckningen af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt,
göre det hos bergsöfverstyrelsen inom tid, som i 70 § stadgas.
Ar_ någon missnöjd med beslut i andra frågor,'' som till utmålsförrättningen
höra, må han instämma sin talan till domstol inom ett år
från det han af beslutet erhöll del, vid påföljd att eljest hafva sin rätt
till talan förlorat; och åligger det förrättningsmannen att vid förrättningens
slut meddela parterne och i protokollet intaga fullständig underrättelse
om hvad de för talans fullföljd hafva att iaktttaga.
35 §.
Har vid utmålsförrättningen, efter ty i 30 § sägs, grufegaren tagit
i anspråk endast en del af utmålet ofvan jord, och yppas sedermera för
honom behof af ytterligare mark inom utmålet, eller visar det sig efter
utmålsförrättningen nödigt att väg till grufvan upptages eller plats för
kraftledning beredes, göre grufegaren derom anmälan hos bergmästaren,
och gälle för ärendets vidare behandling i tillämpliga delar hvad om
utmålsförrättning är stadgadt.
36 §.
Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter
läggas, skola för alla äldre grufvor jemte bergslagernas så kallade
odalgrufvefält tillgodonjutas de utmål, som för dem förut varit gällande
och grufegarne af ålder innehaft eller efter förra författningar fått sig
säiskildt anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt grufarbete
efter inmutning der anställa, och finner bergmästaren, sedan öfrige delegare
blifvit hörde, att sadant ske kan, utan hinder eller förfång för de
21
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
öfriga grufvornas framtida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt
utmål för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål
tillstädjas annan än den, som i odalfältet delegare är.
37 §.
Förmenar grufegare, som för fyndighet af den beskaffenhet, 1 §
bestämmer, innehar ett mindre utmål än i 26 § är tillåtet, ehvad utmålet
före eller efter denna författnings utfärdande blifvit honom tilldeladt,
att han för sin grufdrift är i behof af större utmål; då må han derom
göra ansökning hos bergsöfverstyrelsen, som, i fall laga hinder ej möter
och behofvet sådant påkallar, eger förordna att genom utmålsläggning,
i den ordning detta kap. stadgar, tillökning i utmålet må honom tilldelas,
dock så att efter tillökningen utmålet i sin helhet icke må omfatta
större yta än ett fullt utmål enligt 26 §.
Sedan utmål, tilldeladt efter äldre författning, blifvit tillökadt enligt
denna §, skola gränserna för utmålet på djupet räknas lodräta, så vidt
det utan intrång för äldre utmål kan ske.
38 §.
Äskas att särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra, må varda
för lättnad i arbetet och gemensam grufdrift till ett enda sammanlagda,
ege bergsöfverstyrelsen att derom, i fall hinder ej möter, förordna efter
ty som lämpligt pröfvas, utan afseende derå att det sammanlagda utmålet
innefattar större vidd än eljest tillåtet är.
5 Kap.
Om arbetsskyldigheten; så ock om hvilostånd.
39 §.
Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt
dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas
i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så
mycket grufve- eller grufvebyggnads-arbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock
22
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt
anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder
arbetet verkställes.
För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 Januari
året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande icke af irunutaren berott, i hvilket
fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då hindret
upphört.
Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till
nytta.
40 §.
Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna dertill föranleda,
meddela grufegare, som innehar flere intill hvarandra gränsande utmål,
tillstånd att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få under
ett eller flere år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra
arbetsskyldigheten för dem alla.
41 §.
I stället för den arbetsskyldighet, hvarom i 39 § sägs, må grufegare,
om han hellre vill, betala en årlig afgift för hvart utmål af femtio
kronor, hvaraf hälften tillfaller kronan och andra hälften den jordegare,
på hvars mark utmålet är beläget. Denna afgift skall för hvarje arbetsår
innan dess utgång inbetalas till Konungens Befallningshafvande, som, på
anmälan, tillhandahåller jordegaren den honom tillkommande andel.
Finnas inom ett utmål flere jordegare, njute de lott i afgiften, efter som
de i jorden ega del. Är grufegaren tillika eg are af jorden inom utmålet,
vare han icke skyldig att erlägga mera än den kronan tillkommande
hälft af afgiften.
A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves, grufveskogar
derunder inbegripne, tillfälle den jordegaren tillkommande andel
innehafvaren af besittningsrätten.
Rättighet att, efter hvad ofvan är sagdt, i stället för arbetsskyldigheten
erlägga afgift må dock icke ega rum, med mindre än att arbetsskyldigheten
i grufvan är för minst tre år fullgjord och utmål blifvit
grufvan tilldeladt.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
23
42 §.
Befrielse från arbetsskyldigheten i en grufva må, på skriftlig ansökning,
af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår,
då mot grufdriftens fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke
kunnat af grufegaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till
hvilostånd uppgifvas och styrkas.
Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för
minst tre arbetsår fullgjord och utmål blifvit grufvan tilldeladt.
Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari
året efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten
skall åter inträda.
Under tid, då hvilostånd åtnjutes, vare grufegaren ej skyldig att
enligt 41 § erlägga afgift för grufvan.
43 §.
Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande
grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp besvärad,
må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än antingen egaren
till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan, att öfverenskommelse
med honom om vattnets undanhållande under hviloståndstiden
träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen, som blifvit
af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under samma tid
genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva tillskyndas.
Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande
grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de
vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas. På enahanda sätt förfares
i fråga om grufva, för hvilken afgift enligt 41 § erlägges.
44 §.
Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §
kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen, som,
då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller å
kronojord innehafvaren till ansökningen lemnat bifall, må ega att förlänga
hviloståndstiden under ytterligare högst fyra arbetsår.
24
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
45 §.
Nytt hvilostånd å grufva må icke meddelas, med mindre än att
arbetsskyldigheten blifvit fullgjord eller afgift enligt 41 § erlagd för
minst tre arbetsår från den tid, förut beviljadt hvilostånd eller förlängning
deraf gått till ända.
46 §.
Beslut om hvilostånd så ock om förlängning deraf skall genom
grufegarens försorg, inom tre månader från ‘det beslutet meddelades
uppläsas i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,
vid påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör
i beslutet intagas.
47 §.
Försummas utan behörig anmälan (39 §) eller tillåtelse (42 och 44
§§) arbetsskyldigheten för något arbetsår, och varder ej heller för samma
år afgift enligt 41 §, der rätt till erläggande deraf eger rum, i föreskrifven
tid och ordning inbetald, vare grufanläggningen vid det årets
utgång sönad och den på mutsedeln grundade rätt förverkad, så framt
talan derom sker inom två år från utgången af det arbetsår, under
hvilket försummelsen egt rum.
48 §•
Då grufanläggning blifvit sönad eller inmutningsrätt annorledes
förverkats, skall såväl jordegareandelen i grufvan som den mark, hvilken
varit till grufegaren upplåten, hemfalla till jordegaren utan ersättning,
dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna för egarens räkning
under två år derefter afgiftsfritt å marken qvarligga.
De i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd verkstälda
^yggoäder skola utan lösen tillfalla den, som sedermera i laga ordning
förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.
49'' §.
Hvad i detta kap. stadgas är icke tillämpligt å de enligt äldre författning
inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufve- och slaggvarp.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
25
6 Kap.
»
Om ordningen för grufdrift.
50 §.
Bergverksstyrelsen eger att öfver grufdriften utöfva sådan tillsyn,
att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet, och att icke genom sättet
för grufbrytningen grufvans framtida bestånd äfventyras eller fara för
annans egendom uppstår.
Den, som icke ställer sig till eftei''rätt,else föreskrift, som på grund
af denna paragraf af bergsöfverstyrelsen eller bergmästaren meddelas,
straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.
51 §.
I afseende å grufbrytningen skall särskildt iakttagas: att erforderliga
pelare och band afsättas eller, der så nödigt är, tiinringar och
förstämplingar anbringas; att, då arbetet bedrifves med igensättning,
de schakt och orter hållas öppna, som leda till grufvans obrutna delar;
att inrättningar för vandring upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor,
äfvensom de maskiner, hvilka för grufdriften användas, underhållas
i sådant skick, att olyckshändelse genom bristfällighet derå icke
må inträffa; samt att lösbrutet berg icke utan tillstånd af bergmästaren
må nedstjelpas eller qvarlemnas i grufva, derest det icke skall vid igensättningsarbete
användas.
Sonad grufva må ej utan bergmästarens tillstånd igenfyllas.
52 §.
Finner bergmästaren nödigt att i grufva anstalt göres till trygghet
för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvans framtida
bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren förelägga grufegaren
att inom viss tid hafva utfört sådan anstalt vid äfventyr, förutom
ansvar enligt 50 §, att, efter omständigheterna, det föreskrifna arbetet
varder på hans bekostnad genom bergmästarens försorg verkstäldt eller
grufarbetet inställes, till dess sådan anstalt blifvit gjord.
Bill. iill Riksd. Vrot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Hcift.
4
26
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
53 §.
Medför grufarbete synnerlig våda för arbetsmanskapet, eller drifves
det på sådant sätt, att uppenbar fara för grufvans bestånd eller annans
egendom derigenom uppstår, eger bergmästaren att förbjuda grufarbetet;
och stånde sådant förbud vid makt intill dess, på förd klagan, annorlunda
varder af bergsöfverstyrelsen förordnad t.
54 §.
Då bei’gmästaren förordnat om grufarbetes inställande, må han, der
så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens biträde.
55 §.
Hvar som i grufva, hvilken är under arbete, utan bergmästarens
tillstånd bryter de för grufvans styrka och bestånd afsatte pelare och
band, eller rubbar de för sådant ändamål verkstälda byggnader, straffes
med böter från och med tio till och med ett tusen kronor. Sker det i
sönad grufva eller varder sådan grufva utan bergmästarens tillstånd
igenfyld, vare straffet böter från och med tio till och med fem hundra
kronor.
56 §.
Då rätt till inmutad eller bearbetad mineralfyndighet å annan öfvergått,
skall nye egaren, vid bot af tio kronor, inom nittio dagar derefter
hos bergmästaren derom göra anmälan.
57 §.
Öfver grufva, som erhållit utmål och är under arbete, skall, der
icke grufvan i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig
och noggrann markscheiderkarta i skala 1 : 800; och böra nya grufarbeten
sist inom påföljande årets utgång å kartan inläggas.
Grufkarta skall, på bekostnad af grufegaren, upprättas af bergstjensteman
eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig
att verkställa grufmätningar; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena
uppgöras i två exemplar, deraf det ena skall finnas vid grufvan
27
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
eller på tillsägelse vara för bergmästaren derstädes tillgängligt, och det
andra insändas till bergsöfverstyrelsen.
Försummar grufegare hvad sålunda är föreskrifvet, ege bergmästaren
låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.
58 §.
Innan den 1 Mars hvarje år skall grufegaren till bergmästaren insända
uppgift å vunnen malm under föregående året, jemte de öfriga statistiska
redogörelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.
Försummar grufegare hvad i denna paragraf påbjudes, böte tio
kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid
vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.
59 §•
Till böter enligt denna stadga må ej dömas, om å förseelsen följer
straff enligt allmän lag.
Böter och viten, som jemlikt denna stadga ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän lag.
60 §.
öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare
åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal
angifves.
7 Kap.
Om sameganderätt i grufva.
61 §.
Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger det
delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,
som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för grufdrift
i denna stadga bestämmes.
28
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej
sådan anmälan, är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans
föreståndare.
62 §.
Grufföreståndaren eger från delegarne infordra tillskott, som äro
af nöden för fullgörande af arbetsskyldighet eller erläggande af afgift
enligt 5 kap., så ock för iakttagande af bergverksstyrelsens ordningsföreskrifter.
63 §.
Stämma med delegarne må utlysas af grufföreståndare, så ock af
egare till minst hälften i grufvan. Kallelse till stämman skall antingen
minst fjorton dagar förut skriftligen tillställas delegarne, eller ock införas
i allmänna tidningarna sist trettio dagar förut och uppläsas två
gånger i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,
sista gången minst fjorton dagar före stämman.
64 §.
Vid omröstning å stämma angående tillskott för grufrörelsens bedrifvande
eller andra för grufrörelsen gemensamma angelägenheter skall
hvarje delegares röstetal beräknas efter den andel han i grufvan eger;
och gälle de flesta rösterna såsom beslut för samtlige delegarne.
Val af grufföreståndare skall vid lika röstetal afgöras genom
lottning.
Ej må lån för delegarnes räkning upptagas, der de ej alla dertill
samtyckt.
65 §.
Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma beslutadt.
eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,
sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till öfrige
delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter; njute dock
ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter och
annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande fri.
29
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
66 §.
Vilja några delegare bryta mera och andra mindre, och äro rösterna
å ömse sidor lika mänga, hafve den vitsord, som önskar den större brytningen;
dock skall han i sådant fall ensam förskjuta tillskott, som utöfver
behofvet för den mindre brytningen erfordras; och ege han för
sådant förskott ej annan fordringsrätt, än att för förskottet jemte ränta
derå efter fem för hundrade hålla sig till den malm, som för meddelegarnes
andel i grufvan motsvarar skilnad en mellan den större ^pch den
mindre brytningen.
Den, som gifvit förskott, ege till säkerhet derför hålla malmen qvar
och deraf, efter tillsägelse till meddelegarne, låta å offentlig auktion sälja
hvad till betäckande af förskottet erfordras.
67 §.
Hafva delegarne bildat bolag med hvarandra, och innehålla särskilda
mellan delegarne upprättade bolagsreglor andra bestämmelser i de ämnen,
hvarom i detta kap. sägs, lände dessa bestämmelser till efterrättelse,
dock att bolaget alltid skall utse grufföreståndare med den i 61 § stadgade
befogenhet och om valet göra anmälan hos bergmästaren vid påföljd,
som i nämnda paragraf finnes bestämd.
8 Kap.
Särskilda bestämmelser.
68 §.
Utländing må icke i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få
å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen
funnit skäligt dertill lemna bifall; och skall förty det försöks- eller
grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga
eller företaga låta, vara utan all verkan till bevarande af hans rätt
i hit hänförligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
80
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
eger tillämplighet i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund
af äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.
I mutsedel, som på begäran af utländing kan varda honom meddelad,
skall intagas det förbehåll, att hans rättighet att med arbete belägga
och sig tillgodogöra den angifna fyndigheten är beroende på
Konungens tillstånd att samma fyndighet bearbeta; kommande, der han
inom tre månader från mutsedelns utfärdande ingifver ansökning om
vinnande af sådant tillstånd och detsamma honom medgifves, den tid,
inom hvilken arbetet å den inmutade fyndigheten enligt 14 § skall vara
börjad t, att räknas från den dag, tillståndet blifvit honom beviljadt, samt
första arbetsåret att inträda den 1 påföljande Januari.
69 §.
De grufve- och malmöreskassor, hvilka enligt äldre författning blifvit
bildade, må hädanefter af delegarne sjelfve förvaltas. Dessa kassor
skola dock fortfarande användas endast till de ändamål, för hvilka de
tillkommit; och vare delning af sådan kassa eller utbrytning af viss
andel deri ej tillåten, utan att Konungen dertill lemnat tillstånd.
70 §.
Klagan öfver bergmästares beslut i fråga, der enligt denna stadga
talan icke skall hos domstol fullföljas, må föras hos bergsöfverstyrelsen
genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit ingifvas i mål från
Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan
klockan tolf å fyratiofemte dagen och i mål från öfrige orter i riket
innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som
öfverklagas.
71 §.
Denna stadga skall träda i kraft den 1 Januari 1885, då grufvestadgan
den 12 Januari 1855 och förordningen angående vilkoren för
utländings behörighet att inom riket bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka grufdrift den 12 April 1872 skola upphöra att gälla, utom
i fråga om stenkolsfyndigheter, i afseende hvarå dessa författningar,
jemte Kongl. kungörelsen angående förbud tillsvidare mot utfärdande
31
Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.
af mutsedlar å stenkolsfyndigheter den 24 Maj 1872, fortfarande skola
lända till efterrättelse, intill dess annorlunda varder förordnadt.
72 §.
Från denna dag till den 1 Januari 1885, då nytt arbetsår inträder,
vare inmutare och grufegare från stadgad arbetsskyldighet befriade.
När, efter det denna stadga trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd
går till ända, skall första arbetsåret derefter räknas från den 1 påföljande
Januari.
73 §.
Den tid, inom hvilken enligt 21 § det för utmåls tilldelande erforderliga
arbete skall vara fullgjordt och ansökning om utmål ingifven,
skall i fråga om inmutad fyndighet, som icke erhållit utmål före den
1 Januari 1885, beräknas från sagde dag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.