Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December 1868.

1886-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1886:20, Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December 1868.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

N:o 20.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Mars 1886.

— —• — — Andra Kammaren den 16 — •—

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen

angående särskilda sammankomster för andaktsöfning

den 11 December 1868.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.)

Till Konungen.

Vid flere riksdagar äfvensom vid 1878 och 1883 års kyrkomöten

hafva förslag till ändring af förordningen angående särskilda sammankomster

för andaktsöfning den 11 December 1868 varit under behandling.

Meningarne hafva vid de tillfällen, då förordningens innehåll

sålunda varit under diskussion, varit delade derom, huruvida förordningen

bör anses vara endast en borgerlig ordningsstadga eller om den

jemväl afser rent kyrkliga ändamål. Visst är, att författningen tillkommit

i den för stiftande af kyrkolag stadgade ordning; och i sin

senare del innehåller förordningen bestämmelser, hvilka kyrkolags natur

näppeligen kan frånkännas.

De ändamål, hvilka dessa bestämmelser afse att främja, äro, enligt

hvad författningens ordalydelse gifver vid handen, förekommande

af söndring i kyrkligt afseende, bibehållande af aktningen för den allmänna

gudstjensten och värnande af religionens helgd. Om ock dessa

ändamål icke sakna betydelse för det borgerliga samhället, utan tvärtom

för detsamma äro af stor vigt, kan det dock icke nekas, att de

omedelbart och i främsta rummet böra anses såsom kyrkliga. Den all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

männa uppfattningen af stadgandenas betydelse torde ock vara den nu

nämnda, och deri har man utan tvifvel att söka grunden till det missnöje

med dessa stadganden, som upprepade gånger sökt sig uttryck

i ändringsförslag. Det förefaller nemligen stötande och med vår tids

uppfattning af förhållandet mellan kyrkan och det borgerliga samhället

icke förenligt, att man söker befrämja ett väsentligen kyrkligt ändamål

genom medel af så rent verldslig art som böter och fängelse.

I skrifvelse den 3 Oktober 1883 anhöll Kyrkomötet, det täcktes

Eders Kongl. Maj:t låta vidtaga erforderliga åtgärder för sådan ändring

i ofvannämnda förordning, att den deri förekommande bestämmelse om

straff för den, hvilken underläte att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds

förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, blefve utbytt mot stadganden

om påföljder för den felande af kyrklig art.

Uti Kyrkomötets sålunda gjorda framställning anser sig Riksdagen

böra instämma. Sker en sådan ändring af 18G8 års förordning,

som deri förordas, så skall man ej längre kunna förebrå kyrkan att hon

söker med verldsliga straffpåföljder skydda sin bekännelse och inre organisation;

men lagstiftaren har dock derigenom icke godkänt de handlingar,

hvilka i förordningen stämplas såsom otillåtliga, och icke heller

beröfva! kyrkan de skyddsmedel, som hon sjelf bör ega till sitt förfogande

utan att anlita den verldsliga maktens hjelp.

Hvad angår beskaffenheten af de påföljder af kyrklig art, som

Riksdagen anser böra träda i stället för det i 1868 års förordning stadgade

bötesansvar, så har visserligen blifvit med beklagande framhållet,

att svenska kyrkans lagstiftning i detta afseende är bristfällig. Det må

ock medgifvas, att hithörande lagstiftning lider af en viss ofullständighet

och brist på systematisk anordning; men åtskilliga nu gällande bestämmelser

torde dock vara på förevarande fall användbara och det torde

vara att hoppas, att frågan om kyrkotuktens ändamålsenliga ordnande,

som af Kyrkomötet omfattats med synnerligt intresse, skall inom eu icke

alltför aflägsen framtid erhålla eu slutlig lösning.

Bland de nu gällande bestämmelser, hvilka synas tillämpliga på

fall af ifrågavarande beskaffenhet, må särskild! erinras om hithörande stadganden

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.

I 22 § stadgas, bland annat, att kyrkorådet tillkommer »att vaka deröfver,

att spridande af vilseförande läror må, så vidt möjligt är, förekommas,

samt kyrklig tvedrägt och söndring förhindras.» Rörande utöfningen

af detta kyrkorådets åliggande föreskrifves i 28 §: »Kyrkorådet

må i frågor, som röra religionens och sedernas helgd, ej annorledes,

än genom allvarliga föreställningar och varningar, söka förmå

den felande till bättring.» Detta stadgande fullständigas genom bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse"* N:o 20.

melsen i 3:dje puukten af 1868 års förordning, som gifver kyrkorådet

tillfälle att inskiida mot personer, hvilka tillhöra annan församling,

men uppträda med föredrag inom den församling, der kyrkorådet har

att utöfva sin myndighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, hos hvilken

framställning i ämnet blifvit gjord, anhålla, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t låta vidtaga erforderliga åtgärder för sådan ändring i förordningen

angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December

1868, att den deri förekommande bestämmelse om straff för den,

hvilken underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot

utöfvande af lärareverksamhet, varder utbytt mot stadganden om påföljder

för den felande af kyrklig art.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 16 Mars 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.