Skrifvelse till Konungen, angående åtgärders vidtagande för afhjelpande af olägenheter vid varors kringförande till försäljning annorlunda än ä marknad.
1886-05-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1886:35, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärders vidtagande för afhjelpande af olägenheter vid varors kringförande till försäljning annorlunda än ä marknad.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
13
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 Maj 1886.
— — — — Andra Kammaren den 1 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärders vidtagande
för afhjelpande af olägenheter vid varors kringförande
till försäljning annorlunda än ä marknad.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 52.)
Till Konungen.
Ej mindre från handlande i åtskilliga af rikets städer och på landsbygden
än äfven från den stora allmänheten, synnerligen utom städerna,
hafva på senare tider klagomål försports öfver olägenheter, som sammanhänga
med den genom förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 Juni 1864 meddelade allmänna tillåtelse för hvar och en, som
dertill anmäler sig, att under vissa vilkor kringföra och annorlunda än
å marknad till salu utbjuda varor. Erfarenheten har nemligen ådagalagt,
att de varor, som på sådant sätt kringföras, i allmänhet äro af en
ytterst underhaltig beskaffenhet, och att de personer, som utbjuda dem,
icke tveka att, för att bereda afsättning å sina varor, lemna bedrägliga
uppgifter om dessas värde.
Det störa flertalet bland befolkningen på landsbygden torde i allmänhet
sakna förmåga att bedöma halten af sådana uppgifter, synnerligen
då dessa synas vinna i trovärdighet genom det sken af god be
-
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
skaffenhet, som tillverkaren lätt kan gifva äfven åt de mest underhaltiga
varor; och i följd deraf är detta flertal ur stånd att skydda sig mot
bedrägerier af nämnda slag. Att genom åtal, sedan ett dylikt bedrägeri
blifvit begånget, befordra den skyldige till vederbörlig näpst, lärer ej
heller vara så lätt på grund af svårigheten dels att i fäll af ifrågavarande
art åstadkomma erforderlig bevisning och dels att anträffa en
kringvandrande krämare, som efter en kort tids förlopp kan befinna sig
i en helt annan del af riket än den, der bedrägeriet blifvit begånget,
eller till äfventyrs begifvit sig ur landet.
De flesta af de näringsidkare, hvilkas verksamhet gifvit anledning
till de ofvan antydda klagomålen, torde nemligen vara af utländsk härkomst,
och de varor, som af dem kringföras, s. k. utskottsvaror af
främmande tillverkning. I förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 Juni 1864 meddelas visserligen bestämmelser, hvilka afse
att underkasta sådana utländske handlande en strängare kontroll än de
inhemske; men — vare sig att dessa bestämmelser i och för sig äro
otillräckliga för det åsyftade ändamålet eller att de icke med erforderlig
stränghet tillämpats — uppenbart är, att de under nuvarande förhållanden
icke utgjort hinder för uppkomsten af en rörelse, som, förutom
de redan anmärkta olägenheterna, jemväl medför stor skada för den
redbara handelsverksamheten.
Ett ofog af nära likartad beskaffenhet med det, som sålunda bedrifves
af kringresande handelsmän, utöfvas också ofta på det sätt, att
en handlande för kortare tid slår sig ned på en plats, vare sig i stad
eller å landet, och der, till stort förfång för ortens bofaste handlande
och skada för allmänheten, utsäljer en mängd mer eller mindre värdelöst
kram, vanligen under benämning »realisation för en utländsk konkursmassas
räkning» eller dylikt. För den ofta ganska betydliga vinst, som
hemtas af eu sådan försäljning, undgår vanligen försäljaren att erlägga
någon skatt till den kommun, inom hvilken försäljningen egt rum.
Då numera nya handelsplatser hastigt uppväxa och bofaste handlande
"finnas spridda öfverallt på landsbygden samt kommunikationerna
alltjemt lättas och förbättras, kan det slags handel, som här är i fråga,
icke i någon mån anses utgöra ett verkligt behof för allmänheten, och
man torde derför kunna antaga, att en skärpning af välboren för sådan
handelsrörelse eller åtminstone ett strängare handhafvande af nu gällande,
derå tillämpliga bestämmelser icke kan medföra någon skada för
den allmänna rörelsen.
Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet blifvit gjord, får derför,
med afseende å de ofvan anmärkta olägenheterna vid nu brukliga
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 35.
sättet att till försäljning kringföra varor, synnerligen då detta sker genom
utländingar, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bringa denna
vigtiga fråga under utredning samt, i fall omständigheterna skulle dertill
föranleda, föreslå, till dess afhjelpande, förändringar i gällande
lagstiftning.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 1 Maj 1886.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.