Skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.
1886-03-31 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1886:23, Skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 23.
1
N:o 23.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 31 Mars 1886.
— —• — — Andra Kammaren den 31 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående
skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk
domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och
skada.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.)
Till Konungen.
Lagstiftningen i de flesta europeiska land innehåller föreskrifter om
skyldighet för utländsk kärandepart att ställa säkerhet för de omkostnader
och den skada, som i följd af rättegång, den han anstalt mot inländsk svarande,
denne senare kan komma att vidkännas. Deremot saknas dylika stadganden
i vår lagstiftning. Behofvet af sådana synes dock framgå af det
förhållande, att under en följd af år och i synnerhet under den senaste tiden
främmande magters undersåtar till stort antal tillåtits att för obestämd tid
vistas i riket, der idka handel och näring samt jemväl besitta fast egendom.
Då rättstvister mellan desse främlingar och landets egna invånare ej sällan
uppstått och än vidare torde komma att uppstå, men de förre, genom att
åter begifva sig ur landet, kunna undandraga sig all verkan af ett ogynsamt
slut i den anstälda rättegången, kan således svensk man af en utländing
tillskyndas ett lidande, mot hvilket den förre är rättslös. Att vinna rättelse
härutinnan medelst internationella överenskommelser har visat sig icke vara
någon lätt sak, och derför synes den inhemska lagstiftningens mellankomst
vara behöflig.
Härvid har Riksdagen dock ansett den hänsyn till internationella fördrag
böra iakttagas, att den skyldighet, som sålunda skulle åläggas utländsk
man, icke bör gälla för undersåte från land, der svensk man fördragsenlig!
ej är pligtig att i rättegång ställa säkerhet af ifrågavarande beskaffenhet.
Bill. till Riksd. Prof. 1S86. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Raft. 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 23.
På sålunda anförda skäl och i anledning af gjord framställning i ämnet
har Biksdagen för sin del antagit följande
Lag
angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot
inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.
1 §■
Vill utländsk man, ehvad han är här i landet bosatt eller icke, hos
svensk domstol kära till svensk man, åligger det käranden att, om svaranden
sådant yrkar, till denne aflemna löftesskrift af två vederhäftige inom
landet bosatte svenske män, de der borga en för begge och begge för en
såsom för egen skuld för den kostnad och skada, som käranden genom laga
kraft egande beslut i rättegången kan kännas skyldig att gälda svaranden,
eller ock ställa annan säkerhet härför. Ej må dock sådant yrkande framställas
senare än vid första rättegångstillfälle, då svaranden tillstädeskommer;
och må ej heller sådan borgen eller säkerhet fordras, der utländingens talan
innefattar allenast genstämning eller grundas å vexel eller eger rum i följd
af offentlig stämning, som af domstol eller domare utfärdats.
2 §•
Då yrkande, hvarom i 1 § förmäles, framstälts, skall käranden föreläggas
att inom viss utsatt tid ställa sådan borgen, som sagd är, eller annan
säkerhet till det belopp och af den beskaffenhet, som af svaranden godkännes
eller af domstolen då bestämmes, allt vid äfventyr att målet eljest afskrifves.
3 §•
Hvad nu är stadgadt ege ej tillämpning å utländsk undersåte från
land, der svensk man fördragsenlig! ej är pligtig att i rättegång ställa sådan
säkerhet, hvarom nämndt är.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 31 Mars 1886.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.