Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
1885-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1885:76, Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 76.
N:o 76.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1885.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt
att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion har föreslagits,
att, efter granskning af förut gällande föreskrifter om Eders
Kongl. Majds rätt att förfoga öfver uppkommande besparingar, bestämmelser
i ämnet måtte meddelas att gälla under det år, hvars budget
reglerats af den nu församlade Riksdagen.
I berörda motion har förmälts, bland annat, att sedan i 1872
års Riksdags beslut intagits, att Riksdagen vid den då faststälda statsregleringen
bibehållit de vid den nästföregående stadgade grunder i
afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne, paragrafen
om besparingarna från och med 1873 års riksdag ur riksdagsbeslutet
uteslutits, samt att följden deraf blifvit den, att från ocli med ikraftträdandet
af 1874 års statsreglering Eders Kongl. Maj:t användt besparingar
utan att dertill ega ens ofvan omförmälda bemyndigande.
Af de vid förflutna riksdagar meddelade föreskrifter angående
Eders. Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver hufvudtitlarnes besparingar
har Riksdagen ansett följande böra i minnet återkallas. ■—- Sedan Rikets
Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdagar faststält vissa hufvudtitlar
Riksdagens Skrifvelse N:o 76.
5
med bestämda anslagssummor, dem Kongl. Maj:t egde att inom titeln
fritt och obehindradt disponera, beslöto Ständerna, att allt hvad på de
åtta hufvudtitlarne samt allmänna indragningsstaten kunde besparas
skulle till ett belopp af 100,000 R:dr årligen utgöra en 9:de hufvudtitel
med vilkor, att icke några särskilda summor deraf till sadana
föremål begagnades, hvilka ej med jordbruk, handel och näringar
egde gemenskap, äfvensom att allt, hvad sedermera utöfver de anslagna
100.000 R:dr i besparingar inflöt, skulle användas till afbetalning å
Rikets gäld. — Yid 1812 års riksdag blefvo åter alla öfverskott på
statsverket, så ständiga som under benämning af bevillning inflytande
inkomster, tillika med alla blifvande besparingar på riksstatens 8 hufvudtitlar
samt allmänna indragningsstaten öfverflyttade på 9:de hufvudtiteln
och, sedan 100,000 R:dr deraf årligen blifvit afsätta, öfverlemnades
öfverskottet till Kongl. Magt intill nästa riksdag till anskaffande
af förråd för beväringsmanskapet m. fl. dylika förnödenheter. Härvid
förblef det till 1815 års riksdag, då -Rikets Ständer, med afseende på
öfverskotten å inkomsttitlarne förordnade, att desamma borde, sedan
200.000 R:dr blifvit afsätta för försvarsverkets behof, levereras till
banken för Riksgäldskontorets räkning för att, på sätt 1810 års riksdagsbeslut
antydde, användas till afbetalning å rikets gäld, men deremot
med afseende på besparingarna å utgiftstitlarne icke meddelade
någon föreskrift, hvilket äfven var fallet vid 1818 års riksdag, då likaledes
öfverskotten utgjorde enda föremålet för Riksens Ständers förordnande
i detta hänseende. — Vid 1823 års riksdag afläto Ständerna
skrifvelse till Kongl. Maj:t af innehåll, att Rikets Ständer, på förekommen
anledning och med stöd af stadgandet i 30 § Riksdagsordningen,
att de af Rikets Ständer å hufvudtitlarne anvisade summor icke
finge dragas till andra ändamål än dem, som under samma titlar hörde,
funnit nödigt förklara, att de å utgiftstitlarne uppkommande besparingar
hädanefter skulle disponeras endast för de behof, som inom hufvudtitlarne
kunde förefalla, samt att, i händelse något aterstode, sedan
alla sådana utgifter blifvit bestridda, dermed borde förhållas på lika
sätt som med öfverskotten å inkomsttitlarne, och samma återstod följaktligen
levereras till Riksgäldskontoret för att användas i den af Riksens
Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag föreskrifna ordning. Vid 1834
—1835 årens riksdag anmälde Ständerna hos Kongl. Maj:t, att deras uppmärksamhet
blifvit fäst derå, hurusom tid efter annan besparingarna
på 2:dra och 3:dje hufvudtitlarne blifvit disponerade till förhöjning af
vissa embetsverks och corpsers ordinarie löningsstater, och huruledes
detta förhållande derefter gifvit anledning att begära ökade anslag för
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 76.
hufvudtitlarne, och bifall härtill beredt möjligheten af nya besparingar,
Indika åter på lika sätt användts. Ostridigt vore det Kongl. Maj:ts
höga rätt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera
äfven sådana besparingar, som inom titeln vid ordinarie anslagen
kunde uppkomma, och hvilken Kongl. Maj:ts fria dispositionsrätt vore
oundgänglig, på det Kongl. Maj:t måtte vara i tillfälle att låta bestrida
sådana kostnader, som, vid staternas reglerande ej förutsedde, under
tiden mellan riksdagarne funnes nödvändiga, och hvartill såväl mindre
brister i dessa titlars förslagsanslag som ock tillfälliga arfvoden och
traktamenten kunde räknas, men deremot vore löner och löningsförmåner
pa ordinarie stat icke af denna beskaffenhet, utan borde dessa
rätta sig efter den statsreglering, som eu gång blifvit faststäld, och
hvilken måste betraktas såsom gällande intill dess densamma i vederbörlig
ordning förändrades; och då Rikets Ständer funnit iakttagandet
af förenämnda ordning i afseende på löningsstaterna vara af stor vigt,
hade Rikets Ständer beslutit, att de under riksstatens hufvudtitlar uppkommande
besparingar hädanefter icke finge anvisas till några bestämda
löneanslag på stat. Slutligen hafva Rikets Ständer vid 1840—1841
årens riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 Maj 1841 (N:o 332)
beträffande den framtida dispositionen af de särskilda hufvudtitlarnes
besparingar anmält, att Rikets Ständer väl då, såsom tillförene, insett
och erkänt nyttan och nödvändigheten af den åt Kongl. Maj:t senast
genom Rikets Ständers skrifvelse den 6 Oktober 1834 upplåtna rättighet
att disponera de å en eller annan hufvudtitel uppkommande, till beloppet
kända besparingar till de med titelns anslag åsyftade ändamål
och för bestridande af sådana, vid den af Rikets Ständer verkstälda
statsreglering ej påräknade utgifter, Indika under tiden mellan riksdagarne
kunde finnas af oundgängligt behof påkallade, men att Rikets
Ständer dock, särdeles vid denna (1840—1841 årens) riksdag funnit,
att ifrågavarande dispositionsrätt blifvit begagnad på det sätt, att dels
det dermed hufvudsakligen åsyftade ändamål synts Rikets Ständer i
betydlig mån förfeladt, dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit
att bereda sådana utvägar, hvarigenom årliga redovisningen
för statsverkets medel måtte kunna återföras i det skick, Rikets Ständer
ansåge oundvikligen nödigt för statens betryggande och möjligheten
för Rikets Ständer att, genom sina revisorer eller Stats-Utskott, kunna
åstadkomma en ändamålsenlig granskning; hvadan Rikets Ständer, som
genom den verkstälda nya statsregleringen, medelst ökade anslag å
riksstaten i vissa delar, sökt afhjelpa några af de behof, för hvilkas
fyllande ifrågavarande tillgångar sedan sista riksdag tagits i anspråk,
Riksdagens Skrifvelse N:o 76.
7
beslutit, att de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunde å någon
eller några af hufvudtitlarne uppkomma, finge fortfarande af Kongl.
Maj:t användas till sådana af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter,
hvilka derefter kunde finnas för rikets styrelse af oundvikligt behof
påkallade, för samma ändamål, som med hvarje liufvudtitels anslag
afsågs, och hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af
permanent egenskap; att sålunda besparingarna i intet fall finge komma
i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden,
hvilka borde rätta sig efter den statsreglering, som af Rikets Ständer
blifvit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intill dess densamma
i vederbörlig ordning förändrades; samt att vid denna disposition
i öfrigt borde iakttagas, att de besparingar, som ett år reserverades,
kunde ett följande år användas; och anhöllo Ständerna slutligen, att
vederbörande förvaltande embetsverk måtte undfå föreskrift att så inrätta
räkenskaperna, att de fullständigt utvisade ej mindre de uppkomna
besparingarnas belopp än ock deraf skedda utbetalningar. — Efter
1840—1841 årens riksdag hafva hvarken Rikets Ständer eller, efter
det nya representationsskickets införande, Riksdagen meddelat någon
annan allmän föreskrift angående dispositionen af besparingarna än
den, som från och med 1844—1845 årens riksdag till och med 1872
års intagits i riksdagsbeslutet, och hvilken föreskrift i de särskilda
riksdagsbesluten haft nästan ordagrant lika lydelse, som den i motionen
införda bestämmelsen i 1872 års riksdagsbeslut.
Riksdagen, som ansett fråga nu endast vara om de bestämda
anslagen, delar motionärens åsigt om det oegentliga deri, att de senare
Riksdagarne, från och med 1873 års, ej meddelat några bestämmelser
om huru med de uppkommande besparingarna å sådana anslag skulle
förfaras. Bristen på dylika bestämmelser har dock synts Riksdagen i
viss mån antyda, att de i 1841 års här ofvan omförmälda skrifvelse
gifna och under en lång följd af år tillämpade föreskrifter ansetts nära
nog grundade i sakens natur.
Öfver tillämpningen af dessa föreskrifter hafva utom Statsutskottet
både Riksdagens revisorer och Ivonstitutions-Utskottet haft
att vaka. Inför revisorerna rodovisas nemligen användandet af hvarje
uppkommande tillgång, således äfven af besparingarna, och ingen anvisning
på dessa tillgångar kan ske utan Eders Kongl. Majrts i Statsrådet
derom fattade beslut, hvilket genom de i Statsrådet förda protokoll
blifver Konstitutions-Utskottet meddeladt.
Riksdagen är således i tillfälle att erhålla kännedom om besparingarnas
användning.
8
Riksdagens Skrifvelse År:o 16.
Någon ändring i berörda föreskrifter bär Riksdagen ej funnit anledning
besluta, vid det förhållande, att dels Eders Kongl. Maj:ts förfogande
öfver besparingarna synts Riksdagen i det stora hela leda
snarare till minskad kostnad än till ökade utgifter, hvilket senare deremot
lätteligen kunde blifva följden af en förändrad anordning, medelst
kreditiv eller på annat sätt, i fråga om oförutsedda bchofs tillgodoseende,
dels det står hvarje Riksdag öppet att taga kännedom om föreskrifternas
tillämpning och, för den händelse att behof af ändrade bestämmelser
skulle visa sig ■— hvilket nu ej synes vara fallet — i sådant
afseende besluta, dels ock Eders Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att,
om någon ändring skulle befinnas vara ur statsförvaltningens synpunkt
erforderlig, derom hos Riksdagen väcka förslag.
Med erinran, att innevarande Riksdag, på sätt i Riksdagens
skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel anmälts, beslutit att de ordinarie anslagen under riksstatens
tredje hufvudtitel skola anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor, som hittills, får Riksdagen på grund af hvad ofvan
blifvit anfördt anmäla, att Riksdagen beslutit, att vid statsregleringen
för nästkommande år de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne
fortfarande skola blifva gällande.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 20 Maj 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.