Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar, hered.es bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.
1884-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1884:41, Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar, hered.es bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.
7
N:o 41.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 Maj 1883.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till
lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än
nu gällande förordning angående förlagsinteckning lemnar,
hered.es
bruk, grufva, fabrik, eller inrättning, för hvars drifvande
förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.
(Lag-Utskottets utlåtande N:o 54.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen har framställning skett derom, att förlagsgifvares
ställning icke kunde anses betryggad genom den i 11 § af gällande
förordning angående förlagsinteckning den 13 April 1883 upptagna bestämmelse.
att förlagsskulden, vid öfverlåtelse af verk eller inrättning,
för hvars drifvande förlagsinteckning blifvit meddelad, genast är till
betalning förfallen, enär liqviden emellan säljare och köpare finge verkställas
utan att förlagsgifvaren blifvit tillförsäkrad något sätt att dessförinnan
kunna få vetskap derom, att öfverlåtelse egt rum. Då en vid ett
föregående tillfälle föreslagen bestämmelse, att nye egaren under vissa
8
Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.
vilkor skulle med den egendom, han öfvertagit — hvilken ju oftast
tillkommit medelst förlagsgifvarens penningeförsträckning —• blifva ansvarig
för förlagslånet, icke kunnat antagas derför, att den ansågs införa
sakrätt i lösegendom, och då strafflagens stadgande om kriminel!
ansvar å säljaren (förlagstagaren) ingalunda medförde trygghet för
förlagsgifvaren mot förlust, återstode det endast att i förordningen införa
ett stadgande, som tillförsäkrade förlagsgifvare möjlighet att kunna
erhålla kunskap om försiggången försäljning, innan liqvid egde ruin
och penningarne förskingrats, på det att han måtte blifva i tillfälle att,
om så befunnes nödigt, sätta säljaren i konkurs, medan tillgång hos
denne ännu funnes, och dymedelst komma i åtnjutande af den förmån,
lagen honom tillerkänt i och genom den skedda inteckningen.
Hufvudsakligen på dessa skäl har blifvit föreslaget ett tillägg till
11 § i förordningen angående förlagsinteckning, hvilket tillägg skulle
oga följande lydelse:
»börande öfverlåtelsen trenne gånger i allmänna tidningarne, minst
14 dagar mellan hvarje gång, kungöras innan liqvid eger rum, och vare
köparen, intill dess sådant kungörande skett, lika med förlagstagaren
för förlagsskulden ansvarig, dock ej utöfver köpeskillingens belopp».
Riksdagen delar den åsigt, att förlagsgifvare i de fall, som i framställningen
afses, verkligen kan komma att lida eu oförskyld minskning
i sin rätt, hvilket lagstiftningen bör söka att förebygga. Då en ny
förordning för förlagsinteckningsinstitutets upprätthållande af regering
och Riksdag ansetts nödig, ligger det i sakens natur, att denna förordning
bör vara så fullständig, att rättsinstitutet får all den betydelse,
det bör eg a för att verksamt kunna befordra ett sundt affärs- och näringslif.
Om då, såsom här onekligen är händelsen, förlagsgifvare kan
komma att förlora ej allenast sin säkerhet, utan tillika hela sitt fordringsbelopp,
och detta endast genom ett ofta helt hastigt mellan förlagstagaren
och tredje man ingånget aftal, om hvilket förlagsgifvaren
sällan får kunskap förr än det redan är verkstäldt, och hvilket han i
alla händelser ej lagligen kan hindra, synes den fordran icke vara
obillig, att han, som väl har äldre rätt till förlaget, än den nye köparen,
på lagstiftningens väg skyddas mot att på sådant sätt tillskyndas
förlust.
Riksdagen har funnit förslaget vara egnadt att bereda en sådan
ytterligare trygghet, hvilken är så mycket mera af behofvet påkallad,
som, om med skäl kan sägas, att låneformen mot säkerhet af förlagsinteckning
icke i verkligheten motsvarat sin bestämmelse, enär sådan
inteckning hittills icke annat än undantagsvis kunnat såsom säkerhet
9
Riksdagens Skrifvelse, N:o 41.
användas utan särskild borgen, anledningen dertill just torde vara att
söka i frånvaro af tillräckligt verksam bestämmelse i nu förevarande
syfte. Om en sådan tillräckligt verksam bestämmelse i förordningen
införes, blifver förlagsinteckning icke allenast i och för sig en mera användbar
säkerhet, utan förlagslån kommer antagligen äfven att betinga
lägre ränta än förut, och rättsinstitutet åstadkommer då hvad med detsamma
afses.
Kunde än större trygghet beredas förlagsgifvare än den, som
genom antagande af förslaget skulle ernås, vore sådant naturligen
önskvärdt.
Då Eders Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma, i hvad mån
och på hvad sätt största möjliga trygghet i nu förevarande afseende
må kunna åstadkommas, vare sig på det af motionären föreslagna eller
på annat sätt, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och till Riksdagen afgifva förslag till lagbestämmelser i
syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående
förlagsinteckning lemnar, beredes förlagsgifvare, då förlagstagaren
till annan öfverlåter bruk, grufva, fabrik eller inrättning, för
hvars drifvande förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 9 Maj 1884.
Bth. till Riksd. Prot, 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Käft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.