Skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom.
1885-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1885:47, Skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
5
N:o 47.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1883.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna
för qvinlig ungdom.
(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Betänkande N:o 13.)
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Betänkande N:o 15.)
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om eu utredning, dels huru undervisningen
i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande
bedrifves och de resultat, som derigenom hittills vunnits, dels ock
huru denna undervisning, enligt hittills vunnen erfarenhet, lämpligast
bör ordnas och af staten, der behofvet så fordrar, understödjas, samt
att Eders Kongl. Maj:t täcktes derefter till Riksdagen aflåta proposition
i ämnet.
Yigten af denna fråga, hvilken nu å nyo dragits under Riksdagens
pröfning, torde icke af någon kunna förnekas. I den mån uppfattningen
af qvirman, hennes uppgifter och anspråk blifvit djupare och allvarligare,
har ock med nödvändighet uppmärksamheten mera än förr måst
rigta sig å beskaffenheten och resultaten af den undervisning, som står
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
den qvinliga ungdomen till buds. Redan under ståndsrepresentationens
tid visade sig- Riksdagen uppfatta denna frågas betydelse. Härom vittna
så väl inrättandet af seminariet för bildande af lärarinnor samt den dermed
förenade normalskolan för flickor som ock den skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i hvilken Rikets Ständer den 16 Juni 1866, under uttalande af
att det kunde ifrågasättas, om icke, i den mån fullt skickliga lärarinnor
hunne bildas och äfven tillgången på lärare blefve mindre knapp, staten
borde på ett mera direkt sätt åtaga sig omsorgen om den qvinliga
ungdomens ändamålsenliga undervisning, anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda och undersöka, dels i hvilken mån offentliga läroanstalter
för qvinlig ungdom kunde anses ytterligare böra på det allmännas
bekostnad upprättas, och dels huru i sådan händelse dylika anstalter
borde organiseras, samt att Kongl. Maj:t behagade för en kommande
Riksdag låta framlägga den utredning, som sålunda kunde i frågan
vinnas, jemte de förslag, som deraf kunde föranledas.
I anledning af denna skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t en komité
»för behandling af frågor rörande ordnandet af undervisningen för
qvinlig ungdom». I sitt den 18 November 1868 afgifna betänkande
förklarade denna komité, på anförda skäl, sin åsigt vara, att det vore
af bohofvet högeligen påkalladt, att offentliga bildningsanstalter för qvinlig
ungdom blefve utom dem, som redan funnos, på det allmännas
bekostnad inrättade.
För 1873 års Riksdag framlade Eders Kongl. Maj:t eu på nämnda
komités betänkande stödd proposition, deruti föreslogs, bland annat: att
på statsverkets bekostnad måtte inrättas till en början fyra offentliga
elementarskolor för qvinlig ungdom, belägna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping och afsedda att efter behof utvidgas, dock under
vilkor: att dessa kommuner förbunde sig att, så länge skolorna fortginge,
på egen bekostnad anskaffa och underhålla för dem erforderliga
och lämpliga lokaler jemte lekplatser; att för hvarje af nämnda skolor,
hvilka till en början komine att omfatta ej flera än tre klasser, ett
ärligt anslag af 5,000 kronor måtte beviljas; samt att rätt till lönetillägg,
i enlighet med hvad som i detta afseende stadgats för adjunkt vid elementarläroverk,
måtte tillerkännas ordinarie lärare eller lärarinna, som
fullgjort stadgade kompetensvilkor, samt jemväl föreståndarinna, i den
ordning och under de förutsättningar, som i propositionen bestämdes.
I sitt den 22 Maj samma år aflåtna svar fann väl Riksdagen af
anförda skäl sig ej böra bifalla upprättandet af flickskolor på det sätt,
som af Eders Kongl. Maj:t blifvit föreslaget, men Riksdagen ansåg
sjelfva saken vara i hög grad behjertansvärd och att för den skull staten
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
borde uppmuntra till inrättande af goda undervisningsanstalter för qvinna-
genom att understödja sådana läroverk. »Detta skulle», heter det
i berörda skrifvelse, »enligt Riksdagens mening, bäst kunna ske på det
sätt, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som afkomiterade
uttalats, staten samverkade med kommunerna för ändamålets vinnande.
_ De bidrag, som staten åtoge sig att lemna, torde då lämpligen
höra. gifvas under vissa vilkor rörande skolornas omfång, lärares och
lärarinnors kompetens, skolafgifternas maximibelopp, fria elevplatser,
rättighet för staten att utöfva kontroll öfver de särskida skolornas verksamhet
in. in., hvilka bestämmelser likväl enligt Riksdagens tanke ej
borde gå derhän, att kommunernas rätt att organisera dessa skolor
efter sina behof träddes för nära. På sådant sätt blefve det enligt Riksdagens
öfvertygelse möjligt att lättare och snarare fä goda qvinligt
bildningsanstalter upprättade öfver allt i landet, än om staten ensam
åtoge sig att successivt anordna sådana. Åtskilliga kommuner hafva utan
något statsunderstöd ådagalagt ett verksamt nit för den qvinligt undervisningens
befrämjande. Vissheten om att erhålla ej obetydliga bidrag
af allmänna medel skulle utan tvifvel stegra ifvern att erhålla eu viil
ordnad undervisning för flickor.»
Riksdagen afsilande sin skrifvelse med att anhålla om framläggande
för näst sammanträdande Riksdag af förslag, i hvilken mån och
under hvilka vilkor staten borde understödja af kommuner upprättade
undervisningsanstalter för qvinlig ungdom, och i sammanhang dermed
om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde erfordras för bildande
af lärarinnor.
Eu proposition i sådant syfte afläts ock till 1874 års Riksdag,
innefattande framställning, att till Eders Kongl. Maj:ts disposition måtte
ställas ett förslagsanslag å 50,000 kronor att användas till understöd
åt af kommuner upprättade tre-, fem- eller åttaklassiga elementarskolor
för flickor under vilkor för kommunerna i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af komiterade föreslagna.
Riksdagen, som ansåg sig ej heller böra bifalla denna proposition,
yttrade i sitt den 16 Maj 1874 derå afgifna svar, att det ofta både blifvit
ifrågasatt, huruvida icke efter olika mönster anordnade enskilda läroverk,
särdeles beträffande ifrågavarande nya och under utveckling stadda läroanstalter
med frihet att begagna den organisation så väl som de lärometoder,
som funnes mest lämpliga, vore att föredraga framför en fast
och en gång för alla bestämd organisation, som alltid medförde en viss
likformighet, hvars inverkan på den individuella utvecklingen alltid
måste blifva mera hämmande, i samma mån dess tillämpning utsträcktes.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
Att denna åsigt, åtminstone hvad den qvinliga uppfostran anginge, egde
giltighet, ansåge Riksdagen lika litet kunna förnekas, som att en läroanstalts
beskaffenhet ytterst berodde af den anda, som föreståndare
och lärare förstode att ingjuta i densamma. Härtill komme, att på den
enskilda företagsamhetens väg flera högre läroverk för qvinlig ungdom
under närmast föregående tiden redan uppstått, Indika med rätta tillvunnit
sig förtroende. Dessa läroverk vore i allmänhet upprättade i
större städer, men med ett stigande välstånd förmodades dylika på ännu
flera ställen utan statens mellankomst kunna komma att upprättas, samt
de redan befintliga att besökas af ett större antal elever. Men då tillträdet
till dessa läroanstalter, som uppehölles endast af elevernas egna
afgifter, stode blott de mera bemedlade till buds, funne Riksdagen anspråken
på staten i förevarande hänseende böra inskränkas till åtgärder,
som afsåge de mindre bemedlades delaktighet af en god och grundlig
elementarundervisning samt underlättade upprättandet af dylika högre
undervisningsanstalter för qvinlig ungdom å skilda orter af landet. _ Ett
obetingadt bifall till det framlagda förslaget skulle dessutom möjligen
kunna hafva till följd, att de enskilda läroverkens antal minskades, hvarigenom
anspråken på statens bidrag till dylika kommunalskolor komme
att än ytterligare ökas. Det åsyftade målet, eller beredande af ökadt
tillfälle för den qvinliga ungdomen att inhemta kunskaper och bildning,
skulle derföre säkrare ernås utan fastställande af så detaljerade
vilkor och bestämmelser, som i förslaget innehölles. Riksdagen ansåge
i detta hänseende en sådan anordning vida lämpligare, att staten
skidle åt enskilda undervisningsanstalter, som deraf kunde vara i behof,
lemna understöd mot vilkor endast, att skolafgifterna ej sattes utöfver
ett visst maximum, att åtskilliga frielever der emottoges, samt att berättelse
årligen afgåfves om skolans verksamhet, hvilken för öfrigt
borde vara underkastad offentlig kontroll.
Af dessa nu anförda med flera skäl fann Riksdagen sig endast
på detta sätt kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition, att för år
1875 på extra stat anvisades 30,000 kronor att användas till understöd,
med högst 3,000 kronor till hvarje, åt sådana högre skolor för qvinlig
ungdom, hvilka efter vederbörandes hörande pröfvades vara deraf i
behof, under vilkor att elevernas årsafgifter icke bestämdes till högre
belopp än 50 kronor, att frielever till antal, som af Eders Kongl. Majd
bestämdes, vid skolan antoges, att årlig berättelse afgåfves öfver skolans
verksamhet, samt att skolan vore underkastad den kontroll och de vilkor
i öfrigt, Eders Kong], Maj:t kunde finna godt bestämma.
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 47.
Då i ofvanberörda, vid innevarande riksdag väckta förslag hemställes
om åstadkommande af en utredning, huru undervisningen uti
ifrågavarande skolor för närvarande bedrifves och de resultat, som derigenom
hittills vunnits, vidröres häraf utan tvifvel ett från olika sidor
med allt större allvar framstäldt spörsmål. Från hufvudsakligen tvenne
synpunkter begär man uppmärksamhet derå: från undervisningens och
helsovårdens.
Om det nemligen vid betraktande af huru vida undervisningsplaner
och lärokurser inom de enskilda flickskolorna äro på ett tillfredsställande
sätt ordnade, skulle visa sig att flickskoleundervisningen lider
af en för lärjungarnes individuella utveckling hämmande likformighet,
lärer nödvändigheten af dennas brytande icke böra allt för länge förbises.
I en mängd hem har man redan länge haft en mindre tillfredsställande
erfarenhet af de resultat, som i antydda afseendet genom undervisningen
vunnits.
Af de vid den senast tillsatta läroverkskomiténs betänkande fogade
tabeller hafva inhemtats upplysningar, som sätta behöfligheten af den
begärda utredningen utom allt tvifvel. Ur innehållet af den generaltabell,
som rör sig om helsotillståndet bland 3,073 efter åldersklasser
ordnade lärjungar vid 35 af staten understödda högre läroverk för flickor,
anser Riksdagen sig böra framhålla: att af det i tabellen upptagna antal
lärjungar befunnos i sjunde lefnadsåret 64,3 procent friska och, med
afdrag af ensamt närsynta, 28,6 procent långvarigt sjuka, d. v. s. behäftade
med en stadigvarande ohelsa; i åttonde året tillhörde 50 procent
hvardera slaget; i nionde året 52,4 procent det förra, 47,6 procent det
senare; i tionde 43,2 procent det förra, 55,7 procent det senare; i elfte
38.5 procent det förra, 59,7 procent det senare. I tolfte året befunnos
33,9 procent friska och med nyss anmärkt undantag 64,8 procent sjuka;
för trettonde stå 31,5 procent friska mot 64,4 procent sjuka; för fjortonde
30,6 procent friska mot 63,1 procent sjuka; för femtonde året 29,9
procent friska mot 63,9 procent sjuka; för sextonde året 32,6 procent
friska och 62,5 procent sjuka; för sjuttonde året 23,5 procent friska mot
68.5 procent sjuka; för adertonde året 34 procent friska mot 60,3 procent
sjuka; för nittonde året 28 procent friska mot 60 procent sjuka;
för tjugonde året 9,i procent friska mot 90,9 procent sjuka, och förtjugondeförsta
året samt deröfver 14,3 procent friska mot 71,4 procent sjuka.
Svårligen lärer kunna nekas, att de förhållanden, Indika af de
anförda siffrorna angifvas, stå i nära beroende af lärjungarnes lif ej
blott i hemmet, utan äfven och företrädesvis i skolan. Beskaffenheten
af dennas lokaler, af undervisningstid och lärokurser liksom af andra
Bih. till Riksd. Prof. 4885. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 6 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
på skolans anordningar beroende omständigheter kan ej undgå att på
lärjungarne utöfva ett kraftigt inflytande vare sig till gagn eller skada;
och huru än de anförda tabellutdragen i sammanhang med andra uppgifter
må kunna uppfattas, torde dock så mycket af dem otvetydigt
framgå, att en noggrann utredning af förhållandet med undervisningen
och dess resultat inom våra högre enskilda flickskolor verkligen är af
behofvet påkallad.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen hos
Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta undersöka,
huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom
för närvarande bedrifves och Indika resultat af densamma hittills
vunnits, samt af de upplysningar, som genom undersökningen erhållits,
gifva Riksdagen del.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 12 Maj 1885.
N:o 48.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1885.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om utarbetande, till ledning vid
landstingsmannavalen, af årliga folkmängdsuppgifter.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 62).
Till Konungen.
Det vore enligt Riksdagens tanke af synnerlig vigt, om till grund
ej mindre för utseende af valmän till landstingsmäns väljande än för
valet af landstingsmän, vare sig det sker omedelbart eller medelbart,
kunde läggas samma officiella uppgifter å folkmängden inom valdistrikten,
och dessa af så färskt datum som möjligt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.