Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1885 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning är 1883.

1886-03-26 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1886:30, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1885 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning är 1883.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 30,

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 Mars 1886.

— -— — — Andra Kammaren den 26 —- —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är

1885 församlade revisorers berättelse angående verkstäld

granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel

bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning är

1883.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14).

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade Revisorer

rörande verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

år 1883 uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande

verk och myndigheter uti deröfver afgifna förklaringar hos Eders

Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedannämnda ämnen anföra

följande:

Kongl. Arméförvaltningen.

Enligt hvad Revisorerne omförmält, hade efter föregången besigtning

i Maj 18B1 boningshuset för styresmannen vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori befunnits så bristfälligt, att detsamma icke troddes

kunna genom reparationer för sitt ändamål fortfarande göras brukbart,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

7

utan hade nybyggnad ansetts böra ifrågakomma. Med anledning häraf

hade Arméförvaltningens artilleridepartement till Eders Kongl. Maj:t.

hemstält, att ny byggnad, hvarå ritning företetts, måtte uppföras. Men

i Januari 1882 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat, att byggnaden för

det dåvarande icke borde uppföras. Sedan ny besigtning likväl i Maj

sistnämnda år egt rum, och styresmannen förklarat, det han icke utan

våda för helsan ansåge sig vidare kunna bebo byggnaden och att annan

lämplig sådan ej inom staden Eskilstuna kunde anskaffas, hade Arméförvaltningens

artilleridepartement i September 1882 hos Eders Kongl.

Maj:t gjort ny framställning om byggnadens uppförande; och genom

bref af den 24 November 1882 hade Eders Kongl. Maj:t slutligen bifallit

byggnadens verkställande. I följd häraf hade styresmannen i

December 1882 af Arméförvaltningen anmodats inkomma med förslag

till arbetets utförande antingen genom anställande af auktion eller medelst

anbuds infordrande. Men i stället hade styresmannen, under förklaring

att må hända ingen af dessa former alltid vore lämplig, i Januari 1883

inlemnat ett af enskild entreprenör till honom afgifvet förslag till entreprenadkontrakt,

livilket af Arméförvaltningen gillats och hvilket

styresmannen bemyndigats med entreprenören afsluta. Enligt detta

förslag skulle nybyggnaden kosta 30,000 kronor, hvarifrån dock borde

afdragas 4,000 kronor, som erhållits genom försäljning af den gamla

byggnaden, hvilken entreprenören för denna summa ville köpa. Öfriga

26,000 kronor hade anskaffats genom inflytande medel för försålda gevärspersedlar.

Byggnaden hade blifvit uppförd under loppet af åren 1883

och 1884. Utgiften härför hade blifvit redovisad på anslaget för försvarsverket

till lands i allmänhet.

Under åberopande af föreskrifterna i gällande auktiousreglemente

af den 20 December 1825, hafva Revisorerne vidare anfört, dels att

sådan auktion, som i nämnda reglemente föreskrifves, vid byggandet

af det nya boningshuset för styresmannen vid Carl Gustafs stads faktori

icke egt rum, och dels att, jemväl i strid mot samma reglemente,

någon auktion vid försäljningen af gamla boningshuset för bemälde

styresman ej heller förrättats, hvadan Arméförvaltningen sålunda i två

fall syntes hafva ansett sig kunna förbise auktionsreglementets föreskrifter.

Derest detta skett i följd af föråldrade och numera icke

tillämpliga bestämmelser uti auktionsreglementet, hade det förefallit

Revisorerne, som om tiden vore inne att uppgöra ett nytt reglemente,

såvida icke ett godtyckligt förfarande, hvilket komme att försvåra

hvarje kontroll, vid dylika ärendens handläggande skulle göra sig

gällande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagms Skrifvelse N:o 30.

I häröfver afgifvet utlåtande har Arméförvaltningens artilleridepartement,

jemte andragande af de skäl, som talat för nödvändigheten

att uppföra ny boställsbyggnad åt faktoristyresmannen, med anledning

af Revisorernes framställning om att uppförandet af denna

byggnad ej blifvit enligt auktionsreglementets innehåll utbjudet på

auktion, samt att enahanda förfaringssätt äfven bort begagnas i fråga

om den gamla byggnadens försäljning, anfört, att Arméförvaltningen,

på sätt i revisionsberättelsen omförmäles, efter erhållet tillstånd till

byggnadens uppförande, uppdragit åt faktoristyresmannen att till förvaltningen

inkomma med förslag till arbetets utförande, antingen genom

anställande af auktion eller medelst anbuds infordrande; men att sedan

från tillförlitligt håll inhemtats, att hvarken i staden Eskilstuna eller

trakterna deromkring funnes någon annan byggnadsskicklig och pålitlig

person än byggmästaren I. W. Kayerdt, åt hvilken med fullt förtroende

kunde öfverlåtas det maktpåliggande arbetet, och sedan Kayerdt efter

upprepade underhandlingar förklarat sig villig att utföra arbetet för

den beräknade, af Eders Kongl. Maj:t godkända kostnadssumman, 30,000

kronor, med åtagande dessutom att, utöfver det uppgjorda kostnadsförslaget,

verkställa åtskilliga ganska omfattande grundläggnings- med

flera arbeten, hvilka ansetts erforderliga, förvaltningen, då vid de upplysta

förhållandena auktion otvifvelaktigt skulle blifva ändamålslös och

endast föranleda tidspillan, under det att å andra sidan antagandet af

byggmästaren Kayerdts erbjudande syntes medföra garanti att få arbetet

på omsorgsfullt sätt utfördt, pröfvat skäligt att, enligt styresmannens

hemställan, antaga berörda erbjudande, och detta så mycket

hellre som endast derigenom bereddes möjligheten att för det gamla

nedruttnade boningshuset erhålla så hög försäljningssumma som 4,000

kronor, ett belopp, som med afseende å den gamla byggnadens dåliga

beskaffenhet icke kunnat betingas af annan person, än Kayerdt, hvilken,

såsom boende på platsen och der idkande byggnadsverksamhet, beräknat

att till andra företag kunna använda öfverblifna materialier af det

gamla boningshuset. — Denna för kronan fördelaktiga uppgörelse beträffande

köpesumman för det gamla boningshuset måste ock, förutom

vissheten att man i Kayerdt erhölle en både yrkesskicldig och pålitlig

entreprenör, betraktas såsom en af de hufvudsakligen bidragande orsakerna

dertill, att byggnadsföretaget i sin helhet utan auktion öfverlåtits

åt Kayerdt, ty en spekulant från mera aflägsna trakter, om en

sådan uppstått, hade af nyss anförda orsaker, enligt förvaltningens

förmenande, aldrig kunnat ingå på den höga köpesumma för det gamla

huset, som nu erhållits. För närmare belysande af det ringa värde, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N\o 30.

9

den gamla byggnaden i verkligheten egde, hade förvaltningen vidare

upplyst, att vid yttre brädbeklädnadens borttagande timret befunnits

uppruttnadt och delvis sönderstyckadt, så att skäl ej förefunnes till betviflande

af entreprenörens utsago, att han å affären blifvit betydligt

lidande. Häraf frarnginge, att det af Revisorerne anmärkta förfaringssättet

vid så väl det nya bostadshusets uppförande som det gamlas

försäljning varit af beskaffenhet, att kronans fördel och sanna bästa

blifvit behörigen tillgodosedda, äfven om auktionsreglementets föreskrifter

härvid ej blifvit strikte tillämpade — att för öfrigt under nu

rådande förhållande strängt hålla sig inom föreskrifterna i detta föråldrade

reglemente kunde i förvaltningens tanke, i synnerhet då, såsom

här, det gälde arbeten, indika fordrade fullständig sakkännedom af dem,

som åtoge sig och således borde ansvara för desammas ordentliga utförande,

icke alltid leda till resultat, som för kronan blefve de gynsammaste.

Vid auktionen måste nemligen hufvudsakligt afseende fästas

vid lägsta anbudet. Rörande sakkännedomen förefunnes vid auktionen

egentligen intet tillfälle att ingå i närmare undersökning. Endast för

så vidt eu spekulant gjort sig förut bevisligen känd för underhaltigt

arbete, kunde hans anbud förkastas. Följden kunde sålunda lätteligen

blifva den — och Arméförvaltningen hade deraf ingalunda saknat erfarenhet

— att spekulant, som slutligen stannade för lägsta anbudet

och som således, så vidt antaglig borgen företeddes, måste antagas

till entreprenör, sedermera funnes sakna förmåga och tillräckliga insigter

att på tillfredsställande sätt utföra det åtagna arbetet. Då slutligen

äfven Revisorerne sjelfva, under förutsättning att det anmärkta

förfaringssättet framkallats i följd af föråldrade och numera icke tillämpliga

bestämmelser uti auktionsreglementet, uttalat såsom sin åsigt, att

tiden nu vore inne för uppgörande af nytt sådant reglemente, hade

i anledning häraf Arméförvaltningen, som med Revisorerne härutinnan

vore fullt ense, infordrat förslag till nytt auktionsreglemente, hvilket

förslag, efter numera i det närmaste afslutade förberedande åtgärder

inom Armé- och Marinförvaltningarna, snarligen konnne att till Eders

Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnas.

På sätt Revisorerne framhållit, har Arméförvaltningen uti förevarande

fall i tvenne hänseenden förbisett föreskrifterna i gällande

auktionsreglemente; och med afseende å hvad sålunda förekommit, får

Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana

åtgärder, hvarigenom för framtiden fullständig rättelse må ernås i de

af Revisorerne anmärkta förhållandena.

Bill. till Riksd. Frat. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

Beträffande det i riksstaten under rubriken »Materielen» förekommande

reservationsanslaget till »Försvarsväsendet till lands i allmänhet

eller Arméförvaltningens departement)), hafva Revisorerne anfört,

bland annat, att, fastän anslaget i riksstaten funnes uppfördt under

rubriken »Materielen» och sålunda syntes böra ensamt för densamma

utgå, bestriddes dermed likväl åtskilliga utgifter, som i mer eller mindre

mån kunde anses såsom personella. Så väl denna omständighet

som de mycket olikartade utgifter för materielen till de mest skiljaktiga

föremål på landtförsvaret, Indika med anslaget skulle bestridas,

försvårade i hög grad bedömandet af dess användande för sitt ändamål

samt inskränkte Revisorernes deraf beroende kontroll till granskning

af anslagets användande för landtförsvarets behof i allmänhet.

Denna kontroll försvårades ytterligare derigenom, att talrika omföringar

förekomme icke allenast inom anslaget, på artilleridepartementets andel

till och med inom de särskilda utgiftstitlarne, utan äfven till och

från andra anslag. Någon närmare granskning af anslagets användande

för sitt ändamål kunde, enligt Revisorernes föreställning, icke

åstadkommas, förr än den del af de personella utgifterna, som ej

kunde anses tillhöra anslaget, blefve skild från detsamma, samt användandet

af dess öfriga delar blefve närmare bestämdt, äfvensom omföringarna,

om icke helt och hållet uteslutna, åtminstone i möjligaste

mån inskränkta. Utom de i riksstaten anslagna medel egde anslaget

andra och högst betydliga tillgångar i uppbördsmedel, livilka dock,

hvad artilleridepartementet anginge, i hufvudboken vore sammanförda

med omföringar inom anslaget, så att man icke kunde varseblifva, huru

vida de härledde sig från omföringar eller vore verkliga uppbördsmedel.

Med anledning häraf hade Revisorerne för revisionsåret låtit

utreda så väl deras belopp som deras beskaffenhet och deröfver låtit

upprätta en i revisionsberättelsen intagen tabell.

Af denna tabell ansåge Revisorerne framgå, att de verkliga uppbördsmedlen

på anslaget för revisionsåret uppgått till den betydliga

summan af 367,920 kronor 44 öre. Enligt Revisorernes åsigt vore det

ensidigt, om dessa medel på ett lämpligt sätt kunde bokföras, så att

deras belopp och beskaffenhet lättare kunde skönjas. Men om man

sålunda skulle kunna utröna dessa särskilda tillgångars storlek, blefve

det dock, med den nuvarande bokföringen, i de flesta fall omöjligt att

varseblifva deras användande för särskilda utgifter, emedan de inginge

i anslagets öfriga inkomster och med dem sammanblandades.

För närvarande bokfördes nämnda anslags uppbördsmedel i Arméförvaltningens

hufvudbok blott i specialkontokolumnen på kreditsidan,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

11

hvaraf följden blifvit, att de icke upptoges i det tryckta kapitalkonto,

som för revisionsåret offentliggjordes, och således icke derstädes varseblefves.

Då det likväl föreföll Revisorerne vara af vigt, att dessa

medel i kapitalkontot åtminstone till sina hufvudbelopp redovisades,

ansåge sig Revisorerne böra såsom sin åsigt uttala, att nämnda medel

i Arméförvaltningens hufvudbok äfven borde upptagas i kapitalkontokolumnen

på debetsidan.

Då samma bokföringssätt iakttoges med afseende på de flesta öfriga

anslag under fjerde hufvudtiteln, som hade uppbördsmedel, ansåge

Revisorerne, att äfven med afseende på deras bokföring samma förändring

borde vidtagas, som här ofvan blifvit ifrågasatt.

I öfrig!, hade Revisorerne ansett sig böra omnämna, att granskningen

af Arméförvaltningens räkenskaper fortfarande i hög grad försvårats

genom bristfällig hänvisning till och anordning af verifikationerna,

i följd hvaraf de i många fall ej kunde bedömas utan särskilda

från förvaltningen inhemtade upplysningar, hvadan granskningen dessförutan

måst blifva ganska ytlig.

Genom bref af den 7 November 1879 angående förändring i bokföringssättet

hos Arméförvaltningen, har Eders Kongl. Maj:t förordna!

bland annat, att från ingången af år 1881 skulle för Arméförvaltningens

räkenskaper tillämpas det formulär, som vore för Marinförvaltningen

beträffande dess räkenskaper föreskrifvet; dock att inom Arméförvaltningen

finge i stället för den för Marinförvaltningen föreskrifna

förskottsbok fortfarande föras de hos Arméförvaltningen dittills använda

liqvidböcker; hvarjemte Arméförvaltningen skulle ega vidtaga de

detaljförändringar i det nya bokföringssättet, hvilka utan att ändra

systemets hufvudgrunder kunde finnas ändamålsenliga.

Det sätt, hvarpå Arméförvaltningens räkenskaper på grund häraf

blifvit uppstäda, har emellertid, enligt hvad Revisorerne framhållit,

synts i flera afseende^ gifva anledning till befogade anmärkningar.

Särskild! torde, såsom Revisorerne påpekat, de talrika omföringarna

så väl inom samma anslag som från ett anslag till ett annat, och det

sätt, hvarpå uppbördsmedel! redovisas, betaga räkenskapen den öfverskådlighet.

, som för dess granskning är af nöden; och delar Riksdagen

jemväl Revisorernes uppfattning om bristfälligheten i anordningen af

verifikationerna. Vissa förändringar i berörda räkenskapers uppställning

och verificerande synas derför Riksdagen vara af behofvet påkallade;

och lärer vid sådana förändringars genomförande hänsyn böra

tagas så väl till speciella förhållanden vid Arméförvaltningen som dertill

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

att räkenskaperna måste lämpa sig äfven för Statskontoret vid dess

upprättande af rikshufvudboken.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter om sådan

ändring i Arméförvaltningens räkenskaper, hvarigenom större tydlighet

och öfverskådlighet i dessa räkenskaper må åstadkommas.

Statens jernvägstrafik.

Af Trafikstyrelsens protokoll för den 3 Februari 1883 hade Revisorerne

erfarit, att Styrelsen beslutit utbyta en statens jern vägstrafik

tillhörig tomt om 15,000 qvadratfot uti qvarteret Dykärret vid Stockholms

södra station emot en statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa

tillhörig, från X7,-. mantal N:o 2 Läreda i Stoby socken af Vestra

Göinge härad afsöndrad mark, innehållande 97,000 qvadratfot, hvilken

invid Hessleholms jernvägsstation belägna mark skulle användas till

byggnadsplats för en betjeningsbyggnad, derför Riksdagen beviljat ett

anslag af 12,000 kronor; och af Styrelsens registratur hade vidare

inhemtats, att Styrelsen den 13 November förenämnda år ingått aftal

om egoutbyte emellan statens jernvägstrafik och Rörstrands aktiebolag;

hvarjemte Styrelsen enligt öfverenskommelse den 30 Juli 1883 verkstält

egoutbyte emellan statens jernvägstrafiks och Jönköpings stads

mark; men då den befogenhet, som Trafikstyrelsen, enligt hvad af

ofvan såsom exempel anförda beslut framginge, sig tillmätt i fråga om

utbyte af statens jernvägars mark, icke syntes Revisorerne stå i öfverensstämmelse

med stadgandet i 77 § Regeringsformen, hade Revisorerne

velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.

I afseende å Revisorernes omförmälda framställning har Styrelsen

för statens jernvägstrafik i afgifvet utlåtande erinrat, att den jord,

staten för jernvägens behof från enskilde personer förvärfvat, icke

blifvit i jordeboken omförd från skatt!''- eller stadsjord till krono-, utan

fortfarande bibehölle sin förra natur. Den syntes derför näppeligen

kunna hänföras till den i 77 § Regeringsformen afsedda fasta egendom,

som icke utan Riksdagens samtycke finge kronan afhändas. Då

jorden förvärfvats uteslutande för den af staten utöfvade jern vägsdriftens

behof, skulle det också vara väl oegentligt, om icke någon

mindre del deraf, huru obetydlig den än måtte vara, skulle, sedan den

upphört att vara för jernvägsdriften behöflig, kunna utan en sådan

tidsödande omgång, som inhemtandet af Riksdagens samtycke för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

anledde, utbytas mot ett fullt motsvarande jordområde, bvilket befunnits

vara för jern vägsdriftens ändamålsenliga utöfvande af nöden.

Då Trafikstyrelsen icke kan anses ega rättighet att utan vederbörligt

tillstånd afhända staten någon dess fasta egendom eller utbyta

densamma mot annan sådan, får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen för statens jernvägstrafik att för

framtiden icke utan i vederbörlig ordning erhållet medgifvande verkställa

egoutbyten i afseende å. den under Styrelsens förvaltning stälda

egendom.

Revisorerne hade vid granskningen af Jernvägstrafikstyrelsens räkenskaper

inhemtat, att Styrelsen enligt beslut den 5 September 1883

låtit ur räkenskaperna afföra ett belopp af 2,468 kronor 50 öre, utgörande

fordran för begagnad fraktkredit, hvilken fordran Styrelsen

egt hos uppgifven person, som, enligt intyg af öfverexekutor, saknade

tillgångar, i anledning hvaraf Revisorerne ifrågasatt Styrelsens befogenhet

att afskrifva nämnda fordran.

Enligt hvad Styrelsen för statens jernvägstrafik i häröfver afgifvet

utlåtande uppgifvit, hade förenämnda belopp utgjort återstoden

af den skuld, hvari personen i fråga vid September månads utgång

1877 häftat för jernvägsfrakter och faktoriafgifter för gods, som han

nämnda månad fått expedierade under medverkan af Fryksta faktori

och hvarå, genom utdelningar i samma persons konkurs, hvari fordringar

bevakats, statens jern vägar i Juli och December månader 1879

erhållit i afbetalning 524 kronor 14 öre. Enär rättens ombudsman

sistnämnda år den 9 December intygat, att någon vidare utdelning

icke vore att förvänta, hade redan då det resterande beloppets afskrifning

satts i fråga, men uppskjutits i afvaktan på att gäldenären möjligen

kunde erhålla tillgångar att betala äfven detta belopp, och först

verkstälts 1883, sedan beloppet under de fyra föregående åren balanserats,

och öfverexekutor intygat, att gäldenären fortfarande saknade

tillgång. Styrelsen ansågc nemligen ej tillbörligt att i räkenskapen

bibehålla såsom tillgång en fordran, för hvilken ingen valuta vore att

påräkna, och funne afskrifningen deraf befogad äfven derför, att krafvel,

såsom ofvan omförmälts, uppkommit af transporter, som förmedlats

af den vid sidan af den egentliga jernvägstrafiken stående faktorirörelse,

statsbanan drefve vid Fryksta för spedition af varor, som på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdag em Skrifvelse N:o 30.

Frykensjöarne sändes till eller från jernvägen, och att denna affär liksom

afl annan kommersiel verksamhet måste vara utsatt för risker,

samt att förlusten i närvarande fall mer än väl betäcktes af hvad sagda

rörelse årligen lemnade i ren behållning. För öfrigt ville Styrelsen

påpeka, att Styrelsen vid afskrifuingen ej lemnat möjligheten att i en

framtid utbekomma beloppet obeaktad, enär hon i den af Revisorerne

åberopade skrifvelsen i ämnet ålagt distriktsbefälet att anmäla, när det

yppade sig att gäldenären erhållit några tillgångar, på det att åtgärder

då skulle kunna med någon utsigt till framgång vidtagas för fullföljande

af krafvel

Riksdagen, som i likhet med Revisorerne ansett, att Trafikstyrelsens

beslut i afseende å ifrågavarande fordrans afföring ur räkenskaperna

icke stått i öfverensstämmelse med de för dylika fall gällande

bestämmelser, Indika innefattas i Kong!, förordningen af den 11 December

1830 angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor

och anmärkningsmål, har emellertid förestält sig, att de vid

driften och förvaltningen af statens jernvägar förekommande, vid tiden

för nämnda författnings utfärdande icke anade förhållanden äro af den

särskilda beskaffenhet, att samma bestämmelser, som gälla för afskrifning

af kronans fordringar i allmänhet, må hända icke böra tillämpas

i afseende å kronans på jern vägstrafikens affärsverksamhet grundade

fordringsanspråk; hvadan Riksdagen ifrågasatt behofvet af, att särskilda

stadganden för Trafikstyrelsens förfarande i dylika fall utfärdas,

och får Riksdagen på grund häraf anhålla, att Eders Kongl. Maj:t behagade

taga i öfvervägande, huru vida icke särskilda föreskrifter må höra

meddelas om huru vid afskrifningar af jernvägstrafikens osäkra fordringar

skall förfaras.

Kongl. Akademien för de fria konsterna.

Enligt hvad Revisorerne meddelat, hade på hemställan af Öfverintendentsembetet

Kongl. Maj:t genom bref den 29 September 1848

resolverat, att till statybi]dhuggareboställe skulle anvisas så väl hela

den till boningsrum, atelier in. in. inredda bottenvåningen af den s. k.

gamla gjuthustomtens åbyggnad vid Beridarebansgatan i Stockholm,

med efteråt omförmäldt undantag, som ock den öfverstå på gjuthustomten

belägna våningen; detta på Öfverintendentsembetets förmälan,

att, ehuru det vid första betraktande kunde synas, som skulle statybildhuggaren

härigenom erhålla ett större antal rum än han efter vanlig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Rilcsdagens Skrifvelse N:o SO.

15

beräkning kunde anses behöfva, det dock vid närmare undersökning

befans, att denne konstnärs egentliga boställe vore, under hänsigt till

rummens och lägenheternas indelning, läge och särskilda beskaffenhet,

endast för eu bildhuggare användbart och i det närmaste motsvarande

hvad som tillförene vant åt statybildhuggarne upplåtet. Sedermera

hade, enligt Kong! brefvet den 11 April 1867, medgifvits statybildhuggaren

att på viss tid få uthyra nyssnämnda bottenvåning; ett medgifvande,

som sedermera förnyats och ännu fortfore. Statybildhuggaren

hade genom kontrakt den 31 December 1873 till Direktionen för Nya

elementarskolan uthyrt bottenvåningen, bestående af 7 rum, 2 tamburer,

kök och källare, för eu årlig hyra af 1,500 kronor. Dertill

komme så väl atelier som bostälisvåning af 7 rum med kök, domestikrum

och tambur i husets öfre våning. Då sistnämnda förmån mer än

till fyllest ansåges motsvara det afdrag af 1,000 kronor i aflöningen

vid Akademiens för de fria konsterna läroverk, som statybildhuggaren

i jemförelse med de öfrige lärarno vore underkastad, syntes han enligt

Revisorernes förmenande genom det tillägg af 1,500 kronor, som erhållits

genom bottenvåningens uthyrande, hafva fått eu fördel, som icke

vore af något skäl motiverad. Samma vånings uthyrande jäfvade äfven

riktigheten af Ofverintendentsembetets ofvan omförmälda uttalande, att

bostället i sin helhet endast för en statybildhuggare vore användbart.

På dessa grunder hade Revis orera e ansett, att bottenvåningen i omförmälda

byggnad borde vid nuvarande boställsinnehafvarens afgång

för statsverkets räkning tagas i anspråk.

Med anledning af Revisorernes anförda framställning har Akademien

för de fria konsterna i afgifvet utlåtande erinrat, att om än de

till framtida indragning föreslagna rummens ifrån både atelier och begagnad

bostadslägenhet isolerade läge och deras sedan 1867 medgifna

uthyrande förklarade den framstälda anmärkningens tillkomst, en sådan

indragning likväl icke ändamålsenligt och rättvist skulle kunna göras utan

beredande åt den kommande tjensteinnehafvaren af vederlag, bestående

dels i tilldelandet åt honom af ett mindre antal, intill och i kommunikation

med den stora atelieren liggande och för statybildhuggaren

åliggande undervisningsskyldighets utgörande väl behöfliga rum, dels

ock i ett så afpassadt penningebelopp, som vid nytt tillträde kunde

anses skäligt för att, under penningens då sannolikt ytterligare sänkta

värde, och då säkerligen än starkare framträdande kraf på statybildhuggarens

lärareverksamhet, i fördelar möjligast nära likställa den nytillträdande

med sin föregångare; och hade Akademien, såsom ytterligare

skäl för att en penningeersättning i nu antagna fall borde till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

hihsdagens Skrifvelse N:o 30.

erkännas en kommande tillträdare af statybildhuggarebefattningen, åberopat

dels den stora, sannolikt äfven växande betydelsen af ifrågavarande

konstfack, dels så väl fåtaligheten af för skulpturlärareplatsen

qvalificerade personer som dermed i sammanhang stående svårighet

för Akademien att utan jemförelsevis goda aflöningsförhållanden kunna

tillfredsställande besätta densamma.

Enligt den för Akademien för de fria konsterna faststälda stat,

åtnjuta de fyra professorer vid Akademien, hvilka undervisa i figurteckning

samt målning och modellstudium, i lön 2,000 kronor hvardera,

och af dessa lärare ega de två professorerne i målning uppbära

i tjenstgöringspenningar 2,000 kronor hvardera, under det att de två

öfriges tjenstgöringspenningar uppförts till 1,000 kronor för dem hvar,

hvarjemte den af de två sistnämnde professorer, som är bildhuggare,

åtnjuter förmånen af boställe och atelier.

Riksdagen anser visserligen, att statybildhuggaren bör genom åtnjutande

af fri bostadslägenhet och atelier erhålla någon förmån framför

den andra professoren i modellstudium; men, i likhet med hvad

Revisorerne anmärkt, har Riksdagen funnit de till statybildhuggaren

hittills upplåtna lägenheterna vara öfver höfvan vidsträckta; och då

den framstående konstnär, som senast innehaft statybildhuggarebefattningen,

numera aflidit, anser Riksdagen tiden vara inne att vidtaga

någon reglering i berörda afseende, hvadan Riksdagen får anhålla, att

Eders Kongl. Magt, täcktes, före tillsättandet af den lediga statybildhuggarebefattningen,

taga i öfvervägande, huru vida icke någon eller

några af de hittills af statybildhuggaren disponerade lägenheter må

kunna från nämnde embetsmål^ boställe frånskiljas och för annat statens

ändamål användas.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 26 Mars 1886.

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.