Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, så ock af särskild sockenstuga.

1885-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:52, Skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer, så ock af särskild sockenstuga.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

19

N:o 52.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 18 86.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående

byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,

så ock af särskild sockenstuga.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 62.)

Till Körningen.

Riksdagen, hos hvilken framställningen skett om ändrade grunder

för skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af

kyrka med hvad dertill hörer, har funnit en revision af de enligt förordningen

den 4 November 1876 härutinnan gällande bestämmelser

påkallas af förhållandena.

1876 års förordning stadgar allenast en utsträckning till alla

fastigheter af de skyldigheter i nu förevarande hänseende, hvilka tillförene

ålegat endast den i mantal satta jorden, äfvensom en förändring

i beräkningsgrunden för skyldighetens utgörande af fastighet, i det

denna dädanefter blef det fastigheten åsätta fyrktal. Deremot blefvo

de föråldrade bestämmelserna om de matlag åliggande skyldigheter

icke i någon mån rubbade, och deltagande i utgiften ålades icke heller

öfriga i fyrktal satta beskattningsföremål. Riksdagen delar den upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

fattning, att nu anförda förhållanden innebära en orättvisa, hvilken bör

afhjelpas så snart _som möjligt, och detta desto hellre, som nästan öfverallt

i landet, särskildt kring de nyuppstående jernvägsstationerna, fyrktalet

för andra beskattningsföremål än fastighet torde ökas i långt större

proportion än fyrktalet för fastighet och härigenom äfven ökas orättvisan

i grunderna för skyldighetens utgörande. Bestämmelsen, att i

fråga om byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer »dagsverken

skola utgöras efter matlag», torde få anses otidsenlig och olämplig.

Skatteregleringskomitén har ock, i sitt den 13 September 1882 afgifva

utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket, uttalat,

att, enligt komiténs åsigt, nu ifrågavarande dagsverksskyldighet

efter matlag bör försvinna, desto hellre som den omständigheten, att

kyrkobyggnad nu mera vanligen upplåtes på entreprenad emot viss betalning,

försvårar, om ej omöjliggör särskiljandet, hur stor del af kostnaden

bör utgöras å ena sidan af fastighet och å den andra af matlag.

Komitén upplyser ock derom, att, ehuru nu gällande stadganden om

skyldigheten att bygga kyrka synas vara ganska tydliga, de dock blifvit

mycket olika tillämpade, enligt hvad inhemtas af de uppgifter angående

förhållandena år 1878, som i detta hänseende till komitén inkommit.

Enligt dessa uppgifter hade af det belopp, som utgått af

fastighet eller inkomst, något öfver 69 procent uttagits enligt den i lag

stadgade grund, men deremot omkring 31 procent efter olika grunder,

hvilka i större eller mindre mån aflägsna! sig från den lagliga, och

hade afvikelser från hvad gällande lag stadgade angående dem, som

vore skyldiga att deltaga i besväret, och grunden, hvarefter det borde

utgöras, egt rum inom alla län med undantag af Vesterbottens. Af hela

den utgjorda byggnadskostnaden hade ej mindre än omkring 27 procent

blifvit uttagna efter matlags- eller personlig beskattningsgrund. Förfarandet

härvid hade dock varit särdeles olika inom olika delar af riket.

Sådana förhållanden, som de nu antydda, erfordra, enligt Riksdagens

tanke, ovilkorligen eu rättelse; och Riksdagen anser sig, i fråga

om sattet för denna, böra förorda den förut beträffande deltagande i

ej mindre tingshusbyggnad än prestgårdsbyggnad antagna grund för

deltagandet, eller att kostnaden för besväret skall utgöras af alla dem,

som inom församlingen erlägga kommunalutskylder, för fastighet efter

hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande

fyrktal. För denna fördelning åberopar Riksdagen de skäl, som

blifvit förut andragna för fördelningen af tingshus- och prestgårdsbyggnadsbesvären.

Från deltagande i kyrkobyggnad skulle visserligen, enligt pri vi
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

legierna för ridderskapet och adeln den 16 Oktober 1723, § 8, befrielse

åtnjutas för säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län;

men, enligt de åsigter, som numera gjort sig gällande och funnit ett

uttryck i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 September 1884,

äfvensom i den under nu innevarande riksmöte af Riksdagen, på Eders

Kongl. Maj:ts proposition, antagna lagen angående skyldighet att deltaga

i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård, skulle, sedan

rättigheten att besitta säterier icke längre är frälsemän allena förbehållen,

utan blifvit utsträckt till hvarje svensk medborgare, privilegierna

icke kunna lägga hinder i vägen mot att ålägga säteriegare i Skåne,

Halland, Blekinge och Bohus län, i likhet med andra fastighetsegare i

riket, deltagande uti nu ifrågavarande besvär.

Förhållandet torde deremot få anses annorlunda beträffande prestgårdarne

i ofvan nämnda provinser. Som bekant, byggas och underhållas

i nämnda provinser kyrkorna till största delen med kyrkofonden,

hvilken i dessa provinser fortfarande är kyrkorna bibehållen. Af gammalt

njöts i Danmark för prestgårdar frihet från utgörande af tionde.

Häraf kom sig sannolikt, att prestgårdarne äfven ansågos frie från

kyrkobyggnad. Då nu 1723 års privilegier för presterskapet i slutet af

fjerde punkten stadga, att hvad Skåne, Halland, Blekinge och Bohus

län vidkommer, så skall presterskapet efter fredsfördragen och Malmö

recessen njuta och behålla under vanlig frihet deras prestegårdar, samt

att de desslikes skola njuta de förmoner, som de i kraft af förbemälte

fredsfördrag och Malmö recess af ålder haft hafva; så har, på grund af

detta stadgande i presterskapets privilegier samt det hithörande innehållet

uti de der åberopade handlingarne, Riksdagen funnit det nödigt

att för dem, hvilka må eg a åtnjuta de genom presterskapets privilegier

förunnade förmåner, göra liknande undantag, som i den af Riksdagen

antagna lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af prestgård.

Bland det, som till kyrka hörer, upptogs i 26 kap. 1 § Byggningabalken

i dess ursprungliga lydelse äfven fattigstufva. Denna byggnad

uteslöts emellertid i 1876 års förordning, då deltagande i densamma

syntes böra ega rum efter samma grunder som deltagande i kostnaden

för fattigvården i allmänhet.

Vid den nu ifrågasatta förändrade lagstiftning rörande deltagande

i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer synes särskild

uppmärksamhet böra egnas åt en byggnad, som hittills räknats

såsom hörande till kyrkan, eller sockenstufva. Denna byggnad synes, med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

nutida förhållanden och nutida användande, icke vidare böra räknas såsom

till kyrka hörande. Der emellertid, såsom icke sällan är händelsen,

särskild uteslutande för det ändamål, som med sockenstuga tillgodoses,

afsedd byggmäd finnes uppförd eller blifver uppförd, böra, enligt

Riksdagens tanke, för deltagande i kostnaden för dylik sockenstufvas

underhåll eller nybyggnad samma grunder gälla, som äro antagna

beträffanda tingshusbyggnad och prestgårdsbyggnad samt nu af

Riksdagen föreslås till antagande beträffande kyrka med hvad dertill

hörer. Riksdagen finner nemligen, att för fastighets deltagande härvidlag

i högre mån än andra beskattningsföremål samma skäl tala, hvilka

beträffande öfriga anförda byggnader gjort sig gällande. Der åter, såsom

mångenstädes är händelsen, »socknestufva» icke består af särskild

fristående och enkom för detta ändamål uppförd byggnad, utan »socknestufvan»

finnes sammanbyggd med annan eller andra kommunalbyggnader,

t. ex. fattigstuga eller skolhus, eller der, vid ifrågakommande nybyggnad,

sådan anordning eger rum, torde för deltagande i byggnad

eller underhåll af dylik, med annan kommunalbyggnad sammanbyggd

sockenstufva samma grunder böra gälla, som för deltagande i de kommunalbyggnader,

i sammanhang med hvilka sockenstufvan är uppförd

eller uppföres, helst annars ofta stor svårighet skulle uppstå att på ett

tillfredsställande sätt fördela kostnaden för hela byggnaden å de delar,

med särskilda ändamål, af hvilka den utgöres.

Riksdagen föreslår, att lagens bestämmelser skola vara gällande

der icke annorlunda är särskild! förordnadt. Riksdagen har härigenom

velat från lagens tillämpning undantaga fall, der, såsom t. ex. vid s. k.

lukrativ patronatsrätt, angående särskilda kyrkors byggande och underhåll

andra bestämmelser äro gällande.

Då genom ingressen till den lag, Riksdagen här nedan föreslår, 26

kap. 1 § Byggningabalk^! i dess helhet skulle komma att upphäfvas,

så torde af den omständighet, att, derest Riksdagens förslag vinner Eders

Kongl. Maj:ts bifall, sålunda den särskilda grund, nu i lag stadgas för

deltagande i byggnad och underhåll af sockenstufva, är upphäfd, följa,

att i de fall, för hvilka icke genom den nya lagen andra grunder finnas

bestämda, eller för de fall, att sockenstufva icke enkom för det med

sådant hus afsedda ändamål, utan i sammanhang med annan kommunal

byggnad är eller varder uppförd, de grunder skola gälla, som

äro stadgade beträffande bestridande af kommunala utgifter i allmänhet.

Hvad 26 kap. 1 § Byggningabalken i öfrigt stadgar, att »innan

något i ty mål (kyrkobyggnad) företages, skola socknemän kallas

tillhopa att derom samrådas och sig förena», torde, vid jemförelse med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 52.

stadgandet i § 2 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den 21 Mars 1862, att till kyrkostämmas handläggning höra

frågor om, bland annat, »byggnad och underhåll af kyrkan, med hvad

dertill hörer», icke behöfva i den nya lagen särskildt upptagas.

Med anledning af hvad Riksdagen nu andragit, har Riksdagen för

sin del antagit följande:

Lag

angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,

så och af särskild sockenstuga.

Med upphäfvande af 26 kapitlet 1 § Byggningabalk©^ sådant

nämnda lagrum lyder i förordningen den 4 November 1876, så ock

hvad allmänna författningar innehålla stridande mot denna lag, förordnas

som följer:

Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,

så ock sockenstufva, som enkom för det med sådant hus afsedda

ändamål, utan sammanhang med annan kommunal byggnad är eller

varder uppförd, skola, der icke annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas

och byggas på deras bekostnad, hvilka inom församlingen erlägga

kommunalutskylder. I sådan kostnad skola de skattskyldige deltaga,

för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter eu fjerdedel

af derå belöpande fyrktal; dock vare de, hvilka ega åtnjuta de genom

presterskapets privilegier förunnade förmåner, ej skyldige att i den

kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier

må vara förenligt. Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal,

skall det bortfalla.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Ivongl. Magt

tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 12 Maj 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.