Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.

31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:30, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, Aho 30.

1

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1884.

» » b » Andra Kammaren den 30 » »

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till förnyad, grufvestadga.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.)

Till Konungen.

Genom proposition af den 12 sistlidne Januari har Eders Kongl.

Maj:t velat i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver ett propositionen

bilagdt förslag till förnyad grufvestadga och tillika förklarat sig vilja,

efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen

af samma förslag och om stadgans utfärdande i nåder förordna.

I likhet med nu gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 är

Eders Kongl. Maj:ts förslag grundadt på bibehållande af inmutningsrätt.

Under de förhandlingar i frågan, som föregått framläggandet af

detta förslag, hafva, rörande inmutningsrättens bibehållande eller afskaffande,

meningarne varit mycket delade och å ömse sidor blifvit

anförda vigtiga skäl. Riksdagen finner för sin del de skäl öfvervägande,

hvilka blifvit för bibehållande af ifrågavarande rätt anförda. Inmutningsrätt

har synts Riksdagen vara under vårt lands närvarande förhållanden

erforderlig, på det att skälig uppmuntran må gifvas till eftersökande af

malmanledningar, på det att de kapital, som äro för bearbetande af

grufvor nödiga, ock lättare må blifva i sådan rörelse nedlagda, samt på

det att dymedelst den nationalrikedom, den svenska jorden i sina malmer

företer, ock må blifva behörigen tillgodogjord.

Bill. till Riksd. Prat. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

Man liar visserligen mot inmutningsrättens bibehållande anfört, att

nämnda rätt innebure ett obehörigt ingrepp i den enskilda jordeganderätten;

men då ingen eganderätt är absolut, utan först öfvergår från

egandemakt till eganderätt genom den bekräftelse och det skydd, staten

deråt gifver, måste det ock vara staten förbehållet att tillse, det icke

gränserna för eganderätten så utvidgas, att allmänt väl får stå tillbaka

för enskild fördel. Så länge alltså ett statsekonomiskt intresse talar för

inmutningsrättens bibehållande, torde ock staten kunna, utan att på

något sätt rubba den rättens grundval, på hvilken han hvilar, bibehålla

nu ifrågavarande inskränkning i den enskilda jordeganderätten. Riksdagen

finner det följaktligen vara välbetänkt att, såsom ock i Eders

Kongl. Maj:ts förslag skett, i vår grufvelagstiftning fortfarande bibehålla

inmutningsrätt.

Beträffande detaljbestämmelserna i Eders Kongl. Maj:ts förslag,

hvilket hufvudsakligen utgör en omarbetning af 1855 års grufvestadga,

har Riksdagen vid granskningen endast funnit anledning till några få

anmärkningar. Dessa angå 2 §, 10 § 1 mom. 3:dje stycket, 17, 33, 49,

53, 59, 65 och 72 §§.

^ §.

Riksdagen har ansett, att i denna paragraf, i stället för den nakna

hänvisningen beträffande det område, inmutning gäller, till 11 och 26 §§,

genast, i stadgans början, böra angifvas de olika benämningar å nämnda

område, hvilka, allt efter som gränserna å marken för detsamma äro

bestämda enligt 11 § eller 26 §, i stadgan genomgående och konseqvent

användas, eller inmutadt område, i förra fallet, och i det senare, utmål.

Härigenom vinnes ock den fördel, att, då sedermera i stadgan, närmast

i 3 § 2 mom., dessa benämningar förekomma, de icke innebära något

för läsaren helt och hållet nytt.

10 § 1 mom. 3:dje stycket

innehåller, bland annat, att inmutare, för allt arbete vid en grufva, som

sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken irnnutningsrätten

förverkats, skall ansvara såsom för åverkan, om åtal derå i

laga tid anställes.

Nu är enligt förslaget mutsedel ogill,

om den blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 § ej utgör föremål

för inmutning (10 § 1 mom. lista stycket);

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse, JV:o 30.

eller om inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna i 3 § 1 mom.,

blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda lagrum ej är

tillåten (10 § 1 mom. 2:dra stycket);

och enligt förslaget är inmutning sr ätten förverkad:

om inmutare icke, minst fjorton dagar innan något arbete å det

inmutade området börjas, lemnar bestyrkt afskrift af mutsedeln till så

väl det inmutade områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill

innehar (13 § 1 mom.);

eller om inmutaren icke sist åtta månader från mutsedelns utfärdande

har börjat arbetet (14 § lista stycket);

eller om det arbete å fyndigheten, som erfordras för utmåls anvisande,

icke är af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål till

bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande (21 §

2:dra stycket);

eller om betalning eller nedsättning af den vid utmålsläggningen

bestämda lösesutnman för det utrymme inom utmålet, som grufegaren

ofvan jord för sitt arbete behöfver, jemte ränta derå från deri dag, beloppet

blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, icke inom

föreskrifven tid fullgöres (31 § 4:de stycket);

eller om grufanläggningen sönas (47 §);

hvarjemte torde böra i detta sammanhang anmärkas, att, då utländing

icke eger rätt att i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att.fåå

fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen

funnit skäligt dertill lemna bifall, det försöks- eller grufarbete, som

utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga

låta, skall vara utan verkan till bevarande af hans ratt i hit hänfärligt

afseende (68 §) och följaktligen måste anses såsom obehörigen

verkstäldt.

Ännu några andra fall, då vid grufva arbete kan komma att obehörigen

verkställas, torde kunna angifvas, såsom om flere på samma

dag sökt inmutning af samma område och fått hvar sin mutsedel, men

en af dem sedan visar, att han först upptäckt fyndigheten, och den

andre, med vetskap om att på sådan grund inmutningsrätten tillhör

denne, det oaktadt under tiden verkställer arbete vid grufvan (7 §).

Det ofvan anförda stadgandet om ansvar såsom för åverkan, hvilket,

eldigt ordalydelsen skulle gälla allt arbete vid en grufva, som sedermera

förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten

förverkats, och sålunda omfatta alla nu anförda fall, torde emellertid

icke vara afsedt att gälla för annan händelse, än att inmutaren vid ar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

betets verkställande e<jt vetskap om nämnda förhållande, men affattningen

har icke synts Riksdagen tillräckligt tydlig i detta hänseende.

Stadgandet, hvilket ock förekommer i § 11 af 1855 års grufvestadga,

ehuru der särskildt namnes endast det fall, att grufvan förklarats hafva

olagligen tillkommit, synes ock i nämnda stadga vara långt mera berättigadt

än i nu förevarande förslag. Enligt 1855 års stadgas § 1 skulle

såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmälde, anses, bland andra uppgifna mineralfyndigheter, alla metaller

och malmer, hvilket uttryckssätt kunde gifva anledning dertill, att inmutning

skulle anses vara tillåten äfven i de talrika fall, då mineralier,

innehållande metaller eller metallföreningar i ringa mängd, förekomma

insprängda i för öfrigt ofyndiga bergarter. Enligt förslagets 1 § åter

äro såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig

dertill anmäler, upptagna, bland andra mineralfyndigheter, de, hvilka

innehålla malmerna till visso, uppgifna metaller; och, enligt hvad motiven

gifva vid handen, bör här med malm förstås en mineralfyndighet,

som förekommer i sådan mängd och på sådant sätt, att den kan med

tillgängliga metoder fördelaktigt tillgodogöras eller blifva föremål för

teknisk användning, till följd hvaraf sålunda en bergart, den der innehåller

några få procent jern, icke kan kallas jernmalm eller i allmänhet

ordet malm betyda annat än råämnet vid tillverkning af en metall.

Då emellertid i de flesta fall den procenthalt metall, en mineralfyndighet

gifver, först kan utrönas efter verkstäklt försöksarbete till fyndighetens

undersökning och blottande, samt den pröfning, som enligt 5 §

åligger bergmästare i fråga om meddelande af mutsedel, icke, enligt

Riksdagens tanke, må sträcka sig till undersökning, om fyndigheten

verkligen innehåller malm, äfven i de få fall, der förhållandet i detta

hänseende utan svårighet skulle kunna utrönas, skulle det sålunda enligt

förslaget kunna inträffa, om nu ifrågavarande stadgande deri bibehölles,

att en i god tro varande ininutare, som å den inmutade fyndigheten

anstalt försöksarbete, hvarvid befunnits, att mineralfyndigheten,

såsom icke innehållande malm i ofvan angifna mening, icke vore inmutningsbar,

skulle kunna få för det sålunda anstälda försöksarbetet

ansvara såsom för åverkan, något som icke kan anses stå i öfverensstämmelse

med rigtiga lagstiftningsgrundsatser. Flere andra dylika,

säkerligen icke med stadgandet afsedda följder skulle kunna inträffa,

derest detsamma bibehölles oförändradt.

Riksdagen, som vid sådant förhållande funnit stadgandet böra uti

ofvan angifna rigtning förtydligas, har följaktligen såsom ett särskildt

stycke i mom. 1 af nu förevarande paragraf gifvit den allmänna bestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

melse, att, derest inmutarc eller grufegare har vetskap om att grufva

olagligen tillkommit eller att inmutningsnitten förverkats, men ändå verkställer

arbete vid grufvan, han derför skall ansvara såsom för åverkan,

om åtal derå i laga tid anställes. Det torde vara af sig sjelft klart, att

ansvar för åverkan icke kan ådömas med mindre än att bergsöfverstyrelsen,

derest i strid med 1 §, och domstol, derest i strid med 3 § grufva är

vorden af inrnutaren upptagen, förklarat henne hafva olagligen tillkommit,

eller inmutningsrätten till grufva af domstol förklarats förverkad;

och Riksdagen, som sålunda funnit dessa vilkor för ådöinande af åverkansstraff

framgå ur allmänna rättsgrundsatser, har icke trott det vara erforderligt

att i lagtexten uttryckligen nämna dem.

Man skulle mot Riksdagens förslag kunna anmärka, att 24 kap.

Strafflagen redan innehåller tillräckliga bestämmelser för att ett icke i

god tro verkstäldt arbete af beskaffenhet som det ifrågavarande skulle

kunna straffas såsom åverkan, men Riksdagen har dock i likhet med

Eders Kongl. Maj:t ansett ett uttryckligt förklarande härom väl kunna

försvara sin plats i gruflagstiftningen såsom en allvarlig påminnelse för

jordegaren om hans rätt mot inrnutaren, samt för denne om hans pligt

gent emot jordegaren och om det ansvar, densarnmas åsidosättande kan

för honom medföra.

Äfven om nu ifrågavarande allmänna stadgande i 10 § 1 mom. antages,

torde dock det i 13 § 1 mom. förekommande stadgande om ansvar

såsom för åverkan böra bibehållas, enär i här förutsatta fall det

just är sjelfva arbetets företagande utan behörig delgifning till jordegaren,

hvilket medför inmutningsrättens förlust.

17 §.

Då uttrycket i denna paragraf »kronojord, som blifvit till brukning

pa viss tid för kronans räkning upplåten», hvilket uttryck blifvit

satt såsom motsats till de närmast föregående: »kronojord, som under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen», synts

Riksdagen icke fullt nöjaktigt uttrycka hvad dermed afses, eller kronojord,

hvilken af kronan blifvit utarrenderad, har Riksdagen utbytt nämnda

uttryck mot följande: »kronojord, som blifvit för kronans räkning till

brukning pa viss tid, ät annan upplåten».

33 §.

För att bringa uttrycket i början af denna paragraf till närmare

öfverensstämmelse med de beteckningar, som, på grund af gällande ex
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

propriationsförordning, vunnit häfd i svenskt lagspråk, har Riksdagen

här till ordet skada äfven lagt: »och inträng».

49 §.

Ehuru i 71 § af förslaget grufvestadgan den 12 Januari 1855 förklaras,

utom i fråga om stenkolsfyndigheter, skola upphöra att gälla med

den 1 Januari 1885, lärer det dock, i öfverensstämmelse med allmänna

rättsgrundsatser, af sig sjelft följa, att åt bestämmelserna i den föreslagna

nya stadgan icke kan gifvas tillbakaverkande kraft; och sålunda

torde, beträffande enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter

samt grufve- och slaggvarp eller i öfrigt inmutade fyndigheter,

som eldigt äldre författningar varit inmutningsbara, men i förslaget

icke äro töremål för inmutning, de äldre författningarne fortfarande

kunna komma att i flere hänseenden tillämpas. Att åter bestämma, när

och i hvad afseende, i fråga om fordom inmutningsbara och då inmutade

fyndigheter eller grullägenheter, äldre eller nyare författning bör, i förekommande

fall, anses gällande, torde böra öfverlemnas åt jurisprudensen.

Så skedde ock, då 1855 års grufvestadga utfärdades. Ehuru nämnda

stadgas § 64 innehåller, att de dittills gällande författningarne i ämnet

komme att till kraft och verkan förfalla den 1 November 1855, så hafva

dock dessa författningar i flere hänseenden ansetts gällande beträffande

vid nämnda tidpunkt redan skedda inmutningar af ämnen, såsom t. ex.

kalk, fältspat rn. fl., hvilka före tillkomsten af 1855 års stadga voro inmutningsbara,

men i nämnda stadga äro från inmutning undantagna.

Men i afseende å det nu anförda har Riksdagen ansett, att i nu

ifrågavarande 49 § borde, med uteslutande af allt, som åt paragrafens

innehåll kunde gifva karakteren af ett särskildt och fristående stadgande,

endast, särskildt med afseende å innehållet af 39 § i förslaget och till

förekommande af all tvekan i detta hänseende, uttryckligen lemnas den

förklaring, att hvad i förslagets 5 kap. stadgas icke är lämpligt å de

enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufveoch

slaggvarp.

53 §

har Riksdagen funnit böra undergå någon redaktionsjemkning.

59 §.

Riksdagen har, med särskildt afseende å innehållet af 55 §, ansett i

denna paragraf böra uttryckligen stadgas, att till böter enligt denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

stadga ej må dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag,

hvarjemte äfven i öfrigt några smärre redaktionsjemkningar vidtagits.

65 §.

Denna paragraf stadgar, att delegare i grufva i visst fall skall hafva

till öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan jemte dertill hörande andel

i byggnader, inventarier och effekter. Ett sådant närmare uppräknande af

adpertinenserna till grufva har Riksdagen funnit betänkligt, då detsamma

icke är och svårligen kunde, i anseende till de så olika föremål, som

kunna anses såsom adpertinenser till olika slags grufvor, blifva fullt

uttömmande; hvadan Riksdagen ansett, att lagstiftaren här bör inskränka

sig till att stadga, det i förevarande fall grufvan och dess tillhörigheter

skola vara förverkade, samt åt lagskiparen lemna att i förekommande

fall och efter sig företeende omständigheter bestämma hvad under grufvas

tillhörigheter bör inbegripas. Riksdagen har ock i öfrigt åt senare

delen af paragrafen gifvit en något kortare formulering.

72 §

har Riksdagen ansett böra i forinelt afseende undergå redaktionsjemkning,

hvilken redaktionsjemkning dock icke öfvat något inflytande å paragrafens

innehåll.

På grund af hvad Riksdagen nu anfört har Riksdagen för sin del

antagit Eders Kongl. Maj:ts förslag till förnyad grufvestadga med de

ändringar, Riksdagen, enligt hvad här ofvan angifvits, funnit i samma

förslag erforderliga; hvadan det af Riksdagen för dess del antagna förslag

till förnyad grufvestadga eger den lydelse, bilagan Litt. A till denna

skrifvelse utvisar.

Sitt sålunda fattade beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl.

Maj:t tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 80 April 1884.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N;o 30.

Bil. Litt. A.

Förslag

till

förnyad grufvestadga.

1 Kap.

Om inmutning.

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,

vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt,

utgör föremål för inmutning.

2 §•

Inmutning gäller visst område med lodräta gränser på djupet.

Det område benämnes i denna stadga inmutadt område eller utmål,

allt efter som dess gränser å marken äro bestämda enligt föreskriften i

11 § eller i 26 §.

3 §•

o

1 mom. A område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan

tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt.

Ej heller må inmutning ske å kyrkogård eller begrafningsplats eller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit

behörigen försvarad.

4 §.

Den, som vill å egen eller annans grund med arbete belägga och

sig tillgodogöra någon till inmutning lofgifven mineralanledning, skall

derom hos bergmästaren i orten göra skriftlig ansökning för erhållande

af tillståndsbevis eller mutsedel. Denna ansökning skali innehålla uppgift

på:

sökandens namn, hemvist och yrke;

mineralanledningens art;

hemman och lägenhet samt socken och län, der mineralanledningen

finnes; samt

medelpunkten i det område, ansökningen afser (inmutningspunkten),

med så noggrann beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon

osäkerhet derom ej kan uppstå.

5 §•

Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege

han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,

räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes,

den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas.

Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter infordrad

upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning

Bill. till Iliksd. Prof. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö ttiksdagens Skrifvelse, År:o 30.

enligt 1 §, eller att sådant hinder möter, soin i 3 § sägs, varde ansökningen

afslagen.

6 §•

Möter ej hinder för bifall till ansökningen, utfärde bergmästaren

matsedel, hvilken skall innehålla:

l:o) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å inmutningspunktens

läge;

2:o) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;

3:o) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra

dylika skiljas; samt

4:o) föreskrift för inrautaren att inom sextio dagar från mutsedelns

utfärdande låta kungöra densamma i kyrkan till den socken eller församling,

der det inmutade området är beläget, vid äfventyr af inrnutningsrättens

förlust, om annan sig dertill anmäler, innan kungörandet

sedermera sker.

7 §•

Inmutning gäller från den dag, ansökningen derom inkom till bergmästaren.

Hafva flere på samma dag sökt inmutning af samma område, meddele

bergmästaren dem hvar sin mutsedel, och njute de sedan lika rätt,

der ej någon af dem kan visa, att han först upptäckt fyndigheten, i

hvilket fall inmutningsrätten honom tillhör.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka dei’städes

förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

gande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas

inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende

utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.

9 §•

Med inmutning af sonad grufva följer rätt till varp, som finnes

inom det inmutade området eller utinålet och ej genom inmutning enligt

äldre författning är särskildt försvaradt.

Om förre grufegarens rätt till uppbruten malm sägs i 48 §.

10 §■

1 mom. Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 §

ej utgör föremål för inmutning, vare mutsedel ogill och utmål för sådan

grufva förbjudet.

Lag samma vare, der inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna

i 3 § 1 mom., blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda

lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund af förhållande, hvarom nu är sagdt,

så ock påstående att inmutningsrätt blifvit förverkad genom underlätet

fullgörande af föreskrifterna i 13 § 1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,

för att vara gällande, anmälas sist vid utmålsförrättningen; egande dock

den, hvars rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill, få all

verkan af mutsedeln upphäfd genom klagan hos bergsöfverstyrelsen, om

den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §,

men eljest efter stämning hos domaren.

Har inmutare eller grufegare vetskap om att grufva olagligen tillkommit

eller att inmutningsrätten förverkats, och verkställer han ändå

arbete vid sådan grufva, ansvare såsom för åverkan, om åtal derå i laga

tid anställes.

2 mom. Är mutsedel meddelad för inmutning å nyo af sådan äldre

grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre innehafvaren icke skyldig

att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;

och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke gälla

der det grundas på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för

längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

2 Kap.

Om försöksarbete.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd

från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras till

fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna eller

anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt om hinder emot

inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så framt hindret förefans

då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i årlig

afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla

beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

12 §.

Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,

som efter 11 § bör utgå, varde frågan pröfvad af tre ojäfvige

skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde

tillkalla den tredje; tredskas den ersättningsskyldige att utse

skiljeman, eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena,

ege Konungens Befallningshafvande eller rätten i stad och domaren å

landet eller utmätningsmannen i orten att om valet förordna. Den ersättningsskyldige

vare pligtig gälda kostnaden för skiljemännens sammanträde

samt motpartens utgifter å saken; sättes ersättningen ej högre än

den ersättningsskyldige före sammanträdet bjudit, stånde hvar sina kostnader

och gälde hvardera halfva sammanträdeskostnaden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagenb Skrifvelse, N:o 30.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej nöjes, dock

ej förment att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han sin

talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom

tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lernnas om

hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens

pröfning.

Vill ersättningstagaren hellre genast lita domstol än skiljemän till,

stånde det honom öppet.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar; och galle

om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande af stämning är

stadgadt ; dock må, der jorden eges eller innehafves af enskild person,

som är frånvarande och låter egendomen af annan förvaltas, afskriften

lernnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa pant eller borgen för den årliga afgift

eller framtida ersättning, hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden.

Denna säkerhet skall vara af öfverexekutor godkänd, der den

icke ändock af jordegaren och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar

inmutare att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i

orten, då han derom anlitas, inställa arbetet, tilldess säkerhet, som linnés

antaglig, blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande skall inmutaren, vid

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

15 §.

Under försöksarbetet hafve inmutaren icke lof att, utan tillstånd

af jordens innehafvare, å det inmutade området uppföra andra byggnader

än sådana, som oundgängligen erfordras till försöksarbetets drifvande.

Sker annorledes, må innehafvaren af jorden anlita utmätningsmannen

i orten för att få byggnaden på inmutarens bekostnad åter

borttagen.

3 Kap.

Om jordegareandel.

16 §.

Jordegaren vare berättigad att till hälften med inmutaren deltaga i

grufarbetet och den deraf fallande vinsten.

Jordegareandel kan begagnas till fullo eller till viss del.

Aro inom ett inmutadt område eller utmål flere jordegare med

laga skilnad sig emellan, njute de jordegareandelen hvar inom sitt

egovälde.

17 §•

Å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen eller blifvif för kronans räkning till brukning på

viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren eller

den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren enligt

16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock, om han begagnar

jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i detta

hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord tillkomme jordegareandelen inmutaren.

18 §.

Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren

anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel till fullo eller till nå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse, J¥:o 30.

gon viss del och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,

delaktighet i anläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande

andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande derefter

erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för

arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan

blifvit anskaffade, men i kostnad, som inmutaren haft för fyndighetens

undersökning och blottande, vare jordegaren ej skyldig att

taga del. hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör

inmutaren.

Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren bör gifva,

gånge med bestämmandet deraf enligt 12 §, och jordegaren njute icke

desto mindre under tiden sin andel i anläggningen till godo, der han

ställer säkerhet för ersättningen.

Anmälan om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid

utmålsläggningen utom i fall, som i 19 § sägs.

19 §.

Äro inom ett utmål flere jordegare, skall den, på hvars egovälde

ett grufarbete först efter utmålsläggningen inkommer, hafva öppet att

anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel senast inom sex månader,

sedan arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit

underrättad af inmutaren, hvilken det åligger meddela sådan underrättelse,

vid påföljd att till den, som jordegareandelen tillkommer, hafva

förverkat allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.

Då jordegareandel enligt denna paragraf begagnas, gälle om ersättningsskyldighet

till den, som arbetet förut drifvit, hvad 18 § i ty fall

bestämmer.

20 §.

Försummar den, som är till jordegareandel berättigad, att anmäla

sig till begagnande af sin rätt inom tid, som i 18 och 19 §§ är stadgad,

halve han förlorat sin rätt till jordegareandel.

Om jordegareandelen, då inmutad eller bearbetad fyndighet varder

sönad, skils i 48 §.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

4 Kap.

Om utmål.

21 §.

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å

malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på

marken, hvarinom grufegaren sedermera har rätt att med andras uteslutande

arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och vare förty

inmutaren pligtig att, så snart arbetet så långt fortskridit, anmäla sig

hos bergmästaren för utmals erhållande.

Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras

för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning

om utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns

utfärdande, allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock

bergmästaren, på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda

naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras,

medgifva förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt gälle äfven då sonad grufva, för

hvilken utmål förut varit lagdt, å nyo inmutas.

22 §.

Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas till

namn och hemvist den eller de jordegare, pa hvilkas mark utmålet kan

komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, så fort ske kan

och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen på stället

företaga.

Kostnaden för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren.

23 §.

Vid utmålsförrättningen skall förrättningsmannen biträdas af två

gode män, hvilka af honom utses bland dem, som till gode män vid

landtmäteriförrättning i orten äro valde eller, om utmålet skall läggas å

stads grund, af två utaf förrättningsmannen tillkallade, i staden bosatte

män, så ock, der sådant anses nödigt, af landtmätare, som förordnas af

Konungens Befallningshafvande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

Särskild kallelse med uppgift om tiden och stället för förrättningen

skall i den ordning, som i 13 § är för delgifvande af mutsedel stadgad,

meddelas jordens egare minst trettio dagar förut, hvarjemte kungörelse

om förrättningen skall inom samma tid uppläsas i kyrkan till den socken

eller församling, der utmålet kan komma att läggas, till efterrättelse för

hvar och en annan, som kan anse sin rätt af förrättningen beroende;

egande förrättningsmannen att vända sig till kronobetjeningen i orten

eller, der så nödigt är, till Konungens Befallningshafvande för att genom

dess försorg få kungörelsen i kyrkan uppläst och särskilda kallelser

vederbörande tillstälda mot bevis, som före den utsatta tiden böra vara

till förrättningsmannen aflemnade.

Skall utmålet läggas å kronojord, göre förrättningsmannen härom

anmälan hos Konungens Befallningshafvande för förordnande af allmänt

ombud.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan

parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,

der den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

25 §.

Göres vid förrättningen jäf mot förrättningsmannen eller mot någon

af de vid förrättningen biträdande, eller förekommer annan invändning

mot förrättningens företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen

deröfver beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphöre förrättningen,

der ej frågan rörer jäf mot god man, i hvilket fall annan god man

skall i den jäfvades ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning

blifvit ogillad, skall förrättningen, ehvad missnöje mot beslutet anmäles

eller icke, ändock fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att fullfölja

sin talan i sammanhang med hufvudsaken.

26 §.

Utmål skall på marken utläggas sålunda, att i mån af inmutarens

behof honom tilldelas ett utrymme af högst två hundra meter i längd

och bredd; kunnande dock, der i anseende till sådant hinder, som här

nedan sägs, belägenheten så fordrar eller inmutaren det eljest begär och

fritt fält förefinnes, utmål till den bestämda vidden utläggas jemväl i

Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

annan sträckning efter som lämpligt pröfvas, blott kroklinier och spetsiga

vinklar i möjligaste måtto undvikas och längden af utmålet, så vidt ske

kan, ej öfverstiger dubbla bredden. Ej må dock i något fall utmålet

läggas så, att den i mutsedeln angifna inmutningspunkt faller utom

utmålet.

Hvad i 3 § är stadgadt i afseende å hinder emot inmutning gälle

ock om utläggande af utmål, så framt hindret förefans, då mutsedeln

utfärdades.

27 §.

För utmål, som hädanefter anvisas, skola gränserna på djupet räknas

lodräta, så vidt det utan intrång för äldre utmål kan ske.

28 §.

Utmål skall på marken utstakas och förses med ordentliga rosen

eller skiljemärken samt särskild karta deröfver upprättas och bifogas

förrättningsprotokollet, hvilket bör upptaga fullständig beskrifning öfver

utmålet med dess belägenhet och sträckning.

29 §.

Anmäler sig jordegaren vid utmålsförrättningen till begagnande af

sin jordegareandel, eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det

i protokollet antecknadt med de vilkor jordegaren sig förbehållit eller

som öfverenskornna blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker,

parterne sämjas om beloppet af den ersättning jordegaren bör enligt

18 § utgifva till inmutaren, skall förrättningsmannen, efter af honom

och gode männen verkstäld besigtning och värdering, derom meddela

utlåtande.

30 §.

1 mom. Grufegaren må sjelf bestämma, huru stort utrymme inom

utmålet, som han ofvan jord för sitt arbete behöfver; och åligge det

grufegaren att för denna mark erlägga lösen, efter ty i 31 § sägs, så

ock att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är.

Område i dagen, som icke blifvit inlöst, må grufegaren icke begagna;

ej heller eger han att å inlöst område uppföra andra byggnader

än sådana, som erfordras för grufdriften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

2 mom. Har jordegaren för större eller mindre andel i grufföretaget

ingått, varde den honom tillkommande lösen i förhållande derefter

minskad.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterne

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

Är marken intecknad, och tjufva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

Befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens Befallningshafvande, som,

på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,

skall fullgöras inom nittio dagar derefter, vid påföljd, om det

försummas, att grufegaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln grundade

rätt.

32 §.

Utöfver utmålet ege grufegaren att vid utmålsförrättningen få sig

anvisad nödig väg samt plats åt de för grufdriften erforderliga kraftledningar.

33 §.

För skada och intrång, som jordens egare eller innehafvare tillskyndas

af utmålet, skall grufegaren gifva full ersättning och beloppet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

deraf vid utmålsförrättningen, der så äskas, bestämmas af förrättningsmannen

och gode männen; dock utan hinder för den, som har rätt till

skadeersättning, att efter stämning till domstolen särskildt utföra den

talan, hvartill han under grufarbetets fortgång kan finna sig befogad.

Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren fått sig anvisad väg samt

plats för kraftledning, ankomme ock på förrättningsmannen och gode

männen att bestämma ersättning derför.

34 §.

Har vid utmålsförrättningen fråga uppstått, huruvida den inmutade

fyndigheten är föremål för inmutning enligt 1 §, och vill någon klaga

öfver förrättningsmannens härom meddelade beslut eller öfver storleken

eller sträckningen af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt,

göre det hos bergsöfverstyrelsen inom tid, som i 70 § stadgas.

Ar_ någon missnöjd med beslut i andra frågor,'' som till utmålsförrättningen

höra, må han instämma sin talan till domstol inom ett år

från det han af beslutet erhöll del, vid påföljd att eljest hafva sin rätt

till talan förlorat; och åligger det förrättningsmannen att vid förrättningens

slut meddela parterne och i protokollet intaga fullständig underrättelse

om hvad de för talans fullföljd hafva att iaktttaga.

35 §.

Har vid utmålsförrättningen, efter ty i 30 § sägs, grufegaren tagit

i anspråk endast en del af utmålet ofvan jord, och yppas sedermera för

honom behof af ytterligare mark inom utmålet, eller visar det sig efter

utmålsförrättningen nödigt att väg till grufvan upptages eller plats för

kraftledning beredes, göre grufegaren derom anmälan hos bergmästaren,

och gälle för ärendets vidare behandling i tillämpliga delar hvad om

utmålsförrättning är stadgadt.

36 §.

Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter

läggas, skola för alla äldre grufvor jemte bergslagernas så kallade

odalgrufvefält tillgodonjutas de utmål, som för dem förut varit gällande

och grufegarne af ålder innehaft eller efter förra författningar fått sig

säiskildt anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt grufarbete

efter inmutning der anställa, och finner bergmästaren, sedan öfrige delegare

blifvit hörde, att sadant ske kan, utan hinder eller förfång för de

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

öfriga grufvornas framtida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt

utmål för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål

tillstädjas annan än den, som i odalfältet delegare är.

37 §.

Förmenar grufegare, som för fyndighet af den beskaffenhet, 1 §

bestämmer, innehar ett mindre utmål än i 26 § är tillåtet, ehvad utmålet

före eller efter denna författnings utfärdande blifvit honom tilldeladt,

att han för sin grufdrift är i behof af större utmål; då må han derom

göra ansökning hos bergsöfverstyrelsen, som, i fall laga hinder ej möter

och behofvet sådant påkallar, eger förordna att genom utmålsläggning,

i den ordning detta kap. stadgar, tillökning i utmålet må honom tilldelas,

dock så att efter tillökningen utmålet i sin helhet icke må omfatta

större yta än ett fullt utmål enligt 26 §.

Sedan utmål, tilldeladt efter äldre författning, blifvit tillökadt enligt

denna §, skola gränserna för utmålet på djupet räknas lodräta, så vidt

det utan intrång för äldre utmål kan ske.

38 §.

Äskas att särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra, må varda

för lättnad i arbetet och gemensam grufdrift till ett enda sammanlagda,

ege bergsöfverstyrelsen att derom, i fall hinder ej möter, förordna efter

ty som lämpligt pröfvas, utan afseende derå att det sammanlagda utmålet

innefattar större vidd än eljest tillåtet är.

5 Kap.

Om arbetsskyldigheten; så ock om hvilostånd.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grufve- eller grufvebyggnads-arbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt

anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 Januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af irunutaren berott, i hvilket

fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då hindret

upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till

nytta.

40 §.

Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna dertill föranleda,

meddela grufegare, som innehar flere intill hvarandra gränsande utmål,

tillstånd att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få under

ett eller flere år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra

arbetsskyldigheten för dem alla.

41 §.

I stället för den arbetsskyldighet, hvarom i 39 § sägs, må grufegare,

om han hellre vill, betala en årlig afgift för hvart utmål af femtio

kronor, hvaraf hälften tillfaller kronan och andra hälften den jordegare,

på hvars mark utmålet är beläget. Denna afgift skall för hvarje arbetsår

innan dess utgång inbetalas till Konungens Befallningshafvande, som, på

anmälan, tillhandahåller jordegaren den honom tillkommande andel.

Finnas inom ett utmål flere jordegare, njute de lott i afgiften, efter som

de i jorden ega del. Är grufegaren tillika eg are af jorden inom utmålet,

vare han icke skyldig att erlägga mera än den kronan tillkommande

hälft af afgiften.

A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves, grufveskogar

derunder inbegripne, tillfälle den jordegaren tillkommande andel

innehafvaren af besittningsrätten.

Rättighet att, efter hvad ofvan är sagdt, i stället för arbetsskyldigheten

erlägga afgift må dock icke ega rum, med mindre än att arbetsskyldigheten

i grufvan är för minst tre år fullgjord och utmål blifvit

grufvan tilldeladt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

23

42 §.

Befrielse från arbetsskyldigheten i en grufva må, på skriftlig ansökning,

af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår,

då mot grufdriftens fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke

kunnat af grufegaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till

hvilostånd uppgifvas och styrkas.

Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för

minst tre arbetsår fullgjord och utmål blifvit grufvan tilldeladt.

Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari

året efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten

skall åter inträda.

Under tid, då hvilostånd åtnjutes, vare grufegaren ej skyldig att

enligt 41 § erlägga afgift för grufvan.

43 §.

Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande

grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp besvärad,

må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än antingen egaren

till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan, att öfverenskommelse

med honom om vattnets undanhållande under hviloståndstiden

träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen, som blifvit

af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under samma tid

genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva tillskyndas.

Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande

grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de

vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas. På enahanda sätt förfares

i fråga om grufva, för hvilken afgift enligt 41 § erlägges.

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §

kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen, som,

då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller å

kronojord innehafvaren till ansökningen lemnat bifall, må ega att förlänga

hviloståndstiden under ytterligare högst fyra arbetsår.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

45 §.

Nytt hvilostånd å grufva må icke meddelas, med mindre än att

arbetsskyldigheten blifvit fullgjord eller afgift enligt 41 § erlagd för

minst tre arbetsår från den tid, förut beviljadt hvilostånd eller förlängning

deraf gått till ända.

46 §.

Beslut om hvilostånd så ock om förlängning deraf skall genom

grufegarens försorg, inom tre månader från ‘det beslutet meddelades

uppläsas i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,

vid påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör

i beslutet intagas.

47 §.

Försummas utan behörig anmälan (39 §) eller tillåtelse (42 och 44

§§) arbetsskyldigheten för något arbetsår, och varder ej heller för samma

år afgift enligt 41 §, der rätt till erläggande deraf eger rum, i föreskrifven

tid och ordning inbetald, vare grufanläggningen vid det årets

utgång sönad och den på mutsedeln grundade rätt förverkad, så framt

talan derom sker inom två år från utgången af det arbetsår, under

hvilket försummelsen egt rum.

48 §•

Då grufanläggning blifvit sönad eller inmutningsrätt annorledes

förverkats, skall såväl jordegareandelen i grufvan som den mark, hvilken

varit till grufegaren upplåten, hemfalla till jordegaren utan ersättning,

dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna för egarens räkning

under två år derefter afgiftsfritt å marken qvarligga.

De i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd verkstälda

^yggoäder skola utan lösen tillfalla den, som sedermera i laga ordning

förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.

49'' §.

Hvad i detta kap. stadgas är icke tillämpligt å de enligt äldre författning

inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufve- och slaggvarp.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

25

6 Kap.

»

Om ordningen för grufdrift.

50 §.

Bergverksstyrelsen eger att öfver grufdriften utöfva sådan tillsyn,

att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet, och att icke genom sättet

för grufbrytningen grufvans framtida bestånd äfventyras eller fara för

annans egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till eftei''rätt,else föreskrift, som på grund

af denna paragraf af bergsöfverstyrelsen eller bergmästaren meddelas,

straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

51 §.

I afseende å grufbrytningen skall särskildt iakttagas: att erforderliga

pelare och band afsättas eller, der så nödigt är, tiinringar och

förstämplingar anbringas; att, då arbetet bedrifves med igensättning,

de schakt och orter hållas öppna, som leda till grufvans obrutna delar;

att inrättningar för vandring upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor,

äfvensom de maskiner, hvilka för grufdriften användas, underhållas

i sådant skick, att olyckshändelse genom bristfällighet derå icke

må inträffa; samt att lösbrutet berg icke utan tillstånd af bergmästaren

må nedstjelpas eller qvarlemnas i grufva, derest det icke skall vid igensättningsarbete

användas.

Sonad grufva må ej utan bergmästarens tillstånd igenfyllas.

52 §.

Finner bergmästaren nödigt att i grufva anstalt göres till trygghet

för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvans framtida

bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren förelägga grufegaren

att inom viss tid hafva utfört sådan anstalt vid äfventyr, förutom

ansvar enligt 50 §, att, efter omständigheterna, det föreskrifna arbetet

varder på hans bekostnad genom bergmästarens försorg verkstäldt eller

grufarbetet inställes, till dess sådan anstalt blifvit gjord.

Bill. iill Riksd. Vrot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Hcift.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

53 §.

Medför grufarbete synnerlig våda för arbetsmanskapet, eller drifves

det på sådant sätt, att uppenbar fara för grufvans bestånd eller annans

egendom derigenom uppstår, eger bergmästaren att förbjuda grufarbetet;

och stånde sådant förbud vid makt intill dess, på förd klagan, annorlunda

varder af bergsöfverstyrelsen förordnad t.

54 §.

Då bei’gmästaren förordnat om grufarbetes inställande, må han, der

så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens biträde.

55 §.

Hvar som i grufva, hvilken är under arbete, utan bergmästarens

tillstånd bryter de för grufvans styrka och bestånd afsatte pelare och

band, eller rubbar de för sådant ändamål verkstälda byggnader, straffes

med böter från och med tio till och med ett tusen kronor. Sker det i

sönad grufva eller varder sådan grufva utan bergmästarens tillstånd

igenfyld, vare straffet böter från och med tio till och med fem hundra

kronor.

56 §.

Då rätt till inmutad eller bearbetad mineralfyndighet å annan öfvergått,

skall nye egaren, vid bot af tio kronor, inom nittio dagar derefter

hos bergmästaren derom göra anmälan.

57 §.

Öfver grufva, som erhållit utmål och är under arbete, skall, der

icke grufvan i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig

och noggrann markscheiderkarta i skala 1 : 800; och böra nya grufarbeten

sist inom påföljande årets utgång å kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af grufegaren, upprättas af bergstjensteman

eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig

att verkställa grufmätningar; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena

uppgöras i två exemplar, deraf det ena skall finnas vid grufvan

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

eller på tillsägelse vara för bergmästaren derstädes tillgängligt, och det

andra insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar grufegare hvad sålunda är föreskrifvet, ege bergmästaren

låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.

58 §.

Innan den 1 Mars hvarje år skall grufegaren till bergmästaren insända

uppgift å vunnen malm under föregående året, jemte de öfriga statistiska

redogörelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.

Försummar grufegare hvad i denna paragraf påbjudes, böte tio

kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid

vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.

59 §•

Till böter enligt denna stadga må ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemlikt denna stadga ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän lag.

60 §.

öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare

åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal

angifves.

7 Kap.

Om sameganderätt i grufva.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger det

delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,

som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för grufdrift

i denna stadga bestämmes.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan, är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans

föreståndare.

62 §.

Grufföreståndaren eger från delegarne infordra tillskott, som äro

af nöden för fullgörande af arbetsskyldighet eller erläggande af afgift

enligt 5 kap., så ock för iakttagande af bergverksstyrelsens ordningsföreskrifter.

63 §.

Stämma med delegarne må utlysas af grufföreståndare, så ock af

egare till minst hälften i grufvan. Kallelse till stämman skall antingen

minst fjorton dagar förut skriftligen tillställas delegarne, eller ock införas

i allmänna tidningarna sist trettio dagar förut och uppläsas två

gånger i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,

sista gången minst fjorton dagar före stämman.

64 §.

Vid omröstning å stämma angående tillskott för grufrörelsens bedrifvande

eller andra för grufrörelsen gemensamma angelägenheter skall

hvarje delegares röstetal beräknas efter den andel han i grufvan eger;

och gälle de flesta rösterna såsom beslut för samtlige delegarne.

Val af grufföreståndare skall vid lika röstetal afgöras genom

lottning.

Ej må lån för delegarnes räkning upptagas, der de ej alla dertill

samtyckt.

65 §.

Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma beslutadt.

eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till öfrige

delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter; njute dock

ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter och

annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande fri.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

66 §.

Vilja några delegare bryta mera och andra mindre, och äro rösterna

å ömse sidor lika mänga, hafve den vitsord, som önskar den större brytningen;

dock skall han i sådant fall ensam förskjuta tillskott, som utöfver

behofvet för den mindre brytningen erfordras; och ege han för

sådant förskott ej annan fordringsrätt, än att för förskottet jemte ränta

derå efter fem för hundrade hålla sig till den malm, som för meddelegarnes

andel i grufvan motsvarar skilnad en mellan den större ^pch den

mindre brytningen.

Den, som gifvit förskott, ege till säkerhet derför hålla malmen qvar

och deraf, efter tillsägelse till meddelegarne, låta å offentlig auktion sälja

hvad till betäckande af förskottet erfordras.

67 §.

Hafva delegarne bildat bolag med hvarandra, och innehålla särskilda

mellan delegarne upprättade bolagsreglor andra bestämmelser i de ämnen,

hvarom i detta kap. sägs, lände dessa bestämmelser till efterrättelse,

dock att bolaget alltid skall utse grufföreståndare med den i 61 § stadgade

befogenhet och om valet göra anmälan hos bergmästaren vid påföljd,

som i nämnda paragraf finnes bestämd.

8 Kap.

Särskilda bestämmelser.

68 §.

Utländing må icke i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få

å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen

funnit skäligt dertill lemna bifall; och skall förty det försöks- eller

grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga

eller företaga låta, vara utan all verkan till bevarande af hans rätt

i hit hänförligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

eger tillämplighet i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund

af äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.

I mutsedel, som på begäran af utländing kan varda honom meddelad,

skall intagas det förbehåll, att hans rättighet att med arbete belägga

och sig tillgodogöra den angifna fyndigheten är beroende på

Konungens tillstånd att samma fyndighet bearbeta; kommande, der han

inom tre månader från mutsedelns utfärdande ingifver ansökning om

vinnande af sådant tillstånd och detsamma honom medgifves, den tid,

inom hvilken arbetet å den inmutade fyndigheten enligt 14 § skall vara

börjad t, att räknas från den dag, tillståndet blifvit honom beviljadt, samt

första arbetsåret att inträda den 1 påföljande Januari.

69 §.

De grufve- och malmöreskassor, hvilka enligt äldre författning blifvit

bildade, må hädanefter af delegarne sjelfve förvaltas. Dessa kassor

skola dock fortfarande användas endast till de ändamål, för hvilka de

tillkommit; och vare delning af sådan kassa eller utbrytning af viss

andel deri ej tillåten, utan att Konungen dertill lemnat tillstånd.

70 §.

Klagan öfver bergmästares beslut i fråga, der enligt denna stadga

talan icke skall hos domstol fullföljas, må föras hos bergsöfverstyrelsen

genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit ingifvas i mål från

Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan

klockan tolf å fyratiofemte dagen och i mål från öfrige orter i riket

innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som

öfverklagas.

71 §.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 Januari 1885, då grufvestadgan

den 12 Januari 1855 och förordningen angående vilkoren för

utländings behörighet att inom riket bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka grufdrift den 12 April 1872 skola upphöra att gälla, utom

i fråga om stenkolsfyndigheter, i afseende hvarå dessa författningar,

jemte Kongl. kungörelsen angående förbud tillsvidare mot utfärdande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens Skrifvelse, N:o 30.

af mutsedlar å stenkolsfyndigheter den 24 Maj 1872, fortfarande skola

lända till efterrättelse, intill dess annorlunda varder förordnadt.

72 §.

Från denna dag till den 1 Januari 1885, då nytt arbetsår inträder,

vare inmutare och grufegare från stadgad arbetsskyldighet befriade.

När, efter det denna stadga trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd

går till ända, skall första arbetsåret derefter räknas från den 1 påföljande

Januari.

73 §.

Den tid, inom hvilken enligt 21 § det för utmåls tilldelande erforderliga

arbete skall vara fullgjordt och ansökning om utmål ingifven,

skall i fråga om inmutad fyndighet, som icke erhållit utmål före den

1 Januari 1885, beräknas från sagde dag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.