Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta frågor rörande lättnader i rustningsoch rotering sbesvär en

1884-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1884:59, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta frågor rörande lättnader i rustningsoch rotering sbesvär en

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59. 3

c] mindre de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller

gåfva kommit från kronan i enskild persons hand och icke blifvit med

jordeganderätten förenade, än äfven den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt

inom vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt

innehafves, måtte emot full ersättning till ränte- eller tiondeegarnc varda

af statsverket inlösta samt derefter omsatta enligt föreskrifterna i Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm don 11 Maj 1884.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1884.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta frågor

rörande lättnader i rustnings- och rotering sbesvär en,

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 33 och Memorial N:o 51.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen hafva flera förslag blifvit framstälda, åsyftande att

bereda någon lättnad i rustningsbesväret. Riksdagen har ock funnit frågan

om beredande af sådan lättnad förtjent af synnerlig uppmärksamhet.

Vid bedömande af denna fråga har Riksdagen ansett böra fasthallas, att,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

medan roteringen uteslutande har egenskapen af ett i afseende å landets

försvar jorden ålagdt besvär, förenar rustningen med nämnda egenskap

äfven den att vara en form för utgörande af grundskatt. Kändt är nemligen,

att af rustningsprestationerna skyldigheten att uppställa mönstergill

karl motsvarar den jorden eljest åliggande roteringsskyldigheten, medan

åter rusthållaren genom utgörande af häst, beklädnad, sadelmundering

och beväring fritages från skyldigheten att utgöra den i jordeboken hemmanet

påförda ränta. Sjelfva grundtanken i rusthållsinrättningen är således

den, att räntan för rusthållshemmanen blifvit utbytt mot vissa prestationer

i afseende på försvarsväsendet. Visserligen har för inrättningens genomförande

i många fall fordrats att, der rusthållshemmanets räntor icke

uppgått till det i enlighet med grunderna för rusthållsinrättningen erforderliga

belopp, staten lemnat fyllnad genom anslag af augmentsräntor

eller annat understöd, men denna omständighet förhindrar icke, att det

belopp, hvarmed värdet af de nyssnämnda, egentliga rustningsprestationerna

öfverstiger det anslagna understödet, rätteligen måste anses hafva

egenskapen af en skatt.

Betraktar man rustningen ur denna synpunkt, nödgas man erkänna,

att den i väsentlig grad saknar en egenskap, hvilken nu mera betraktas

såsom oundgänglig hos en ändamålsenligt anlagd skatt, nemligen bestämdhet.

Oafsedt att skatten utgöres in natura och att skattebördans tyngd sålunda

stiger eller faller med de årliga vexlingarne i priset på rustningspersedlarne,

kan den skattskyldige icke för någon viss tidsperiod med säkerhet

beräkna, hvarken huru mycket af hvarje persedel han har att under denna

tid utgöra, eller ens hvilka slag af persedlar honom åligger att anskaffa.

Hans skyldigheter i detta afseende äro i allmänhet — vissa undantag

gifvas — icke närmare begränsade, än att han skall anskaffa, bekosta

och underhålla allt hvad som erfordras för att ryttaren, i krig som i

fred, städse skall vara fullt utrustad till rikets tjenst. Hvad som för

vinnande af detta ändamål må vara behöfligt, hvilka beklädnads- och

beväringspersedlar för karlen, hvilka utredningspersedlar för häst och karl

och hvilka vapen skola af rusthållaren anskaffas är icke i lag bestämdt,

utan är beroende af högsta armébefälets åsigt om hvad vid hvarje tidpunkt

erfordras för kavalleriets hållande i tjenstdugligt skick. Lika litet

kan rusthållaren uppgöra någon tillförlitlig beräkning rörande tiden för

omsättning af de utaf honom anskaffade rustningspersedlar. Mångfaldiga

af rusthållarens tillgörande oberoende omständigheter kunna vålla

rubbning i en sådan beräkning. Hästen kan under tjenstgöringen störta

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens Skrifvelse. AT:o 59.

eller genom sjukdom, olyckshändelse eller vårdslös behandling af ryttaren

varda oduglig till tjenstehäst; modellen för beklädnads-, bevärings- och

öfriga persedlar kan förändras, eller ock kunna dessa persedlar genom

ryttarens vanvård i förtid förstöras.

Om man ock må antaga, att vid tiden för indelningsverkets upprättande

full motsvarighet förefunnits mellan rustningstungan och den

grundskatt, för hvilken nämnda tunga trädt i stället, kan intet tvifvel

förefinnas derom, att detta jemvigtsförhållande nu mera är fullständigt

rubbadt. Grundskatten omsattes nemligen år 1869 i penningar, dervid

det värde å naturapersedlarne, efter hvilket omsättningen egde rum,

beräknades efter en för de skattskyldige fördelaktig grund, nemligen medelvärdet

emellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris.

Ingen motsvarande förmån har kommit de grundskattegifvare,

som fullgöra sin skattskyldighet genom rustning, till del; och samma

ekonomiska företeelse, den konstant fortgående minskningen af penningarnes

värde, som för dem, hvilka i penningar erlägga sin grundskatt,

medför en successiv skattelindring, åstadkommer för de rustningsskyldige

en direkt motsatt verkan, eller en ständigt fortgående stegring af värdet

å de persedlar, hvilka de hafva att prestera. Talande siffror i detta hänseende

skulle utan svårighet kunna anföras, men förhållandet torde vara

tillräckligt kändt för att icke erfordra någon vidlyftigare utredning.

Men den fortgående stegringen i varuprisen är icke den enda faktor,

som verkar till en successiv stegring af rustningsbördan. Jemnsides med

denna verkar en annan, nemligen de alltjemt ökade anspråk, som den i

våra dagar till en förut icke anad höjd utvecklade krigskonsten ställer

på manskapets utbildning och materielens beskaffenhet. De under senare

tider till antal och tidslängd ökade skolorna för manskapets utbildning

vålla ökad slitning af beklädnads-, beväpnings- och sadelmunderingspersedlar

samt ökad risk för hästen; och de stora framsteg, som vapentillverkningen

i våra dagar gjort och fortfarande gör, hafva medfört den

oundvikliga följden, dels att vapnen varda allt dyrbarare att anskaffa,

dels ock att allt tätare förändringar i de anbefalla modellerna måste

ega rum.

Det anförda torde till fyllest ådagalägga befogenheten af påståendet,

att rustningsbördan dels är stadd i jemnt stigande, dels till sin natur är

så obestämd, att dess tryck icke på förhand kan till omfånget beräknas.

Behåller man i minnet, att rustningen, så vidt den innefattar skyldigheten

att prestera häst samt beklädnads-, bevärings-, remtygs- och sadelmunde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

ringspersedlar, är en form för utgörandet af grundskatt, inses lätteligen,

att frågan om lättnader i detta besvär icke utgör en del af frågan om

grundskatternas uteslutande ur skattesystemet, utan har en sjelfständig

betydelse. Riksdagen vill i detta afseende endast erinra derom, att de

skäl, som pläga anföras till försvar för grundskatterna, eller att, om ock

dessa skatter ursprungligen blifvit ålagda efter orättvisa grunder, så lång

tid sedan dess förflutit, att orättvisornas verkningar på den nuvarande

generationen af skattskyldige hunnit blifva utplånade, samt att grundskattebeloppet

utgör en känd storhet, som vid förvärfvandet af en fastighet

tages i beräkning och inverkar på prisets bestämmande, icke ega

tillämpning på den i stället för en del af grundskatten trädda rustningsskyldigheten.

För de rustningsskyldige är orättvisan fortfarande påtaglig;

tungan af besväret ökas ständigt, men ökas ojemnt för olika rusthållare

och under olika år, allt beroende på en mängd tillfälliga omständigheter,

hvilket jemväl förhindrar, att bördans tyngd kan amorteras genom dess

inverkan på fastighetsvärdet. Och förbises bör ej heller, att bördans

tyngd ej beror uteslutande af de kostnader, den förorsakar, utan jemväl

och i lika hög grad af de mångahanda obehag, som genom det obestämda

i prestationerna vållas rusthållaren. Ehuru frågan om rustningsskyldighetens

fortbestånd utgör en del af frågan om fortbeståndet af grundskatterna

och indelningsverket, hvilken Riksdagen ansett för närvarande icke

böra komma under ompröfning, är alltså frågan om åstadkommande i

möjligaste mån af rättvisa och lättnad vid utgörandet af det förstnämnda

besväret en fristående angelägenhet, som enligt Riksdagens tanke både

kan för sig behandlas och under afvaktan på beslut i den större frågan

redan nu bör komma till afgörande.

Såsom ofvan blifvit nämndt, har Riksdagen till behandling förehaft

flere olika förslag till rustningsbördans lättande. Bland dessa förslag

har Riksdagen särskildt fäst sig vid framstälda yrkanden dels om statsverkets

öfvertagande af den rusthållarne åliggande skyldighet att anskaffa

och underhålla beklädnads-, beväpnings-, remtygs- och sadelm underingspersedlar,

dels om beredande åt rusthållare af ersättning för nummerhäst,

som under tjenstgöring störtar eller så skadas, att han för framtiden blifver

obrukbar.

Med stöd af de åsigter Riksdagen i detta ämne uttalat, har Riksdagen

ansett sig böra instämma i de väckta förslagen om statens öfvertagande

af rusthållarnes skyldighet att prestera beklädnads-, beväpningsm.

fl. persedlar. Äfven ur synpunkten af statens rätt förstådda intresse

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

tala starka skäl för en sådan åtgärd. Staten får, om den sjelf tager

anskaffningen af dessa persedlar om hand, lättare att följa de snabba

framsteg, särskildt vapentillverkningen i våra dagar gör, än om den dervid

nödgades taga en visserligen icke i författningarne föreskrifven, men

dock af billighet påkallad hänsyn till rusthållarens anspråk att icke varda

öfver höfvan betungad. Och dessutom torde böra framhållas det ur ekonomisk

synpunkt ofördelaktiga uti, att flera mindre föreningar af afnämare

göra upp kontrakt om leveranser af de ifrågavarande persedlarne, i

stället för att staten kan uppköpa dem i större partier för flera regementen.

Då kändt är, att rusthållarne vid de afsuttna kavalleriregementena i

och för rustningen åtnjuta så stora förmåner, att dessa i allmänhet öfverstiga

sjelfva rustningskostnaden, kunde ifrågasättas, huru vida den föreslagna

åtgärden borde utsträckas äfven till dessa regementen, eller inskränkas

till de beridna rusthållsregementena. Val må medgifvas, att

behof af lindring för rusthållarne i detta fall icke förefinnes, men följdrigtigheten

äfvensom hänsynen till ofvan angifna fördelar för staten vid

anskaffandet af vapen och andra persedlar torde dock påkalla, att åtgärden

erhåller en sådan utsträckning, att den kommer att omfatta samtliga rusthållsregementen

och corpser. Deremot har Riksdagen ansett en viss årlig

afgift böra fordras af rusthållarne vid afsuttna kavalleriet såsom godtgörelse

för befrielsen från skyldigheten att prestera ifrågavarande persedlar,

och har denna afgift, med beräknande af de uti Kammarrådet A. Andersons

betänkande angående sättet för grundskatternas samt rustnings- och

roteringsbesvärens afskrifning antagna årliga värden å beklädnad B5 kronor,

å remtyg 2 kronor och å beväpning 3 kronor, blifvit satt till 40 kronor.

Riksdagen har ansett staten samtidigt med eftertagande af de ifrågavarande

persedlarne böra erhålla fri dispositionsrätt till i bruk varande,

af rusthållarne anskaffade motsvarande persedlar; och har derjemte, i öfverensstämmelse

med hvad som egt rum vid mötespassevolansafgiftens afskaffande

genom Kongl. kungörelsen den 24 Maj 1841, vid statsverkets

eftertagande, mot godtgörelse, af den större båtsmansbeklädnaden enligt

Kongl. kungörelsen den 22 December 1848, vid upphörande af det från

rotehållarne eller soldaterna vid indelta, roterade infanteriet utgående bidrag

till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll, enligt Kongl. kungörelsen

den 23 Mars 1858, vid upphörande af åliggandet för indelta

kavalleriets rusthållare att mot penningar eller fourageartiklar bekosta

rustningshästarnes utfodring vid möten och mönstringar samt andra tjenst
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

göringstillfällen, enligt Ivongl. kungörelsen den 17 Juli 1858, äfvensom

vid statsverkets öfvertagande, mot godtgörelse, af de s. k. småpersedlarne

och kappsäcken vid båtsmanshållet, enligt Kongl. kungöi’elsen den 28 Maj

1867, funnit såsom vilkor äfven för den nu föreslagna lindringen böra

stadgas, att densamma kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda

åliggandet motsvarande statsanslag af Riksdagen anvisas.

För öfrigt har Riksdagen bort erinra, att likasom, på sätt uti Kongl.

kungörelsen den 23 Mars 1858 blifvit uttryckligen förklaradt, genom

kronans öfvertagande af rotehållarnes beklädnadsbestyr, ingen ändring skett

uti gällande föreskrifter om rotehållarens skyldighet att förvara beklädnaden,

komma ej heller genom den nu ifrågavarande åtgärden rusthållarne

att befrias från dem åliggande skyldigheter i afseende på vården af beklädnads-

och beväringspersedlarne, sadelmunderingen in. m.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen beslutat,

att statsverket från och med år 1885 må öfvertaga den rusthållarne vid

ej mindre det berustade kavalleriet än äfven det berustade infanteriet

åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings-,

remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar, under vilkor att staten

samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rusthållarne

anskaffade, motsvarande persedlar; att den rusthållarne beredda lindring

kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande

statsanslag af Riksdagen anvisas; samt att hvad det berustade

infanteriet beträffar, såsom vilkor för statens öfvertagande af den detta

infanteri åliggande ofvan nämnda skyldighet, bestämmes, att rusthållarne

ingå på att erlägga en årlig ersättning för besvärets upphörande af 40

kronor af hvarje rusthållsnummer, hvilken må af Eders Kongl. Maj:t för

det med besväret afsedda ändamål disponeras.

Till bestridande af härför erforderliga utgifter, har Riksdagen å ordinarie

stat under fjerde hufvudtiteln uppfört ett reservationsanslag af 150,000

kronor.

Beträffande derefter den väckta frågan om beredande åt rusthållare

af ersättning för häst, som utan rusthållarens förvållande under tjenstgöring

störtar eller så skadas, att han för framtiden blir obrukbar som

tjenstehäst, synes det Riksdagen oförnekligt, att rusthållaren genom en

sådan anordning skulle befrias från en af de tyngsta och mest öfverklagade

af de med rustningen förenade bördor, utan att ändock staten

deraf skulle tillskyndas synnerligen afsevärd kostnad. Innan medel för

ändamålet anslås, torde likväl en närmare utredning angående de för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

hållanden och vilkor, under hvilka ersättning skulle utgå, böra ega rum.

I sådant afseende bör tagas under ompröfning, huru vida liden skada skall

till hela beloppet ersättas af staten eller någon del deraf bäras af rusthållaren,

huru vida skäl må vara för handen att anlita de i många orter

bildade hästförsäkringsbolagens medverkan o. s. v.; och likaså böra bestämda

föreskrifter meddelas om hvad, som med hästens tjenstgöring skall

förstås, om kontroll derå, att skadan är af rusthållaren oförvållad, om

sättet för ersättningsbeloppets bestämmande m. in.

Riksdagen anhåller derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda,

under hvilka vilkor ersättning må kunna rusthållare beredas för

nummerhäst, som under tjenstgöring störtar eller så skadas, att han för

framtiden blifver såsom tjenstehäst obrukbar, samt derefter för nästkommande

Riksdag framlägga förslag i ämnet.

Sedan år 1858 har kronan fullständigt öfvertagit rotehållarnes vid

indelta armén beklädnadsskyldighet. Vid båtsmanshållet äro deremot rustoch

rotehållare fortfarande pligtiga att prestera båtsmannens beklädnadspersedlar,

likväl med rust- eller rotehållaren leinnad rätt att om beklädnadsbestyrets

öfvertagande af kronan mot viss godtgörelse träffa aftal.

Enligt Kongl. kungörelsen den 22 December 1848 får nemligen sådant

aftal ingås beträffande den s. k. större beklädnaden, och enligt Kongl.

kungörelsen den 28 Maj 1867 angående kappsäcken och de s. k. småpersedlarne

(skjortor, strumpor och skor) mot en ersättning till kronan,

som af rustningen årligen och af roteringen vid hvarje uppfordring till

års- eller sommartjenst eller sjökommendering utgöres i fredstid med belopp,

motsvarande fyra femtedelar af kostnaden efter medeltalet af nästföregående

tio års markegång i hvarje län för de persedlar, från hvilkas

utgörande rust- eller rotehållare befrias, men i krigstid full ersättning

efter markegång, på samma sätt beräknad. Samtliga båtsman snummer

hafva ingått kontrakt om den större beklädnadens öfvertagande af kronan.

Deremot hade, enligt uppgift från Marinförvaltningen, 546 nummer vid

båtsmanshållet vid 1888 års utgång icke ingått kontrakt med kronan om

anskaffning och underhåll af kappsäck och småpersedlar.

Med fästadt afseende på den lättnad, som genom beklädnadsbestyrets

öfvertagande af kronan utan ersättning redan kommit rotehållarne vid

indelta armén till del, och de lindringar i rustningsbördan, som genom

statens öfvertagande af beklädnads-, beväpnings-, remtygs- och sadelmunderingspersedlarne

komma att beredas rusthållarne vid indelta armén,

torde billigheten fordra, att någon lättnad beredes jemväl rust- och roteBih.

till Rihsd. Prat. 1884. lU Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 59.

hållare vid båtsmanshållet; och har sådan lättnad synts Riksdagen lämpligen

kunna beredas genom rust- och rotehållarnes befrielse från skyldigheten

att hålla kappsäck och småpersedlar. I sammanhang härmed, och

då ett visst antal rusthåll i Blekinge och Södra Möre, jemlikt Kongl.

brefvet den 10 Maj 1872, för lindring i fattigvårdstungan inom vederbörande

kommuner få ställas på vakans, har Riksdagen ansett en motsvarande

lindring böra beredas dessa rusthåll, hvilka när som helst kunna

af Eders Kongl. Maj:t till uppsättning anbefallas och förty, strängt taget,

hvarken äro effektiva eller vakanta, genom nedsättning med en tiondedel

af deras årliga vakansafgifter.

Riksdagen har alltså beslutat, att statsverket från och med år 1885

må öfvertaga den rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet åliggande

skyldighet att anskaffa och underhålla de till båtsmansbeklädnaden hörande

s. k. småpersedlarne samt kappsäcken, under vilkor att staten

samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rust- eller

rotehållarne anskaffade motsvarande persedlar, och att den rust- och rotehållarne

beredda lindring kommer att fortfara endast så länge ett det

upphörda åliggandet motsvarande statsanslag af Riksdagen anvisas; och

att den för rusthåll inom Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län, hvilka på grund af Kongl. brefvet den 10 Maj 1872 äro

eller blifva vakanta, utgående årliga vakansafgiften må från och med år

1885 med en tiondedel minskas.

Till bestridande af härför erforderliga utgifter har Riksdagen å ordinarie

stat under femte hufvudtiteln uppfört ett reservationsanslag å 40,000

kronor.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 11 Maj 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.