Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående lagbestämmelser för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna och enskilde i följd af fastställande af planer för eller vid utförande af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad eller i köping eller å annan ort, för hvars bebyggande sta dg anden, lika med de för stad gällande, anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

1884-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:42, Skrifvelse till Konungen, angående lagbestämmelser för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna och enskilde i följd af fastställande af planer för eller vid utförande af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad eller i köping eller å annan ort, för hvars bebyggande sta dg anden, lika med de för stad gällande, anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 42.

N:o 42.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 Maj 188*.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående lagbestämmelser för ordnande

af de rättsförhållanden, som uppstå mellan kommunerna

och enskilde i följd af fastställande af planer för eller

vid utförande af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna

platser i stad eller i köping eller å annan ort, för

hvars bebyggande sta dg anden, lika med de för stad gällande,

anses böra på grund af befolkningens täthet tillämpas.

(Lag-Utskottets utlåtande N:o 55.)

Till Konungen.

Frågan om nya lagbud för ordnande af de rättsförhållanden, som

uppkomma vid genomförande af gaturegleringar i tätt befolkade orter,

torde förtjena synnerlig uppmärksamhet. Enligt gällande förordning

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof kan och får vid

bestämmande af ersättningens belopp afseende icke under några omständigheter

fästas å den vinst, som genom det företag, för hvars skull

expropriation medgifvits, för egaren till den afstådda jorden uppkommer

med afseende å den jord, han får i behåll. Att sålunda undantag

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 42.

från nämnda grundsats icke kan ega rum är, enligt hvad man redan

länge funnit, mindre tillfredsställande. Rikets år 1863 församlade Ständer

beslöto formligen den ändring i då gällande expropriationslag, att,

om endast en del af jord eller lägenhet skulle afträdas och för återstoden

uppkomme synnerlig vinst i följd af den afsedda anläggningen,

sådant borde vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning. Till

grund för detta beslut låg hänsyn bland annat till expropriation_ för

gator, torg och allmänna platser. Nämnda ändring vann dock icke

Eders Kongl. Maj:ts bifall.

De nu förefintliga svårigheter för kommunerna att genomföra

stadsplanerna härröra hufvudsakligen deraf, att kommunernas åliggande

att ställa sig sådana planer till efterrättelse är uteslutande grundadt å

föreskrifter, dem Konungen meddelat i kraft af den honom tillkommande

rätt att ensam lagstifta i mål, som röra rikets allmänna hushållning.

Medan i andra länder icke allenast de för städer och andra tätt befolkade

orter gällande gemensamma bestämmelser rörande bebyggandet,

utan äfven de särskilda orternas byggnadsordningar tillkommit i samma

ordning, som för stiftande af allmän lag är bestämd, har i vårt land

till och med sjelfva byggnadsstadgan för rikets städer af den 8 Maj

1874 med deri innehållna föreskrifter om stadsplaner af Konungen utfärdats

på den administrativa lagstiftningens väg och kan således utan

Riksdagens medverkan af Konungen ensam ändras eller upphäfvas.

Rubbning i detta förhållande bör desto mindre sättas i fråga, som det

står i full öfverensstämmelse med hvad i andra grenar af den ekonomiska

lagstiftningen är stadgadt; men å andra sidan är det nödvändigt

att tillse, att efterlefnaden af de stadganden, som på den ekonomiska

lagstiftningens väg utfärdas, icke stöter på oöfvervinneliga svårigheter

till följd deraf, att de i tillämpningen komma i strid med civilrättsliga

bestämmelser. En sådan stridighet förefinnes emellertid i betänklig

grad mellan byggnadsstadgans förbud mot att vid byggande afvika från

stadsplanen och bestämmelser i expropriationsförfadtningen. Om egare

till tomt, hvaraf en del är bestämd att utläggas till gata, begär att fa

bebygga denna del, måste kommunen, derest den vill hålla stadsplanen

vid makt, expropriera samma del, äfven om egaren skulle kunna utan

olägenhet och skada för sig uppföra den till ämnade byggnaden å annat

ställe af tomten i full öfverensstämmelse med stadsplanen. Då förbudet

att bygga i strid med sådan plan icke har civillags natur, är tomtegare

icke ovilkorligen skyldig att följa planen. Kommunen a sin sida kan

ej heller tillförbindas att på tomtegares begäran lösa en till gatumark afsedd

tomtdel. Följden af de med hvarandra jemnlöpande lagstiftmn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Biksdagem Skrifvelse, N:o 4U.

garne är således den, att deri af Konungen ensam utfärdade författningen,

byggnadsstadgan, i alla kollisionsfall blir utan kraft. Detta missförhållande

kan icke undanrödjas på annat sätt, än att det lagstadgande,

som innehåller förbud mot att bygga i strid med stadsplan, erhåller

civillags natur och att jemväl i sådan lag bestämmes, om och när kommun

är skyldig att förvärfva gatumark, invid hvilken byggnad i enlighet

med stadsplanen uppförts. Endast på denna väg kan nödig säkerhet

vinnas derför, att det med stadgandet om stadsplaner afsedda ändamål,

sunda och rymliga gator, verkligen uppnås.

Ett civilrättsligt stadgande af nyssangifna innehåll har sin lämpliga

plats icke i den allmänna expropriationsförordningen utan i en

särskild författning. Men äfven andra skäl tala för att i en sådan

författning samla alla de civilrättsliga bestämmelser, som angå gaturegleringar.

Sådant ifrågasattes redan af deri komité, hvilken den 31

December 1859 afgaf underdånigt betänkande angående städernas byggnads-,

brand- och hamnordningar. Nämnda komité yttrade i förevarande

afseende följande:

»I flere Byggnads-Ordningar meddelas föreskrifter, att egare eller

innehafvare af tomter skola under vissa förhållanden vara skyldiga att

afstå desamma antingen till andra personer eller till staden, stundom

till och med utan lösen. — Sådan skyldighet har blifvit stadgad hufvudsakligast

för de fall, då hus afbrunnit eller för bofällighet måste

rifvas och hela tomten eller någon del deraf erfordras för gatas utvidgande

eller rätande, eller för att räta förut sneda eller krokiga torntlinier,

eller för att bereda nödigt utrymme åt bredvid liggande trånga

gårdar; då, efter det en hel trakt blifvit af vådeld förliärjad och derefter

undergått ny reglering, tomter eller delar deraf ansetts böra utläggas

till gator eller andra allmänna platser eller tomterna eljest undergå

förändring; samt då obebyggd tomt icke inom viss utsatt tid bebygges.

-----------------------

Emellertid höra, enligt komiténs omdöme, de bestämmelser, som, i afseende

å ifrågavarande ämnen, kunna anses böra meddelas eller bibehållas,

åtminstone såvidt de angå fria tomter, till civillag och böra följaktligen

hvarken i byggnadsordningarne finna plats eller tillvägabringas

på det sätt, som för ekonomisk lagstiftning är stadgadt. — — —

Ehuru uti Kongl. Förordningarne den 20 November 1845 och den 27

November 1854 redan finnas allmänna stadganden, hvilka afse äfven

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 42.

13

stadstomters afstående för allmänt behof, hafva likväl, efter utfärdandet

af dessa förordningar, bestämmelser rörande nyss omförmälda ämne

blifvit införda uti åtskilliga nya Byggnads-ordningar, hvilket visar, att

hvad berörde förordningar innehålla icke ansetts tillfyllest eller på de

fall, som Byggnads-ordningarne afse, fullt tillämpligt. De omständigheter,

hvarutinnan stadgandena i Byggnads-ordningarne, rörande ifrågavarande

ämne, hufvudsakligast skilja sig från expropriations-lagen, äro,

att i Byggnads-ordningarne blifvit, på sätt ofvan förmäles, bestämdt, i

hvilka fall tomt skall afstås, så att icke Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

vid hvarje särskildt tillfälle erfordras, samt att, då lösen skall gifvas

för tomt med hvad derå finnes, denna lösen blifvit bestämd att utgå

till fulla värdet, oftast utan, men stundom med förhöjning, som i ytterst

få fall blifvit utsatt så hög som expropriationslagen innehåller.

De grundsatser, hvilka sålunda blifvit i Byggnads-ordningarne följda,

synas för lagstiftningen i de ämnen, hvarom här är fråga, ega företräde

framför dem, som uti nu gällande allmänna expropriationslagen

äro uttalade, och komitén har derföre velat undvika att, i afseende å

tomts afstående för ifrågavarande behof, föreslå hänvisande till expropriationslagen,

utan anser att nya bestämmelser, stödda på förstnämnda

grundsatser, böra såsom tillägg till omförmälda lag utfärdas.»

De vid gaturegleringars genomförande uppkommande rättsförhållanden

mellan kommun och jordegare äro enligt Riksdagens åsigt till

sin natur väsentligen olika dem, som uppstå vid expropriationer i allmänhet.

Nya gators anläggande öfver stora, obebyggda tomter är minst

lika nödvändigt för ett ändamålsenligt användande af tomterna som för

rörelsens behof; och den omständighet, att gatorna skola läggas efter

en på förhand uppgjord plan, kan icke betaga dem egenskapen att vara

utfartsvägar för vidliggande tomter och bilda byggnadslinier för dessa.

Denna deras egenskap och den deraf beroende förhöjning i byggnadstomternas

värde, som uppstår i följd af gatornas utläggning och anordning,

utgöra enligt Riksdagens mening giltiga anledningar för lagstiftaren

att i detta likasom i det analoga fallet vid vattenafledningsföretag

medgifva undantag från den för expropriation af endast en del af

fastighet gällande allmänna grundsats, att den vinst, som för den återstående

fastighetsdelen genom företaget uppstår, icke får komma i betraktande

vid ersättningens bestämmande. Det är dock klart, att en

gräns måste sättas för tomtegares skyldighet att å honom tillkommande

ersättning vidkännas afdrag för vinsten, likasom att äfven vid gaturegleringar

fall kunna förekomma, då afdrag icke bör ega rum. A andra

sidan måste den godtgörelse för beredda förmåner, hvilken utgör skäl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse, N:o 43.

för afdrag, följdrigtigt medföra det stadgande, att sådan godtgörelse

bör direkt lemnas af egare till en vid ny gata belägen tomt, som alldeles

icke tages i anspråk för gatan. Tiden för utgifvande af ifrågavarande

godtgörelse under ena eller andra formen måste naturligtvis

vara beroende af tiden, när tomtegare kommer i åtnjutande af omförmälda

förmåner. Om beskaffenheten af de närmare bestämmelser, som

i nu angifna hänseenden må vara erforderliga, kan emellertid Riksdagen

icke bilda sig någon mening förr än den utredning skett, som måste

föregå lagförslagets uppgörande.

Riksdagen vill här endast göra den erinran, att, om, hvad ju

möjligen kan vara ändamålsenligt, kommunerna anses böra utrustas med

rättighet att vid expropriation för gaturegleringar i vissa fall lemna

vederbörande egare jord i vederlag, dylik rättighets utöfning bör, på

det den enskilde tomtegarens rätt må vara skyddad, göras beroende

deraf, att vederlagsjord kan anvisas inom det område, som af gaturegleringen

beröres.

Slutligen anser Riksdagen, att den ifrågasatta nya lagen bör i

afseende å expropriationsförfarandet hänvisa till den allmänna expropriationsförordningen.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen, med anledning

af hos densamma skedd framställning i ämnet, anhålla, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

för ordnande af de rättsförhållanden, som uppstå mellan

kommunerna och enskilde i följd af fastställande af planer för eller vid

utförande af beslut om reglering af gator, torg eller allmänna platser

i stad eller i köping eller å annan ort, för hvars bebyggande stadganden,

lika med de för stad gällande, anses böra på grund af befolkningens

täthet tillämpas.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 Maj 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.