Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

1885-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1885:76, Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

N:o 76.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1885.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt

att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion har föreslagits,

att, efter granskning af förut gällande föreskrifter om Eders

Kongl. Majds rätt att förfoga öfver uppkommande besparingar, bestämmelser

i ämnet måtte meddelas att gälla under det år, hvars budget

reglerats af den nu församlade Riksdagen.

I berörda motion har förmälts, bland annat, att sedan i 1872

års Riksdags beslut intagits, att Riksdagen vid den då faststälda statsregleringen

bibehållit de vid den nästföregående stadgade grunder i

afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne, paragrafen

om besparingarna från och med 1873 års riksdag ur riksdagsbeslutet

uteslutits, samt att följden deraf blifvit den, att från ocli med ikraftträdandet

af 1874 års statsreglering Eders Kongl. Maj:t användt besparingar

utan att dertill ega ens ofvan omförmälda bemyndigande.

Af de vid förflutna riksdagar meddelade föreskrifter angående

Eders. Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver hufvudtitlarnes besparingar

har Riksdagen ansett följande böra i minnet återkallas. ■—- Sedan Rikets

Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdagar faststält vissa hufvudtitlar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

5

med bestämda anslagssummor, dem Kongl. Maj:t egde att inom titeln

fritt och obehindradt disponera, beslöto Ständerna, att allt hvad på de

åtta hufvudtitlarne samt allmänna indragningsstaten kunde besparas

skulle till ett belopp af 100,000 R:dr årligen utgöra en 9:de hufvudtitel

med vilkor, att icke några särskilda summor deraf till sadana

föremål begagnades, hvilka ej med jordbruk, handel och näringar

egde gemenskap, äfvensom att allt, hvad sedermera utöfver de anslagna

100.000 R:dr i besparingar inflöt, skulle användas till afbetalning å

Rikets gäld. — Yid 1812 års riksdag blefvo åter alla öfverskott på

statsverket, så ständiga som under benämning af bevillning inflytande

inkomster, tillika med alla blifvande besparingar på riksstatens 8 hufvudtitlar

samt allmänna indragningsstaten öfverflyttade på 9:de hufvudtiteln

och, sedan 100,000 R:dr deraf årligen blifvit afsätta, öfverlemnades

öfverskottet till Kongl. Magt intill nästa riksdag till anskaffande

af förråd för beväringsmanskapet m. fl. dylika förnödenheter. Härvid

förblef det till 1815 års riksdag, då -Rikets Ständer, med afseende på

öfverskotten å inkomsttitlarne förordnade, att desamma borde, sedan

200.000 R:dr blifvit afsätta för försvarsverkets behof, levereras till

banken för Riksgäldskontorets räkning för att, på sätt 1810 års riksdagsbeslut

antydde, användas till afbetalning å rikets gäld, men deremot

med afseende på besparingarna å utgiftstitlarne icke meddelade

någon föreskrift, hvilket äfven var fallet vid 1818 års riksdag, då likaledes

öfverskotten utgjorde enda föremålet för Riksens Ständers förordnande

i detta hänseende. — Vid 1823 års riksdag afläto Ständerna

skrifvelse till Kongl. Maj:t af innehåll, att Rikets Ständer, på förekommen

anledning och med stöd af stadgandet i 30 § Riksdagsordningen,

att de af Rikets Ständer å hufvudtitlarne anvisade summor icke

finge dragas till andra ändamål än dem, som under samma titlar hörde,

funnit nödigt förklara, att de å utgiftstitlarne uppkommande besparingar

hädanefter skulle disponeras endast för de behof, som inom hufvudtitlarne

kunde förefalla, samt att, i händelse något aterstode, sedan

alla sådana utgifter blifvit bestridda, dermed borde förhållas på lika

sätt som med öfverskotten å inkomsttitlarne, och samma återstod följaktligen

levereras till Riksgäldskontoret för att användas i den af Riksens

Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag föreskrifna ordning. Vid 1834

—1835 årens riksdag anmälde Ständerna hos Kongl. Maj:t, att deras uppmärksamhet

blifvit fäst derå, hurusom tid efter annan besparingarna

på 2:dra och 3:dje hufvudtitlarne blifvit disponerade till förhöjning af

vissa embetsverks och corpsers ordinarie löningsstater, och huruledes

detta förhållande derefter gifvit anledning att begära ökade anslag för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

hufvudtitlarne, och bifall härtill beredt möjligheten af nya besparingar,

Indika åter på lika sätt användts. Ostridigt vore det Kongl. Maj:ts

höga rätt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera

äfven sådana besparingar, som inom titeln vid ordinarie anslagen

kunde uppkomma, och hvilken Kongl. Maj:ts fria dispositionsrätt vore

oundgänglig, på det Kongl. Maj:t måtte vara i tillfälle att låta bestrida

sådana kostnader, som, vid staternas reglerande ej förutsedde, under

tiden mellan riksdagarne funnes nödvändiga, och hvartill såväl mindre

brister i dessa titlars förslagsanslag som ock tillfälliga arfvoden och

traktamenten kunde räknas, men deremot vore löner och löningsförmåner

pa ordinarie stat icke af denna beskaffenhet, utan borde dessa

rätta sig efter den statsreglering, som eu gång blifvit faststäld, och

hvilken måste betraktas såsom gällande intill dess densamma i vederbörlig

ordning förändrades; och då Rikets Ständer funnit iakttagandet

af förenämnda ordning i afseende på löningsstaterna vara af stor vigt,

hade Rikets Ständer beslutit, att de under riksstatens hufvudtitlar uppkommande

besparingar hädanefter icke finge anvisas till några bestämda

löneanslag på stat. Slutligen hafva Rikets Ständer vid 1840—1841

årens riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 Maj 1841 (N:o 332)

beträffande den framtida dispositionen af de särskilda hufvudtitlarnes

besparingar anmält, att Rikets Ständer väl då, såsom tillförene, insett

och erkänt nyttan och nödvändigheten af den åt Kongl. Maj:t senast

genom Rikets Ständers skrifvelse den 6 Oktober 1834 upplåtna rättighet

att disponera de å en eller annan hufvudtitel uppkommande, till beloppet

kända besparingar till de med titelns anslag åsyftade ändamål

och för bestridande af sådana, vid den af Rikets Ständer verkstälda

statsreglering ej påräknade utgifter, Indika under tiden mellan riksdagarne

kunde finnas af oundgängligt behof påkallade, men att Rikets

Ständer dock, särdeles vid denna (1840—1841 årens) riksdag funnit,

att ifrågavarande dispositionsrätt blifvit begagnad på det sätt, att dels

det dermed hufvudsakligen åsyftade ändamål synts Rikets Ständer i

betydlig mån förfeladt, dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit

att bereda sådana utvägar, hvarigenom årliga redovisningen

för statsverkets medel måtte kunna återföras i det skick, Rikets Ständer

ansåge oundvikligen nödigt för statens betryggande och möjligheten

för Rikets Ständer att, genom sina revisorer eller Stats-Utskott, kunna

åstadkomma en ändamålsenlig granskning; hvadan Rikets Ständer, som

genom den verkstälda nya statsregleringen, medelst ökade anslag å

riksstaten i vissa delar, sökt afhjelpa några af de behof, för hvilkas

fyllande ifrågavarande tillgångar sedan sista riksdag tagits i anspråk,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 76.

7

beslutit, att de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunde å någon

eller några af hufvudtitlarne uppkomma, finge fortfarande af Kongl.

Maj:t användas till sådana af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter,

hvilka derefter kunde finnas för rikets styrelse af oundvikligt behof

påkallade, för samma ändamål, som med hvarje liufvudtitels anslag

afsågs, och hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af

permanent egenskap; att sålunda besparingarna i intet fall finge komma

i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden,

hvilka borde rätta sig efter den statsreglering, som af Rikets Ständer

blifvit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intill dess densamma

i vederbörlig ordning förändrades; samt att vid denna disposition

i öfrigt borde iakttagas, att de besparingar, som ett år reserverades,

kunde ett följande år användas; och anhöllo Ständerna slutligen, att

vederbörande förvaltande embetsverk måtte undfå föreskrift att så inrätta

räkenskaperna, att de fullständigt utvisade ej mindre de uppkomna

besparingarnas belopp än ock deraf skedda utbetalningar. — Efter

1840—1841 årens riksdag hafva hvarken Rikets Ständer eller, efter

det nya representationsskickets införande, Riksdagen meddelat någon

annan allmän föreskrift angående dispositionen af besparingarna än

den, som från och med 1844—1845 årens riksdag till och med 1872

års intagits i riksdagsbeslutet, och hvilken föreskrift i de särskilda

riksdagsbesluten haft nästan ordagrant lika lydelse, som den i motionen

införda bestämmelsen i 1872 års riksdagsbeslut.

Riksdagen, som ansett fråga nu endast vara om de bestämda

anslagen, delar motionärens åsigt om det oegentliga deri, att de senare

Riksdagarne, från och med 1873 års, ej meddelat några bestämmelser

om huru med de uppkommande besparingarna å sådana anslag skulle

förfaras. Bristen på dylika bestämmelser har dock synts Riksdagen i

viss mån antyda, att de i 1841 års här ofvan omförmälda skrifvelse

gifna och under en lång följd af år tillämpade föreskrifter ansetts nära

nog grundade i sakens natur.

Öfver tillämpningen af dessa föreskrifter hafva utom Statsutskottet

både Riksdagens revisorer och Ivonstitutions-Utskottet haft

att vaka. Inför revisorerna rodovisas nemligen användandet af hvarje

uppkommande tillgång, således äfven af besparingarna, och ingen anvisning

på dessa tillgångar kan ske utan Eders Kongl. Majrts i Statsrådet

derom fattade beslut, hvilket genom de i Statsrådet förda protokoll

blifver Konstitutions-Utskottet meddeladt.

Riksdagen är således i tillfälle att erhålla kännedom om besparingarnas

användning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse År:o 16.

Någon ändring i berörda föreskrifter bär Riksdagen ej funnit anledning

besluta, vid det förhållande, att dels Eders Kongl. Maj:ts förfogande

öfver besparingarna synts Riksdagen i det stora hela leda

snarare till minskad kostnad än till ökade utgifter, hvilket senare deremot

lätteligen kunde blifva följden af en förändrad anordning, medelst

kreditiv eller på annat sätt, i fråga om oförutsedda bchofs tillgodoseende,

dels det står hvarje Riksdag öppet att taga kännedom om föreskrifternas

tillämpning och, för den händelse att behof af ändrade bestämmelser

skulle visa sig ■— hvilket nu ej synes vara fallet — i sådant

afseende besluta, dels ock Eders Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att,

om någon ändring skulle befinnas vara ur statsförvaltningens synpunkt

erforderlig, derom hos Riksdagen väcka förslag.

Med erinran, att innevarande Riksdag, på sätt i Riksdagens

skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje

hufvudtitel anmälts, beslutit att de ordinarie anslagen under riksstatens

tredje hufvudtitel skola anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet

samt med samma rätt till deras användande och under

enahanda vilkor, som hittills, får Riksdagen på grund af hvad ofvan

blifvit anfördt anmäla, att Riksdagen beslutit, att vid statsregleringen

för nästkommande år de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841

angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne

fortfarande skola blifva gällande.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 20 Maj 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.