Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vissa eftergifter i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholag af staten beviljade låneunderstöd å 2,000,000 kronor.

1885-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:31, Skrifvelse till Konungen, angående vissa eftergifter i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholag af staten beviljade låneunderstöd å 2,000,000 kronor.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 31.

9

N:0 31.

Uppläst och godkänd hoa Första Kammaren den 5 Maj 1885.

— —• — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa eftergifter

i fråga om det åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholag

af staten beviljade låneunderstöd å 2,000,000

kronor.

(Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 30).

Till Konungen.

Sedan Riksdagen år 1877 beviljat Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne

Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande

arbeten ett lån å 2,000,000 kronor att från Statskontoret utgå med

600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor under hvarje af åren

1879, 1880, 1881 och 1882 samt 200,000 kronor under år 1883 med

vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet

åt år 1887 skulle erläggas ränta från lyftningsdagen efter fem för hundra

samt för tiden från och med år 1888 årligen åtta procent å hela den

lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle beräknas efter fem för hundra

af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå,

och bolaget sedermera lyftat hela det beviljade statslånet; har Eders

Kongl. Maj:t i en den 20 sistlidne Februari till Riksdagen afbiten proposition

föreslagit Riksdagen medgifva, att Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag må befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda

lån för åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 äfvensom erhålla

anstånd med amorteringen af samma lån intill år 1891, med skyiBih,

till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 31.

dighet för bolaget att från och med sistberörda år å hela lånesumman

årligen erlägga åtta procent, hvaraf ränta skall beräknas efter fem för

hundra å det obetalda kapitalbeloppet och återstoden utgöra afbetalning derå.

Riksdagen har, lika med Eders Kongl. Maj:t och de myndigheter,

hvilka i frågan haft att yttra sig, funnit de för handen varande förhållandena

påkalla statens mellankomst till Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolags understödjande. Den påräkneJiga arbetskostnaden för

dess företag kommer att med ej mindre än 1,157,144 kronor 88 öre öfverstiga

den, som vid statslånets beviljande och bestämmande till 2,000,000

kronor varit beräknad, och antages nu skola uppgå till 3,106,028 kronor

22 öre, hvaraf, enligt hvad Riksdagen inhemtat, 2,697,668 kronor 60

öre redan vid innevarande års början af bolaget utgifvits och 408,359

kronor 62 öre då återstodo att utgifva. Af denna betydliga kostnad belöpa

ej mindre än 1,004,891 kronor 71 öre på utgifter för ett ändamål,

som visserligen för det allmänna är af mycken vigt, men för delegarne

i sjösänkningsföretaget af jemförelsevis underordnad betydelse, nemligen

bibehållandet af sju fots segeldjup i Iljelmaren och Hjelmare kanal,

hvilken sistnämnda kommunikationsled ansetts så gagnelig såsom länk

i landets samfärdselsystem, att Konung och Riksdag för kanalens ombyggnad

på sin tid vidkänts uppoffringar till belopp af omkring 1,500,000

kronor. Då härtill kommer den obestridliga fördelen äfven för det allmänna

deraf, att omkring 30,000 tunnland jord förvandlas från sänka

och föga gifvande ängar till bördig åker, måste det erkännas, att billighetens

kraf ej kunna anses upprykta endast derigenom att bolaget erhållit

lån af staten till belopp, som, enligt hvad numera visat sig, ej

utgjort två tredjedelar af den verkliga arbetskostnaden, och mot ränta

af 5 procent, som bolaget ända från lyftningsdagarne måst erlägga och,

jemväl enligt Eders Kongl. Maj ds proposition, skall för tiden till innevarande

års utgång liqvidera. Enligt hvad Riksdagen i detta afseende

inhemtat, utgöra de räntebelopp, bolaget redan under åren 1878—1884

till Statskontoret å sitt lån erlagt, tillhopa 475,388 kronor 94 öre; hvarutöfver

ett räntebelopp af 100,000 kronor ytterligare förfaller vid slutet

af innevarande år.

På samma gång Riksdagen således funnit en lindring i bolagets

betalningsvilkor fullt befogad, har Riksdagen likväl ej ansett sig böra tillstyrka

en till sin art så väsentlig afvikelse från ingånget aftal som rent

efterskänkande, på sätt Eders Kongl. Majd föreslagit, af ett fordringsbelopp,

en åtgärd som enligt Riksdagens åsigt ej bör medgifvas annat

än vid verkligt nödtvång.

Ett sådant förhållande torde ej vara för handen i förevarande fall,

då fråga är om ett företag, hvars genomförande visserligen nu pålägger

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 31.

11

intressenterne tunga bördor, men som antagligen i framtiden återgäldar

de gjorda uppoffringarne.

Ett uppskof åter med räntas och amorterings erläggande synes så

mycket mera på sin plats, som ett dylikt medgifvande ej skulle stå i

strid mot grunderna för statslånets beviljande. I Eders Kongl. Maj:ts

till 1877 års Riksdag aflåtna proposition angående detta lån anfördes

nemligen såsom skäl för dess beviljande, bland annat, att de fleste af

delegarne icke förmådde att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning

kunnat genom torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets

utförande beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget

skulle medföra dermed åsyftad! gagn, delegarne i detsamma måste underkasta

sig utgifter för den torrlagda jordens uppodlande och försättande

i full växtkraft. Då upplyst blifvit, att ökad jordafkastning för nästan

samtlige delegarne ännu ej kunnat uppnås, torde ofvan anförda skäl

fortfarande ega giltighet äfven i fråga om annuiteterna å statslånet, helst

den beräknade kostaadssumman och i följd deraf delegarnes utgifter

måst så väsentligt öfverskridas. Beträffande tiden för uppskofvet med

räntan och sättet för liqviderande af den ränta, med hvars erläggande

anstånd skulle komma att medgifvas, har Riksdagen ansett tiden böra

bestämmas till samma fem år, hvilka i Eders Kongl. Maj:ts proposition

afses, helst en så lång anståndstid är lika med den, som för vanliga

försträckningar ur odlingslånefonden är stadgad, och sättet för räntans

liqviderande jemväl lämpligast böra ordnas sålunda som för odlingslån

är föreskrifvet, nemligen så att ränta under de fem åren beräknas och

efter dessa års slut lägges till den beviljade lånesumman, hvarefter å det

sålunda uppkommande beloppet annuitet erlägges i stadgad ordning.

För odlingslån gäldas sådan annuitet, af innevarande Riksdag bestämd

till åtta procent, från och med sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt,

Riksdagen har funnit denna bestämmelse, om än för vanliga

odlingslån lämplig, dock mindre passande och för delegarne väl hård i

fråga om det förevarande sjösänkningsföretaget. Med detta afses nemligen

ej att omedelbart bringa jorden i samma skick och växtkraft som

den, en mosse eller sank mark, till hvars utdikning odlingslån lemnats,

antages skola efter dikningsarbetet erhålla, utan fast hellre att genom

den stora, gemensamma sjösänkningen utföra det arbete, som måste

föregå innan de särskilda jordegarne kunna å sina egovälden börja nödig

utdikning m. m., hvartill särskilda lån ur odlingsfonden torde kunna

erhållas. Vid sådant förhållande, och då det för staten kan vara likgiltigt,

om amorteringen å Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolags

ifrågavarande lån några år förr eller senare inträder, har Riksdagen

funnit den ytterligare lättnad lämpligen böra bolaget beredas att — un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 31.

der det ränteliqviderna skulle taga sin början från och med år 1891

— amorteringen, således med andra ord erläggande af full annuitet af

8 procent, ej skulle begynna förr än från och med år 1896.

Emellertid har Riksdagen, som, på sätt här ofvan förmälts, funnit

sig ej böra bifalla rent efterskänkande af fem års ränta, på samma gång

ansett den lindring i betalningsvilkoren, som synes vara för bolaget

nödvändig och ur statens synpunkt befogad, ej vara ernådd blott och

bart genom det här ofvan omförmälda anstånd med vissa belopps erläggande,

så mycket mindre som det föreslagna läggandet till kapitalet

af de fem årens ränta ökar de annuitetsbelopp, som bolaget från och

med år 1894 måste vidkännas.

Enligt innevarande Riksdags beslut är räntan för lån ur odlingsfonden

numera bestämd till 4\ procent för år. Att icke dess mindre

fortfarande bibehålla en högre ränta för det nu ifrågavarande lånet, som

lemnats till ett för delegarne med ovanligt stora uppoffringar och betungande

skyldigheter mot det allmänna förenadt företag, har synts Riksdagen

oegentligt och obilligt, och Riksdagen har derföre ansett sig ega

giltiga skäl medgifva nedsättning af räntefoten för detta lån från fem till

den för odlingslån i allmänhet gällande af fyra och en half procent.

Såsom af ofvanstående framgår, har Riksdagen åsyftat att bringa

vilkoren för ifrågavarande lån till likhet med de för odlingslån gällande,

endast med den skiljaktighet, som föranledes af de särskilda förhållandena

vid detta sjösänkningsföretag, att ytterligare fem års anstånd med amorteringen

medgifvits.

På grund af hvad sålunda anförts har Eders Kongl. Majt:s ifrågavarande

proposition blifvit på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen

dels, för tiden från och med år 1886, nedsatt räntan å det Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade lån å 2,000,000

kronor till fyra och en half procent för år och dels medgifvit att bolaget

må erhålla anstånd med denna räntas erläggande för åren 1886

—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för desamma upplupna

ränta lägges till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda

uppkommande beloppet skall erläggas, vid slutet af hvardera året 1891,

1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent årlig ränta samt

vid slutet af år 1896 och följande år tills lånet blifvit slutbetaldt, en

annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half procent beräknas som

ränta å oguldna beloppet och återstoden utgör kapitalafbeta!ning.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 5 Maj 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.