Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar, hered.es bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.

1884-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:41, Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar, hered.es bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.

7

N:o 41.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 Maj 1883.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till

lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än

nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar,

hered.es

bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande

förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.

(Lag-Utskottets utlåtande N:o 54.)

Till Konungen.

Hos Riksdagen har framställning skett derom, att förlagsgifvares

ställning icke kunde anses betryggad genom den i 11 § af gällande

förordning angående förlagsinteckning den 13 April 1883 upptagna bestämmelse.

att förlagsskulden, vid öfverlåtelse af verk eller inrättning,

för hvars drifvande förlagsinteckning blifvit meddelad, genast är till

betalning förfallen, enär liqviden emellan säljare och köpare finge verkställas

utan att förlagsgifvaren blifvit tillförsäkrad något sätt att dessförinnan

kunna få vetskap derom, att öfverlåtelse egt rum. Då en vid ett

föregående tillfälle föreslagen bestämmelse, att nye egaren under vissa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.

vilkor skulle med den egendom, han öfvertagit — hvilken ju oftast

tillkommit medelst förlagsgifvarens penningeförsträckning —• blifva ansvarig

för förlagslånet, icke kunnat antagas derför, att den ansågs införa

sakrätt i lösegendom, och då strafflagens stadgande om kriminel!

ansvar å säljaren (förlagstagaren) ingalunda medförde trygghet för

förlagsgifvaren mot förlust, återstode det endast att i förordningen införa

ett stadgande, som tillförsäkrade förlagsgifvare möjlighet att kunna

erhålla kunskap om försiggången försäljning, innan liqvid egde ruin

och penningarne förskingrats, på det att han måtte blifva i tillfälle att,

om så befunnes nödigt, sätta säljaren i konkurs, medan tillgång hos

denne ännu funnes, och dymedelst komma i åtnjutande af den förmån,

lagen honom tillerkänt i och genom den skedda inteckningen.

Hufvudsakligen på dessa skäl har blifvit föreslaget ett tillägg till

11 § i förordningen angående förlagsinteckning, hvilket tillägg skulle

oga följande lydelse:

»börande öfverlåtelsen trenne gånger i allmänna tidningarne, minst

14 dagar mellan hvarje gång, kungöras innan liqvid eger rum, och vare

köparen, intill dess sådant kungörande skett, lika med förlagstagaren

för förlagsskulden ansvarig, dock ej utöfver köpeskillingens belopp».

Riksdagen delar den åsigt, att förlagsgifvare i de fall, som i framställningen

afses, verkligen kan komma att lida eu oförskyld minskning

i sin rätt, hvilket lagstiftningen bör söka att förebygga. Då en ny

förordning för förlagsinteckningsinstitutets upprätthållande af regering

och Riksdag ansetts nödig, ligger det i sakens natur, att denna förordning

bör vara så fullständig, att rättsinstitutet får all den betydelse,

det bör eg a för att verksamt kunna befordra ett sundt affärs- och näringslif.

Om då, såsom här onekligen är händelsen, förlagsgifvare kan

komma att förlora ej allenast sin säkerhet, utan tillika hela sitt fordringsbelopp,

och detta endast genom ett ofta helt hastigt mellan förlagstagaren

och tredje man ingånget aftal, om hvilket förlagsgifvaren

sällan får kunskap förr än det redan är verkstäldt, och hvilket han i

alla händelser ej lagligen kan hindra, synes den fordran icke vara

obillig, att han, som väl har äldre rätt till förlaget, än den nye köparen,

på lagstiftningens väg skyddas mot att på sådant sätt tillskyndas

förlust.

Riksdagen har funnit förslaget vara egnadt att bereda en sådan

ytterligare trygghet, hvilken är så mycket mera af behofvet påkallad,

som, om med skäl kan sägas, att låneformen mot säkerhet af förlagsinteckning

icke i verkligheten motsvarat sin bestämmelse, enär sådan

inteckning hittills icke annat än undantagsvis kunnat såsom säkerhet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.

användas utan särskild borgen, anledningen dertill just torde vara att

söka i frånvaro af tillräckligt verksam bestämmelse i nu förevarande

syfte. Om en sådan tillräckligt verksam bestämmelse i förordningen

införes, blifver förlagsinteckning icke allenast i och för sig en mera användbar

säkerhet, utan förlagslån kommer antagligen äfven att betinga

lägre ränta än förut, och rättsinstitutet åstadkommer då hvad med detsamma

afses.

Kunde än större trygghet beredas förlagsgifvare än den, som

genom antagande af förslaget skulle ernås, vore sådant naturligen

önskvärdt.

Då Eders Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma, i hvad mån

och på hvad sätt största möjliga trygghet i nu förevarande afseende

må kunna åstadkommas, vare sig på det af motionären föreslagna eller

på annat sätt, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och till Riksdagen afgifva förslag till lagbestämmelser i

syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående

förlagsinteckning lemnar, beredes förlagsgifvare, då förlagstagaren

till annan öfverlåter bruk, grufva, fabrik eller inrättning, för

hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 Maj 1884.

Bth. till Riksd. Prot, 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.