Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.

1884-04-30 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:33, Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 33.

o

O

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1884.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående

ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.)

Till Konungen.

Den svenska ogifta qvinnan har, efter att från äldsta tider under

århundraden hafva varit ansedd som omyndig för lifvet, på senare tider

så småningom i fråga om myndighet vunnit allt större och större likställighet

med mannen. För full likställighet återstår emellertid ännu ett

steg att taga, nemligen att bestämma hennes myndighetsålder, lika

med mannens, till 21 år.

Ej mindre intellektuelt än fysiskt torde qvinnan vara om icke alltid

tidigare dock i allmänhet ingalunda senare utbildad än mannen, och

säkerligen är hon i allmänhet vid 21 års ålder mera betänksam i fråga

om sina förmögenhetsrättsliga förhållanden än mannen vid samma ålder

och mera angelägen att söka råd af personer, till livilka hon har

förtroende. I Riksdagens tanke förefinnes följaktligen icke någon betänklighet

i detta hänseende mot den föreslagna åldersgränsen för ogift

qvinnas myndighet. Det torde icke heller kunna förnekas, att känslan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 33.

af sjelfständighet och eget ansvar, äfven der den kan och får göra sig

gällande vid tidig ålder, är cn synnerligen mäktig häfstång för höjande

af menniskan och för utvecklande och tillgodogörande af de naturliga

anlag och krafter, hon eger, och äfven ur denna synpunkt finner Riksdagen

sålunda likställigheten i förevarande afseende mellan man och

qvinna vara att förorda.

Derjemte har på senaste tiden den ogifta qvinnan allt mera tagits

i anspråk för åtskilliga olikartade befattningar i banker, å kontor samt

äfven i statens tjenst, vid hvilka befattningars skötande det kan vara

af vigt, att hon också mellan 21 och 25 år är myndig, samt att förty

åt af henne utfärdade qvittenser och dylikt kan tillerkännas full betydelse.

Inom snart sagdt hela den civiliserade verlden har ock folkens

gemensamma rättsmedvetande antagit en lika myndighetsålder för ogift

qvinna som för man och satt denna myndighetsålder till fylda 21 år

eller deromkring; och Riksdagen finner för sin del, att icke heller vårt

land längre bör för ogifta qvinnor bibehålla en högre ålder för ernående

af myndighet än för män. Om, såsom Riksdagen anser, äfven för den

ogifta qvinnaa en lägre myndighetsålder kan utan fara antagas, torde

ock den ogifta qvinnan kunna sägas ega rätt att jemväl få denna lägre

ålder antagen. Det låter sig nemligen icke med statens uppgift väl

försvara att hålla statsmedlemmar i omyndighetstillstånd under längre

tid än behofvet verkligen kräfver.

Riksdagen har icke funnit någon betänklighet mot förslaget böra

möta derutinnan, att, på grund af de ordalag, i hvilka så väl förordningen

den 8 November 1872 om ändring i lagens stadgande angående

giftomannarätt som ock förordningen den 17 Mars 1882 angående

tillämpning å frälsemän af förenämnda förordning äro affattade, mö icke

vidare skulle efter fylda 21 år, enär hon då, i händelse förslaget blefve

lag, vore myndig, komma att stå under giftoman. Riksdagen håller

nemligen före, att qvinnan vid denna ålder nått sådan utveckling i själsförmögenheter,

att hon ock bör anses berättigad att sjelf bestämma

öfver sin person, och det torde kunna ifrågasättas, huru vida hon icke

härutinnan i allmänhet är betänksammare samt mera villig att söka

och mottaga råd vid denna ålder, än vid en något mera framskriden.

Ehuru stadgandet i 19 kap. 1 § Arfdabalken: »Kan han sig något

förvärfva, deröfver må han sjelf råda, sedan han femton år gammal är»,

så väl enligt ordalydelsen som enligt sammanhanget äfvensom på grund

af de vid tiden för affattningen af lagbudet rådande förhållanden icke

angår andra än män, torde praxis dock komma att, derest förslaget

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 33.

blifver lag, utsträcka tillämpningen af omförmälda stadgande i 19 kap.

1 § Årfdabalken äfven till ogift qvinna, i hvilken händelse sålunda den

svenska ogifta q vi un an blefve i fråga om rätten att råda öfver sig och

sin egendom fullt likstäld med man, men derjemte — hvilket ju måste

anses för en fördel för henne — erhåller rätt att, derest hon sjelf

härom uttalar önskan, blifva stäld under förmyndare.

På grund af det anförda har Riksdagen, efter hos densamma

gjorda framställningar i ämnet, för sin del antagit följande

Lag

angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig.

Med upphäfvande af förordningen den 16 November 1863 angående

ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig förordnas som följer:

. 1§-

Ogift qvinna, som fylt tjuguett år, vare myndig att sig och sin

egendom sjelf råda och förestå.

2 §•

Vill ogift qvinna, som ofvan nämnda ålder uppnått, afsåga sig

myndighetens utöfning, göre derom anmälan hos domstol; och varde

hon af domstolen under förmyndare stäld.

Dessa stadganden träda i verksamhet från och med den 1 Januari

1885.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj: t

anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 30 April 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.