Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1881.

1884-05-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:53, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1881.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

. Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

1

tf:o 53.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1884.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år

1883 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld

granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel

bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1881.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.)

Till Konungen.

Efter pröfning af livad Riksdagens nästlidna år församlade Revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

år 1881, uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande

verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar hos

Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen

underdånigst anföra följande :

Kongl. Utrikesdepartementet.

Af kabinettskassans räkenskaper hade Revisorerne inhemtat, att

förutom de för prenumeration å tidningar och tidskrifter för departeBih.

till Riksd. Prot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Håft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 53.#

mentets räkning upptagna kostnader, hvilka uppgått till 1,612 kronor 9

öre, äfvensom bokbinderikostnader till belopp af 370 kronor 35 öre, blifvit

för inköp af böcker, kartor ock författningar under revisionsåret

utbetalde 989 kronor 27 öre. Enligt hvad de vid räkenskapen fogade

bokhandelsräkningarne utvisade, vore emellertid åtskilliga af de inköpta

böckerna af beskaffenhet, att deras behof för Utrikesdepartementet med

skäl syntes kunna ifrågasättas, såsom till exempel: »Marcellus, Politiska

silhuetter», »Sundén, Svensk Språklära», »Holmgren, Om färgblindhet»,

»Ahnfelt, Ur dagens krönika» m. fl.; och hade Revisorerne i anledning

häraf uttalat den åsigt, att inköpet för departementets räkning icke måtte

sträckas utöfver de arbeten, som i något afseende kunde vara till gagn

för departementets verksamhet.

I en till Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena stäld

skrifvelse har Kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet i anledning

af Revisorernes omförmälda framställning afgifvit förklaring.

I enlighet med hvad Revisorerne meddelat, har Riksdagen funnit

inköpet af böcker för Utrikesdepartementets räkning hafva omfattat arbeten,

hvilkas behof för departementets räkning synts kunna ifrågasättas;

men då de sålunda föranledda utgifterna varit af jemförelsevis ringa

betydelse och rättelse i det anmärkta förhållandet bort, sedan det blifvit

antydt, kunna för framtiden emotses, skulle Riksdagen dock icke

hafva ansett sig böra vidtaga någon särskild åtgärd på grund af Revisorernes

förevarande framställning, derest icke den i anledning af densamma

afgifna förklaringen varit af beskaffenhet att ådraga sig Riksdagens

särskilda uppmärksamhet. Den åsigt om sparsamhet med statsmedel,

som enligt Riksdagens uppfattning legat till grund för Revisorernes

berörda framställning, synes nemligen vid förklaringens afgifvande

hafva vunnit så ringa afseende, att förklaranden, långt ifrån att

i Revisorernes anmärkning söka en maning till att begränsa inköpen af

böcker för departementets räkning, funnit sig böra göra antydan om

bokinköpens ytterligare utsträckning. Med anledning häraf och då Riksdagen

föreställer sig, att de olika departementen och embetsverken,

hvilka ju ega tillfälle till utlåning af tryckalster från Kongl. Biblioteket,

icke böra för sina boksamlingar anskaffa andra arbeten än dem, som

ofta behöfva anlitas eller särskildt beröra deras förvaltningsgrenar, har

Riksdagen ansett sig böra i underdånighet anhålla, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att inköpet af böcker för Utrikesdepartementets

räkning icke må sträckas utöfver de arbeten, som

kunna vara för departementets egentliga verksamhet behöfliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

Kongl. Arméförvaltningen.

Vid 1877 års riksdag kade beviljats dels ett extra anslag för år

1878 af 834,000 kronor för anskaffande af filtar, madrass- och putvar,

handdukar och tvättställ vid befäls- och rekrytmöten, underbefälsskolan

och de värnpligtiges öfningar, af hvilket anslag 210,000 kronor afsetts

för stamtruppen, 583,000 kronor för de värnpligtiges öfningar samt

41,000 kronor för volontärskolan å Karlsborg; dels ock på ordinarie stat

ett förslagsanslag å 88,000 kronor till underhåll af filtar m. m. vid mötesplatserna,

hvilket senare anslag, under något förändrad benämning,

fortfarande utginge med ett till 50,000 kronor nedsatt belopp; och hade

genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 Juni 1877 Arméförvaltningen

anbefalts att anskaffa ifrågavarande persedlar, dock med förbehåll, beträffande

beväringsmanskapets behof, att ofvannämnda förnödenheter

endast skulle anskaffas i den mån, baracker för detta manskap vore eller

blefve uppförda, Enligt hvad Revisorerne vidare meddela, hade de sängkläder

med flere persedlar, som inköpts, till begagnande utlemnats till

ett antal, som motsvarat antalet liggplatser i de befintliga barackbyggnaderna,

och uttryckligt förbud hade utfärdats mot persedlarnes användande

i tältläger. Häraf hade blifvit en följd, att, då t. ex. rekryterne

under vapenöfningarne förflyttats ur barackerna i tältläger, så hade de

måst afstå från nödvändighetsartiklar, sådana som handdukar med flere

persedlar, hvarpå de under största delen af mötestiden egt tillgång; och

då de vanligen icke vore förberedda på denna mistning, hade de i allmänhet

icke medfört effekter hemifrån för att dermed ersätta de indragna

persedlarne. För beväringsmanskapet stälde sig förhållandet så,

att, då detta manskap under andra årets vapenöfning, till följd af bristande

utrymme i barackerna, vid en del regementen förlagts i tältläger

jemte den del af stamtruppen, på hvilken manskapet enligt gällande

föreskrifter skall indelas, så hade ingen till vidare nyttjande fått mottaga

någon af ofvannämnda persedlar, som under första årets vapenöfningar

fått åtnjutas. För att så mycket som möjligt förekomma orättvisa,

plägade i allmänhet den del af andra klassens beväringsmanskap,

som skulle förläggas i tältläger, årligen ombytas på det sätt, att, om

manskapet från en socken ena året fått ligga i baracker, så hade samma

sockens beväringsynglingar af andra klassen under det följande året

förlagts i tältläger. Denna anordning vore emellertid i allmänhet ingalunda

bekant för de exercisskyldige, hvadan de instälde sig å mötesplatsen

alldeles oförberedde på den olikhet i förmåner, som väntade dem,

mot hvad deras sockenkamrater förut erhållit; och vore anordningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

derföre egnad att framkalla missbelåtenhet och medförde ej oväsentliga

olägenheter vid anskaffningen af ifrågavarande nödvändighetspersedlar,

som oftast måste mot dryg betalning hyras af den närboende befolkningen.

Häraf framginge att, i följd af de föreskrifter, som gälla för användandet

af ofvannämnda anslag, en del af landets beväringsmanskap

ej komme i åtnjutande af de förmåner, som med dessa medel skulle

kunna beredas nämnda manskap. I betraktande af de olägenheter, som

uppstode af att ifrågavarande nödvändighetsartiklar icke finge användas

i tältläger, samt med hänsyn dertill att, enligt hvad Revisorerne inhemtat,

så stora behållningar förefunnes å anslaget till underhåll af sängkläder

m. m. vid mötesplatserna, att utan svårighet och uppoffrande af

det med anslaget närmast åsyftade ändamål, eller underhåll af de för

barackerna afsedda persedlarne, nyanskaffning skulle kunna ske af erforderlig

mängd filtar, madrass- och putvar samt handdukar för att dermed

tillgodose äfven det i tältläger förlagda manskapets behof, hade

Revisorerne velat förhållandet omförmäla.

Arméförvaltningens Intendentsdepartement, som häröfver afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, har deri anfört, att då, på sätt Revisorerne

äfven uppgifvit, Arméförvaltningen, enligt det åberopade nådiga

brefvet den 1 Juni 1877, icke egt rättighet utlemna sängklädespersedlar

och handdukar till annat manskap än det, som varit i baracker förlagdt,

så hade det i revisionsberättelsen omförmälda förhållandet häraf blifvit

en naturlig följd. I departementets tanke borde icke heller framgent

till begagnande i tält utan bottnar utlemnas de egentliga sängklädespersedlarne,

såsom madrass- och putvar, enär dessa persedlar under

sådana förhållanden lätteligen kunde taga skada, hvaremot filtar och

handdukar icke i någon synnerlig mån syntes lida deraf, att de begagnades

i tält. Med afseende härå, och enär det å riksstatens 4:de hufvudtitel

uppförda förslagsanslaget å 50,000 kronor till underhåll af sängkläder

m. m. på mötesplatserna hittills årligen lemnat öfverskott, som

dock i anseende till anslagets natur ingått till statsverket, hade departementet

ansett sig böra härom hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig

anmälan, för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle, på grund af

Revisorernes förevarande framställning, täckas lemna departementet bemyndigande

att, i den mån ifrågavarande anslag dertill lemnade tillgång,

uppköpa och utlemna filtar samt handdukar äfven till manskap,

som förlägges i tält.

Riksdagen, som icke ansett sig böra ingå i bedömandet, huruvida

samtlige de af Revisorerne omförmälda persedlar lämpligen böra anskaffas

till utlemnande åt jemväl den del af beväringsmanskapet, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

är förlagd i tält utan bottnar, har dock af Arméförvaltningens anförda

utlåtande funnit sig kunna antaga, att sådant manskap utan allt för

stora kostnader bör kunna förses åtminstone med filtar och handdukar.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes bemyndiga Arméförvaltningen att, i den mån anslaget till underhåll

af sängkläder m. m. på mötesplatserna dertill lemnar tillgång,

, uppköpa och utlemna filtar samt handdukar äfven till det manskap,

som förlägges i tält.

Statens jernvägstrafik.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 Augusti 1855 förordnat,

att de för statens jernvägsbyggnader erforderliga materialier,

instrumentalier och andra effekter, som från utlandet komme att för

nämnda byggnaders räkning införskrifvas, finge tullfritt i riket införas,

men fråga i ett särskild! fall uppstått, huruvida detta medgifvande vore

fortfarande tillämpligt äfven för den del af samma slags effekter, som

konsumerades och derför fortfarande behöfde anskaffas för de färdiga

stambanornas och materielens underhåll samt trafikens drift, hade, enligt

hvad Revisorerne omförmäla, Kongl. Maj:t den 13 Februari 1863, i anledning

af underdånig framställning från dåvarande chefen för statens

jernvägsbyggnader, förklarat att, i öfverensstämmelse med hvad redan

genom Kongl. brefvet den 22 Augusti 1855 blifvit medgifvet, någon

tull för de till statens jernvägsbyggnader behöfliga materialier, instrument

och andra effekter, som från utrikes ort inkom me, tills vidare icke skulle

erläggas.

Om äfven den minskning i inkomster för tullverket, som genom

den sålunda medgifna tullfriheten föranledes, ej kunde vara af så synnerligt

stor betydelse, innebure dock den samma, efter Revisorernes

förmenande, ett frångående från den på senare tider omfattade åsigten,

att hvarje inkomstbringande statsinstitutions inkomster borde, så vidt

möjligt vore, oafkortade till den samma ingå, en åsigt, som noga iakttagits

vid ordnandet af postverkets inkomster af tjensteförsändelser.

Men oafsedt denna omständighet hade Revisorerne velat framhålla att,

för så vidt Revisorerne inhemta!, flera väsentliga olägenheter varit en

följd af ifrågavarande tullfrihet. Sålunda hade vid uppgörandet af kontrakt

om leverering för jernvägstr afikens behof af utrikes tillverkade

förbrukningsartiklar, angående hvilkas pris öfverenskommelse förut varit

träffad, olika meningar emellan Trafikstyrelsen och leverantören uppstått

om huruvida i det öfverenskomna priset varit inberäknad den på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

dylika artiklar enligt tulltaxan belöpande tullafgift eller icke; och då,

enligt hvad ofta egt rum, reparationer af enskilda jernvägars materiel

utförts vid statens reparationsverkstäder, hade vidlyftiga uträkningar

måst göras för beräkning af den tull, som af de enskilda jernvägarne

skolat erläggas för de vid reparationerna använda, af staten tullfritt

importerade effekter och förbrukningsartiklar. Med afseende härå hade

Revisorerne velat uttala den åsigt, att för samtliga de artiklar, som för

statens jernvägars behof intoges, borde erläggas tullafgifter i enlighet

med gällande tulltaxan, helst Revisorerne ansåge det vara med god

ordning öfvensstämmande, att i allmänhet dylika undantag från berörda

taxa, så vidt möjligt vore, undvekes.

Beträffande Revisorernes omförmälda framställning har Styrelsen

för statens jernvägstrafik, ehuru åtskilligt kunde vara att erinra vid

hvad Revisorerne i sin motivering anfört om principen för statsinkomsternas

vederbörliga fördelning på olika statsinstitutioner och denna

princips tillämpning i afseende på statens jernvägstrafik samt om de

olägenheter, som ansåges vara förknippade med banornas nuvarande

undantagsställning, endast anfört, att erläggandet af tull väl komme att

förorsaka en höjning af statens jernvägstrafiks utgifter med några tusental

kronor, men icke till den grad inverkade på statsbanornas hushållning,

att någon gensaga mot upphörandet af tullfriheten kunde med

skäl från styrelsens sida göras.

Riksdagen, som delar Revisorernas åsigt derom att undantag från

gällande tulltaxa böra, såvidt möjligt är, undvikas, får med afseende

härå och då, enligt hvad Trafikstyrelsen meddelat, någon giltig anledning

till ifrågavarande tullfrihets bibehållande icke förefinnes, i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna, att den genom

nådiga brefven den 22 Augusti 1855 och den 13 Februari 1863

särskildt medgifna tullfrihet för de varor och effekter, som för statens

jernvägars behof från utlandet införas, må för framtiden upphöra.

Kongl. Teatrarne.

Med förmälan att vid räkenskapen för de Kongl. teatrarne vore

fogad afskrift af en utaf Eders Kongl. Maj:t för teatrarne faststäld stat

för spelåret 1880—1881, i hvilken stat vore upptagna lönebeloppen för

de vid teatrarne anstälde tjenstemän, men att den öfriga personalens

aflöning vore inbegripen i särskilda, för de olika teaterafdelningarne

upptagna slutsummor, hade 1882 års Revisorer anmärk, att för granskning

af utgifterna till denna senare personals aflöning räkenskapen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

bort vara åtföljd af bestyrkta transsumt af kontrakt och. direktionsbeslut,

innefattande bestämmelser härutinnan, hvilket dock icke vore förhållandet,

oaktadt Kammarrätten för flera år tillbaka anmodat direktionen

förständiga redogöraren att vidtaga rättelse i detta hänseende. I

häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade teaterdirektionen förklarat,

att direktionen ansett sig hvarken kunna förständiga redogöraren att

taga afskrift af ett antal af flere hundra kontrakt, hvilka icke ens alla

vore efter formulär upprättade, utan af vidt skildt innehåll sins emellan,

eller bekosta särskild personal vid kansliet för verkställande af ett arbete,

som direktionen för sin del funnit så mycket mindre erforderligt,

som de till Kammarrätten ingående, månatligen uppgjorda aflöningslistor,

de der vore försedda med direktionens bestyrkande rörande deras

öfverensstämmande med kontrakten, innehölle detaljerade uppgifter

i afseende å de lönebelopp, som tillkommit hvar och en af de vid de

Kongl. teatrarne anstälda personer. Då denna fråga förekom vid nästlidna

års riksdag, hade Stats-Utskottet yttrat, att Utskottet visserligen

förestälde sig, att det af Revisorerne föreslagna fullständigandet af verifikationerna

till förevarande räkenskaper både vore nödvändigt för räkenskapernas

noggranna granskning och skulle kunna åstadkommas med

mindre omgång än teaterdirektionen förutsatte; men då antagas kunde,

att den outredda frågan om teaterförvaltningens ordnande framdeles

under samma riksdag komme att vinna sin lösning, hemstälde Utskottet,

att Riksdagen måtte vid hvad i ärendet förekommit låta bero; och

beslöt Riksdagen i öfverensstämmelse med Utskottets omförmälda hemställan.

Vid granskningen af 1881 års räkenskaper hade Revisorerne

funnit, att förut anmärkta ofullständighet i afseende å verificerandet af

teaterpersonalens aflöning jemväl för detta år förefunnes; och enär ovisst

vore, huru vida icke båda eller endera af de Kongl. teatrarne komma

att för längre eller kortare tid fortfarande såsom stasinstitution förvaltas,

hade Revisorerne för sådan händelse ansett rättelse i förenämnda

afseende vara att önska. I anledning häraf, och då Revisorerne, hvilka

erhållit tillgång till en stor del af de med teaterpersonalen uppgjorda

kontrakt och funnit dessa med ytterst få undantag upprättade å tryckta

formulär, i allt fall delade den af Stats-Utskottet uttalade åsigt derom,

att den ifrågasatta åtgärden borde kunna utan synnerlig omgång åvägabringas,

hade Revisorerne velat å nyo framställa den af så väl Kammarrätten

som af 1882 års Revisorer gjorda erinran derom, att vid

teatrarnes räkenskaper borde fogas transsumt af kontrakt och direktionsbeslut,

innefattande bestämmelserna angående aflöningen åt den del af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

teaterpersonalen, hvilkens löneförmåner icke utginge efter förut faststäld

stat.

I afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver de Kongl.

teatrarne anfört, att direktionen icke funne verificerandet af teaterpersonalens

aflöning vara ofullständigt derför, att kontrakten eller utdrag

derur icke vore räkenskapen bilagd a, ty samtliga aflöningslistor vore

försedda med direktionens utbetalningsordres, hvilket måste anses innebära,

att alla de å listorna upptagna aflöningsbeloppen öfverensstämde

med hvad kontrakten innehölle, hvilket icke ens i ringaste mån kunde

anses mera bestyrkt eller säkrare verificeradt genom utdrag af de likaledes

af direktionen underskrifna kontrakten, då betydelsen af direktionens

underskrift ju vore enahanda i båda hänseendena. Vid sådant

förhållande, och då dels fullständiga afskrifter af, dels utdrag ur inalles

öfver trehundra kontrakt icke kunde verkställas med för kansliet tillgängliga,

förut fullt sysselsatta ordinarie arbetskrafter, utan särskilda

sådana i så fall måste användas för en kostnad, som icke kunde beräknas

lägre än minst ett hundra kronor, ansåge direktionen sig icke kunna, i

strid med Eders Kongl. Maj:ts i skrifvelse af den 29 Juni nästlidet år

direktionen meddelade nådiga befallning att iakttaga all den sparsamhet

i förvaltningen, som af omständigheterna medgåfves, på eget ansvar

och utan Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga befallning ådraga teateranslaget

en utgift, som direktionen enligt sin ofvan framhållna åsigt

icke kunde annat än finna öfverflödig.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att så väl Kammarrätten

för flera år tillbaka som Riksdagens revisorer vid de två senaste

r e v i sio n s fö r r ättnin g ar fl e gjort framställningar om, att vid de Kongl. teatrarnes

räkenskaper borde till ledning vid granskning af utgifterna fogas

transsumt af sådana kontrakt och direktionsbeslut, som utvisa löneförmånerna

för den del af teaterpersonalen, hvilkens löner icke finnas upptagna

i den räkenskapen bilagda aflöningsstaten, men att, oaktadt dessa

förnyade framställningar, teaterdirektionen icke funnit sig böra tillmötesgå

den uttalade önskan om räkenskapernas fullständigande med

ifrågavarande handlingar. På grund häraf, och då direktionens uttalande

derom att den till 100 kronor beräknade utgiften för den äskade

åtgärdens vidtagande icke vore förenlig med den direktionen gifna

befallning att iakttaga all möjlig sparsamhet icke torde förtjena afseende,

får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kong]. Maj:t

täcktes anbefalla direktionen öfver de Kongl. teatrarne att låta vid

teatrarnes räkenskaper foga transsumt af kontrakt och direktionsbeslut,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

innefattande bestämmelserna angående aflöningar åt den del af teaterpersonalen,

hvilkens löneförmåner icke utgå efter förut faststäld stat.

Enligt hvad Revisorerne i slutet af revisionsberättelsen omförmäla,

hade af 1871 års Statsrevisorer gjorts erinran derom att, ehuru,

jemlikt Kongl. cirkulärbrefven den 14 Augusti 1841 och den 13 Maj

1859, vid början af hvarje revision af statsverket till Revisorerne skulle

öfverlemnas de vid föregången lämplig tid så väl från Statskontoret

som alla öfriga förvaltande verk till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga

berättelser om tillståndet och styrelsen af de under deras förvaltning

stående delar af statsverket de år, för hvilka afslutade räkenskaper

vid samma revision företeddes, dylika redogörelser från en del

myndigheter likväl icke blifvit till Revisorerne insända. I anledning

deraf hade Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 1 December 1871

öfverlemnat åt cheferne för de särskilda statsdepartementen att, hvardera

för sitt departement, der någon under departementet lydande embetsmyndighet

eller inrättnings styrelse, som borde berättelse af omförmälda

beskaffenhet årligen afgifva, funnes hafva sin skyldighet härutinnan

åsidosatt, meddela vederbörande den erinran, som ansåges af omständigheterna

påkallad. I den år 1872 af Revisorerne afgifna berättelsen

hade anmälts, att, oaktadt berörda föreskrift, dylika berättelser

saknats från 29 uppräknade verk och inrättningar. För så vidt af de

vid 1872 års revisionsberättelse fogade utlåtanden från vederbörande

verk och inrättningar öfver Revisorernes samtliga då gjorda framställningar

kunde inhemtas, hade i anledning af samma års Revisorers förenämnda

anmälan yttranden inkommit från allenast 13 af de uppräknade

myndigheterna. Af dessa förklarade tre, att de icke ansåge sig skyldiga

att afgifva berättelser af ifrågavarande beskaffenhet, tre att de

skulle för framtiden ställa sig föreskrifterna i ofvannämnda cirkulärbref

till efterrättelse, och de öfriga, att de afvaktade närmare föreskrifter

från Eders Kongl. Maj:t i ämnet. Några vidare åtgöranden i detta

ärende syntes emellertid icke af 1872 års Revisorers berörda framställning

hafva föranledts.

Sedan härefter, med anledning af hemställan, som gjorts af 1874

års Revisorer, Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 Maj 1875 anhållit,

att Eders Kongl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande verk och

inrättningar att vid de berättelser, som af dem för statsrevisionen afgåfves,

foga räkenskapssammandrag, affattade i samma form, som i berätBih.

till Riksd. Prot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 53.

telsen angående näst föregående statsrevision begagnats, förordnade

Eders Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär den 16 Juni 1875, att samtliga

penningeförvaltande verk och inrättningar skulle vid de berättelser,

som af dem för statsrevisionen afgåfves, foga räkenskapssammandrag,

affattade på sätt Revisorerne och Riksdagen hemstält. Slutligen hade

1878 års Revisorer anmärkt, att de i förenämnda Kongl. cirkulär den

13 Maj 1859 och den 16 Juni 1875 meddelade föreskrifter angående

samtliga penningeförvaltande verks och myndigheters åliggande att i

och för revisionen af statsverket dels afgifva berättelser angående tillståndet

och styrelsen af de under hvarje dylikt verks eller inrättnings

förvaltning stälda delar af statsverket, dels ock dervid foga i vederbörlig

ordning uppstälda räkenskapssammandrag endast af ett jemförelsevis

ringa antal myndigheter iakttagits. Med hänvisande till den

i början af revisionsberättelsen intagna uppgift å de verk, inrättningar

och myndigheter, från hvilka emottagits berättelser för revisionsåret

öfver förvaltningen af de till deras förfogande stälda medel, hafva nu

Revisorerne, då, oaktadt omförmäld a framställningar och föreskrifter i

förevarande ämne, ett stort antal berättelser, som bort till statsrevisionen

öfverlemnas, icke kommit den samma till banda, velat fästa Riksdagens

uppmärksamhet å önskvärdheten af, att åtgärder vidtagas, ländande

derhän, att de i detta afseende meddelade föreskrifter måtte af

rikets samtliga penningeförvaltande verk och inrättningar iakttagas.

De till ett antal af tretiotre uppgående verk och inrättningar,

från hvilka, på sätt Revisorerne anmärkt, berättelser icke blifvit i föreskrifven

ordning insända, hafva afgifvit infordrade underdåniga yttranden,

af hvilka inhemtats, att största delen af berörda verk och inrättningar

komma att för framtiden iakttaga rättelse i det anmärkta förhållandet.

Af åtskilliga utlåtanden har emellertid framgått, att flera

myndigheter, hvilka icke funnit sig vara att hänföra till de penningeförvaltande

verken, ansett de i omförmälda nådiga cirkulär intagna

föreskrifter icke afse dem. Då emellertid skyldigheten att, på sätt

cirkuläret den 16 Juni 1875 föreskrifver, afgifva räkenskapssammandrag

för att statsrevisionen tillställas, utan tvifvel torde åligga alla de verk

och inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag, och för hvilkas medelförvaltning

alltså i Revisorernes berättelse redogöres, samt då, äfven

om från åtskilliga institutioner berättelsen angående förvaltningen icke

må kunna omfatta annan verksamhet än den, som af räkenskaperna kan

inhemtas och bedömas, likväl i de flesta fall särskilda meddelanden

utöfver hvad räkenskaperna innehålla torde vara för statsrevisionen af

vigt och intresse, får Riksdagen, med anledning af hvad sålunda före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse, N:o 54.

kommit, underdånigst anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela

föreskrifter, hvarigenom alla verk och inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag,

och hvilkas räkenskaper öfverlemnas till granskning af Riksdagens

Revisorer, må åläggas att, på sätt och i den ordning Kongl.

cirkulärbrefven den 14 Augusti 1841, den 13 Maj 1859 och den 16 Juni

1875 bestämma, insända för statsrevisionen afsedda berättelser och räkenskapssammandrag.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 11 Maj 1884.

tf:o 54.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 11 Maj 1881

•— —■ — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående försäljning af kronolägenheten

Låstads qvarnstensbrott i Bergs socken och

Vadsbo härad af Skaraborgs län.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:ol9.)

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med de föreskrifter som i Kongl. skrifvelsen

den 16 Mars 1824, kungjord genom Kammarkollegii cirkulär den 14

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.