Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition med förslag till ny värnpligtslag.

1885-05-18 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:63, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition med förslag till ny värnpligtslag.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

N:o 63.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 Maj 1885.

— — — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts

proposition med förslag till ny värnpligtslag.

(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 23 och 56.)

Till Konungen.

I proposition af den 9 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkände Eders

Kongl. Maj:ts under samma dag till Riksdagen aflåtna propositioner

angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter och om

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, jemväl antaga ett förslag till

värnpligtslag af den lydelse, propositionen utvisar.

Vid behandling af denna Eders Kongl. Maj:ts proposition har Riksdagen

funnit sig icke kunna bifalla densamma i oförändradt skick, men

har för sin del antagit en Värnpligtslag med följande, från de af Eders

Kongl. Maj:t föreslagna skiljaktiga bestämmelser.

Beträffande då först hufvudbestämmelserna i förslaget, så har Riksdagen

ansett, att hvarje svensk man skall vara värnpligtig från och med

det år, under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under

hvilket han fyller trettiotvå år; att tjenstetiden i beväringen skall utgöra

sex år, samt att den värnpligtige under derpå följande sex år skall vara

skyldig att, då så erfordras, i landstormen tjena fäderneslandet. Riksdagen

har sålunda ur förslaget uteslutit hela det beväringens andra

uppbåd, som i Eders Kongl. Maj:ts proposition förekom, samt härigenom

och genom en minskning med två år i den tid, värnpligtig skulle vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

behof deltaga i landstorm, förkortat värnpligtstiden med åtta år. Den

landstorm, Riksdagen nu föreslår, skulle hafva samma skyldigheter som

dem, hvilka borde ålegat landstormen enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition.

Dock skulle landstormen blifva rullförd, på sätt i Eders Kongl.

Maj:ts proposition är föreskrifvet om beväringens andra uppbåd, men

utan att landstormsmännen sjelfve härigenom skulle i någon mån betungas,

vare sig genom skyldighet att anmäla flyttning eller genom

skyldighet att inställa sig vid mönstring. Genom denna anordning skall

landstormen, derest Konung och Riksdag vid krigstillfälle så skulle

besluta, lättare kunna användas i vidsträcktare mån, än enligt den af

Riksdagen antagna lagen är händelsen.

öfningstiden i fredstid har Riksdagen ansett höra bestämmas till

fyratiotvå dagar samt öfningarna fullgöras, vid rytteriet, artilleriet,

ingeniörtrupperna och flottan under det första värnpligtsåret, samt vid

fotfolket och trängen under två år med tjugusju dagar under det första

värnpligtsåret samt femton dagar under det derpå följande.

Hvad Riksdagen i nu anförda afseenden föreslår har påkallat omredaktion,

förutom i § 1 och § 27 mom. 1 af Eders Kongl. Maj:ts förslag,

äfven på åtskilliga andra ställen i förslaget.

Enligt mom. 2 af § 27 i Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle från

deltagande i de femton första dagarnes vapenöfningar befrias värnpligtig

vid hären, om han, vid anstäld pröfning, visade sig dels hafva förvärfvat

den skjutskicklighet, som af rekryt fordras för att blifva godkänd i

skjutning, dels ock ega den färdighet i vapenföring, marsch och manöver,

som af värnpligtig under motsvarande öfningstid i allmänhet vinnes.

Denna undantagsbestämmelse inkom i förslagen till värnpligtslag på eu

tid, då de öfver allt i riket bildade, af talrika medlemmar bestående

frivilliga skarpskytteföreningarne förlänade bestämmelsen en verklig betydelse.

Sedan nu de allra flesta af dessa skarpskytteföreningar upplöst

sig helt och hållet eller öfvergått till skyttegillen och skytteförbund,

hvilka icke öfva sina medlemmar i marsch och manöver, samt stadgandet

sålunda förlorat sin vigt, har Riksdagen icke ansett det nödigt att fortfarande

bibehålla denna undantagsbestämmelse, helst genom dess uteslutande

den med hvarje svensk mans värnpligt följande skyldigheten att

undergå viss tids vapenöfning kommer att blifva mera lika för alla.

Riksdagens beslut i afseende å värnpligtstiden har påkallat en ändring

uti bestämmelsen i § 27 mom. 3 af Eders Kongl. Maj:ts förslag.

Enligt § 2 af Kongl. kungörelsen angående den allmänna beväringen

den 13 November 1860 skall för närvarande allt det till rikets

handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i magistra
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

ternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt

de för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarne

föreskrifna kunskapsprof, äfvensom maskinister å ångfartyg, tillhörande

enskilde personer eller bolag, emot det att de äro befriade från

all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet i

fredstid samt i öfrigt åtnjuta de i kungörelsens §§ 25 och 34 bestämda

förmåner, vara pligtige att under krig tjenstgöra å Eders Kongl. Maj:ts

flotta från och med året näst efter fylda tjugu år till och med det år,

då trettiofem års ålder uppnås; dock att den härifrån skall vara befriad,

som före inträdet i sjömansyrket fullgjort sin beväringspligt. Enligt

§ 27 mom. 3 i Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle från all öfning i fredstid

befrias, utom lotsar och lotslärlingar, värnpligtig, som styrkte, att

han vid ingången af det år, då han fyller tjuguett år, varit vid sjömanshus

inskrifven minst fyra år och deraf under minst tolf månader haft

anställning i utrikes sjöfart, med skyldighet likväl att för åtnjutandet

af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela hans värnpligtstid.

Om nu, med den förändring i värnpligtstiden, Riksdagen föreslår, detta

stadgande bibehölles oförändradt, skulle följden blifva, att, under det

öfrige svenske medborgare underkastade sig eu utsträckt värnpligt, nu

ifrågavarande kategori deremot erhölle befrielse från den utsträckta

vapenöfningen på lindrigare vilkor än förut från den kortare vapenöfningen.

Riksdagen har till följd häraf och på det att i alla händelser

i flottans reserv må vara att påräkna tillräckligt antal sjövandt manskap,

funnit, att tiden för ifrågavarande värnpligtiges qvarstående i flottans

reserv utan någon som helst orättvisa kan och jemväl bör utsträckas till

och med det kalenderår, under hvilket det fyrationde året uppnås.

Desse värnpligtige, hvilka nu hafva tjenstgöringsskyldighet å flottan i

krig under tio år längre, än beväringstiden varar för öfrige medborgare,

skulle, med denna bestämmelse, i flottans reserv qvarstå endast åtta år

längre, än värnpligtstiden varar för öfrige värnpligtige.

I sammanhang med det till hälften minskade antalet årsklasser i

beväringen står det stadgande, Riksdagen föreslår i § 34. Det torde

nemligen få anses vara af synnerlig vigt att, oafsedt minskningen i beväringens

årsklasser, dock i beväringen under den förut föreslagna tid eller

till och med trettiotvå års ålder bibehålla dem, som innehaft anställning

vid härens eller flottans stam under minst två år och således, såsom de

der erhållit full soldatutbildning, måste i hög grad vara egnade att vid

ifrågakommande mobilisering användas såsom underbefäl och stamtrupp

för beväringen. Någon orättvisa mot ifrågavarande medborgare kan icke

sägas härigenom begås, då denna skyldighet såsom lagbestämd och följ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

aktligen allmänt känd blifver ett vilkor vid ingående af kapitulationen.

Om ock till följd af nämnda vilkor löneförmånerna för manskapet vid

värfvade armén måste sättas något högre än tillförene, motväges dock

denna uppoffring från statens sida i långt öfvervägande mån af den fördel

i ökad försvarskraft, staten vinner af stadgandet.

Riksdagen har ansett, att i § 38 af dess förslag den bestämmelse

borde gifvas, att befälhafvarne inom inskrifnings-, bataljons- och kompaniområdena

under fredstid äro befälhafvare äfven för landstormen

inom motsvarande områden, samt att befälhafvare för afdelningsområdes

landstorm förordnas af fördelningsgeneralen. Genom en dylik anordning

både förenklas landstormens organisation och sättes den i närmare samband

med den beväring, till hvars ersättnings- och förstärkningsmanskap

den kan komma att vid hemortens försvar användas. I enlighet härmed

har Riksdagen ur förslaget uteslutit § 37 i Eders Kongl. Maj:ts förslag

och omredigerat § 39 (§ 38 enligt Riksdagens förslag). Med anledning

af nämnda uteslutning förändras numreringen å efterföljande §§ äfvensom

hänvisningar till sålunda till nummerföljden ändrade §§.

I § 31 af Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att till tjenstgöring

inkallad värnpligtig skall vara underkastad de i krigslag gifna bestämmelser,

så väl under all tjenstgöring och under marscher, då han står

under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom

han inkallas till tjenstgöring. Riksdagen har, vid öfvervägande af detta

stadgande, funnit försummad inställelse till vapenöfning i fredstid böra

undantagas från påföljd af straff efter krigslag. Den i krigslag gifna

bestämmelse, som härutinnan är närmast tillämplig, torde vara hvad

Strafflagen för krigsmakten den 7 Oktober 1881 i 62 och 68 §§ stadgar

derom, att, om krigsman, som hörer till manskapet och blifvit särskildt

till tjenstgöring inkallad, underlåter att sig inställa, utan att derför ega

laga förfall eller sådant, så fort ske kunnat, hos vederbörande befälhafvare

anmäla, han skall, när undanhållandet räckt öfver åtta dagar,

såsom rymmare beläggas första gången med disciplinstraff af sträng

arrest, och dömas andra gången till fängelse i högst sex månader, tredje

gången till fängelse från och med sex månader till och med ett år,

samt fjerde och följande gånger till straffarbete från och med sex månader

till och med två år; men, om frånvaron var kortare, beläggas för

olofligt undanhållande med disciplinstraff, dock att, der återfall i brottet

sker och omständigheterna äro synnerligen försvårande, fängelse i högst

sex månader må ådömas. Dessa stadganden synas Riksdagen både till

affattning och straffbestämmelser endast kunna vara afsedda för tillämpning

å dem, som gjort krigstjensten till sitt yrke, samt vara meddelade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

med hänsigt till helt andra förhållanden än uraktlåten inställelse till

vapenöfning i fredstid från en värnpligtigs sida, hvadan Riksdagen ansett

krigslag icke heller för framtiden böra för sådant fall tillämpas,

utan d)dik uraktlåtenhet fortfarande, såsom hittills, böra bestraffas med

böter. Riksdagen har föreslagit dessa böter till dubbla beloppet mot

böter för förfallolöst uteblifvande från inskrifningsförrättning, hvarjemte

Riksdagen ansett det äfventyr af hemtning på egen bekostnad, som

dylikt uteblifvande medför, äfven kunna i förevarande fall lämpligen

stadgas. Bestämmelse i sådant hänseende har inrymts i § 41 af Riksdagens

förslag såsom ett tredje moment, samt i tillämpligheten af bestämmelsen

i § 31 af Eders Kongl. Maj:ts förslag den inskränkning skett,

att beträffande åtlydnad af påbud om inkallande i tjenstgöring värnpligtig

skulle vara underkastad krigslag endast i fråga om åtlydnad af

påbud, hvarigenom han vid utbrott af eller fara för krig inkallas till

tjenstgöring.

Eders Kongl. Maj:t har under § 46 föreslagit den bestämmelse, att

förseelser mot värnpligtslagen skola åtalas af allmän åklagare, hvilket

innebär, att åtal i nämnda afseende skall anställas vid laga domstol.

Denna bestämmelse anser sig Riksdagen icke kunna godkänna i den

allmänlighet, i hvilken bestämmelsen är affattad. Mycken onödig omgång

och dermed följande kostnader ej mindre för den felande värnpligtige

än för staten skulle uppstå genom ett dylikt stadgandes til 1- lämpning.

Kongl. kungörelsen om utskrifningssättet och inrättningen af allmänna

beväringsmanskapet den 27 Oktober 1812 innehåller icke stadganden

om bötespåföljd för uteblifvande. Enligt 1 § 2 mom. af förordningen

angående allmänna beväringsmanskapets mönstringar och öfningsmöten

den 13 Februari 1849 skulle emellertid Konungens Befallningshafvande

uti de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldige, som borde

undergå mönstring, blefve kallade att sig å mönstringsstället infinna, utsätta

lämpligt vite för beväringsskyldigs uteblifvande; hvaremot fortfarande

något ansvar icke fans stadgadt för den, som, ehuru vid mönstringen

approberad, likväl uteblefve från sjelfva vapenöfningen eller

beväringsmötet. Emellertid och då ett sådant uteblifvande från vapenöfningen

ganska ofta under de närmast föregående åren egt rum, samt

18 § i Kongl. kungörelsen den 13 Februari 1849, i fråga om ansvar

efter krigsartiklarne, icke kunde eller borde för detta fall i fredstid tilllämpas,

ansåg Kongl. Maj:t, enligt cirkulär till samtlige Dess Befallningshafvande

den 15 Februari 1859, att, till förekommande af dylika försök

att undandraga sig beväringspligtens fullgörande, lämpligt vite jemväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

borde stadgas för inmönstrad beväringsskyldig, som utan laga förfall till

vapenöfningen sig icke instälde, och förordnade följaktligen:

att beloppet af vitet för uteblifvande vid vapenöfningarne skulle bestämmas

till dubbelt emot det, som utsattes för frånvaro vid mönstringen;

att, vid aflemnandet till militärbefälet af årets exercisskyldiga beväringsmanskap,

kronobetjeningen borde skriftligen uppgifva icke allenast

antalet af dem, som vid de utlysta samlingsplatserna sig icke instält,

utan äfven, så vidt möjligt vore, orsaken till deras uteblifvande; hvilket

allt sedermera uti inryckningsförslaget borde anmärkas; samt

att anmälan om dem, som uteblifvit, borde af regements- eller corpschefen

derefter göras hos Konungens Befallningshafvande, som äfven

skulle erhålla en dylik underrättelse från kronobetjeningen, för att kunna

vidtaga nödiga åtgärder för vitets uttagande af den försumlige samt om

hans inställelse vid följande årets vapenöfning, derest han icke, utan

tidsutdrägt, kunde anträffas och till vapenöfningen å vederbörlig mötesplats

genast inställas, hvarom kronobetjeningen då, utan afvaktan på

särskilda ordres från Konungens Befallningshafvande, skulle ega att gå

i författning; och borde hemtningskostnaden af karlen, så framt tillgång

hos honom funnes, ersättas.

Här var sålunda, beträffande ansvaret för uteblifvande ej mindre

från mönstring än från vapenöfning, fråga om vite, hvilket Konungens

Befallningshafvande föreläde i de kungörelser, hvarigenom de beväringsskyldige

inkallades till mönstring eller vapenöfning, och det föll sig då

ock naturligt, att det sedermera var Konungens Befallningshafvande, som,

vid uteblifvande, ålade utgifvande af vitesbeloppet. Saken stälde sig något

annorlunda, sedan i förordningen angående den allmänna beväringens

mönstringar och öfningsmöten den 9 Februari 1861 § 11 mom. 5 och

§ 21 stadgats viss bötespåföljd för uteblifvande från mönstring och vapenöfning.

Visserligen kallades i förordningens §§ 3 och 21 påföljden vitesbot;

men då hvarken nämnda förordning eller Kongl. kungörelsen angående

den allmänna beväringen den 13 November 1860 innehöll någon

uttrycklig bestämmelse derom, att böternas utgifvande skulle åläggas af

Konungens Befallningshafvande, samt 1869 års författning i sin § 40

äfven talade om den andel i viten och böter enligt beväringsförfattningarne,

som skulle tillfalla åklagaren, hafva icke inom alla län Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig kunna fortfarande sjelfve

tillämpa bötespåföljden, utan låtit för böternas ådöinande allmän åklagare

vända sig till laga domstol. Emellertid hafva särskild! under sist

förlidet år fallit flera Eders Kongl. Maj:ts utslag, hvari Eders Kongl.

Maj:t faststält Svea Hofrätts utslag med förklarande, att »sådant mål

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

icke vore af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning», öfver de af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dylika mål meddelade beslut

fullföljes talan hos Eders Kongl. Maj:t i Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet.

Riksdagen tror icke, att det vid antagande af ny värnpligtslag

kan vara skäl att afvika från den ordning i nu ifrågavarande

afseende, hvilken hittills allmännast och med fördel tillämpats, hvadan

Riksdagen i § 46 föreslagit bestämmelser, likartade med dem, som beträffande

böter i mantalsskrifningsmål gälla på grund af § 11 i förordningen

angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande den 20 Juli

1861.

Den af Riksdagen föreslagna redaktion utmärker, att i det fall, att

vid inträffadt uteblifvande, vid inskrifningsförrättning vederbörande inskrifningsnämnd,

vid mönstring den militärperson, som förrättar mönstringen,

och vid vapenöfning vederbörande chefsembete godkänner företedt

intyg enligt § 44 om sjukdom, den värnpligtige icke behöfver upptagas

på de till Konungens Befallningshafvande ingående förteckningar

å de uteblifne. Då bedömandet, huruvida företedt intyg om sjukdomsförfall

motsvarar de fordringar å sådant intyg, derest det, skall anses

giltigt, som § 44 innehåller, är af helt och hållet yttre formel natur,

har man trott sig kunna, till undvikande af onödig omgång, öfverlemna

ett dylikt godkännande åt ofvan nämnda myndigheter.

Det i § 46 stadgade förfarande har emellertid icke ansetts lämpligen

böra ifrågakomma beträffande bötesyrkanden enligt § 40 för åsidosättande

af föreskrifterna i § 33 mom. 2 och 3, enär här vid lag kunna

förete sig en mängd omständigheter, hvilka torde böra pröfvas af laga

domstol, hvadan § 45 erhållit en härå syftande affattning.

Hvad vidare angår detaljändringar i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

lagtext, så har Riksdagen dels för att tydligen utmärka, att inskrifningsförrättningarne

skola ega rum inom de särskilda kompanioinrådena,

dels ock för att lemna föreskrift derom, att der, såsom fallet

ofta kan vara t. ex. i Norrland, kompaniområdes vidsträckthet dertill

föranleder, särskild inskrifningsförrättning bör eg a rum inom hvarje

afdelningsområde, åt första momentet af § 13 gifvit eu annan affattning,

än den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna.

§ 15 har undergått eu obetydligare förändring i några der begagnade

uttryck.

I § 18, andra stycket, har Riksdagen uteslutit orden: »Nämndens

ordförande och ledamöter hafva lika rösträtt», enär detta torde, der särskild

bestämmelse om annat röstberäkningssätt icke är gifven, framgå

ur allmänna grundsatser, hvaremot nästa punkt erhållit följande affatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 9

ning: »Falla vid omröstning till beslut rösterna lika, galle den mening,

ordföranden biträder».

I § 19 har Riksdagen funnit erforderligt att uttryckligen angifva,

att inskrifningsnämnd sammankallas af Konungens Befallningshafvande i

det län, hvartill största delen af bataljonsområdet hörer.

I § 21 har Riksdagen infört bestämmelse derom, att, om vederbörande

landshöfding har förfall att tjenstgöra som ordförande i inskrifningsrevision

eller om landshöfdingens embete är ledigt, då inskrifningsrevisionen

sammanträder, vederbörande landssekreterare skall inträda såsom

i hans ställe ordförande i inskrifningsrevisionen; hvarjemte i samma

paragrafs andra stycke tillagts orden: »i kommando väg» för att angifva

den ordning, i hvilken, derest befälhafvare för inskrifningsområde i egenskap

af befälhafvare för bataljonsområde deltagit i inskrifningsnämnds

förhandlingar, annan lämplig militärperson skall i hans ställe förordnas

till ledamot i den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga

samma nämnds beslut.

I § 22 mom. 1 b) har för tydlighetens skull ordet »granska» blifvit

utbytt mot »granska och, der så skäligt finnes, ändra».

Beträffande § 44 (§ 45 i Eders Kongl. Maj:ts förslag) har Riksdagen

ansett, att der ifrågavarande förfall äfven bör kunna styrkas genom intyg

af ledamot i kommunalnämnden och i paragrafen infört bestämmelse

härom.

Under § 47 har Riksdagen meddelat föreskrift, att böter enligt nu

ifrågavarande lag skola, vid bristande tillgång till deras gäldande, förvandlas

enligt allmän strafflag, en bestämmelse, som icke förekommer i

Eders Kongl. Maj:ts proposition, men som, vid jemförelse med innehållet

i 8, 9 och 10 §§ af förordningen om nya strafflagens införande och hvad

i afseende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864, torde befinnas erforderlig.

Under § 48 har Riksdagen infört hvad § 46 i Eders Kongl. Maj:ts

förslag innehåller om användning af bötesmedel, som inflyta på grund

af lagen, men med sådan affattning, att deraf må framgå, att den på

grund af § 40 i 1860 års kungörelse samt § 28 i 1861 års förordning

nu bestående Beväringsmanskapets Invalid- och Pensionsfond bör sammanslås

till en fond med de medel, som på grund af bestämmelsen i denna

paragraf kunna komma att inflyta.

Med anledning af det sålunda förändrade innehållet i Art. IX har

dess rubrik äfven blifvit förändrad.

Bestämmelsen i § 49 (§ 47 i Eders Kongl. Maj:ts proposition) har

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 14 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

-undergått omredigering, hufvudsakligen med anledning af det förhållande,

Riksdagen nu går att närmare omförmäla.

1860 års kungörelse innehåller tvenne stadgande!!, som icke egentligen

angå den allmänna beväringen, utan innefatta för rust- och rotehållare

vissa förmåner, hvilka, tillkomna i sammanhang med införandet

af den allmänna beväringen, icke torde vara afsedda att nu i sammanhang

med antagandet af denna värnpligtslag upphäfvas. Dessa ur 1812

års kungörelse hemtade stadganden äro med den omredaktion och tillägg,

det senare stadgandet erhållit i Kongl. kungörelsen den 13 Februari

1849, upptagna i §§ 5 och 39 af 1860 års kungörelse samt lyda sålunda:

§ 5.

»Vill delegare i båtsmans-, ryttare- eller ständigt rotehåll, som är

till utskrifning förbunden, sjelf utgå för ledig rote eller rusthållsnummer,

och har han dertill bevisligen antagen blifvit, vare honom förbehållet

att, i likhet med beväringsmanskapet, afgå från krigstjensten vid

slutet af det år, med hvilket hans beväringspligt skulle tilländagå.»

§ 39.

»Mom. 1. Sedan, vid utbrott af krig, indelta armén eller båtsmanshållet,

enligt gällande författningar blifvit kompletteradt, upphör, under

den tid kriget varar, rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet, hvilken

deremot, efter återstäld fred, vidtager tre månader efter det trupperna

återkommit till sin hemort, så framt icke Vi af särskilda omständigheter

skulle finna för godt att en längre vakanstid tillåta.

»Mom. 2. Alla vid indelta armén och båtsmanshållet under krig

uppkommande vakanser skola genast fyllas med beväringsmanskap, hvilket

dock endast må tills vidare uti de ledigblifna ordinarie numren insättas,

så vida icke beväringskarlen efter slutadt krig åstundar att, på

de i senaste legokontraktet betingade vilkor, i numret qvarstå, i hvilket

fall sådant ej må af rust- eller rotehållaren förvägras, utan dylikt med

beväringskarl fyldt nummer i allt anses såsom behörigen rekryteradt,

med deraf följande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.»

Då nu enligt den ifrågavarande paragrafen, sådan den lyder i Eders

Kongl. Maj:ts proposition, 1860 års kungörelse i dess helhet skulle upphöra

att gälla, koinme, om propositionen i denna del oförändrad bifölles,

jemväl nämnda tvenne stadganden att upphäfvas. För att förekomma

detta har Riksdagen ansett särskildt undantag för dessa stadganden er
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

fordras, så att de, oaktadt upphäfvandet i öfrigt af 1860 års kungörelse,

fortfarande må vara i kraft.

Vid öfverläggningarne inom Riksdagen angående § 53 (§ 49 i Eders

Kongl. Maj:ts förslag) har påpekats önskvärdheten deraf, att i sammanhang

med nu ifrågavarande värnpligtslag en revision måtte företagas af

bestämmelserna i den konvention, som gäller för den å Gotland inrättade

nationalbeväring; men har Riksdagen, som delar uppfattningen om

önskvärdheten af en sådan revision, ansett frågan härom vara en särskild

fråga, hvilken hvarken kan eller bör företagas i sammanhang med

nu förevarande förslag. För att tydligen utmärka, att invånarne på Gotland

tills vidare skola i alla afseenden stå utanför tillämpning af denna

lag, har Riksdagen ansett paragrafen böra i sådant syfte erhålla en annan

affattning än i Eders Kongl. Maj:ts proposition.

Riksdagen har vidare funnit det för hela lagen så betydelsefulla

stadgandet derom, att lagen icke må ändras eller upphäfvas utan Konungs

och Riksdags sammanstämmande beslut, böra meddelas för sig fristående

i en särskild § 51.

Då det ur flere synpunkter förefallit Riksdagen ömkligt, att den ökning

med tolf dagar i öfningstiden, hvilken Riksdagen nu föreslår, måtte

endast successivt inträda, har Riksdagen under § 52 i sådant syfte föreslagit

särskilda öfvergångsbestämmelser, i hvilka äfven inrymts den, som

förekommer i Eders Kongl. Maj:ts förslag under § 48. I sammanhang

härmed har Riksdagen i lagförslagets slut insatt en ny rubrik: ''»öfvergående

stadganden», under hvilken intagits, utom nyss omförmälda bestämmelser

om öfningstiden under § 52, äfven under §§ 53 och 54 de

bestämmelser, som i Eders Kongl. Maj:ts förslag återfinnas under §§ 49

och 50. Bestämmelserna i den i Eders Kong!. Maj:ts förslag förekommande

§ 51 hafva i Riksdagens förslag såsom §§ 50 och 51 flyttats framför

de öfvergående stadgandena.

På grund af hvad Riksdagen nu inför Eders Kongl. Maj:t anfört,

har Riksdagen, som funnit sig icke kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ny värnpligtslag i oförändradt skick, för sin

del antagit en

Värnpligtslag

af den lydelse, bilagan Litt. A. till denna skrifvelse utvisar.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 18 Maj 1885.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Bil. Lift. A.

Värnpligtslag.

Art. I.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

o?hn!lt Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

piigtsåider. under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller trettiotvå år.

§ 2.

Frikallelse. . Från värnpligtens fullgörande frikallas den,- som till följd af lyte,

sjukdom eller annan dylik orsak är till tjenst vid rikets försvar oförmögen.

§ 3

BZ7Z:h L. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjenstetiden

i beväringen är sex år.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för

det uppkallade manskapet.

2. Under den tid värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han

landstormen.

§ 4.

Beväringen tillhör hären eller flottan, landstormen endast hären.

§ 5.

,krifnin„ „ Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären

eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

Värnpligtens

fullgörande

i hären och

flottan.

Tiden för in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

2. Tjenstetiden enligt § 3 mom. 1 beräknas från början af nyss Tjenstetid.

nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt

uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtiges

förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år, han

första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid från

början af det år, han inträder i tjenstgöring.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till Tidigare ^

inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station, medgifvas.

hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill erfordras, att han är till

krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler

sig.

Han tillhör likväl beväringen, intill dess sex år förflutit från och

med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ 7.

Vapenför värnpligtig inskrifves till vapentjenst, öfrige värnpligtige

till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må finnas J

lämplige.

§ 8.

Rörande inskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under Befrielse unkrigstid

meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och e'' 9

det allmännas behof finnas vara påkallade.

§ 9.

Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst e^erf[tä[np^9as

arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgifvare hindras att i be- att inställa sig.

hörig tid inställa sig till inskrifning, vapenöfning eller annan tjenstgöring.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 10.

s^T”!r9för Värnpligtig, som är förlustig medborgerligt förtroende, må ej vapen
S°i2tig

med- öfvas, utan skall till lämpliga arbeten användas.

borgerligt

förtroende.

Art. II.

Om inskrifning till utgörande af värnpligten.

§ 11.

inskrifnings- 1. Riket indelas för de värnpligtiges inskrifning uti visst antal inområden.

skrifningsområden.

2. Hvarje inskrifningsområde delas i visst antal bataljons-, kompanioch

afdelningsområden.

3. För hvarje af här nämnda områden förordnas en befälhafvare.

§ 12.

Ruff öringen 1. Vederbörande mantalsskrifningsförrättare åligger att, sedan man
värnpiigfige.

talsskrifningarna blifvit afslutade, med ledning af mantalslängderna och

i enlighet med de föreskrifter, Konungen utfärdar, uppsätta fullständiga

listor öfver beväring och landstorm till grund för den stamrulla, som

skall föras öfver de värnpligtige inom hvarje kompaniområde. Dessa

listor skola för granskning öfversändas till vederbörande pastorsembeten,

hvilka genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon af deruti

upptagne värnpligtige aflidit eller afflyttat till annan ort, som, då den

är känd, bör uppgifvas, dels om och hvilka utom de å listorna upptagne,

men till samma åldersklasser hörande personer efter mantalsskrifningen

inflyttat i församlingen, hvarefter listorna, bekräftade med vederbörande

pastorers underskrifter, skola af dem till mantalsskrifningsförrättaren

återsändas. Mantalsskrifningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen

transporterade och summerade, till Konungens Befallningshafvande, som

ofördröjligen öfversänder dem till inskrifningsområdets befälhafvare. Om

den tid, inom hvilken mantalsskrifningsförrättare samt pastorer skola

fullgöra förberörda åligganden, varder särskildt stadgadt.

2. Direktionerna öfver sjömanshusen skola på sätt och inom tid,

som Konungen bestämmer, hvarje år insända uppgift å de i sjömanshusens

register inskrifne värnpligtige till Konungens Befallningshafvande,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

sona ofördröjligen öfversänder äfven dessa uppgifter till inskrifningsområdets

befälhafvare.

3. Denne befälhafvare läte derefter upprätta fullständiga rullor

öfver inskrifningsområdets värnpligtige.

4. Presterskapet samt landstatens tjensteman, synnerligen mantalsskrifningsförrättare,

så ock direktionerna öfver sjömanshusen, vare pligtige

att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå vederbörande befäl

med de upplysningar och det bistånd, som af dem kunna äskas för de

värnpligtiges redovisande och inskrifning.

5. Der anteckningar motsvarande husförhörslängderna föras af annan

myndighet än presterskapet, skola presterskapets skyldigheter enligt denna

paragraf åligga sådan myndighet.

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda kompaniområdena, eller, der

kompaniområdes vidsträckthet dertill föranleder, inom dess särskilda afdelningsområden,

å tider och ställen, som, efter det inskrifningsområdets

befälhafvare blifvit hörd, bestämmas af Konungens Befallningshafvande,

inskrifning förrättas med de värnpligtige, som under året fylla tjuguett

år, samt med de äldre värnpligtige, hvilka vid föregående inskrifningsförrättnkmar

bort vara tillstädes, men uteblifvit eller vid sådan förrättning

erhållit uppskof med inskrifning.

2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, redovisas inom

det inskrifningsområde, der sjömanshuset är beläget.

3. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse.

§ 14.

Vid inskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad värnpligtig

skyldig att personligen inställa sig med undantag af den, som är

inskrifven å sjömanshus.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjensteman införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvari skall af vedei’börande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

med mera dylikt.

Värnpligtigs

inskrifning.

Personlig

inställelse

och mottagande

af

inskrifningsbok.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 15.

utfmhfm Värnpligtig rnå undergå inskrifning å den ort, der han vistas, äfven

Ut°Ztenm om han derstädes icke är inantalsskrifven, men skall i sådant fall hos

vederbörande inskrifningsnämnd anmäla sig och dervid förevisa prestbetyg,

hvilket han är skyldig att sjelf sig förskaffa. Sådan värnpligtig

anses dock fortfarande tillhöra det område, der han är mantalsskrifven,

så vidt han icke till annat område i laga ordning öfverflyttar.

Art. III.

Om uppskof med inskrifning och tjenstgöring.

§ 16.

Uppskof med Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning''

inskrifning. ^ medgifvas.

a) den, som af en eller annan möjligen öfvergående anledning, såsom

tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen

befinnes till tjensten oförmögen eller olämplig; samt

b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller till

enka, äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flere minderåriga

eller vanföra fader- och moderlösa syskon, dock endast såvida sagda

föräldrar eller syskon äro af sonens eller broderns arbete för sitt uppehälle

beroende och med honom sammanbo.

Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid inskrifningsförrättningen

det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt tjugufjerde lefnadsår,

frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i beväringen.

§ 17.

Uppskof med Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären eller

tjenstgöring. flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller

tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant

uppskof för afsilande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen

är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 17

till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^

inställa sig;

c) annan värnpligtig, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande

pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom

tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller

annan industriel rörelse, samt vid inskrifningsförrättningen befinnes

af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt

sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han

för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

Art. IT.

Om inskrifningsnämnd och inskrifningsrevision.

§ 18.

För hvarje bataljonsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af områdets befälhafvare såsom ordförande samt fyra ledamöter,

nemligen en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket

största delen af orm-ådet hörer, dertill förordnad lagfaren man, äfvensom

för hvarje kompaniområde den rullförande kompaniofficern samt två

inom samma område bosatte, icke militäre personer, hvilka jemte ett

lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af landstinget eller,

der kompaniområde utgöres af stad, som ej under landsting lyder, af

stadsfullmäktige. Fn af de sålunda utsedde ledamöterne och en af suppleanterne

afgå dock efter lottning vid slutet af det år, då denna lag

vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot och en suppleant årligen väljas.

Omfattar kompaniområde landsdelar, hörande under olika landsting,

eller landsdel och stad, som ej under landsting lyder, väljas särskildt

för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter i nämnden jemte lika

antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige valde ledamöter

eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter deltaga i

nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för hvilket de

blifvit valde.

För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att ordföranden

och minst två ledamöter äro tillstädes. Falla vid omröstning

till beslut rösterna lika, gälle den mening, ordföranden biträder.

Nämnden biträdes af en läkare.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd, 1 Band. 14 Haft.

Inskrifnings

nämndens

samman
sättning.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 63,

§ 19.

lnakrifnings- Inskrifriingsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konungens

åligganden. Befallningshafvande i det län, hvartill största delen af bataljonsområdet

hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar samt dervid i

flottan inskrifva de värnpligtige, hvilka i § 25 mom. 1 omförmälas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande de vapenslag, de

önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om de inskrifnes lämplighet för det

ena eller andra vapenslaget eller för annan befattning vid hären eller

flottan;

e) att tillställa de inskrifne den i § 14 omnämnda inskrifningsbok, i

hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken bör följa

ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadganden rörande

krigsmakten; börande sådan inskrifningsbok för värnpligtig, som är å

sjömanshus inskrifven och icke vid förrättningen sig inställer, öfversändas

till vederbörande sjömanshusdirektion, der inskrifningsboken får af den

värnpligtige afhemtas;

f) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid till

landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, och skola, innan nämnden leinnar

förrättningsstället, såväl inskrifningslängderna som protokollet af

nämnden underskrifvas.

§ 20.

Besvär öfver öfver inskrifningsnämndens beslut må besvär anföras endast af le>n‘!ä''mndeni''

damot i nämnden eller af värnpligtig, som beslutet rörer. Dessa besvär

beslut, skola ställas till den i nästföljande § omförmälda inskrifningsrevision

samt inom fjorton dagar efter beslutets meddelande ingifvas till Konungens

Befallningshafvande i det län, inom hvilket förrättningen egt rum.

Besvären må äfven inom behörig tid med posten insändas; dock skall i

sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat

besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 21.

För hvarje inskrifningsområde skall finnas en inskrifningsrevision,

bestående af landshöfdingen eller, i händelse denne har förfall eller em- sammanbetet

är ledigt, landssekreteraren i det län, till hvilket största delen.af sining.

området hörer, såsom ordförande samt af fyra ledamöter, nemligen inskrifningsområdets

befälhafvare äfvensom af hvarje till området hörande

län, eller ej under landsting lydande stad, tre inom länet eller staden

bosatte män, som jemte tre suppleanter utses för tre år af landstinget

eller, för stad, som icke lyder under landsting, af stadsfullmäktige. Efter

lottning afgå dock en af de sålunda utsedde ledamöterne jemte eu suppleant

vid slutet af första året samt ytterligare en ledamot och en suppleant

vid slutet af andra året från det, denna lag vunnit tillämpning.

En ledamot och eu suppleant väljas årligen i de afgångnes ställe, hvarje

gång för tre år.

Der befälhafvare för inskrifningsområde i egenskap af befälhafvare

för bataljonsområde deltagit i inskrifningsnämnds förhandlingar, förordnas

i kommandoväg annan lämplig militärperson i hans ställe till ledamot

af den inskrifningsrevision, som har att till pröfning upptaga samma

nämnds beslut.

De af landsting eller stadsfullmäktige valde ledamöter eller, i händelse

de äro förhindrade, deras suppleanter deltaga i nämnda förrättning

endast i hvad den angår det område, för hvilket de blifvit valde.

Om det antal ledamöter, som för beslut erfordras, så ock om . omröstning

galle för inskrifningsrevision hvad i § 18 är om inskrifningsnämnd

stadgadt.

Revisionen biträdes af eu militärläkare och en dertill förordnad

civilläkare.

§ 22.

Inskrifnirmsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden, inskrifmngs
ö

7 1 revisionens

tillkommer: verksamhet.

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden till protokollet

antecknade;

c) att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämplige,

uttaga det antal, som från inskrifningsområdet skall1 tilldelas rytteriet,

artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första rummet

till nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

d) att i afseende å dem, hvilka enligt § 25 mom. 2 skola i flottan

inskrifvas, tillämpa hvad här ofvan blifvit om inskrifning till specialvapen

föreskrifvet.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 23.

inskrifnings- Ej må i inskrifningsrevisionens beslut ändring sökas.

revisionens a o

beslut må ej

öfverklaqas.

Art. V.

Om de värnpligtiges tjenstskyldighet i beväringen.

§ 24.

rZStmu- . , Värnpligtig är skyldiS att tjenstgöra vid det vapen, i hvilket han

stämdi vapew.insknfyeS.

Värnpligtigs

inskrifning

i flottan.

Värnpligtigs

hänvisning

till hären.

§ 25.

1. I flottan inskrifvas:

a) å sjömanshus inskrift^ värnpligtige, samt

b) lotsar och lotslärlingar.

2. Dessutom skola till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,

i flottan inskrifvas andra yrkesmän, som anses vara för flottan behöflige.

3. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, äro underkastade

inskrifning i hären.

§ 26.

Uttagning till

olika vapen.

Värnpligtige uttagas ur inskrifningsoinråden, på sätt §§ 19 och 22

bestämma, till rytteriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan,

hvarefter öfrige värnpligtige tilldelas fotfolket.

§ 27.

."ags Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att for sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i fyratiotvå dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt

flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under två

år med tjugusju dagar under det första året och femton dagar under

det derpå följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) lotsar och lotslärlingar,

b) värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han

fyller tjuguett år, varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och deraf

under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart; med skyldighet

likväl att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv

under hela sin värnpligtstid och derutöfver till och med det kalenderår,

under hvilket han fyller fyratio år.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter Statsrådets Uppbåd till

hörande till tjenstgöring inkalla beväringen eller de större eller mindre tJenstsorm3- delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Utom de förenade rikenas gränser må beväringen vid hären användas

endast till rikets försvar, och efter det att Statsrådet blifvit hördt

samt riksdagskallelse utfärdats.

§ 29.

Värnpligtig inkallas till tjenstgöring af vederbörande befäl antingen Sättet för

genom kungörelse, som minst två gånger uppläses i kyrkorna och mtöres tjenstgöring.

i en eller flere af ortens tidningar, eller genom omedelbar order.

§ 30.

Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring, Tjemteförverkställa

den tjensteförrättning, honom af vederbörande befälhafvare an- rattnmsvisas;

dock att personer med särskild yrkeskunskap företrädesvis användas

i de förrättningar, der denna deras yrkeskunskap kan vara påkallad.

§ 31.

Till tjenstgöring inkallad värnpligtig är underkastad de i krigslag När vämgifna

bestämmelser, såväl under all tjenstgöring och under marscher,jJdfrlJifsiag.

då han står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud,

hvarigenom han vid utbrott af eller fara för krig inkallas till tjenstgöring.

§ 32.

De till beväringen hörande värnpligtige, som icke under årets lopp Mönstringsvarit

inkallade till tjenstgöring, skola undergå mönstring kompanivis^*^^

eller, då kompaniområdets vidsträckthet dertill föranleder, socknevis; dock

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

äro de å sjömanshus inskrifne från inställelse vid dylik mönstring befriade,

så ock öfrige värnpligtige, hvilka till befälet aflemna tillförlitlig

uppgift om sin bostad.

§ 33.

Vämpiigtiges 1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller:

anmälnings- a) han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

skyldighet, han fatt sin första utbildning;

b) att den, som blifvit inskrifven i hären, skall, då han till annat,

inskrifningsområde afflyttar, tillhöra den truppafdelning, som erhåller

sine värnpligtige från det område, i hvilket han inflyttar, hvaremot värnpligtig

vid flottan tillhör, derest han är å sjömanshus inskrifven, den

flottans station, som erhåller värnpligtige från det sjömanshus, der han

senast inskrifvits, men i annat fall den station, som är närmast belägen

till det inskrifningsområde, i hvilket han är bosatt;

c) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen

inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma och då har

lika skyldighet med landstormsman.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringen,

gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,

anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande

kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,

han är pligtig derom göra anmälan såväl före afflyttningen hos

det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en månad

efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl vid det

kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus, är skyldig

att, då han flyttar från ett sjömanshus till ett annat, derom göra

anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som det andra af de

kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro belägna, men, derest

han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven, skall dylik anmälan

göras, dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde, inom hvilket det

sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven, dels hos befälet

vid det kompani, inom hvars område han är bosatt, börande sålunda

föreskrifna anmälningar ske senast en månad efter det ombyte af eller

afgång från sjömanshus egt rum.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Värnpligtig vid flottan, hvilken icke är vid sjömanshus inskrifven,

vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser rörande anmälan vid

tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller vid afflyttning.

4. De i mom. 2 och 3 af denna paragraf omförmälda anmälningar

må af den värnpligtige göras antingen omedelbart eller ock genom vederbörande

presterskap eller sjömanshusdirektion.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under värnpligtig,

minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

erhållet afsked tillhöra beväringen till och med det kalenderår, under/ ottans stam.

hvilket han fyller trettiotvå år.

Art. VI.

Om de värnpligtiges underhåll och förmåner i beväringen.

§ 35.

1. Under marsch till och från mötesplatsen erhåller värnpligtig Förmåner

marschaflöning enligt särskilda bestämmelser.

2. Under öfrig tjenstgöring erhåller värnpligtig underhåll, sjukvård, Förmåner

beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig utrustning samt

dessutom dagaflöning, likaledes enligt särskilda bestämmelser.

3. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada, Pensionering.

att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,

erhåller det understöd eller den pension, som författningarna rörande

pensionering vid hären eller flottan bestämma.

Art. VII.

Om landstormen.

§ 36.

Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar upp- Landstormskallas

efter derom af Konungen i Statsrådet fattadt beslut. Uppbåd

landstormsman är underkastad i krigslag gifna bestämmelser. het.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 37.

Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande

t]€HSt(f01''lTlQS‘ * 1 */* * o T ^

område mskritningsomraden.

§ 38.

Befäl vid 1. Befälhafvarne inom inskrifnings-, bataljons- och kompaniområandstoimen.

(jena aro under fredstid befälhafvare äfven för landstormen inom motsvarande

områden.

2. Befälhafvare för afdelningsområdes landstorm förordnas af fördelningsgeneralen;

och ega desse befälhafvare att utse behöfligt underbefäl.

3. Under krig förordnar Konungen befälhafvare för de större afdelningar

af landstormen, som då kunna bildas.

§ 39.

mans3under'' Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig med

håll1 och för- kläder och att, derest staten icke kan genast vid uppkallandet anskaffa

maner, föda, under tiden förse sig äfven med sådan, mot ersättning af staten

för värdet af soldatportion.

Vapen, ammunition samt fälttecken, angifvande landstormsmans egenskap

af krigsman, tillhandahållas af staten.

Art. VIII.

Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och om

laga förfall.

§ 40.

Underlåten Värnpligtig, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad honom

“"flytning™ en^gf § 33 mom. 2 och mom. 3 åligger, böte för hvarje gång fem kronor.

§ 41.

uteblifvande 1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 13 omförinskrifningsförrättning,

böte första gången tio kronor, och för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 25

hvarje gång, han ånyo dermed beträdes, tjugu kronor, samt vare dessutom

i hvarje fall underkastad äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning

å annan ort, än der han är mantalsskrifven, men dervid försummar

aflemna prestbetyg, samt till följd deraf icke kan emottagas,

anses lika med den, som icke instält sig till inskrifningsförrättning.

3. Uraktlåter värnpligtig, som blifvit i föreskrifven ordning inkallad

till tjenstgöring, utan laga förfall att sig inställa, och är han icke jemlikt

§ 31 att härför anse efter krigslag, böte dubbelt mot hvad i mom.

1 sägs och vare jemväl underkastad der stadgadt heintningsäfventyr.

§ 42.

Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som i § 32

omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte hvarje gång fem kronor.

§ 43.

1. Såsom laga förfall för uteblifvande från inskrifning eller tjenstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmelser

anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjenst

uppbådad eller faren eller om man sitter i häkte; vederbörande dock

obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva, om de äro

af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.

2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall under krigstid

dessutom såsom laga förfall för inställelse till tjenstgöring räknas att

vara på utrikes sjöresa stadd; inträdande dock tjenstskyldigheten, så

snart den värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar med

svenskt örlogsfartyg.

§ 44.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Kan

han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med

intyg af prest i församlingen eller af ordförande i kommunalstämman

eller ordförande eller ledamot i kommunalnämnden.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Häft.

Försummelse

att aflemna

prestbetyg.

Försummad

inställelse till

mönstring.

Laga förfall.

Intyg om

sjukdom.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

Art. IX.

Om åtal, så ock om påförande, indrifning och användning af böter

enligt denna lag.

§ 45.

Åtal. Förseelser mot lagbuden i § 33 mom. 2 och mom. 3 åtalas af all
män

åklagare vid laga domstol.

§ 46.

o

Böters på- 1. A böter, som jemlikt §§ 41 och 42 anses böra påföras värnpligforande.

tjge, hvilka från inskrifningsförrättning, mönstring eller vapenöfning uteblifvit

utan att hafva anmält och med sådant intyg, som i § 44 sägs,

styrkt sjukdomsförfall, skola förteckningar länsvis uppgöras och till Konungens

Befallningshafvande ofördröjligen insändas. Uppgörande och insändande

af bötesförteckning åligger vid inskrifningsförrättning den af

Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot, som öfver inskrifningsnämndens

beslut förer protokoll, vid mönstring den officer, som

förrättat mönstringen, och vid vapenöfnings slut vederbörande chefsembete;

skolande inskrifningsnämnden, innan den lemnar förrättningsstället,

granska och underteckna den af protokollsföranden uppgjorda

bötesförteckning.

2. Särskilda utdrag af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar

skola till vederbörande kronofogdar och magistrater öfversändas försedda

med Konungens Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna

böter må hos de värnpligtige omedelbarligen uttagas, derest de

icke deremot något invända, men att, derest de vilja för uteblifvandet

styrka laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda

till deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de ega undfå

skriftlig del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar

derefter till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis,

som till styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar

åberopas, vid påföljd för uraktlåtenhet deraf, att böterna utan

hinder af samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande

bevis skola ofördröjligen till Konungens Befallningshafvande insändas,

hvarefter Konungens Befallningshafvande, efter pröfning af förekommande

omständigheter, meddelar beslut i saken.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 27

o

3. Atnöjes värnpligtig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter för uteblifvande från inskrifnings- eller mönstringsförrättning

eller från vapenöfning blifvit honom slutligen påförda,

eger han att inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens

Befallningshafvande ingifva sina till Konungen strida underdåniga

besvär, hvilka derpå af Konungens Befallningshafvande jemte eget yttrande

till Landtförsvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må

äfven till Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall

i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat

besvärsskriften eller att densamma på hans begäran eller med hans

samtycke blifvit uppsatt.

§ 47.

Böter enligt denna lag förvandlas, vid bristande tillgång till deras

gäldande, enligt allmän strafflag.

§ 48.

De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel i

Kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för

beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond, hvilken fonds ändamål

skall vara att bereda understöd åt värnpligtige, som under tjenstgöring

erhållit sådan skada, att de derigenom blifvit i större eller mindre

mån oförmögne att sig med arbete försörja, samt för enkor och barn efter

värnpligtige, som aflidit i krig eller till följd af i krig ådragen sjukdom

eller skada, dock utan att sådant för närvarande medför någon rubbning

af den de värnpligtige i § 35 mom. 3 tillförsäkrade rätt till understöd.

§ 49.

Denna lag skall tillämpas från ingången af år 1887, från hvilken

tid alltså ej mindre Kong], kungörelsen angående den allmänna beväringen

den 13 November 1860 med deri sedermera gjorda ändringar och

tillägg, förutom stadgandena i nämnda kungörelses §§ 5 och 39, än äfven

de af Konungen i afseende å den allmänna beväringens mönstringar och

öfningsmöten särskildt meddelade bestämmelser, så vidt de strida mot

innehållet af denna lag, skola upphöra att gälla.

Böters förvandling.

Böters användning.

Tidpunkten,

från hvilken

lagen skall

tillämpas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Riksdagens Skrifvelse N:o 63.

§ 50.

Närmare De för denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter med
föreskrifter.

ftf Konungen.

§ 51.

Ändring eller Denna lag må icke ändras eller upphäfvas utan Konungs och RiksUPa}dfagende

dags sammanstämmande beslut.

Öfvergående stadgande!!.

§ 52.

öfningstiden. De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges

öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige

tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i trettioåtta dagar; och

under hvartdera af åren 1891 och 1892 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i fyrtio dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige tillhörande andra

årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige tillhörande

andra årsklassen i femton dagar; och

under hvartdera af åren 1891 och 1892 värnpligtige tillhörande

första årsklassen öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 63. 29

§ 53.

Denna lag har icke tillämpning å invånarne på Gotland, utan skola

desse tills vidare på förut öfligt sätt fullgöra sina skyldigheter i afseende

å öns försvar.

§ 54.

Af Konungen bestämmes, om och i hvad man samt under hvilka

vilkor befrielse* från de i denna lag föreskrifna skyldigheter må kunna

tills vidare medgifvas den nomadiserande lappbefolkningen.

Gotlands invånare.

Lappbefolk
ningen.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 10 Sami. 1 Afd 1 Band. 14 Haft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.