Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December 1868.
1886-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1886:20, Skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December 1868.
Dokumentets text
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 20.
N:o 20.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Mars 1886.
— —• — — Andra Kammaren den 16 — •—
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i förordningen
angående särskilda sammankomster för andaktsöfning
den 11 December 1868.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.)
Till Konungen.
Vid flere riksdagar äfvensom vid 1878 och 1883 års kyrkomöten
hafva förslag till ändring af förordningen angående särskilda sammankomster
för andaktsöfning den 11 December 1868 varit under behandling.
Meningarne hafva vid de tillfällen, då förordningens innehåll
sålunda varit under diskussion, varit delade derom, huruvida förordningen
bör anses vara endast en borgerlig ordningsstadga eller om den
jemväl afser rent kyrkliga ändamål. Visst är, att författningen tillkommit
i den för stiftande af kyrkolag stadgade ordning; och i sin
senare del innehåller förordningen bestämmelser, hvilka kyrkolags natur
näppeligen kan frånkännas.
De ändamål, hvilka dessa bestämmelser afse att främja, äro, enligt
hvad författningens ordalydelse gifver vid handen, förekommande
af söndring i kyrkligt afseende, bibehållande af aktningen för den allmänna
gudstjensten och värnande af religionens helgd. Om ock dessa
ändamål icke sakna betydelse för det borgerliga samhället, utan tvärtom
för detsamma äro af stor vigt, kan det dock icke nekas, att de
omedelbart och i främsta rummet böra anses såsom kyrkliga. Den all
-
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 20.
männa uppfattningen af stadgandenas betydelse torde ock vara den nu
nämnda, och deri har man utan tvifvel att söka grunden till det missnöje
med dessa stadganden, som upprepade gånger sökt sig uttryck
i ändringsförslag. Det förefaller nemligen stötande och med vår tids
uppfattning af förhållandet mellan kyrkan och det borgerliga samhället
icke förenligt, att man söker befrämja ett väsentligen kyrkligt ändamål
genom medel af så rent verldslig art som böter och fängelse.
I skrifvelse den 3 Oktober 1883 anhöll Kyrkomötet, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t låta vidtaga erforderliga åtgärder för sådan ändring
i ofvannämnda förordning, att den deri förekommande bestämmelse om
straff för den, hvilken underläte att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds
förbud mot utöfvande af lärareverksamhet, blefve utbytt mot stadganden
om påföljder för den felande af kyrklig art.
Uti Kyrkomötets sålunda gjorda framställning anser sig Riksdagen
böra instämma. Sker en sådan ändring af 18G8 års förordning,
som deri förordas, så skall man ej längre kunna förebrå kyrkan att hon
söker med verldsliga straffpåföljder skydda sin bekännelse och inre organisation;
men lagstiftaren har dock derigenom icke godkänt de handlingar,
hvilka i förordningen stämplas såsom otillåtliga, och icke heller
beröfva! kyrkan de skyddsmedel, som hon sjelf bör ega till sitt förfogande
utan att anlita den verldsliga maktens hjelp.
Hvad angår beskaffenheten af de påföljder af kyrklig art, som
Riksdagen anser böra träda i stället för det i 1868 års förordning stadgade
bötesansvar, så har visserligen blifvit med beklagande framhållet,
att svenska kyrkans lagstiftning i detta afseende är bristfällig. Det må
ock medgifvas, att hithörande lagstiftning lider af en viss ofullständighet
och brist på systematisk anordning; men åtskilliga nu gällande bestämmelser
torde dock vara på förevarande fall användbara och det torde
vara att hoppas, att frågan om kyrkotuktens ändamålsenliga ordnande,
som af Kyrkomötet omfattats med synnerligt intresse, skall inom eu icke
alltför aflägsen framtid erhålla eu slutlig lösning.
Bland de nu gällande bestämmelser, hvilka synas tillämpliga på
fall af ifrågavarande beskaffenhet, må särskild! erinras om hithörande stadganden
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd.
I 22 § stadgas, bland annat, att kyrkorådet tillkommer »att vaka deröfver,
att spridande af vilseförande läror må, så vidt möjligt är, förekommas,
samt kyrklig tvedrägt och söndring förhindras.» Rörande utöfningen
af detta kyrkorådets åliggande föreskrifves i 28 §: »Kyrkorådet
må i frågor, som röra religionens och sedernas helgd, ej annorledes,
än genom allvarliga föreställningar och varningar, söka förmå
den felande till bättring.» Detta stadgande fullständigas genom bestäm
-
8
Riksdagens Skrifvelse"* N:o 20.
melsen i 3:dje puukten af 1868 års förordning, som gifver kyrkorådet
tillfälle att inskiida mot personer, hvilka tillhöra annan församling,
men uppträda med föredrag inom den församling, der kyrkorådet har
att utöfva sin myndighet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, hos hvilken
framställning i ämnet blifvit gjord, anhålla, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t låta vidtaga erforderliga åtgärder för sådan ändring i förordningen
angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 December
1868, att den deri förekommande bestämmelse om straff för den,
hvilken underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot
utöfvande af lärareverksamhet, varder utbytt mot stadganden om påföljder
för den felande af kyrklig art.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 16 Mars 1886.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.