Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

1885-04-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:24, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

1

N:o

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 April 1885.

— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares

behandling.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.)

Till Konungen.

I proposition af den 9 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t,

jemlikt 87 § Regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen

bifogadt förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

Vid granskning af denna Eders Kongl. Maj:ts proposition har

Riksdagen saknat uttrycklig bestämmelse derom, att för lösdrifveri å

tvångsarbetsanstalt insatt person må, likasom nu den för försvarslöshet

dömde, kunna frigifvas före utgången af arbetstiden, derest förändring

i hans vilkor inträffar. Fall kunna emellertid tänkas, i hvilka skäligen

kan sättas i fråga, huru vida det må vara af nöden att vidare å tvångsarbetsanstalt

qvarhålla lösdrifvare, såsom att han der genom eget arbete

Bih. till Riksd. Prot. 4885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

samlat ansenligare besparing, att arf eller gåfva af någon betydenhet

tillfallit honom under tvångsarbetstiden, eller att någon för erbjudandet

vederhäftig person förklarar sig vilja taga honom i sin tjenst eller annars

om honom draga försorg.

I betraktande häraf och då Riksdagen delar Högsta Domstolens

nästan enhälliga mening och Kongl. Fångvårdsstyrelsens dermed öfverensstämmande

uppfattning, att det tvångsarbete, hvarom här är fråga,

icke kan betraktas som straff för begången förseelse, utan allenast såsom

en samhällets preventivåtgärd mot befarad framtida brottslighet, har

Riksdagen ansett, att, då den eller de omständigheter, som orsakat den

preventiva åtgärden, upphört, den person, som är föremål för densamma,

ock genast må frigifvas. Samhället har, i Riksdagens tanke, icke vidare

någon anledning och följaktligen icke heller någon rätt att längre hålla

personen i tvångsarbete. Det må visserligen vara sant, att särskilt,

hvad angår de på grund af gjordt anbud om laga tjenst frigifne, dylik

före den ådömda arbetstidens slut skeende frigifning hittills ofta vållat

många missbruk, men Riksdagen kan dock icke finna, att denna omständighet

bör kunna leda till rubbning i den konseqventa tillämpningen af

den grundprincip, på hvilken, enligt Riksdagens uppfattning, hela nu

ifrågavarande lagstiftning hvilar. Korrektivet mot de befarade olägenheterna

torde vara att söka uti en af vederbörande Konungens Befallningshafvande

före beslutet om frigifningen med en viss diskretionär

makt verkstäld noggrann och sträng pröfning af de förefintliga förhållanden,

som skulle utgöra grund för frigifningen.

Riksdagen har derföre funnit, att efter förslagets 12 § bör såsom

en ny paragraf (13 §) införas ett stadgande af innehåll, att, om den,

som undergår tvångsarbete, kommer i förändrade vilkor, så att hans

qvarhållande vid arbetsanstalten icke vidare är af nöden, Konungens

Befallningshafvande i det län, der tvångsarbetsanstalten är belägen, eger

förordna, att han skall från anstalten frigifvas. Enär Riksdagen anser

anledning saknas, att sålunda frigifven person förpassas enligt 10 §,

klädes och födes på statens bekostnad eller förhindras förfoga öfver

egna tillgångar enligt 11 §, eller ställes under polisuppsigt enligt 12 §,

har Riksdagen i 13 § infört bestämmelse, hvarigenom nu anförda stadganden

förklaras icke vara tillämpliga beträffande en dylik person.

Såsom följd af tillkomsten af den nya 13 § har nummerordningen

för efterföljande §§ i förslaget ändrats.

Då, efter Riksdagens mening, sådan frigifning, som här är i fråga,

endast bör kunna meddelas af Konungens Befallningshafvande, har i

16 § funnits erforderlig en särskild undantagsbestämmelse i detta fall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

från det allmänna stadgande, der gifvits, att i stad, der poliskammare

finnes, poliskammare utöfvar i fråga om lösdrifvares behandling den

myndighet, som enligt lagen tillkommer Konungens Befallningshafvande.

Med anledning af det nu anförda har Riksdagen funnit sig icke

kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition i oförändradt skick, men

har för sin del antagit en

Lag

angående lösdrifvares behandling

af den lydelse, bilagan lätt. A till denna skrifvelse utvisar.

Sitt sålunda fattade beslut far Riksdagen härmed för Eders Kongl.

Maj:t anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 18 April 1885.

Bilaga Litt. A.

LAG

angående lösdrifvares behandling.

Med upphäfvande af stadgan angående försvarslöse och till allmänt

arbete förfallne personer den 29 Maj 1846, förordnas som följer:

1 §•

Hvar, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan

medel till sitt uppehälle, må, der ej omständigheterna ådagalägga, att

han söker arbete, behandlas såsom lösdrifvare på sätt i denna lag sägs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, hvilken eljest,

utan att ega medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka

ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att våda

deraf uppstår för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Barn under femton år må ej såsom lösdrifvare behandlas.

2 §•

1 mom. Den som beträdes med lösdrifveri må anhållas af kronoeller

polisbetjent eller tillsyningsman, och varde den anhållne ofördröjligen

instäld till förhör å landet inför ortens kronofogde eller länsman

och i stad inför stadsfiskal.

Befinnes vid förhöret sådant fall vara för handen, som i 1 § afses,

må den som håller förhöret meddela den anhållne varning samt

för honom uppläsa och till honom öfverlemna skriftligt besked angående

varningens meddelande och skälen derför.

1 händelse varning meddelas, skall protokoll upprättas öfver förhöret,

upptagande anledningen till detsamma och hvad den anhållne

till sin ursäkt förebragt, äfvensom redogörelse för hans lefnadsomständigheter

samt beskrifning öfver hans utseende, så ock intyg derom,

att beskedet blifvit honom tillstäldt; skolande afskrift af protokollet till

Konungens Befallningshafvande i länet insändas så tidigt, att det inom

den i nästföljande mom. omförmälda tid kan vara för Konungens

Befallningshafvande tillgängligt.

2 mom. Vill den, som erhållit varning, varda i saken vidare

hörd, ege han hos Konungens Befallningshafvande i länet antingen

personligen anmäla sig till förhör eller ock inkomma med skriftliga

påminnelser inom tre dagar, om den varnade anhållits i stad, der

Konungens Befallningshafvande har sitt säte, men eljest inom fjorton

dagar från varningens meddelande; och skall den varnade, hvilken det

ej är betaget att med posten insända påminnelserna, om hvad sålunda

står honom öppet erhålla underrättelse, som jemväl intages i beskedet.

3 mom. Sedan förhör hållits eller påminnelser afgifvits, som i

nästföregående mom. sägs, eller ock den derför bestämda tid tilländagått,

utan att den varnade låtit sig afhöra, skall Konungens Befallningshafvande

taga den meddelade varningen under ompröfning och, om han

finner den befogad, kungöra den för rikets polismyndigheter.

4 mom. År anhållen lösdrifvare okänd och undandrager han sig

att uppgifva namn eller hemort, eller förekommer skälig anledning att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

.Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

hans uppgift derom är osann, och kan rätta förhållandet ej af betyg,

som af lösdrifvaren innehafvas, eller annorledes genast utredas, skall

han häktas och sändas till Konungens Befallningshafvande i länet, och

må Konungens Befallningshafvande antingen hålla honom i häkte, till

dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vunnits, eller sända honom

till Konungens Befallningshafvande i annat län, der anledning är

att sådan upplysning lättare står att vinna. I fall, som nu är nämndt,

ankomme på Konungens Befallningshafvande att meddela varning och

densamma kungöra såsom förr är sagdt.

3 §•

1 mom. Varder någon, innan två år förflutit sedan honom meddelad

varning blifvit kungjord, beträdd med lösdrifveri, må han, efter

det förhör, på sätt i 2 § 1 mom. sägs, med honom hållits, häktas och

sändas till Konungens Befallningshafvande i länet, dit jemväl afskrift

af förhörsprotokollet skall insändas.

2 mom. Konungens Befallningshafvande hålle ytterligare förhör

med den häktade och läte i protokoll öfver förhöret anteckna hans

lefnadsomständigheter samt införa prestbetyg och läkarebetyg för den

häktade jemte beskrifning öfver hans utseende och uppgift å den ort,

som efter ty i 10 § sägs skall såsom hans hemort anses. Finnes den

häktade hafva gjort sig skyldig till lösdrifveri å tid, som i 1 mom.

sägs, må Konungens Befallningshafvande döma honom till tvångsarbete

från och med en månad till och med ett år. Har han förut undergått

dylikt tvångsarbete eller straffarbete, eller förekomma eljest försvårande

omständigheter, må tvångsarbetstiden utsträckas till högst tre år.

3 mom. Pröfvar Konungens Befallningshafvande sådana mildrande

omständigheter vara för handen, att den häktade, ändå att han befunnits

skyldig till lösdrifveri, icke skäligen bör till tvångsarbete dömas, eger

Konungens Befallningshafvande meddela honom förnyad varning samt

ställa honom på fri fot; börande varningen kungöras såsom i 2 § sägs.

4 §•

Har den, som undergått tvångsarbete, inom två år efter frigifvandet

blifvit beträdd med lösdrifveri, vare utan vidare varning underkastad

behandling som i 3 § sägs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

5 §•

Beslut, hvarigenom någon dömes till tvångsarbete, skall för den

dömde genast afkunnas med underrättelse om hvad för besvärs anförande

bör iakttagas; och varde skriftligt utslag med åtecknad fullständig

besvärshänvisning honom tillstäld inom tre dagar, den oräknad

då beslutet afkunnades.

6 §•

Vill någon söka ändring i Konungens Befallningshafvandes utslag,

hvarigenom han blifvit dömd till tvångsarbete, eger han inom

åtta dagar efter det utslaget blifvit afkunnadt, den dagen oräknad,

till Konungens Befallningshafvande ingifva sina till Konungen stälda

underdåniga besvär. Behöfver klaganden biträde vid besvärens författande,

foge Konungens Befallningshafvande anstalt att det erhålles.

Inkomna besvär åligge Konungens Befallningshafvande att, så fort

ske kan, till Justitierevisions-expeditionen insända, tillika med vederbörandes

yttrande, om anledning förekommit att sådant infordra, äfvensom

eget utlåtande och öfriga till målet hörande handlingar.

Konungens Befallningshafvande eger, om skäl förefinnes, förordna,

att den dömde må, intill dess besvären blifvit afgjorda eller

utslaget vunnit laga kraft, vistas på fri fot.

Konungens Befallningshafvandes beslut angående varning, må ej

öfverklagas utan i sammanhang med besvär öfver utslag, hvarigenom

tvångsarbete blifvit ådömdt.

7 §•

Den som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets

uppehållande oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete,

eller, om han börjat sådant undergå, dermed fortfara; och varde han,

derest han tillhör annat län än det, der han vistas, af Konungens Befallningshafvande

öfversänd eller förpassad till Konungens Befallningshafvande

i det län, inom hvilket han i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

8 §•

I fråga om beräkning af tiden för ådömdt tvångsarbete vare lag

som i sådant hänseende stadgas angående fängelsestraff.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

7

9 §•

Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad

att för brott straffade i allmänhet särskiljas från andra, samt att

de dömde varda skilde efter kön, äfvensom att de hållas till lämpligt

arbete efter olika arbetsförmåga.

Har fattigvårdssamhälle, enskildt för sig eller gemensamt med

annat fattigvårdssamhälle, inrättat tvångsarbetsanstalt, som står under

offentlig myndighets tillsyn, då må, der anstaltens stadgar det medgifva,

ådömdt tvångsarbete enligt Konungens Befallningshafvandes förordnande

der förrättas; och ege fattigvårdssamhälle derför njuta ersättning

af staten, efter ty Konungen pröfvar skäligt.

10 §.

1 mom. Den som efter den ådömda tvångsarbetstidens slut frigifves

skall af arbetsanstaltens föreståndare förpassas till den kommun,

der han har sin hemort, derest ej Konungens Befallningshafvande medgifva,

att han utan att först begifva sig till hemorten må förpassas

till ort, som omförmäles i 12 § 3 mom. Passet skall innehålla föreskrift

om väg, tid och sätt för färden äfvensom underrättelse om hvad

den frigifne enligt 12 § har att iakttaga.

2 mom. Med lösdrifvares hemort efter denna lag förstås den ort,

der han är eller senast varit inantalsskrifven. Kan det ej utrönas, vare

hans födelseort ansedd såsom hans hemort.

11 §•

Kostnaden för hemfärden, när den som undergått tvångsarbete

från arbetsanstalten frigifves, äfvensom för uppehälle under färden och

nödtorftig beklädnad bestrides af allmänna medel, i den mån den frigifnes

vid anstalten innestående tillgångar ej dertill förslå. Ej må den

frigifnes tillgångar i vidsträcktare mån för nämnda ändamål anlitas,

än att han eger i behåll nödiga medel för uppehälle under minst

fjorton dagar.

Medel, som den frifgifne kan hafva vid arbetsanstalten innestående,

sedan ofvan nämnda kostnad blifvit betäckt, skola enligt anvisning,

som bör i passet meddelas, sändas till länsmannen i den ort dit

den frigifne förpassas, eller, om det är stad, till polismästaren eller,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

der sådan ej finnes, till stadsfiskalen; och hafva desse att ombesörja

att medlen komma den frigifne till godo i mån af behof. Redogörelse

för medlen skall årligen insändas till Konungens Befallningshafvande.

12 §.

1 mom. Den frigifne skall ofördröjligen, i enlighet med det för

honom utfärdade pass, begifva sig till den ort, dit han förpassats, och,

om förpassningen skett till stad, der polismästare finnes, anmäla sig

hos denne inom tjugofyra timmar efter ankomsten.

2 mom. Den som blifvit dömd till tvångsarbete i sex månader

eller derutöfver eger under två år efter frigifvandet icke utan särskildt

tillstånd, meddeladt i stad af polismästare eller, der sådan ej finnes,

af stadsfiskal och å landet af ortens länsman, uppehålla sig utom den

kommun han tillhör eller der han erhållit behörigt tillstånd att vistas;

och skall han i stad, der polismästare finnes, å de tider och i den ordning,

som af polismästaren föreläggas honom, göra anmälan om bostad

och försörjningsmedel.

3 mom. Tillstånd, hvarom i nästföregående mom. sägs, må lemnas

den frigifne för att han må kunna emottaga erbjuden anställning

hos välkänd och pålitlig person eller å uppgifven ort söka arbete, der

utsigt dertill finnes, eller ombesörja någon för den frigifne vigtig angelägenhet.

För den, som erhållit sådant tillstånd, skall den myndighet,

som lemnat tillståndet, utfärda pass. Den förpassade åligger att

ställa sig till efterrättelse de i passet gifna föreskrifter och, om han

blifvit förpassad till stad, der polismästare finnes, inom tjugofyra timmar

efter ankomsten anmäla sig hos denne.

4 mom. Den i 2 mom. stadgade skyldighet att anmäla bostad

och försörjningsmedel bör så ordnas, att den anmälningsskyldige icke

störes i sin lofliga verksamhet eller utsättes för allmän uppmärksamhet;

och ege polismästaren i särskilda fall åt tillsyningsman eller

annan dertill tjenlig person öfverlåta befattningen med anmälningarnes

emottagande.

5 mom. Förekommer skäl dertill, eger Konungens Befallningshafvande

att helt och hållet eller delvis meddela befrielse från de

skyldigheter, som enligt denna § åligga den frigifne.

6 mom. Visar den frigifne tredska att efterkomma hvad honom

enligt denna § åligger eller de honom på grund af samma § gifna

föreskrifter, vare underkastad behandling som i 3 § sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

9

13 §.

Kominer den, som undergår tvångsarbete, i förändrade vilkor, så

att hans qvarhållande vid arbetsanstalten icke vidare är af nöden, ege

Konungens Befallningshafvande i det län, der tvångsarbetsanstalten är

belägen, förordna, att han skall från anstalten frigifvas. I sådant fall

varde han utan förpassning på fri fot stäld och hans vid anstalten innestående

medel till honom öfverlernnade; skolande i öfrigt hvad 11 och

12 §§ innehålla icke ega tillämpning på den sålunda frigifne.

14 §.

Då någon genom utslag, som vunnit laga kraft eller blifvit faststäldt,

dömts till tvångsarbete, så ock när någon från tvångsarbetsanstalt

frigifves och när den frigifne erhåller tillstånd att vistas utom

hemorten eller den ort, dit han eljest förpassats, eller på grund af 12

§ 5 mom. varder fri i val af vistelseort, skall underrättelse derom meddelas

rikets polismyndigheter.

Huru underrättelse, som här sägs, skall meddelas, så ock huru

kungörande enligt 2 § 3 mom. skall ske, derom förordnar Konungen.

15 §.

1 mom. Krono- och polisbetjente äfvensom tillsyningsman åligge

att hålla noggrann tillsyn å lösdrifvare; och bör kommunalmyndighet

samt tillsyningsman låta sig angeläget vara att bereda lösdrifvare

utväg till arbete.

2 mom. Tillsyningsman, äfvensom annan person, hvilken erhållit

sådant uppdrag som i 12 § 4 mom. sägs, ege i utöfningen

af denna befattning åtnjuta det skydd som enligt lag tillkommer

tjensteman.

3 mom. Med tillsyningsman förstås i denna lag sådan, som enligt

förordningen angående fattigvården blifvit utsedd att hafva uppsigt

å betlare.

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 24.

16 §.

I stad, der poliskammare finnes, utöfvar poliskammaren i fråga

om lösdrifvares behandling den myndighet, som enligt denna lag tillkommer

Konungens Befallningshafvande; dock må poliskammare ej

förordna om frigifning enligt 13 §.

I stad, der polismästare finnes, må denne och i annan stad

Konungens Befallningshafvande kunna förordna poliskommissarie eller

annan polisman att fullgöra hvad enligt denna lag åligger stadsfiskal.

17 §•

Denna lag skall gälla till efterlefnad från och med den 1 Oktober

1885.

Den som, då denna lag träder i verksamhet, undergår honom

på grund af stadgan angående försvarslöse och till allmänt arbete

förfallne personer den 29 Maj 1846 ådömdt allmänt arbete, skall, då

han varder frigifven, anses såsom hade han undergått tvångsarbete

enligt denna lag. Derest före den bestämda arbetstidens utgång något

förhållande inträffar, på grund hvaraf han enligt 22 § i nämnda stadga

kunnat blifva frigifven, skall sådan rätt honom tillgodokomma.

Har någon inom två år före lagens trädande i verksamhet frigifvits

från sådant allmänt arbete, som ofvan sägs, varde ansedd såsom

hade han vid frigifningen blifvit varnad för lösdrifveri.

I händelse vid lagens trädande i verksamhet tillfälle saknas att

låta alla dem, som till tvångsarbete dömas, fullgöra arbetet i sådan

tvångsarbetsanstalt, som i 9 § åsyftas, skola de, för hvilka sådant

tillfälle saknas, i stället fullgöra det ådömda arbetet i enrum å cellfängelse,

dock med iakttagande att i sådant fall en tredjedel af den

ådömda arbetstiden afdrages.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.