Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom.

1885-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:47, Skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

5

N:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1883.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande de enskilda högre skolorna

för qvinlig ungdom.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Betänkande N:o 13.)

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Betänkande N:o 15.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om eu utredning, dels huru undervisningen

i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande

bedrifves och de resultat, som derigenom hittills vunnits, dels ock

huru denna undervisning, enligt hittills vunnen erfarenhet, lämpligast

bör ordnas och af staten, der behofvet så fordrar, understödjas, samt

att Eders Kongl. Maj:t täcktes derefter till Riksdagen aflåta proposition

i ämnet.

Yigten af denna fråga, hvilken nu å nyo dragits under Riksdagens

pröfning, torde icke af någon kunna förnekas. I den mån uppfattningen

af qvirman, hennes uppgifter och anspråk blifvit djupare och allvarligare,

har ock med nödvändighet uppmärksamheten mera än förr måst

rigta sig å beskaffenheten och resultaten af den undervisning, som står

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

den qvinliga ungdomen till buds. Redan under ståndsrepresentationens

tid visade sig- Riksdagen uppfatta denna frågas betydelse. Härom vittna

så väl inrättandet af seminariet för bildande af lärarinnor samt den dermed

förenade normalskolan för flickor som ock den skrifvelse till Kongl.

Maj:t, i hvilken Rikets Ständer den 16 Juni 1866, under uttalande af

att det kunde ifrågasättas, om icke, i den mån fullt skickliga lärarinnor

hunne bildas och äfven tillgången på lärare blefve mindre knapp, staten

borde på ett mera direkt sätt åtaga sig omsorgen om den qvinliga

ungdomens ändamålsenliga undervisning, anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes

låta utreda och undersöka, dels i hvilken mån offentliga läroanstalter

för qvinlig ungdom kunde anses ytterligare böra på det allmännas

bekostnad upprättas, och dels huru i sådan händelse dylika anstalter

borde organiseras, samt att Kongl. Maj:t behagade för en kommande

Riksdag låta framlägga den utredning, som sålunda kunde i frågan

vinnas, jemte de förslag, som deraf kunde föranledas.

I anledning af denna skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t en komité

»för behandling af frågor rörande ordnandet af undervisningen för

qvinlig ungdom». I sitt den 18 November 1868 afgifna betänkande

förklarade denna komité, på anförda skäl, sin åsigt vara, att det vore

af bohofvet högeligen påkalladt, att offentliga bildningsanstalter för qvinlig

ungdom blefve utom dem, som redan funnos, på det allmännas

bekostnad inrättade.

För 1873 års Riksdag framlade Eders Kongl. Maj:t eu på nämnda

komités betänkande stödd proposition, deruti föreslogs, bland annat: att

på statsverkets bekostnad måtte inrättas till en början fyra offentliga

elementarskolor för qvinlig ungdom, belägna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping och afsedda att efter behof utvidgas, dock under

vilkor: att dessa kommuner förbunde sig att, så länge skolorna fortginge,

på egen bekostnad anskaffa och underhålla för dem erforderliga

och lämpliga lokaler jemte lekplatser; att för hvarje af nämnda skolor,

hvilka till en början komine att omfatta ej flera än tre klasser, ett

ärligt anslag af 5,000 kronor måtte beviljas; samt att rätt till lönetillägg,

i enlighet med hvad som i detta afseende stadgats för adjunkt vid elementarläroverk,

måtte tillerkännas ordinarie lärare eller lärarinna, som

fullgjort stadgade kompetensvilkor, samt jemväl föreståndarinna, i den

ordning och under de förutsättningar, som i propositionen bestämdes.

I sitt den 22 Maj samma år aflåtna svar fann väl Riksdagen af

anförda skäl sig ej böra bifalla upprättandet af flickskolor på det sätt,

som af Eders Kongl. Maj:t blifvit föreslaget, men Riksdagen ansåg

sjelfva saken vara i hög grad behjertansvärd och att för den skull staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

borde uppmuntra till inrättande af goda undervisningsanstalter för qvinna-

genom att understödja sådana läroverk. »Detta skulle», heter det

i berörda skrifvelse, »enligt Riksdagens mening, bäst kunna ske på det

sätt, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som afkomiterade

uttalats, staten samverkade med kommunerna för ändamålets vinnande.

_ De bidrag, som staten åtoge sig att lemna, torde då lämpligen

höra. gifvas under vissa vilkor rörande skolornas omfång, lärares och

lärarinnors kompetens, skolafgifternas maximibelopp, fria elevplatser,

rättighet för staten att utöfva kontroll öfver de särskida skolornas verksamhet

in. in., hvilka bestämmelser likväl enligt Riksdagens tanke ej

borde gå derhän, att kommunernas rätt att organisera dessa skolor

efter sina behof träddes för nära. På sådant sätt blefve det enligt Riksdagens

öfvertygelse möjligt att lättare och snarare fä goda qvinligt

bildningsanstalter upprättade öfver allt i landet, än om staten ensam

åtoge sig att successivt anordna sådana. Åtskilliga kommuner hafva utan

något statsunderstöd ådagalagt ett verksamt nit för den qvinligt undervisningens

befrämjande. Vissheten om att erhålla ej obetydliga bidrag

af allmänna medel skulle utan tvifvel stegra ifvern att erhålla eu viil

ordnad undervisning för flickor.»

Riksdagen afsilande sin skrifvelse med att anhålla om framläggande

för näst sammanträdande Riksdag af förslag, i hvilken mån och

under hvilka vilkor staten borde understödja af kommuner upprättade

undervisningsanstalter för qvinlig ungdom, och i sammanhang dermed

om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde erfordras för bildande

af lärarinnor.

Eu proposition i sådant syfte afläts ock till 1874 års Riksdag,

innefattande framställning, att till Eders Kongl. Maj:ts disposition måtte

ställas ett förslagsanslag å 50,000 kronor att användas till understöd

åt af kommuner upprättade tre-, fem- eller åttaklassiga elementarskolor

för flickor under vilkor för kommunerna i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de af komiterade föreslagna.

Riksdagen, som ansåg sig ej heller böra bifalla denna proposition,

yttrade i sitt den 16 Maj 1874 derå afgifna svar, att det ofta både blifvit

ifrågasatt, huruvida icke efter olika mönster anordnade enskilda läroverk,

särdeles beträffande ifrågavarande nya och under utveckling stadda läroanstalter

med frihet att begagna den organisation så väl som de lärometoder,

som funnes mest lämpliga, vore att föredraga framför en fast

och en gång för alla bestämd organisation, som alltid medförde en viss

likformighet, hvars inverkan på den individuella utvecklingen alltid

måste blifva mera hämmande, i samma mån dess tillämpning utsträcktes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

Att denna åsigt, åtminstone hvad den qvinliga uppfostran anginge, egde

giltighet, ansåge Riksdagen lika litet kunna förnekas, som att en läroanstalts

beskaffenhet ytterst berodde af den anda, som föreståndare

och lärare förstode att ingjuta i densamma. Härtill komme, att på den

enskilda företagsamhetens väg flera högre läroverk för qvinlig ungdom

under närmast föregående tiden redan uppstått, Indika med rätta tillvunnit

sig förtroende. Dessa läroverk vore i allmänhet upprättade i

större städer, men med ett stigande välstånd förmodades dylika på ännu

flera ställen utan statens mellankomst kunna komma att upprättas, samt

de redan befintliga att besökas af ett större antal elever. Men då tillträdet

till dessa läroanstalter, som uppehölles endast af elevernas egna

afgifter, stode blott de mera bemedlade till buds, funne Riksdagen anspråken

på staten i förevarande hänseende böra inskränkas till åtgärder,

som afsåge de mindre bemedlades delaktighet af en god och grundlig

elementarundervisning samt underlättade upprättandet af dylika högre

undervisningsanstalter för qvinlig ungdom å skilda orter af landet. _ Ett

obetingadt bifall till det framlagda förslaget skulle dessutom möjligen

kunna hafva till följd, att de enskilda läroverkens antal minskades, hvarigenom

anspråken på statens bidrag till dylika kommunalskolor komme

att än ytterligare ökas. Det åsyftade målet, eller beredande af ökadt

tillfälle för den qvinliga ungdomen att inhemta kunskaper och bildning,

skulle derföre säkrare ernås utan fastställande af så detaljerade

vilkor och bestämmelser, som i förslaget innehölles. Riksdagen ansåge

i detta hänseende en sådan anordning vida lämpligare, att staten

skidle åt enskilda undervisningsanstalter, som deraf kunde vara i behof,

lemna understöd mot vilkor endast, att skolafgifterna ej sattes utöfver

ett visst maximum, att åtskilliga frielever der emottoges, samt att berättelse

årligen afgåfves om skolans verksamhet, hvilken för öfrigt

borde vara underkastad offentlig kontroll.

Af dessa nu anförda med flera skäl fann Riksdagen sig endast

på detta sätt kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition, att för år

1875 på extra stat anvisades 30,000 kronor att användas till understöd,

med högst 3,000 kronor till hvarje, åt sådana högre skolor för qvinlig

ungdom, hvilka efter vederbörandes hörande pröfvades vara deraf i

behof, under vilkor att elevernas årsafgifter icke bestämdes till högre

belopp än 50 kronor, att frielever till antal, som af Eders Kongl. Majd

bestämdes, vid skolan antoges, att årlig berättelse afgåfves öfver skolans

verksamhet, samt att skolan vore underkastad den kontroll och de vilkor

i öfrigt, Eders Kong], Maj:t kunde finna godt bestämma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

Då i ofvanberörda, vid innevarande riksdag väckta förslag hemställes

om åstadkommande af en utredning, huru undervisningen uti

ifrågavarande skolor för närvarande bedrifves och de resultat, som derigenom

hittills vunnits, vidröres häraf utan tvifvel ett från olika sidor

med allt större allvar framstäldt spörsmål. Från hufvudsakligen tvenne

synpunkter begär man uppmärksamhet derå: från undervisningens och

helsovårdens.

Om det nemligen vid betraktande af huru vida undervisningsplaner

och lärokurser inom de enskilda flickskolorna äro på ett tillfredsställande

sätt ordnade, skulle visa sig att flickskoleundervisningen lider

af en för lärjungarnes individuella utveckling hämmande likformighet,

lärer nödvändigheten af dennas brytande icke böra allt för länge förbises.

I en mängd hem har man redan länge haft en mindre tillfredsställande

erfarenhet af de resultat, som i antydda afseendet genom undervisningen

vunnits.

Af de vid den senast tillsatta läroverkskomiténs betänkande fogade

tabeller hafva inhemtats upplysningar, som sätta behöfligheten af den

begärda utredningen utom allt tvifvel. Ur innehållet af den generaltabell,

som rör sig om helsotillståndet bland 3,073 efter åldersklasser

ordnade lärjungar vid 35 af staten understödda högre läroverk för flickor,

anser Riksdagen sig böra framhålla: att af det i tabellen upptagna antal

lärjungar befunnos i sjunde lefnadsåret 64,3 procent friska och, med

afdrag af ensamt närsynta, 28,6 procent långvarigt sjuka, d. v. s. behäftade

med en stadigvarande ohelsa; i åttonde året tillhörde 50 procent

hvardera slaget; i nionde året 52,4 procent det förra, 47,6 procent det

senare; i tionde 43,2 procent det förra, 55,7 procent det senare; i elfte

38.5 procent det förra, 59,7 procent det senare. I tolfte året befunnos

33,9 procent friska och med nyss anmärkt undantag 64,8 procent sjuka;

för trettonde stå 31,5 procent friska mot 64,4 procent sjuka; för fjortonde

30,6 procent friska mot 63,1 procent sjuka; för femtonde året 29,9

procent friska mot 63,9 procent sjuka; för sextonde året 32,6 procent

friska och 62,5 procent sjuka; för sjuttonde året 23,5 procent friska mot

68.5 procent sjuka; för adertonde året 34 procent friska mot 60,3 procent

sjuka; för nittonde året 28 procent friska mot 60 procent sjuka;

för tjugonde året 9,i procent friska mot 90,9 procent sjuka, och förtjugondeförsta

året samt deröfver 14,3 procent friska mot 71,4 procent sjuka.

Svårligen lärer kunna nekas, att de förhållanden, Indika af de

anförda siffrorna angifvas, stå i nära beroende af lärjungarnes lif ej

blott i hemmet, utan äfven och företrädesvis i skolan. Beskaffenheten

af dennas lokaler, af undervisningstid och lärokurser liksom af andra

Bih. till Riksd. Prof. 4885. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 6 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

på skolans anordningar beroende omständigheter kan ej undgå att på

lärjungarne utöfva ett kraftigt inflytande vare sig till gagn eller skada;

och huru än de anförda tabellutdragen i sammanhang med andra uppgifter

må kunna uppfattas, torde dock så mycket af dem otvetydigt

framgå, att en noggrann utredning af förhållandet med undervisningen

och dess resultat inom våra högre enskilda flickskolor verkligen är af

behofvet påkallad.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen hos

Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta undersöka,

huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom

för närvarande bedrifves och Indika resultat af densamma hittills

vunnits, samt af de upplysningar, som genom undersökningen erhållits,

gifva Riksdagen del.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1885.

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1885.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om utarbetande, till ledning vid

landstingsmannavalen, af årliga folkmängdsuppgifter.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 62).

Till Konungen.

Det vore enligt Riksdagens tanke af synnerlig vigt, om till grund

ej mindre för utseende af valmän till landstingsmäns väljande än för

valet af landstingsmän, vare sig det sker omedelbart eller medelbart,

kunde läggas samma officiella uppgifter å folkmängden inom valdistrikten,

och dessa af så färskt datum som möjligt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.