Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maf.ts proposition med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkols fyndigheter.

1886-05-14 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1886:61, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maf.ts proposition med förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkols fyndigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

1

N;o 61.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1886.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maf.ts

proposition med förslag till stadga angående eftersökande

och bearbetande af stenkols fyndigheter.

(Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 55 och 58).

Till Konungen.

Genom proposition af den 14 sistlidne Januari, åtföljd af ej mindre

förslag till stadga angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter

än äfven de i ämnet inom Statsrådet och Högsta Domstolen

förda protokoll, har Eders Kongl. Maj:t velat inhemta Riksdagens yttrande

öfver nämnda förslag och tillika förklarat sig vilja, efter emottagandet

af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag

och om författnings utfärdande i ämnet förordna.

Riksdagen, som funnit berörda proposition icke kunna i oförändradt

skick bifallas, har för sin del antagit en lag angående eftersökande och

bearbetande af stenkolsfyndigheter, för hvars innehåll, i hvad detsamma

afviker från hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit, här nedan redogöres.

Jemte det smärre redaktionsjemkningar gjorts i 4, 6, 7, 10, 12, 17,

19, 20, 21, 41, 43 och 46 §§, för hvilka jemkningar någon motivering

icke lärer erfordras, hafva mera betydande ändringar vidtagits i afseende

å 5, 13, 14, 16, 22 och 45 §§. För dessa senare ändringar går Riksdagen

nu att närmare redogöra.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

5 §•

I fråga om koncessionsområdets storlek hade komiterade föreslagit

ett maximum af 500 hektar. Det sålunda föreslagna området ansågs

emellertid otillräckligt så väl af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Malmöhus län som ock af de målsmän för den svenska stenkolsindustrien,

hvilka i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift framstält åtskilliga

anmärkningar mot komiterades förslag. I sistnämnda skrift ifrågasattes,

huru vida det öfver hufvud taget kunde anses nödigt att bestämma

något maximum för koncessionsområdets storlek, då de stora depositionsbeloppen

och den stadgade arbetsskyldigheten ej syntes kunna fresta

någon att begära koncession å större område, än som vore förenligt

med hans förmåga att utföra arbetsskyldigheten och sannolikhetsberäkning

att af företaget kunna hemta någon vinst. Skulle dock en gräns

för områdets storlek bestämmas, vore 500 hektar allt för ringa. Med

den brytning, som nu skedde vid de i gång varande grufvorna, vore

500 hektar utbrutna på en tid af 60 ä 70 år, och toge man derjemte

hänsyn dels till de inskränkningar af det till brytning upplåtna området,

hvilka vore eu följd så väl af redan gällande som ock af nu

föreslagna bestämmelser om skydd för byggnader och andra anläggningar,

dels ock till möjligheten och sannolikheten af betydligt ökad

årlig utbrytning, så kunde ett område af nämnda storlek komma att

utbrytas på vida kortare, möjligen endast hälften så lång tid. Då

emellertid, anföres vidare i nämnda skrift, för tillgodogörande af de

eldfasta lerorna och de i mängd förekommande sämre kolen, industriella

anläggningar måste göras och dessa, jemte erforderliga byggnader för

grufarbetet och arbetarebostäder, som i Sverige, i motsats till hvad i

utlandet eger rum, måste af grufegaren bekostas och underhållas samt

hyresfritt upplåtas, kräfde kapital, uppgående till millioner kronor, hvarå,

enligt hvad vunnen erfarenhet från alla våra svenska grufvor bestyrkte,

någon utdelning under de första tjugu åren ej vore att förvänta, så

syntes föga utsigt vara för handen att under den återstående korta

tiden kunna erhålla sålunda förlorad ränta, än mindre att återfå det

nedlagda kapitalet. — Häraf följde, att ringa sannolikhet funnes för att

någon skulle vilja uti grufföretag nedlägga kapital för bearbetande af

ett så inskränkt område. — Vore stenkolsflötserna här i landet af samma

mäktighet som i utlandet, der de i allmänhet egde tjugu till ett hundra

gånger så stor mäktighet som här och hvarest brytning finge ske under

enstaka hus, ja till och med under hela städer, kunde det föreslagna

maximum af 500 hektar hafva varit fullt tillräckligt, men våra förhållan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

den kräfde ovilkorligen tillgång till större arbetsfält. — På grund af

nu anförda omständigheter och förhållanden hafva industriens representanter

ansett, att, derest maximum för området ej blefve helt och hållet

borttaget, detsamma icke borde sättas under 2,000 hektar.

Vid ärendets föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 14 sistlidne

Januari yttrade Statsrådet och Chefen för Civildepartementet: »Om det

än icke kan anses tillrådligt, att koncessionsområdet utsträckes till eu

sådan vidd, hvarigenom rätt till stenkolens bearbetande kunde på några

få händer monopoliseras, så torde dock goda skäl tala för att koncession

må kunna medgifvas å större område än 500 hektar. Fall kunde inträffa,

der det för industrien och det allmänna skulle lända till verklig

skada, om en anläggning hindrades deraf, att för densamma icke finge

anvisas ett område, som kunde anses betingadt af anläggningskostnaden

och utgjorde ett vilkor för anläggningens tillkomst. Hvad jordegaren

angår, synes hans rätt vara oberörd af frågan, huru vida större områden

borde tilldelas ett färre antal anläggningar, eller om det stenkolsförande

distriktet skulle fördelas på flera mindre sådana. I allt fall vore den,

som sökte koncession, icke berättigad till det i stadgan högst medgifna

område, utan detta berodde på den pröfning, som, efter vederbörandes

hörande, föreginge koncessionen. Områdets maximum synes derföre

utan olägenhet kunna sättas något högre, än komitén föreslagit. Eu

vidd af 750 hektar eller omkring 1,500 tunnland torde i detta afseende

motsvara skäliga anspråk och jag anser derföre koncessionsområdets

högst medgifna storlek böra dertill bestämmas».

Riksdagen anser för sin del, att det sålunda föreslagna maximum

kan utan fara ytterligare höjas. Den af föredragande departementschefen

antydda betänkligheten, att stenkolsnäringen skulle genom en

sådan höjning kunna monopoliseras, finner Riksdagen icke vara af nog

betydenhet att kunna uppväga de olägenheter, som, på sätt i ofvan

anförda skrift framhållits, skulle blifva en följd af ett allt för knappt

tillmätt maximiområde. Att frågan om detta områdes storlek icke har

någon större betydelse för jordegaren har, på sätt ofvan synes, Statsrådet

och Chefen för Civildepartementet ådagalagt; och Riksdagen har

derför antagit sådan ändring af 5 § i förslaget, att koncession icke må

omfatta område öfverstigande 1,600 hektar. Då det af komiterade föreslagna

måttet, 500 hektar, ansetts under nuvarande förhållanden motsvara

en arbetstid af 60 å 70 år, så skulle det af Riksdagen antagna

maximiområdet under samma förhållanden svara mot en arbetstid af

omkring 200 år, hvilken tidrymd dock torde komma att ej obetydligt

reduceras, då man kan hysa förhoppning, att den årliga brytningen kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

mer att i framtiden ökas. Men äfven om man antager, att en tid af

200 år skulle komma att åtgå för utbrytningen af hela det upplåtna

området, synes detta ej orimligt, då man tager i betraktande omfattningen

och. dyrbarheten af de anläggningar, som stenkolsindustriens

ändamålsenliga bedrifvande ovilkorligen förutsätter.

Ett korrektiv mot den förutsatta olägenheten, att ett bolag, på

grund af en sådan bestämmelse, skulle kunna slå under sig ett större

område, än det eger förmåga att bearbeta, och derigenom hindra andra

från tillgodogörandet af der befintliga fyndigheter, ligger, såsom jemväl

af industriens målsmän blifvit framhållet, i föreskriften att depositionsbeloppen

och arbetsskyldigheten bestämmas i förhållande till områdets

storlek.

13 §.

Då det i 2 mom. af 13 § stadgas, att område för arbete i dagen

utan tillstånd af vederbörande myndighet ej må sträcka sig på mindre

afstånd än 30 meter från sådan jernväg eller kanal, som är upplåten

för allmän trafik, lärer det vara uppenbart, att afsigten med detta stadgande

är, icke så mycket skyddande af statens eller de enskilda jernvägsbolagens

egendom som icke fast mera den trafikerande allmänhetens

trygghet. Deraf synes åter följa att, i afseende å enskilda jernvägar,

tillstånd af ifrågavarande beskaffenhet icke bör meddelas afjernvägsbolaget

eller dess styrelse, utan endast af den myndighet, som eger

öfvervaka, att allmänhetens trygghet i detta afseende icke äfventyras,

nemligen Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under det sådant tillstånd

i fråga . om statens jernvägar tydligen bör meddelas af Styrelsen för

statens jern vägstrafik. Till undanrödjande af all tvekan härutinnan har

Riksdagen ansett ordet »myndighet» böra utbytas mot »embetsmyndighet».

Det i samma moment förekommande uttrycket »trettio meter från

sådan jernväg» synes kunna gifva anledning till olika tolkningar i afseende

å den punkt, hvarifrån nämnda afstånd bör räknas. Man kan

ifrågasätta att räkna detsamma från närmaste jernvägsspår eller från

gränsen för jernvägens område eller från någon mellan dessa båda linier

belägen punkt. Då emellertid storleken af ifrågavarande afstånd icke

lärer vara af någon väsentlig betydelse för industrien, men deremot kan

vara af mycken vigt för jernvägstrafikens trygghet, och då samma skäl

torde ega giltighet i afseende å kanal, har Riksdagen ej tvekat att åt

stadgandet gifva den ändrade lydelse, att afståndet skall räknas från

området för jernvägen eller kanalen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

14 §.

Då det synes vara af vigt, att stängsel, som enligt 4 mom. af 14 §

skall hållas kring det för arbete i dagen utlagda området är af sådan

beskaffenhet, som i stängsel-förordningen närmare angifves, och då erfarenheten

visat, särskildt vid enskilda jernvägsanläggningar, att uttrycklig

erinran härom ej är obehöflig, har Riksdagen infört den bestämmelse,

att ifrågavarande stängsel skall vara af laggild beskaffenhet.

16 §.

De i 16 § meddelade bestämmelser afse att skydda vissa byggnader

och platser mot skada eller förstöring i följd af grufarbete under jord.

Då, på sätt stenkolsindustriens målsmän framhållit, de inskränkningar,

som i sådant syfte göras i koncessionsinnehafvarens rätt att bearbeta

de inom det upplåtna området befintliga mineralier, alltid måste blifva

ganska hinderliga för grufvans ordnande och arbetets ändamålsenliga

bedrifvande, enär arbetet under jord på större sträckor måste komma

att afbrytas samt rent af omöjliggöra grufdrift under tätt bebyggda områden,

anser Riksdagen det vara af synnerlig vigt, att dessa inskränkningar

icke göras större, än det med dem afsedda ändamålet ovilkorligen

kräfver.

Vid den granskning, som Riksdagen i sådant hänseende underkastat

bestämmelserna i förevarande paragraf, har Riksdagen kommit till den

åsigt, att nämnda bestämmelser i vissa delar äro mera än nödigt betungande

och hämmande för industrien, på samma gång som ofantliga

qvantiteter stenkol derigenom onödigtvis lemnas värdelösa i en relativt

särdeles fattig kolformation. Riksdagen har då i främsta rummet fäst

sig vid likställandet uti ifrågavarande afseende af boningshus å ena

sidan samt andra vid gård uppförda åbyggnader äfvensom tomtplatser

och trädgårdar å andra sidan. Att arbetet utan vederbörandes tillstånd

ej får drifvas under boningshus och ett visst område kring sådana byggnader,

anser Riksdagen, med hänsyn till det obehag och den fara, sådant

åtminstone kan tänkas medföra för husets invånare, vara en berättigad

inskränkning; men i fråga om öfriga ofvannämnda byggnader och platser

torde förhållandet vara ett annat. Skada å dessa föremål synes endast

kunna medföra en ekonomisk förlust, och genom de i förslaget meddelade

bestämmelser om pant för skada och intrång torde full trygghet

vara egaren beredd, att denna förlust ej skall komma att drabba honom.

Riksdagen har derför ansett särskildt tillstånd icke böra i regeln vara

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

erforderligt för att arbetet må bedrifvas lodrätt under sådana byggnader

och platser, men, enär faran för skada onekligen ökas i den mån

arbetet närmar sig jordytan, bibehållit detta vilkor äfven i afseende å

nu ifrågavarande föremål, om arbetet bedrifves på mindre djup än trettio

meter från jordytan.

Till bestämmelsen om det afstånd från jernväg, inom hvilket arbetet

under jord får bedrifvas, lärer, af det vid 13 § här ofvan angifna skäl,

ett förtydligande tillägg vara erforderligt. Då Riksdagen emellertid hyser

den öfvertygelse, att faran af ett närmande till jernvägen här är mindre

än i fråga om arbetet i dagen, har Riksdagen ansett, att afståndet i

förevarande fall lämpligen kan räknas från närmaste jernvägsspår.

I en punkt har Riksdagen deremot vidtagit eu ändring, som kan

medföra en inskränkning i deri- grufegaren enligt Eders Kongl. Maj:ts

förslag tillkommande rätt att bedrifva arbetet under jord, nemligen med

hänsyn till kyrka. Enligt Riksdagens tanke bör samma skydd, som tillerkännes

boningshus, äfven tillkomma kyrka. Sådant skydd kan dock

icke anses vara beredt genom föreskriften, att arbete ej får bedrifvas

lodrätt under kyrkogård, då det ju kan inträffa, att kyrkan är belägen

invid sjelfva gränsen af kyrkogården. Förbudet mot arbete under ett

område af 15 meter från kyrka torde böra vara ©vilkorligt.

22 §.

Den af Eders Kongl. Maj:t i denna paragraf föreslagna afgift till

egare af jord inom det område, hvarå koncession meddelats, har, med

afseende å de betydande ekonomiska svårigheter, med hvilka den svenska

stenkolsindustrien haft och ännu har att kämpa, synts Riksdagen vara

alltför högt tilltagen. Riksdagen har derför ansett denna afgift böra

nedsättas från en femtiondedel eller två procent till en sjuttiofemtedel

eller en och en half procent af värdet å de stenkol och i sammanhang

dermed förekommande eldfasta leror, hvilka å området vinnas och i dagen

uppfordras.

Om koncessionsinnehafvaren också icke kan anses såsom egare till

det område för arbete i dagen, som enligt 12 § skall af bergmästaren

anvisas och enligt 14 § af koncessionsinnehafvaren lösas, så synes dock

billigheten fordra, att den sistnämnde, hvilken med belopp motsvarande

jordens fulla värde och hälften derutöfver nödgats lösa nämnda område,

i afseende å den i 22 § stadgade afgift likställes med jordegare, d. v. s.

att koncessionsinnehafvaren berättigas att å samma afgift sig till godo

afräkna så stor del deraf, som i förhållande till hela koncessionsområdet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

belöper sig å det af honom inlösta området i dagen. Bestämmelse härom

har derför blifvit i 22 § införd.

I sista punkten af 22 § stadgas: »Aro inom området flere jordegare,

njute de lott i afgiften efter som de i jorden ega del.» Såsom detta

stadgande i förslaget är affattadt, synes det öfverlemna åt koncessionsinnehafvaren

att bedöma, huru stor andel i afgiften bör tillkomma hvarje

jordegare inom koncessionsdistriktet och i öfverensstämmelse dermed

till en hvar af desse erlägga det honom tillkommande afgiftsbelopp.

Då ett sådant bedömande stundom kan vara förenadt med svårigheter

och derigenom medföra obehag och till äfventyrs förluster för koncessionsinnehafvaren,

har Riksdagen ansett lämpligare, att afgiften för hela området

erlägges till en person, hvilken utses af jordegare inom området,

de der i förevarande afseende torde kunna betraktas såsom en samfällighet;

hvarefter den sålunda utsedde på jordegarne fördelar afgiften

efter ofvan angifna grund.

45 §.

Uti den förut omförmälda, af åtskillige målsmän för stenkolsindustrien

till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrift anmärktes mot de i 45 § mom. a)

meddelade bestämmelser om det afstånd, inom hvilket de i 3 § af 1884

års grufvestadga angifna boningshus och åbyggnader äfvensom tomtplats

och trädgård skulle vara mot grufarbete skyddade, att då komiterade,

enligt hvad motiven till 16 § utvisade, ansett ett afstånd af 15 meter i

fråga om arbetet under jord ur teknisk synpunkt fullt betryggande,

giltigt skäl ej förefunnes att här bibehålla det i 1885 års grufvestadga

föreskrifna afståndet af 100 famnar, motsvarande 178,14 meter. I samma

syfte hafva jemväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

län och Bergmästaren i Södra bergmästaredistriktet uttalat sig. Statsrådet

och Chefen för Civildepartementet, som vid ärendets föredragning hos

Eders Kongl. Maj:t omnämnde den sålunda gjorda anmärkningen, erinrade

dervid: »Att innehafvare af äldre grufva icke kan tillåtas att med arbete

under jord gå lika nära boningshus m. m., som är koncessionsinnehafvare

medgifvet, har sin förklaringsgrund deri, att väl koncessionsinnehafvaren,

men icke egaren af den äldre grufvan är skyldig att nedsätta pant för

skada, som af arbetet kan uppkomma. Någon ändring af bestämmelserna

i denna punkt kan jag derför icke tillstyrka.))

Då emellertid, på sätt industriens målsmän framhållit, den ifrågavarande

bestämmelsen utgör ett synnerligen väsentligt hinder för ett

ändamålsenligt drifvande af de grufvor, som tillkommit i enlighet med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

föreskrifterna i 1855 års grufvestadga — hvilket närmare belyses af en

vid ofvanberörda skrift fogad karta — har Riksdagen sökt finna någon

utväg att befria innehafvarne af sådana grufvor från denna olägenhet,

utan att vederbörande jordegare derigenom blottställes för förluster.

En sådan utväg tror Riksdagen sig hafva funnit i ett tillägg till momentet,

hvarigenom åt innehafvare af äldre grufva medgifves rätt att

framdrifva grufarbetet under jord så nära omförmälda byggnader och

platser, som i 16 § af förslaget sägs, så vida han för skada och intrång,

som genom sålunda framdrifvet arbete kunna jordegare eller annan tillskyndas,

före arbetets början hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ställer borgen af sådan beskaffenhet som i 12 § omförmäles. Då emellertid

grufinnehafvaren härigenom erhåller rätt att förfoga öfver de inom

det eljest skyddade området befintliga stenkol och eldfasta leror, synes

billigheten fordra, att jordegaren i afseende å dessa tillerkännes rätt till

sådan afgift som i 22 § sägs, och har stadgande i sådant syfte derför

blifvit i förevarande moment infördt.

På grund af hvad Riksdagen nu inför Eders Kongl. Maj:t anfört

har Riksdagen, som på sätt ofvan är nämndt, funnit sig icke kunna bifalla

Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition i oförändradt skick,

för sin del antagit en

Lag

angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter

af den lydelse, bilagan Litt. A. till denna skrifvelse utvisar.

Stockholm den 14 Maj 1886.

Med undersåtlig vördnad:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

9

Bil. Lift. A.

Lag

angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.

1 Kap.

Om koncession.

1 §•

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är beroende

på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af konungen; och må

förty inmutning af sådan fyndighet icke ega rum.

2 §.

Ansökning om koncession göres skriftligen och ingifves till Konungens

Befallningshafvande i länet. Sådan ansökning skall innehålla uppgift

å

sökandens namn, hemvist och yrke;

det jordområde, hvarå koncession sökes, med angifvande af hemman

eller lägenhet samt socken, der området är beläget;

huru stor ytvidd i dagen inom sagda område, som sökanden anser

sig för arbetet behöfva; samt

den mark för väg till området, som kan vara erforderlig.

Ansökningen skall åtföljas af karta öfver området i skala af 1 : 4,000,

upprättad af behörig landtmätare enligt de för kartor vid egoskiften

gällande bestämmelser, samt upptagande de å området befintliga byggnader

och platser af det slag, hvarom i 13 § sägs.

Sökanden skall derjemte, så vidt ske kan, uppgifva den omfattning,

hvari han har för afsigt att drifva arbetet; bifoge ock de intyg, som

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 10 Hälft. 2

!

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

han vill åberopa för att styrka, att arbetet kan af honom ändamålsenligt

utföras och att nödiga tillgångar dertill stå till sökandens förfogande.

3 §•

Då koncessionsansökning inkommit, läte Konungens Befallningshafvande

ofördröjligen kungörelse derom införas tre gånger i allmänna

tidningarna; foge ock anstalt, att kungörelsen jemte bevis om dagen, då

den första gången varit i allmänna tidningarna införd, varder, sist inom

fjorton, dagar från sagde dag, uppläst i kyrkan till socken, der det i

ansökningen uppgifna område är beläget, samt derjemte anslagen i sockenstugan

. eller annat lämpligt ställe i socknen, äfvensom, der så ske kan,

införd i tidning inom orten.

Kungörelse, hvarom ofvan är sagdt, skall innehålla erinran om den

i 4 § bestämda tid och ordning för bevakande af rättighet, som är af

frågan beroende.

Kostnaden för ansökningens offentliggörande skall af sökanden förskjutas.

4 §•

Inom tre månader från den dag kungörelse om ansökningen första

gången v.arit i allmänna tidningarna införd eger den, som anser sin rätt

vara af frågan beroende, att hos Konungens Befallningshafvande i länet

skriftligen anföra hvad han till bevarande af sin rätt aktar nödigt.

Efter utgången af denna tid och sedan bergmästaren i orten öfver

ansökningen meddelat yttrande, insände Konungens Befallningshafvande

samtliga handlingarna jemte eget utlåtande till Konungen, som pröfvar,

huruvida, med afseende å företagets gagn för orten och det allmänna,

koncession i enlighet med denna lag må sökanden beviljas.

5 §•

Koncession må icke omfatta område öfverstigande ett tusen sex

hundra hektar.

6 §.

o

A område, som, innan denna lag trädt i kraft, blifvit för bearbetande

af stenkolsfyndighet inmutadt eller annorledes lagligen upplåtet, vare,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

utan tillstånd af den som innehar sådan rätt, koncession icke gällande,

såvidt den äldre rättigheten är behörigen försvarad.

7 §•

Söka flere koncession å samma område, bestämme Konungen, oberoende

af tiden då ansökningarna inkommit, hvilken af sökandena, vare

sig de äro jordegare, upptäckare eller andre, må ega företräde till koncessionens

erhållande; dock vare den, som dervid visar sig hafva upptäckt

fyndigheten, berättigad att, om annan erhåller koncessionen, af denne

undfå skälig godtgörelse, hvars belopp i koncessionen bestämmes.

8 §•

I koncession skall utsättas:

gränserna för det område koncessionen omfattar;

den ytvidd i dagen inom sagda område, som må sökanden för

arbetet anvisas;

den mark för väg till området, som sökanden eger begagna; samt

den årliga arbetsskyldighet koncessionens innehafvare minst skall

fullgöra.

9 §•

För det område, hvarå koncession meddelats, skola gränserna på

djupet räknas lodräta, så vidt det utan förnärmande af annans rätt

kan ske.

10 §.

Den, som erhållit koncession, ege uteslutande rätt att, med de

vilkor och inskränkningar denna lag innehåller, inom det område koncessionen

omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig derstädes

befintliga stenkolsfyndigheter äfvensom de eldfasta leror, hvilka

i sammanhang med sådana fyndigheter förekomma.

Öfriga på djupet anträffade mineraliska ämnen inom området för

koncessionen må äfven af koncessionsinnehafvaren brytas, i den mån

sådant är erforderligt för arbetets ändamålsenliga drifvande, och ege

koncessionsinnehafvaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål

behöfves. Hvad sålunda icke användes må innehafvaren af koncessionen

ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse

för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas inom sextio

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord

af jordens innehafvare.

År mineralfyndighet inom området inmutad, vare lag som i 17 § sägs.

11 §•

Det åligger den, som erhållit koncession, att såsom pant för skada

och intrång, som genom arbetet kan jordegare eller annan tillskyndas,

hos Konungens Befallningshafvande nedsätta i penningar eller svenska

statens eller allmänna hypoteksbankens obligationer tvåtusen kronor,

innan något arbete får börjas, samt derutöfver, innan annat arbete än

fyndighetens undersökning medelst borrning får ega rum, ett belopp

af femtio kronor för hvarje hektar af det område, koncessionen omfattar.

År koncessionsinnehafvaren tillika egare af detta område, må

i koncessionen medgifvas honom befrielse, till hela beloppet eller viss

del deraf, från nedsättning, hvarom nu är sagdt; dock med skyldighet

för koncessionsinnehafvaren att sedermera, om jorden eller andel deraf

kommer i annan egares hand, inom åtta dagar efter tillsägelse af nye

egaren fullgöra hvad härofvan är i afseende å nedsättande af pant i

allmänhet föreskrifvet.

Har nedsatt belopp blifvit till större eller mindre del för gäldande

af skadeersättningar användt, skall koncessionsinnehafvaren inom åtta

dagar fylla bristen, så att beloppet åter uppgår till ofvan bestämda

summa.

12 §.

1 mom. Det område i dagen, som innehafvare af koncession för

arbetet behöfver, skall, med iakttagande af hvad i koncessionen är stadgadt

angående den i sådant afseende högst medgifna ytvidd, af bergmästaren

i orten, efter kallelse å jordegaren, på stället anvisas, antingen

på en gång vid arbetets början, eller i mån som koncessionsinnehafvaren

deraf är i behof. Det anvisade området skall vid förrättningen på marken

utstakas och förses med rosen eller andra lämpliga skiljemärken samt

derjemte å koncessionskartan inläggas.

Öfver förrättningen skall bergmästaren föra protokoll, upptagande

fullständig beskrifning öfver det anvisade området.

Kostnaden för förrättningen skall gäldas af koncessionsinnehafvaren.

2 mom. Innan koncessionsinnehafvaren må taga i besittning område

i dagen, som blifvit enligt denna § anvisadt, eller mark till väg,

då rätt dertill är i koncessionen medgifven, åligger det honom att för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 61. 13

lösen af området eller marken ställa borgen hos Konungens Befallningshafvande

i länet, som har att tillse, att sådan borgen är vederhäftig,

och att densamma varder behörigen förnyad.

13 §.

1 mom. På mindre afstånd än tvåhundra meter från boningshus

eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid gård, eller från tomtplats

eller trädgård må område för arbete i dagen enligt 12 § icke anvisas

utan tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller

trädgården som den, hvilken dertill har nyttjanderätt.

2 mom. Område för arbete i dagen må ej heller sträcka sig inpå

kyrkogård eller begrafningsplats eller, utan tillstånd af vederbörande

embetsmyndighet, på mindre afstånd än trettio meter från området för

sådan jernväg eller kanal, som är upplåten för allmän trafik.

3 mom. Hvad i denna § är sagdt om hinder mot anvisande af område

i dagen vare dock icke gällande, om hindret tillkommit efter det

koncessionen meddelades.

14 §.

1 mom. Område, som enligt 12 § af bergmästaren för arbete i

dagen anvisas, skall, med det undantag som i 2 mom. härnedan sägs,

af koncessionsinnehafvaren lösas med belopp, motsvarande jordens fulla

värde och hälften derutöfver. Lösesumman skall, om öfverenskommelse

ej kan träffas, bestämmas af särskild nämnd i den ordning, som i

gällande författning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof stadgas; och fälle kostnaden härför koncessionsinnehafvaren

till last. I fråga om lösesummans utbetalande och vilkoren derför lände

ock samma författnings bestämmelser till efterrättelse.

2 mom. År området afsedt endast för fyndighetens undersökning

medelst borrning och vill innehafvaren af koncessionen icke under längre

tid än högst tre år deröfver förfoga, vare han icke skyldig att sådant

område till sig lösa; gifve dock, så länge detsamma användes, innehafvaren

af jorden förskottsvis för hvarje, år ersättning, motsvarande

dubbla beloppet af jordens afkastning utan afdrag för brukningskostnaden.

Koncessionsinnehafvaren skall derjemte, då platsen icke vidare begagnas,

ersätta jordegaren eller den, som i hans ställe är till sådan

godtgörelse berättigad, all skada, som marken genom arbetet för framtiden

kan hafva tagit. Under tiden till dess denna ersättning blifvit

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

erlagd, ansvare koncessionsinnehafvaren för fulla beloppet af den årliga

afgiften för områdets begagnande.

3 inom. Då rätt till mark för väg är i koncessionen medgifven,

galle i fråga om lösen af sådant område eller ersättning för dess begagnande

hvad som för hvardera fallet är i denna § föreskrifvet.

4 mom. Det åligger koncessionsinnehafvaren ensam att kring område,

som han enligt denna § fått till sig lösa, hålla stängsel af laggild

beskaffenhet.

5 mom. A område, som blifvit enligt denna § inlöst, må lagfart

icke koncessionsinnehafvaren meddelas.

15 §.

Innehafvare af koncession må icke ofvan jord taga i besittning eller

eljest förfoga öfver annan del af området för koncessionen, än som blifvit

honom af bergmästaren anvisad såsom i 12 § sägs.

Visar sig under arbetets fortgång att för detsamma eller för väg

till området större utrymme i dagen erfordras, än som är i koncessionen

medgifvet, ege koncessionsinnehafvaren att om vinnande af ökadt utrymme

göra ansökning i den ordning, som för erhållande af koncession

är föreskrifven.

16 §.

Innehafvare af koncession vare berättigad att å hela det område,

koncessionen omfattar, under jord drifva arbetet, dock med följande inskränkningar;
a)

sådant arbete får icke ega rum lodrätt under kyrkogård eller

begrafningsplats eller under ett område i dagen med utsträckning af

femton meter från kyrka.

b) arbete af förutnämnda beskaffenhet må utan sådant tillstånd,

som i 13 § omförmäles, icke verkställas lodrätt under ett område i dagen

med utsträckning af 15 meter från boningshus och med utsträckning

af trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är upplåten

för allmän trafik; skolande detta afstånd hvad angår jernväg beräknas

från dess närmaste spår; samt

c) grufarbete, som bedrifves på mindre djup än trettio meter under

jordytan, må utan tillstånd, som i 13 § 1 mom. sägs, icke ske lodrätt

under ett område i dagen med utsträckning af femton meter från någon

vid gård uppförd, till boningshus ej afsedd åbyggnad eller tomtplats

eller trädgård.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

Hvad i denna paragraf är stadgadt om hinder mot arbete under

jord vare icke gällande, om hindret tillkommit efter koncessionens meddelande.

17 §•

Sker å område, hvarå koncession meddelats, inmutning af mineralfyndighet,

som enligt grufvestadgan den 16 Maj 1884 är dertill lofgifven,

eller meddelas koncession å område, som förut är för annan mineralfyndighet

än stenkol inmutadt, må arbete för fyndighetens eftersökande

och bearbetande, som verkställes på grund af först vunnen rättighet,

icke hindras eller uppehållas af arbete på grund af inmutning eller

koncession, som senare tillkommit. Uppstår i detta fall tvist om sättet

för drifvande af de särskilda slagen af arbete, bestämme bergmästaren

i orten, huru arbetena skola ordnas, så att innehafvare af äldre inmutning

eller koncession kan ändamålsenligt drifva sitt arbete med minsta

förfång för den senare rättsinnehafvaren.

18 §.

Skada och intrång, som tillskyndas jordegare eller annan .genom

arbete, som på grund af koncession verkställes, skall ersättas af den, som

innehar koncessionen.

19 §.

Yppas tvist om ersättning, som enligt denna lag skall utgå, varde

frågan, der den ej gäller jordlösen, hvarom i 14 § sägs, pröfvad af tre

ojäfvige skiljemän, af hvilka hvardera parten utser eu och de sålunda

utsedde tillkalla den tredje; tredskas den, mot hvilken anspråket väckes,

att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje

sig förena, ege Konungens Befallningshafvande eller rätten i stad och

domaren å landet eller utmätningsmannen i orten att på ansökan af

den, som anspråket väckt, om valet förordna. Varder till ersättning

döindt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att gälda kostnaden

för skiljemännens sammanträde samt motpartens utgifter å saken; sättes

ersättningen ej högre än den ersättningsskyldige före sammanträdet

bjudit, stånde hvar sina kostnader och gälde hvardera halfva sainmanträdeskostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten vill

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej nöjes,

dock ej förment att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han

sin talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut

honom tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas

om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under

rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

20 §.

1 mom. Om innehafvare af koncession verkställer arbete utan att

pant är enligt 11 § nedsatt, eller vidtager förfoganden öfver område i

dagen, som icke blifvit honom anvisadt af bergmästaren såsom i 12 §

sägs, eller sätter sig i besittning af anvisadt område eller af mark för

väg innan borgen är enligt 12 § stäld, eller mot bestämmelserna i 16

§ under jord drifver arbete å område, som är deremot skyddadt, ansvare

såsom för åverkan, om åtal derå i laga tid anställes.

2 mom. I fall, hvarom i 1 mom. är sagdt, så ock om koncessionsinnehafvare

underlåter att enligt 11 § fylla uppkommen brist i nedsatta

medel, eller att ställa sig till efterrättelse föreskrift i fråga om

borgen, som af Konungens Befallningshafvande enligt 12 § meddelas,

eller att utgifva ersättning enligt 14 § 2 inom.; då varde arbetet instäldt

intilldess hvad i hvarje fall är föreskrifvet blifvit fullgjordt; och

åligger det utmätningsmannen i orten, då han derom anlitas, att lemna

den för arbetets inställande nödiga handräckning.

21 §.

*

Vill koncessionsinnehafvare frånträda koncessionen, göre skriftlig

anmälan hos Konungens Befallningshafvande i länet, och upphöre koncessionen

från den dag, sådan anmälan skett; skolande Konungens Befallningshafvande

låta underrättelse härom intagas i länskungörelserna.

Då koncession sålunda upphört likasom då densamma genom laga

kraft egande dom förklarats förverkad, ege den, som innehaft koncessionen,

att återfå den af honom enligt 12 § stälda borgen, sedan han

visat, att alla frågor om jordlösen inom området för koncessionen blifvit

slutligen afgjorda; och vare han derjemte berättigad att, sedan ett år

förflutit från koncessionens upphörande, återbekomma så stor del af

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

det enligt 11 § nedsatta belopp, som icke motsvarar anspråk på ersättningsskyldighet,

hvarom tvist då kan vara anhängig.

Önskar koncessionsinnehafvare afstå endast från viss del af det område

koncessionen omfattar, göre derom ansökning hos Konungen, och

varde ärendet behandladt i den ordning, som för erhållande af koncession

är föreskrifven.

Medgifves koncessionsinnehafvare att afstå från en del af området

för koncessionen, galle om återbekommande af det för den delen nedsatta

belopp hvad här ofvan är i ty fall stadgadt.

2 Kap.

Om afgift till jordegaren.

22 §.

Egare af jord inom det område, hvarå koncession meddelats, vare

berättigad att, utan deltagande i kostnaden för arbetet, af koncessionsinnehafvaren

erhålla en afgift motsvarande värdet af en sjuttiofemtedel

af de stenkol och i sammanhang dermed förekommande eldfasta leror,

hvilka å området vinnas och i dagen uppfordras; egande dock koncessionsinnehafvaren

att å denna afgift sig till godo afräkna så stor del, som

på det honom enligt 12 § anvisade område i dagen sig belöper i förhållande

till hela det område, koncessionen omfattar. Aro inom det

senare området flere jordegare, njute de i hvad af afgiften dem samfäldt

tillkommer lott efter som de i jorden ega del. Koncessionsinnehafvaren

skall för hvarje arbetsår inom Januari månad nästföljande år till jordegaren

eller, der jordegare äro flere, till den person, hvilken de hafva

att utse, erlägga hvad enligt denna paragraf jordegare tillkommer.

23 §.

A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till brukning på

viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren eller

den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren enligt

Bill. till Rilcsd. Prat. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

22 § tillkommande afgift till godo. Å annan kronojord vare koncessionsinnehafvaren

från afgift befriad.

24 §.

Ej må någon för längre tid, än han är egare eller innehafvare af

jorden, till annan öfverlåta rättigheten att uppbära afgift, hvarom i 22

§ sägs.

25 §.

Fråga om beloppet af den afgift, som enligt 22 § bör jordegare

tillkomma, skall, der öfverenskommelse ej kan träffas, pröfvas af skiljemän,

såsom i 19 § är föreskrifvet.

3 K a p.

Om arbetsskyldighet och li vilo stånd.

26 §.

1 inom. Den årliga arbetsskyldighet, som enligt 8 § skall i koncessionen

bestämmas, må icke sättas lägre, än att värdet af arbetet

motsvarar femton dagsverken för hvarje hektar som koncessionen omfattar

till och med etthundra hektar, tio dagsverken för hvarje hektar

derutöfver till och med trehundra hektar, och fem dagsverken för hvarje

hektar derutöfver.

Denna arbetsskyldighet skall för hvarje kalenderår innan dess slut

fullgöras; och räknas första arbetsåret från den 1 Januari året efter

det då koncessionen utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet mött

hinder, hvars undanrödjande icke af koncessionsinnehafvaren berott, i

hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då

hindret upphört.

2 mom. För de tre arbetsår, som följa näst efter koncessionens

meddelande, må Konungen nedsätta arbetsskyldigheten, dock ej lägre än

till en fjerdedel af hvad ofvan är föreskrifvet.

3 mom. Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall vara af beskaffenhet

att kunna främja det ändamål, för hvilket koncessionen beviljats;

och må arbete, som uppenbarligen afser tillgodogörande af andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

ämnen än stenkolsfyndighet, icke räknas koncessionsinnehafvare till godo

i fråga om arbetsskyldighetens fullgörande.

27 §.

Befrielse från stadgad arbetsskyldighet må, på skriftlig ansökning,

af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår, då mot

arbetets fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke kunnat af

koncessionsinnehafvaren förekoinmas, eller andra giltiga anledningar till

hvilostånd uppgifvas och styrkas.

Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för

minst sex arbetsår fullgjord.

Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari året

efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten

skall åter inträda.

28 §.

Sökes hvilostånd för sådan stenkolsgrufva, hvarifrån annan i arbete

varande grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp

besvärad, må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än antingen

egaren till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan,

att öfverenskommelse med honom om vattnets undanhållande under

hviloståndstiden träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen,

som blifvit af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under

samma tid genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva

tillskyndas.

Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande

grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de

vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas.

29 §.

Nytt hvilostånd må icke meddelas, med mindre än att arbetsskyldigheten

blifvit fullgjord för minst sex arbetsår från den tid, förut beviljadt

hvilostånd gått till ända.

30 §.

Beslut om hvilostånd skall genom koncessionsinnehafvarens försorg

inom tre månader från det beslutet meddelades uppläsas i kyrkan till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

socken eller församling, der området för koncessionen är beläget, vid

påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör i beslutetintagas.

31 §.

Försummas utan behörig tillåtelse den i koncessionen bestämda

arbetsskyldighet för något arbetsår, vare vid det årets utgång koncessionen

och den derpå grundade rätt förverkad, så framt talan derom

sker inom två år från utgången af det arbetsår, under hvilket försummelsen

egt rum.

Utom den, hvars enskilda rätt är i fråga, må äfven kronans ombudsman

tala å försummelse, hvarom i denna paragraf sägs.

32 §.

Då koncessionen förverkats eller eljest upphört att vara gällande,

skall all den mark, hvilken koncessionsinnehafvaren enligt 14 § inlöst,

hemfalla till jordegaren utan ersättning, dock att koncessionsinnehafvare

må under två år derefter å sådan mark afgiftsfritt behålla qvar byggnader

och andra tillhörigheter.

Schakt och gruföppningar samt de i grufvan befintliga, för dess

styrka och bestånd nödiga byggnader skola utan lösen tillfalla den, som

sedermera i laga ordning förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.

4 K a p.

Ordningsstadganden.

33 §.

Bergverksstyrelsen eger att öfver arbete för eftersökande och bearbetande

af stenkol utöfva sådan tillsyn, att nödig trygghet beredes

arbetsmanskapet, och att icke genom sättet för arbetets drifvande grufvans

framtida bestånd äfventyras eller fara för annans egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, som på grund

af denna paragraf af bergsöfverstyrelsen eller bergmästaren meddelas,

straffes med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

21

34 §.

Särskild! skall vid gruvbrytning iakttagas, att inrättningar för vandring

upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor äfvensom de maskiner,

hvilka för gruldriften användas, underhållas i sådant skick, att

olyckshändelse genom bristfällighet derå ej må inträffa.

35 §.

Utan tillstånd af bergmästaren må icke schakt eller gruföppning

igenfyllas eller de i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd

nödiga byggnader skadas eller förstöras. Den häremot bryter, straffes

med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

36 §.

Finner bergmästaren nödigt, att i stenkolsgrufva anstalt göres till

trygghet för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvarp

framtida bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren

förelägga koncessionsinnehafvaren att inom viss tid hafva utfört sådan

anstalt vid äfventyr, förutom ansvar enligt 33 §, att, efter omständigheterna,

det föreskrifna arbetet varder på hans bekostnad genom bergmästarens

försorg verkstäldt eller arbetet inställes, till dess sådan anstalt

blifvit gjord.

37 §.

Medför arbete i stenkolsgrufva synnerlig våda för arbetsmanskapet,

eller drifves det på sådant sätt, att uppenbar fara för grufvans bestånd

eller annans egendom derigenom uppstår, ege bergmästaren att förbjuda

arbetet; och stånde sådant förbud vid makt intill dess, på förd

klagan, annorlunda varder af bergsöfverstyrelsen förordnadt.

38 §.

Då bergmästaren förordnat om inställande af arbete i stenkolsgrufva,

må han, der så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens

biträde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

39 §.

Då koncession å annan öfvergått, skall denne, vid bot af etthundra

kronor, inom trettio dagar derefter hos bergmästaren derom göra anmälan.

40 §.

Hafva flere del i koncession eller innehafves koncession af bolag,

skall för hvarje år utses en föreståndare för arbetet, hvilken är ansvarig

för fullgörande af de föreskrifter, hvarom i detta kapitel stadgas.

Val af föreståndare skall anmälas hos bergmästaren.

Sker ej sådan anmälan, är hvarje delegare eller, om koncessionen

innehafves af bolag, hvarje ledamot af dess styrelse ansvarig såsom vore

han föreståndare för arbetet.

41 §.

Öfver stenkolsgrufva, som är under arbete, skall, der icke grufvan

i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig och noggrann

grufkarta (markscheiderkarta) i skala 1 : 1,500; och böra nya

grufarbeten inom sex månader å kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af koncessionsinnehafvaren, upprättas

af bergstjensteman eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats

behörig att verkställa grufmätningar; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena

uppgöras i två exemplar, deraf det ena skall finnas

vid grufvan eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordegare

derstädes tillgängligt, och det andra insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar koncessionsinnehafvare hvad sålunda är föreskrifvet,

vare straffet böter från och med tio till och med etthundra kronor,

och ege bergmästaren låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.

42 §.

Innan den 1 Mars hvarje år skall koncessionsinnehafvaren till bergmästaren

insända uppgift å de stenkol och eldfasta leror, som under

föregående året brutits och uppfordrats, jemte de öfriga statistiska redogörelser,

som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

Försummar koncessionsinnehafvare hvad i denna paragraf påbjudes,

böte tio kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje

gång vid vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.

43 §.

Till böter enligt denna lag må ej dömas, om å förseelsen följer

straff enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemlikt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän lag.

44 §.

Ofvertididelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare

åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal

angifves.

5 Kap.

Särskilda bestämmelser.

45 §.

För stenkolsgrufva, hvartill rättighet genom inmutning eller annorledes

vunnits innan denna lag trädt i kraft, skall grufvestadgan den 16

Maj 1884 i tillämpliga delar lända till efterrättelse, med följande undantag:

a) det afstånd, inom hvilket boningshus och annan i 3 § grufvestadgan

angifven åbyggnad äfvensom tomtplats och trädgård äro enligt

11 och 26 §§ i samma stadga skyddade mot grufarbete i dagen och

under jord, skall, i öfverensstämmelse med hvad i 2 § 1 stycket af

grufvestadgan den 12 Januari 1855 fans förordnadt, beräknas, icke till

200, utan endast till 178,14 meter (100 famnar); dock må de i 16 § af

denna lag gifna bestämmelser om koncessionsinnehafvarens rätt att så

nära intill omförmälda byggnader och platser, som i samma paragraf

sägs, under jord framdrifva arbetet äfven gälla för innehafvare af äldre

stenkolsgrufva, så framt han för skada och intrång, som genom sålunda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

framdrifvet arbete kunna jordegare eller annan tillskyndas, före arbetets

början ställer borgen hos Konungens Befallningshafvande, som i fråga

om sådan borgen har att iakttaga hvad i 12 § 2 mom. af denna lag

beträffande der omförmäld borgen är föreskrifvet; och vare grufvans

innehafvare derjemte skyldig att till egare af jord inom de områden i

dagen, hvilka, med utsträckning af 178,14 meter från förr berörda byggnader

och platser, omgifva desamma, i den ordning och med belopp,

som 22 § af denna lag med afseende å koncessionsinnehafvare bestämmer,

erlägga afgift för de stenkol och i sammanhang dermed förekommande

eldfasta leror, hvilka å samma områden vinnas och i dagen uppfordras;

b) innehafvare af stenkolsgrufva vare berättigad att bearbeta och

tillgodogöra sig äfven de eldfasta leror, hvilka i sammanhang med stenkolsfyndigheten

förekomma;

c) för stenkolsgrufva skall utmål utläggas, då fyndigheten blifvit

genom borrning undersökt och prof å fyndigheten erhållits; och må i

utmål tilldelas ett område af högst 356,28 meter (200 famnar) i längd

och bredd;

d) den årliga arbetsskyldigheten för stenkolsgrufva må icke för

hvarje inmutadt område eller utmål understiga hvad som i värde motsvarar

etthundra dagsverken; och galle i fråga om arbetets beskaffenhet

hvad i 26 § 3 mom. af denna lag är föreskrifvet;

e) afgift i stället för arbetsskyldighet enligt 41 § grufvestadgan må

icke för stenkolsgrufva ega rum;

f) hvilostånd å stenkolsgrufva må icke enligt 44 § grufvestadgan

förlängas; ej heller får nytt hvilostånd å grufvan meddelas, med mindre

än att arbetsskyldigheten blifvit fullgjord för minst sex år från den tid,

förut beviljadt hvilostånd gått till ända;

g) om ordningen för grufdriften skall för innehafvare af stenkolsgrufva

gälla hvad i 4 kap. af denna lag är för innehafvare af koncession

föreskrifvet;

h) den tid, inom hvilken enligt 21 § grufvestadgan det för utmåls

tilldelande erforderliga arbete skall vara fullgjordt och ansökning om

utmål ingifven, skall i fråga om stenkolsgrufva, som ej erhållit utmål

före den 1 Januari 1887, beräknas från sagde dag.

46 §.

Har anmälan om inmutning af stenkolsfyndighet enligt 3 och 4 §§

grufvestadgan den 12 Januari 1855 skett, men, i följd af Kongl. kungörelsen

angående förbud tills vidare mot utfärdande af mutsedlar å

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 61.

stenkolsfyndigheter den 24 Maj 1872, matsedel å fyndigheten ej blifvit

meddelad; då ege den, hvilken enligt grufvestadgan varit till inmutning

berättigad, företräde framför annan till koncession å det område, som

utgjort föremål för inmutningen, derest han inom ett år efter det denna

lag trädt i kraft söker koncession å området i den ordning 2 § innehåller.

Göres ej sådan ansökning inom nämnda tid eller afslås koncessionsansökningen,

vare anmälan, hvarom i denna paragraf är sagdt,

förfallen.

47 §.

Vill egare af stenkolsgrufva, hvarom i 45 § sägs, å densamma söka

koncession, då skall, om koncession vinnes, den äldre rättigheten till

grufvan upphöra att vara gällande från den dag, koncessionen meddelades.

48 §.

Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen

genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från

Norrbottens, Yesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan

klockan tolf å fyrationdefemte dagen och i mål från öfrige orter i riket

innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som

öfverklagas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 Januari 1887, då grufvestadgan

den 12 Januari 1855 samt förordningen angående vilkoren för utländings

behörighet att inom riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

grufdrift den 12 April 1872 i de delar, der dessa författningar jemlikt

grufvestadgan den 16 Maj 1884 ännu lända till efterrättelse, skola upphöra

att gälla.

Bih. till Rilcscl. Prof. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Haft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.