Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående utredning af hvad som hör vara att till fast eller lös egendom hänföra.

1885-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:50, Skrifvelse till Konungen, angående utredning af hvad som hör vara att till fast eller lös egendom hänföra.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

15

N:o 50.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1885.

— — — —• Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning af hvad

som hör vara att till fast eller lös egendom hänföra.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61).

Till Konungen.

»Vår lagstiftning saknar, såsom bekant, utförligare bestämmelser

rörande skilnaden mellan fast och lös egendom •— ett förhållande, som

ofta ledt till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller

andra slaget hänföra. I all synnerhet pläga svårigheter möta, då det

ifrågakommer att afgöra hvad som vid industriella anläggningar bör

räknas till fast egendom eller anses såsom löst gods. Ehuru det sätt,

hvarpå denna fråga kan vinna lösning, måste utöfva ett ingalunda

obetydligt inflytande på eu förläggares rätt, är frågan dock af den omfattning,

att dess besvarande icke lärer tillhöra den undantagslagstiftning,

som har till föremål ordnandet af förhållandena mellan förläggare

och förlagstagare, och komiterade lära för den skull i afseende derå böra

inskränka sig till det uttalande, att, om genom noggranna och tydliga

bestämmelser, införda å sin rätta plats i lagen, all tvekan i förenämnda

ämne kunde förebyggas, sådant vore till synnerlig fördel, äfven

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

hvad angår förlagsinteckningar.» Så yttra sig de komiterade, hvilka,

på Eders Kongl. Majrts nådiga uppdrag, den 6 Augusti 1881 afgåfvo

förslag till förordning angående förlagsinteckning och i sammanhang

dermed erforderliga författningar, och Riksdagen, hos hvilken vid innevarande

riksmöte framställning i ämnet skett, instämmer i detta uttalande.

De förvecklingar, hvilka ofta uppstå och med nödvändighet måste

framgå ur lagens nuvarande brist i afseende å noggranna bestämmelser

om hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom, tarfva

lagstiftningens mellankomst för vinnande af ordning och säkerhet uti

hit hörande förhållanden. Enligt hvad Riksdagen har sig bekant, hafva

under senare årtiondena stora förluster drabbat så väl enskilda personer

som kreditanstalter, samt en mängd af rättegångar uppstått och under

längre tid fortgått till stort men för affärslifvets sunda utveckling, äfvensom

i förevarande hänseende mot hvarandra stridande domslut angående

föremål af samma eller likartadt slag meddelats af den högsta

dömande myndigheten, allt detta till följd deraf att lagen saknar erforderliga

bestämmelser angående hvad som är att hänföra till fast

eller lös egendom. Denna brist i lagen, som i mer eller mindre män

berör så väl alla egare af eller inteckningsgifvare uti fast egendom som

ock förlagsgifvare och många affärsförhållanden, har jemväl framhållits

ej mindre utaf ofvan åberopade komité, uti dess afgifna betänkande,

än af fullmäktige i jernkontoret och åtskilliga fabriksföreningar

i deras utlåtanden öfver nämnda förslag, hvarjemte lagkomité och

lagberedningen redan för längre tid tillbaka ansett frågan vara beaktansvärd.

Särskilda föreskrifter om hvad som är att till fast egendom

hänföra förekomma ock i den franska Code Civil, och dessa torde i

Frankrike dels förekommit många tvister inför domstol i fråga härom,

dels, der sådana tvister icke kunnat undvikas, i högst betydlig mån

underlättat deras afgörande.

Man säger, att frågan bör afgöras af doktrinen. Riksdagen skulle

häri instämma, derest frågan verkligen vore af beskaffenhet att kunna

i särskilda fall af doktrinen med någon allmängiltighet och af doktrinens

män med verklig samstämmighet lösas. Men Riksdagen tviflan

härpå. För öfrigt kommer det, i rent praktiskt hänseende, härvid

mindre an på, hvad som af lagen förklaras vara lös eller fast egendom,

än derpå, att någorlunda fasta lagliga regler i detta hänseende verkligen

tjena till efterrättelse.

Riksdagen får, på nu andragna skäl, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 51. 17

att till fast eller lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga

de förslag till tillägg i allmänna lagen, som deraf må föranledas.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1885.

N:o Öl.

Uppläst och godkäDd hos Första Kammaren den 12 Maj 1886.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående

lydelsen af judes edliga förpligtelse.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61).

Till Konungen.

Den af Eders Kong]. Maj:t under den 30 Juni 1838 i nåder faststälda

Ordning rörande hvad mosaiska trosbekännare hafva att hädanefter iakttaga, i

afseende på utöfningen af deras religion och bestyret inom deras församling

m. m. innehåller i 6 §, att vid »eds afläggande af mosaiska trosbekännare

inför domstol eller annan embetsmyndighet följas samma edsformulär,

som i allmänhet äro faststälda, med den skilnad likväl, att

mosaiske trosbekännare skola svära »vid Gud och Hans heliga lag»,

då öfrige svenske undersåtare svära »vid Gud och Hans heliga evangelium»

; och förordningen angående vittnesmål af mosaisk trosbekännare den

6 Februari 1849 innehåller, »att stadgandet i 17 kapitlet 7 § RätteBih.

till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Iluft. 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.