Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige och till lag angående renmärken.

1886-05-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1886:49, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige och till lag angående renmärken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

1

N:o 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 Maj 188G.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till lag angående de svenska

Lapparnes rätt till renbete i Sverige och till lag angående

renmärken.

(Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 1.)

Till Konungen.

I nådig proposition den 11 December förlidet år har Eders Kongl.

Maj:t till Riksdagens antagande öfverlemnat förslag till lag angående de

svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige och till lag angående renmärken.

Riksdagen, som vid pröfningen af detta ärende funnit sig böra

godkänna de grundsatser, hvarpå de föreslagna lagarne blifvit byggda,

har icke heller i afseende å deras särskilda bestämmelser funnit skäl

till hufvudsakliga ändringar och har för den skull i hufvudsakliga delar

antagit berörda lagförslag.

Endast i nedannämnda stycken har Riksdagen ansett ändring böra ske.

Hvad först angår förslaget till

Lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige,

är i dess 2 §, senare momentet, Lapparne medgifven rätt att utom Norrbottens

och Vesterbottens läns lappmarker samt de i Jemtlands län för

Lapparne afsätta land taga torra träd och vindfällen, en- och videbuskar

samt, för tillfälliga behof, växande löfträd. Då dels detta stadgandes

Bih Ull Riksd. Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

syfte ej kunnat vara att tillägga Lapparne nämnda rätt utom berörda

områden annorstädes än å de trakter, der de enligt 1 § ega att uppehålla

sig med sina renar, dels deras befogenhet att taga växande löfträd

ej torde böra omfatta jemväl inegor, har en häraf motiverad ändring

skett i redaktionen af momentets första mening.

Lagförslagets 15 § stadgar regressrätt för de Lappar, som fått deltaga

i gemensam skadeersättning enligt 13 §, mot annan eller andra

Lappar, hvilka till äfventyrs jemväl bort deltaga deri. Tiden för anhängiggörande

af regresstalan har Riksdagen ansett lämpligare än i

paragrafens sista sats skett böra bestämmas till ett år från det laga

kraftegande utslag fallit eller förlikning träffats angående skadeersättningens

utgifvande, hvadan lydelsen af denna sats ändrats i enlighet

dermed.

Uti 22 §, senare momentet, är Lapparne förbjudet att till annan

upplåta rätt till jagt och fiske å de för dem afsätta land, men har, för

de fall att upplåtelse af rätt till jagt eller fiske å dylikt land finnes

kunna ske utan skada för Lapparne, bemyndigande lemnats Konungens

Befallningshafvande att, der de Lappar, hvilka ega rätt att å landet

uppehålla sig, dertill samtycka, tills vidare tillåta annan att emot afgift

å landet utöfva jagt. eller fiske. Men då dels vilkoret af Lapparnes samtycke

förefallit vara i viss mån sväfvande, ity att det hvarken är tydligt,

huruvida alla Lappar, som ega rätt att uppehålla sig å det ifrågavarande

landet, skola samtycka, eller lagförslaget anger någon form för detta

samtyckes inhemtande, dels jagten och fisket torde böra betraktas som

under alla omständigheter väl behöfiiga binäringar till renskötseln, hvarför

upplåtelse deraf till annan icke borde ske så, att derigenom blefve

utesluten rätt för Lapparne att fortfarande sjelfve deraf begagna sig,

har Riksdagen ansett den ändring i ifrågavarande stadgande böra vidtagas,

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes berörda tillåtelse icke göres

beroende af ofvan omförmälda samtycke, utan att de Lappar, hvilka ega

rätt att med sina renar å landet uppehålla sig, blifva, innan tillåtelsen

meddelas, hörde i ärendet, samt att tillåtelsen icke sträckes vidare än

till rätten att jemte dessa Lappar sjelfve å landet utöfva jagt och fiske.

I enlighet härmed har för den skull lydelsen af senare momentet i 22 §

blifvit ändrad.

Vidkommande derefter förslaget till

Ö

Lag angående renmärken,

har detsamma endast i två delar ansetts icke vara fullt tillfredsställande.

Der saknas nemligen bestämmelse, huru förfaras bör, om emellan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

de tider, då fastställelse af renmärke kan sökas, till följd af arf eller

annat laga fång uppstår behof af märkes anbringande å renar. Detta

behof har man emellertid ansett kunna afhjelpas, om fordran på fastställelse

icke i lagens 1 § uppställes så, att den omfattar alla slags

märken å renar, utan inskränkes så, att tillfälligt märke kan anbringas

utan att tillämplighet af 4 §:ns straffbestämmelse inträder. Eu sådan

inskränkning, hvilken äfven med hänsyn till det hos Lapparne rådande

bruk i afseende å märkning af renar kan anses lämplig, sker, om i första

meningen af 1 § ordet »renmärke» utbytes mot »märke i rens öron»,

samt såsom eu följd deraf uti 4 § i stället för ordet »ren» insattes:

»rens öron» och ordet »renmärke» utbytes mot »märke». I enlighet härmed

har Riksdagen beslutat ändring i nämnda paragrafer af lagen.

Det i lagens promulgationsstadgande använda uttrycket: »fortfarande

brukar icke faststäklt renmärke, som af honom var användt då lagen

trädde i kraft», har synts så till vida vara dunkelt, som deri kan inbegripas

såväl att renegaren låter sådant märke, som nämndt är, sitta

qvar å ren, hvilken förr än renmärkeslagen träder i kraft blifvit dermed

märkt, som äfven att han fortsätter med att å renar anbringa detta

märke. Då meningen ej kan vara, att annat än det senare skall vara

med straff belagdt, har Riksdagen ansett orden »fortfarande brukar» i

det anförda uttrycket böra utbytas mot: »anbringar eller låter anbringa».

Slutligen har med hänsyn till de olika förhållandena i fråga om

Lapparne i Jemtlands län, å ena, och öfriga orter, der Lapparne ega

att med sina renar uppehålla sig, å andra sidan, Riksdagen funnit den

i förslaget till lag angående Lapparnes rätt till renbete angifna tid, då

lagen skall träda i kraft, eller den 1 Januari 1887, böra i fråga om

nämnda län framflyttas till den 1 Januari 1889, utom hvad angår lagens

19, 23 och 24 §§, livilka röra ändring af de områden, hvarinom Lapparne

skola ega att med sina renar uppehålla sig, samt områdenas utvidgning

dels genom upplåtande af kronoparker till renbete, dels genom

expropriation af jord, som tillhör enskild.

1 öfverensstämmelse härmed har jemväl tiden för renmärkeslagens

tillämpning blifvit i fråga om Jemtlands län framflyttad till den 1 Januari

1889, hvarjemte den ändring i öfrigt uti tidsbestämmelsen i lagens

slutmening vidtagits, som häraf blifvit eu följd.

Af anförda skäl har således Riksdagen ej kunnat bifalla Eders Kongl.

Maj:ts ifrågavarande förslag oförändrade, men deremot för sin del beslutat

följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

l:o.

Lag angående de svenska Lapparnes rätt till renbete i Sverige.

1 §•

Lappande äro berättigade att, under iakttagande af de i denna lag

meddelade föreskrifter, uppehålla sig med sina renar icke allenast inom

Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker och å de för dem inom

Jemtlands län afsätta land, utan äfven å de trakter i öfrigt, hvilka de

efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, och att der betjena sig

af land och vatten till underhåll för sig och sina renar. På enskildes

egor, belägna utom Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker eller

inom de delar af dessa lappmarker, som vid redan förrättad eller framdeles

skeende afvittring förklarats tjenlige för odling, må dock Lapparne

utan vederbörande jordegares eller brukares samtycke uppehålla sig

endast under Oktober, November, December, Januari, Februari, Mars

och April månader, der ej sådana egor vid afvittringen bibehållits jemväl

såsom renbetesland, eller ovanliga väderleksförhållanden utgöra hinder

för flyttningen. Öfverträdelse af hvad sålunda stadgats straffes med

böter till belopp första gången af högst fyratio kronor och annan gång

af högst dubbelt.

2 §•

I Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker samt å de i Jemtlands

län för Lapparne afsätta oland ega Lapparne att till eget behof

utan betalning använda skogen. A sådana områden i nämnda lappmarker,

som ej för Lapparne bibehållas, må de icke för uppförande eller ombyggnad

af bostad, visthus eller stängsel taga växande träd annorlunda

än efter anvisning eller utsyning, som skall kostnadsfritt lemnas dem

af vederbörande skogsbetjent; dock ega Lapparne, der stängsel vid deras

visten blifvit olofligen bortfördt eller gjordt obrukbart, att till uppförande

af nytt stängsel utan anvisning eller utsyning taga äfven växande

träd.

A de trakter utom Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker

samt de i Jemtlands län för Lapparne afsätta land, der Lapparne enligt

1 § ega uppehålla sig med sina renar, må Lapparne taga endast torra

träd och vindfällen, en och videbuskar samt, för tillfälliga behof, å utmark

växande löfträd. Der skogen tillhör staten, erlägges härför ingen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse, N:o 4.9.

betalning. Ej heller erlägges betalning för torra träd och vindfällen

samt en och videbuskar i enskild man tillhörig skog. För växande löfträd,

som Lapparne taga ur sådan skog, skall deremot, der egaren det

påfordrar, gifvas en billig ersättning, som i brist af åsämjande bestämmes

af tre gode män, af hvilka hvardera parten utser en och dessa tillkalla

den tredje. Tredskas endera parten att utse god man, eller kunna de

utsedde ej enas om valet af den tredje, ege Konungens Befallningshafvande

att på begäran god man i stället utse. Emot gode männens

beslut må talan ej föras.

3 §•

Lapp, som tager mera virke än till hans eget behof erfordras, eller

som öfverträder det i 2 § gifna förbud att utan anvisning eller utsyning

taga växande träd, straffes med böter högst fyratio kronor, der ej förseelsen

efter allmän lag medför högre ansvar.

Virke, som Lapparne vid deras visten lagligen användt till kåtor,

stängsel eller annat varaktigt bruk, må ej af jordegaren utan Lapparnes

samtycke bortföras eller göras för dem obrukbart. Jordegare, som häremot

bryter, straffes, der ej förseelsen efter allmän lag medför högre

ansvar, med böter högst fyratio kronor.

4 §.

Lapparne må icke förmenas att flytta med sina renar emellan de

för dem afsätta land; vare dock skyldige att vid flyttning öfver enskild

mark taga väg, der minsta skada förorsakas; och ege Konungens Befallningshafvande

att, der tvist uppstår, bestämma hvar flyttningsväg

må tagas.

Genom rödjning eller uppodling af jord eller uppförande af hägnader

må Lapparne ej beröfvas sådana gamla renvägar, som fortfarande

äro för dem behöfiiga.

5 §•

De för Lapparne afsätta land och sådana områden i Norrbottens

och Vesterbottens läns lappmarker, som genom afvittring eller annan

åtgärd för Lapparne särskilt bibehållas, skola delas i lappbyar. Inom

lappby må ej andra Lappar sommartiden uppehålla sig med sina renar

än de, hvilka sjelfva erhållit rätt dertill, eller hvilkas förfäder tillhört

lappbyn eller egt rätt att vistas inom dess område.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

Konungens Befallningshafvande aligger att, efter det de Lappar,

hvilkas rätt är i fråga, blifvit hörda, verkställa indelningen i lappbyar.

Konungens Befallningshafvande ege oek, der så nödigt finnes, att, efter

det Lapparne blifvit hörda, förena två eller flera lappbyar till en lappby

eller fördela en lappby i två eller flera.

6 §.

Vill Lapp erhålla rätt att med sina renar flytta till annan lappby,

ingifve ansökan derom jemte uppgift om antalet af sina renar till Konungens

Befallningshafvande i det län, der lappbyn är belägen, foge ock vid

ansökningen afklipp af renmärke, som är åsatt de renar, med hvilka

han vill inflytta. Öfver ansökningen läte Konungens Befallningshafvande

inför Häradsrätten höra Lapparne i denna by, infordre ock från kronobetjeningen

samt, der särskild uppsyningsman finnes tillsatt för upprätthållande

af ordning inom lappväsendet, från denne fullständig utredning,

huru vida utrymmet i lappbyn medgifver inflyttningen. Finnes utrymme

och pröfvas inflyttningen lämpligen kunna ske, meddele Konungens

Befallningshafvande sökanden rätt att inflytta; skolande Konungens Befallningshafvande,

der Lapp, hvilken sålunda erhållit rätt till inflyttning,

förut tillhört lappby inom annat län, underätta Konungens Befallningshafvande

i detta län om det beslut, hvarigenom inflyttningen blifvit

beviljad.

7 §•

Finner Konungens Befallningshafvande, att inom eu lappby flera

Lappar ega rätt att vistas med sina renar, än lägenhet finnes, så att

trängsel derigenom uppstår eller skada å kringliggande trakter förorsakas,

ege Konungens Befallningshafvande, efter det Lapparne så väl i

denna lappby som i den eller de lappbyar, dit inflyttning kan ifrågakomma,

blifvit inför Häradsrätt hörda och erforderlig utredning i öfrigt

blifvit åstadkommen på sätt i 6 § sägs, hänvisa det Överskjutande antalet

till närmaste lappby, der utrymme finnes och dit inflyttning utan

olägenhet kan ske. Skall på grund af bristande utrymme någon hänvisas

till annan lappby, ege den Lapp företrädesrätt att qvarstanna,

hvilken uteslutande eller hufvudsakligen har egna eller andra Lappars

renar under sin vård, framför den Lapp, hvilkens renhjord uteslutande

eller till hufvudsaklig del tillhör bofaste; och ega af de Lappar, som

uteslutande eller till hufvudsaklig del hafva egna eller andra Lappars

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 4.9.

renar under sin vård, de företrädesrätt att qvarstanna, som sjelfve eller

hvilkas förfäder längst tillhört lappbyn eller inom dess område haft rätt

till bete för sina renar.

Hänvisas Lapp att med de renar, som äro under hans vård, flytta

till annan lappby, förelägge Konungens Befallningshafvande honom vid

vite att inom viss tid hafva verkstält flyttningen. Tredskas Lapp att

fullgöra hvad honom sålunda blifvit ålagdt, ege Konungens Befallningshafvande

fälla honom till vitet samt förelägga honom ny tid och förhöjdt

vite.

Har Lapp, hvilken blifvit till vite fäld, då vitet skall uttagas, under

sin vård renar tillhörande annan, må jemväl dessa renar tagas i mät

för vitets gäldande, så framt Lappen fortfarande vistas inom den lappby,

hvarifrån han skolat afflytta eller, derest han flyttat till annan lappby,

ej visas kan, att renarne icke voro under hans vård, när vitet honom

förelädes.

8 §•

Varder å trakt, der Lappar, som flytta emellan Sverige och Norge,

uppehålla sig med sina renar, antalet renar vintertiden större, än trakten

väl kan emottaga, och blifver förty enligt Förordningen den 6 Juni 1883

rörande de Lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena

Sverige och Norge, af Konungen bestämdt, att dist.riktsindelning

i sådan trakt eller anmälningsskyldighet för norska Lappar, som dit

inflytta, bör ega rum, skall hvad i nämnda förordning i sådant hänseende

stadgas tillämpas äfven på svenska Lappar i den utsträckning

Konungen förordnar.

9 §.

Uti hvarje lappby skola Lapparne inför länsmannen inom sig välja

en ordningsman.

Ordningsmannen åligger:

l:o) att förskaffa sig kännedom om de till byn hörande Lappars

uppehållsställen under de särskilda årstiderna samt att, i händelse det

skulle visa sig, att andra än de Lappar, som tillhöra byn, inom dess

område föra renar på bete, detta anmäla hos länsmannen eller ock hos

uppsyningsmannen, der sådan linnes;

2:o) att tillhålla Lapparne att noga bevaka sina renar, samt att

söka utreda, genom hvilkens eller hvilkas renar angifven skada å bofastes

egor blifvit förorsakad;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

3:o) att söka befordra god ordning inom lappbyn och för länsmannen

eller uppsyningsmannen anmäla, när något deremot stridande förekommer,

samt att i öfrigt lemna länsmannen och uppsyningsmannen

erforderligt biträde;

4:o) att för allmän åklagare eller uppsyningsman anmäla förseelser

mot lagen angående renmärken;

5:o) att vid uppkommande tvister, så väl emellan Lapparne och de

bofaste som emellan Lapparne inbördes, söka bilägga desamma;

6:o) att inställa sig vid Häradsrätt, när de till lappbyn hörande

Lappar skola inför Rätten höras i ärenden, som röra dem gemensamt;

samt att likaledes närvara vid de mantalsskrifningar, uppbördsstämmor

eller andra allmänna sammanträden, som hållas med Lapparne, och, när

så erfordras, dervid uppgifva antalet renar, som beta inom lappbyns

område, och dessas egare, äfvensom särskildt antalet af de skötningsrenar

hvar och en Lapp har under sin vård.

Ordningsmannen utses för en tid af sex år, med rätt för den utsedde

att efter två år eller ock dessförinnan vid laga förfall från befattningen

afgå. Konungens Befallningshafvande ege att, när så skäligt

pröfvas, före tjenstgöringstidens utgång ordningsman entlediga.

Till Konungens Befallningshafvande skall länsman ofördröjligen insända

uppgift på de Lappars namn och vanligaste uppehållsställen, som

inom de till hans distrikt hörande lappbyar blifvit till ordningsmän

utsedde; och läte Konungens Befallningshafvande i länskungörelserna

derom meddela underrättelse.

10 §.

1. Förorsaka Lapparnes renar i Norrbottens eller Yesterbottens

läns lappmarker under tiden från och med den 1 Juni till den 1 September

eller i annan trakt från och med den 1 Maj till den 1 Oktober

skada å växande eller utskuren gröda på åker, äng eller sådana utängsslåtter,

hvilka antingen äro inhägnade eller, utan att vara inhägnade,

år efter annat varit till höfångst brukade och dertill brukas, samt genom

hässjor, diken, rödjning eller på annat sätt tydligen framträda såsom

utängsslåtter, skall skadan ersättas af egaren eller egarne till de renar,

genom hvilka skadan skett.

2. Sker sådan skada genom Lapparnes renar å annan tid än här

ofvan sägs, skall skadan ersättas af renarnes egare, så framt den, hvilken

vården om renarne ålegat, uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet vid

renarnes bevakning varit dertill vållande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

3.^ Sker genom Lapparnes renar skada å annan utmark än utängsslåtter,

hvarom här ofvan sägs, och egde ej Lapparne att, när skadan

skedde, å den utmark uppehålla sig med sina renar, vare lag som i

2 mom. sägs.

11 §•

Der inom Norrbottens och Yesterbottens läns lappmarker eller inom

den del af Jemtlands län, hvarest hemmanen blifvit skattlagda enligt

den för Yesterbottens läns lappmarker före år 1873 gällande metod,

slaget och bergadt hö å äng eller utängsslåtter, hvarom i 10 § sägs,

icke förvaras i lador utan i stackar eller hässjor, vare ej egaren berättigad

till ersättning för skada, som derå förorsakats af renar, så framt

ej antingen stacken eller hässjan varit försedd med sådant stängsel, som

af Konungen blifvit förordnadt, eller skadan tillkommit med uppsåt eller

genom grof vårdslöshet vid renarnes bevakning.

12 §.

Lapp, hvilken uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet vid bevakningen

af sina renar vållat att renarne gjort skada, som enligt hvad i

10 och 11 §§ stadgas skall ersättas, böte derjemte för hvarje gång högst

fyratio kronor, der ej förlikning träffats om skadans ersättande. För

gäldande af de böter, som sålunda kunna ådömas renvaktare, ansvare

den Lapp, genom hvars renar skadan åstadkommits.

13 §.

Aro inom en trakt de för Lapparne afsätta land så belägna, att

de renar, som söka bete å dessa land, kunna antagas komma att, der

bevakning saknas, under betestiden ströfva omkring i hela trakten, och

äro omständigheterna i öfrigt sådana, att skada, som af renar göres å

angränsande, den bofasta befolkningen tillhöriga egor, icke kan antagas

hafva blifvit förorsakad af renar, tillhörande andra Lappar än dem,

som uppehålla sig å dessa land, kan trakten förklaras skola utgöra ett

skadeersättningsområde, inom hvilket de Lappar, som der med sina

renar uppehålla sig, skola i de fall nedan sägs vara underkastade gemensam

ansvarighet för skada, som af renarne tillskyndas den bofasta befolkningens

egendom. Konungen bestämmer, hvilka trakter skola för
Bih.

till Rilcsd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

klaras utgöra särskilda skadeersättningsområden, och fastställer gränserna

för ett hvart af dem.

Sker inom skadeersättningsområde i Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmarker, under Juni, Juli och Augusti månader, eller inom Jemtlands

län under tiden från och med den 1 Maj till den 1 Oktober skada

å egor af den beskaffenhet, hvarom i 10 § sägs, och kan ej utrönas

genom hvilkens eller hvilkas renar den blifvit förorsakad, åligger ersättningsskyldigheten

de Lappar, hvilka uppehålla sig med sina renar å

de land, som äro belägna inom skadeersättningsområdet, och varde ersättningsbeloppet

jemte syne- och rättegångskostnader dem emellan fördelade

i förhållande till det antal renar, hvarmed en hvar af dem tillhörer

området. Om vid den tid, skadan skedde, renar tillhörande andra

än de Lappar, som ega rätt att vistas å landen, der uppehöllo sig, skola

äfven dessa Lappar i förhållande till antalet af sådana renar i ersättningen

deltaga. Visar Lapp, förr än förlikning träffats eller dom i målet

gifvits, att skadan ej blifvit föröfvad af hans renar, vare han från deltagande

i ersättningen fri.

Lapp, som uppehåller sig med sina renar å land, beläget inom

skadeersättningsområde, skall för ordningsmannen uppgifva antalet af de

renar, han har under sin vård, och dessas egare. Öfverstiger renantalet

med en femtedel eller mera det af honom uppgifna, böte högst fyratio

kronor.

14 §.

Fordrar någon ersättning för skada, som af renar förorsakats, och

är det ostridigt, af hvilken skadan bör gäldas, varde, der den som

skadan lidit det äskar, frågan efter syn och uppskattning pröfvad af

tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka eu utses åt hvardera parten och

de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas den, mot hvilken anspråket

väckes, att utse skiljeman eller kunna de utsedde ej om valet

af den tredje sig förena, ege Konungens Befallningshafvande att på ansökan

af den, som anspråket väckt, om valet förordna. Varder till ersättning

dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att gälda

kostnaden för syneförrättningen. Sättes ersättningen ej högre än den

ersättningsskyldige före synen bjudit, gälde den, som anspråket väckt,

synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

Vill den, som fordrar ersättning, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

15 §.

Lappar, hvilka efter hvad i 13 § sägs blifvit till ansvarighet för inträffad

skada dömde eller ingått förlikning om erläggande af ersättning,

som icke öfverstiger det belopp, hvartill skadan blifvit vid syn värderad,

med tillagd godtgörelse för synekostnader, vare oförhindrade att, i händelse

kännedom sedermera erhålles, att skadan är föröfvad af renar tillhörande

någon annan, eller att andra Lappar vid den tid, då skadan

skedde, haft renar inom skadeersättningsområdet och sålunda böra deltaga

i ersättningen, väcka talan om godtgörelse för hvad de erlagt eller

för den del deraf, som på andra Lappar belöper. Sådan talan må dock

ej anhängiggöras senare än ett år efter det laga kraft egande utslag

fallit eller förlikning träffats angående skadeersättningens utgifvande.

16 §.

Hålla flere Lappar sina renar tillsammans i eu hjord och sker

skada af renar, som höra till hjorden, vare, der ej utrönas kan, genom

hvilkens renar skadan blifvit föröfvad, desse Lappar pligtige att i förhållande

till det antal renar, en hvar af dem har i hjorden, ersätta

skadan jemte syne- och rättegångskostnader.

17 §•

Den, som olofligen fäller eller misshandlar Lapparnes renar, skall,

utom full ersättning för skadan, bota högst fyratio kronor, så framt

icke förseelsen efter allmän lag medför högre ansvar. Lag samma vare,

om någon med uppsåt eller af groft vållande förorsakar att renarne

genom skrämskott, af hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på

tillåtna uppehållsställen, eller söker att dem derifrån fördrifva.

Ofredas ren på tillåtet uppehållsställe af hund, skall skada, som

derigenom tillfogas renen, af hundens egare till fullo ersättas, äfven om

skadan icke förorsakats genom någons uppsåt eller vållande.

Varder renhjord, som betar å tillåtet uppehållsställe, skingrad af

hund, och förorsaka renarne derigenom skada, den skada skall af hundens

egare ersättas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

Hund, som har till vana att döda renar eller ock upprepade gånger

jagat renar, äfven, på tillåtet uppehållsställe, skall af egaren, efter

föreskrift af polismyndigheten, dödas, och åligger det polismyndigheten

att, der egaren sådant underlåter, genast låta döda hunden.

18 §.

När i denna lag talas om Lapparnes renar, förstås dermed icke

allenast deras egna utan ock andras renar, hvilka äro under deras vård.

Bofaste, hvilka lemnat renar till vård åt Lappar, hafva i fråga

om dessa renar enahanda förpligtelser enligt denna lag, som Lappar,

hvilkas renar äro under annans vård.

19 §.

Der underhåll af renar å något visst område pröfvas för den jordbrukande

befolkningen vara i synnerlig män betungande, kan Konungen

förordna, att det område ej vidare må till sådant ändamål begagnas,

mot det att erforderlig betesmark anvisas Lapparne på annan landsträcka,

som dertill finnes tjenlig.

20 §.

Der för samfärdselns uppehållande pröfvas nödigt, eger Konungens

Befallningshafvande förordna, att vissa områden vid färdväg ej må begagnas

till annat bete för renar än det, som ifrågakommer under flyttning

eller annan färd å vägen, så ock att viss trakt omkring kyrka,

tingsstad eller marknadsplats ej må användas till annat bete för renar

än för deras korrenar, som besöka sådan plats, öfverträdelse af sådant

förordnande straffes med böter, första gången högst fyratio kronor och

annan gång högst dubbelt.

21 §•

Lapparne äro berättigade att till jagt och fiske betjena sig af land

och vatten icke allenast å de för dem afsätta land och sådana områden

i Norrbottens och Vesterbottens läns lappmarker, som för dem bibehållas,

utan äfven å annan utmark inom dessa lappmarker under den

tid de ega att å sådan utmark uppehålla sig med sina renar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

22 §.

Ej må bete eller slåtter å de för Lappande afsätta land af dem

upplåtas till bofaste. Sker sådan upplåtelse, vare den ogild. Varder

bete eller slåtter å något för Lappande afsatt land af dem ej använda

och finnes upplåtelse af sådant bete eller sådan slåtter tills vidare

kunna ske utan intrång eller skada för Lapparne, ege Konungens Befallningshafvande

att mot lega upplåta betet eller slåttern, intill dess

behof deraf åter för Lapparne uppstår. Medel, som härigenom inflyta,

skola enligt de bestämmelser, som gifvas af Konungen, till förmån för

Lapparne användas.

Rätt till jagt och fiske å de för Lapparne afsätta land må ej af

dem till annan upplåtas. Finnes upplåtelse af rätt till jagt eller fiske

å dylikt land kunna ske utan skada för Lapparne, ege Konungens Befallningshafvande

att, sedan de Lappar, hvilka ega rätt att med sina

renar å landet uppehålla sig, blifvit hörde i ärendet, tills vidare tillåta

annan att emot afgift å landet jemte dessa Lappar utöfva jagt eller fiske;

och galle om användandet af medel, som härigenom inflyta, hvad ofvan

i fråga om lega för bete eller slåtter finnes stadgadt.

23 §.

Har kronopark, belägen utom de trakter, hvarom i 1 § sägs, blifvit

af Konungen förklarad tjenlig till renbetesland, ankommer på Konungen

att bestämma det omfång, hvari bete och skogsfång, jagt och fiske få

af Lapparne der utöfvas.

24 §.

Pröfvar Konungen nödigt, att jord, som tillhör enskild, skall begagnas

antingen för det i 19 § omförmälda ändamål, eller för att bereda

Lapparne vid de för dem afsätta land tillgång till skogsmark eller bete

eller till vägar öfver inegor emellan landen, eller för att uppföra stängsel

till förekommande af skada af renar, vare egaren pligtig att afstå jorden

mot ersättning, som, der godvillig öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmes

enligt gällande förordning angående jords afstående för allmänt

behof.

25 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. I händelse

af bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

26 §.

De i 3 § omförmälda förseelser, hvilka endast förnärma enskild

persons rätt, så ock de förseelser, om hvilka i 17 § handlas, må ej

åtalas af allmän åklagare, der ej målseganden dem till sådant åtal angifvit.

Annan förseelse mot denna lag må ej, der den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än målseganden.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887 utom hvad angår

Jemtlands län, der lagen träder i kraft den 1 Januari 1889; dock att

§§ 19, 23 och 24 må jemväl i fråga om Jemtlands län från och med

förstnämnde dag vinna tillämpning.

2:o.

Lag angående renmärken.

1 §•

Det märke i rens öron, som Lapp vill begagna till att skilja sina

renar från annans, skall af honom uppvisas inför Häradsrätten i den ort,

der han har sitt hemvist. Bofast renegare uppvise det renmärke, som

han vill använda, inför Häradsrätten i den ort, der Lapp, som sköter

hans renar, har sitt hemvist.

Häradsrätten läte ordningsmannen i lappbyarne inom tingslaget

samt öfriga Lappar, hvilka äro vid Häradsrätten tillstädes, så ock uppsyningsmannen,

der sådan i orten tinnes, yttra sig öfver märket.

2 §•

Finner Häradsrätten märket vara sådant, att det tydligt skiljer sig

från äldre renmärken, som användas, samt att det ej lätteligen kan till

sådant äldre märke förvandlas, fastställe Häradsrätten märket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

15

3 §.

Vid Häradsrätten skall föras en förteckning, upptagande de af Rätten

faststälda renmärken, tillika med uppgift på de renegare, för hvilkas

räkning märken blifvit faststälda.

4 §•

Lapp eller bofast, som å rens öron anbringar eller låter anbringa

märke, hvilket ej blifvit af Häradsrätten för honom faststäldt, straffes

med böter från och med femtio till och med femhundra kronor.

5 §•

Öfverträdelse af denna lag åtalas af allmän åklagare, så ock af

uppsyningsman, der sådan linnes.

6 §•

Böter, som ådöinas enligt denna lag, tillfalla kronan. I händelse af

bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.

7 §•

Uppvisas vid Häradsrätten å det Ting, som infaller näst efter det

denna lag trädt i kraft, af särskilda renegare till fastställelse renmärken,

af hvilka det ena icke tydligt skiljer sig från det andra eller det ena

lätteligen kan till det andra förändras, eger den renegare, som sjelf eller

hvars förfäder längst användt uppvisadt renmärke, att derå erhålla fastställelse.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1888 utom beträffande

Jemtlands län, der lagen träder i kraft den 1 Januari 1889; dock må

den i 4 § stadgade ansvarsbestämmelse, för så vidt angår renegare,

hvilken anbringar eller låter anbringa icke faststäldt renmärke, som af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 49.

honom var användt, då lagen å hvarje ort trädde i kraft, icke, förr än

sex månader derefter förflutit, vinna tillämpning.

Med undersåtlig vördnad etc.

Stockholm den 5 Maj 1886.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.