Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård.

1884-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:34, Skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 34.

N:o 34.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1884.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag

angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af prestgård.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.)

Till Konungen.

Bestämmelserna angående deltagande i den församling åliggande

skyldighet med afseende å byggnad och underhåll af prestgård ''(kyrkoherdeboställe)

äro både många och mycket obestämda.

Grunden för fördelningen socknemännen emellan af denna skyldighet

torde emellertid, oberoende af frågan om fördelningen mellan

boställshafvaren och församlingen af skyldigheten att vidmakthålla och

bättra laga husen å prestgård, väl egna sig för särskilda bestämmelser

i syfte att låta socknemännens deltagande i detta kommunala besvär

blifva på dem fördeladt efter billigare och rättvisare grunder, än de

hittills gällande.

Skatteregleringskomitén har, i sitt den 13 September 1882 afgifna

utlåtande, om nu ifrågavarande skyldighets utgörande, kostnaden derför

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 34.

och dennas fördelning lemnat åtskilliga statistiska uppgifter (sid. 27, 28,

373 — jemte motsvarande tabeller), samt uttalar sig sålunda:

»Sedan länge har man kommit till insigt derom, att mantalet icke

vidare är en tillförlitlig gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga.

Denna insigt har föranledt, att mantalet afskaffats såsom grundval för

utgörande af kyrkobyggnadsskyldigheten, och det har synts komitén

vara af bjudande skäl påkalladt att nu jemväl för de återstående förevarande

fall (af kommunal byggnadsskyldighet), der mantalet bibehållits

såsom grund för utskylders utgörande, ersätta detsamma med en annan

och rättvisare norm. Äfven ur andra synpunkter har komitén funnit

mycket vara att anmärka mot nu gällande grunder för utgörande af

ifrågavarande byggnadsskyldigheter», (sid. 371.)

»I hittills gällande bestämmelser rörande ifrågavarande kommunala

byggnadsskyldigheter har den utan tvifvel rigtiga åsigten, att till vissa

slags utgifter den fasta egendomen bör i högre grad än andra beskattningsföremål

bidraga, funnit ett om än otillfredsställande uttryck (sid.

374).---Likaledes har komitén ansett billigt, att äfven i de

öfriga byggnadsskyldigheterna, som hittills utgjorts endast af jordbruksfastighet

samt, hvad prestgårdsbyggnad beträffar, jemväl af bruk och

qvarnar, deltagande ålägges äfven innehafvarno af hittills befriad fastighet

äfvensom, om ock i ringare grad, dem, Indika icke ega fastighet,

men erlägga skatt för inkomst af kapital och arbete. Rättelse af det

missförhållande, som för närvarande egcr rum i berörda hänseende,

har synts komitén så mycket angelägnare, som påtagligt är, att värdet

af annan fastighet och beloppet af inkomst år efter år ökas i långt

högre grad än värdet af jordbruksfastighet, hvarigenom sagda missförhållande

komme att allt bjert are framträda. Kyrkobyggnadsskyldigheten,

i fråga om hvilken nämnda grundsats redan blifvit i icke ringa

grad erkänd, är för öfrig! den drygaste af de tre (kommunala byggnadsskyldigheterna),

hvadan den ökning i utskylder, som genom en rättvisare

fördelning, grundad på taxeringsvärdet å fastighet samt beloppet

af beskattningsbar inkomst, jemväl af de öfriga komme att drabba de

hittills fritagna beskatlningsföremålen, icke blefve af särdeles stor betydenhet.

En sådan ökning är, hvad annan fastighet beträffar, fullt

befogad, och, hvad inkomst af kapital och arbete angår, har komitén

funnit möjligt att, såsom framdeles skall visas, på annat sätt motverka

en för denna ofördelaktig rubbning i skattebördans relativa tyngd».

»I sammanhang härmed har ock hos komitén den mening gjort

sig gällande, att deltagandet i ifrågavarande bördor bör utsträckas till

all jordbruksfastighet af hvad slag som helst» (sid. 375).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 34

Komitén, som fann det vara af vigt, att för deltagande i all kommunal

byggnadsskyldighet erhölles en gemensam grund, hvilken med

afseende å det större intresse, innehafvare af fastighet såsom ständige

ledamöter i kommunen hade af dess bestånd och utveckling, borde medföra

högre utgift för fastighet än för inkomst, har på dessa och i öfrigt

anförda skäl, som på det närmaste sammanhänga med hela det sätt,

å livilket komitén ansett den kommunala beskattningen i allmänhet

böra ordnas, föreslagit, »att 1, 2 och 4 §§ i 26 kapitlet Byggningabalken

måtte på det sätt ändras, att bestämmelser i dem införas derom,

att kostnaderna för deri omförmälda byggnader skola utgå efter samma

grund, som komitén för utgörande af kommunalutskylder föreslår»

(sid. 403).

Riksdagen anser jemväl för sin del de nu i förevarande ämne

gällande bestämmelser böra förändras. I kostnaden för prestgårdsbyggnad

torde fastighet böra deltaga med hela samt andra beskattningsföremål

med fjerdedelen af derå belöpande fyrktal. Till stöd för

sådan ändring åberopar Riksdagen uti tillämpliga delar de skäl, som för

en liknande anordning beträffande deltagande i tingshusbyggning finnas

anförda i Riksdagens under den 15 sistlidne Mars till Eders Kongl. Maj :t

aflåtna skrifvelse om antagande af en Lag angående skyldighet att deltaga

i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Riksdagen erinrar derjemte om, att enligt Lagen angående tillsättning

af presterliga tjenster den 26 Oktober 1883 valrätten vid prestval

blifvit utsträckt till en hvar, som i församling, der sådant val skall

anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut

deltaga.

På grund af det nu anförda har Riksdagen, hos hvilken framställningar

i ämnet skett, för sin del antagit följande

Lag

angående skyldighet att deltaga, i kostnaden för byggnad och

underhåll af prestgård.

Med ändring af hvad 26 kap. 2 § Byggningabalken och särskilda

författningar innehålla häremot stridande, förordnas som följer:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 35.

Der enligt 26 kap. 2 § Byggningabalken eller särskilda författningar

det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra

busen å prestgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen

erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter hela samt

för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande

fyrktal, Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj:t

anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 30 April 1884.

Ko

Q/r

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1884.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa

förmäner för enskilda jernväg sanläggning ar.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4 och Memorial N:o 17.)

Till Konungen.

Medelst nådig proposition den 22 December 1882 föreslog Eders

Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva, det enskilda personer eller bolag,

hvilka intill början af 1884 års lagtima riksdag kunde undfå Eders

jBih. till Biksd. Prof. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Käft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.