Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående bevillning af fast egendom och af inkomst.

1886-05-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1886:78, Skrifvelse till Konungen, angående bevillning af fast egendom och af inkomst.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

9

ville så snart möjligen ske kan låta verkställa en af förhållandena påkallad

revision af gällande mellanrikslag samt vidtaga de åtgärder, som

för uppnående af det med revisionen afsedda ändamål må finnas erforderliga.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 16 Maj 1886.

N:o 78.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1886.

— — — — Andra Kammaren den 16 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående bevillning af fast

egendom och af inkomst.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! HST:is 7 .och 19 samt Memorial Kds 9 och 12.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen öfversett och granskat gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst, har Riksdagen uti

nämnda förordning vidtagit nedan omförmälda förändring i dess 10 §.

I denna § mom. 4 f) innehålles den bestämmelse, att vid beräkning

af inkomst utaf arbete afdrag må ske för följande med embete och

tjenst förenade utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan,

åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller annan understödsBih.

till Rik,sd. Prot. 1886. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

kassa, aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde,

presternas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna,

ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden

för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader för sådana tjensteresor, för

hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.

Hos Riksdagen bär anmärkts, att vid tillämpningen af ifrågavarande

bestämmelse väl i allmänhet ansetts, att de tjensteresor, som en med

boställe försedd tjensteman i sin hemtrakt gjorde med egna hästar,

icke vore en sådan med tjensten förbunden kostnad, hvarför han egde

rättighet till afdrag vid taxeringen af sin utom bostället behållna kontanta

aflöning, enär denna kostnad bestredes direkte af boställsfastigheten,

hvilken dessutom lemnade boställshafvaren åtskilliga andra icke

taxeringsbara förmåner, såsom husrum och vedbrand m. m., men att

emellertid åtskilliga prestmän ifrågasatt, att sagda bestämmelse berättigade

till att vid uppskattningen af deras kontanta löneinkomster fråndraga

ersättning för skjutsar, som de med egna, å deras boställen

födda hästar gjort till och ifrån den allmänna gudstjensten, kyrkostämmor,

kyrko- och skolrådssammanträden m. in., genom hvilken

tolkning många prester och andra tjenstemän, hvilka hade boställen,

komme att vinna en orättvis nedsättning i utskylder till stat och

kommun gent emot andra mindre gynnade samhällsmedlemmar.

I bevillningsförordningen af den 15 Oktober 1880 var motsvarande

§ 7 mom. 2 af följande lydelse:

»Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: den afgift

tjensteman såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enke- och

pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till

vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. gärden och taxen,

ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för

prestgårdarne i Skåne, de af officerares löner utgående ackords-, ränteoch

amorteringsafdrag samt kostnader för sådana anbefalda tjensteresor,

för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.»

Berörda stadgande om afdrag för tjensteresor bibehölls oförändradt

i skatteregleringskomiténs den 17 Augusti 1881 afgifna förslag

till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

I sitt öfver förenämnda förslag den 22 September 1882 afgifna

underdåniga utlåtande anmärker Kammarrätten rörande ofvanberörda

moment följande: »Då hvarje tjensteresa väl alltid måste anses vara

anbefald, men ordet anbefalda, som förekommer jemväl uti motsvarande

stadgande i nu gällande bevillningsförordning, föranledt osäkerhet vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

11

stadgandets tillämpning, torde detta ord i nu förevarande punkt af

förslaget böra uteslutas.»

I öfverensstämmelse med denna anmärkning blef ock ordet »anbefalda»

ur momentet uteslutet i Eders Kongl. Maj:ts till 1883 års

Riksdag aflåtna proposition med förslag till förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst; och kom sedermera momentet

att i gällande bevillningsförordning erhålla sin nuvarande

lydelse.

Efter hvad Riksdagen erfarit har ifrågavarande lagrum af vederbörande

myndigheter tolkats sålunda, att vid uppskattning af tjenstemäns

löneförmåner afdrag medgifves för de kostnader, som kunna

visas hafva varit förenade med tjensteresor af hvad slag som helst,

för hvilka ersättning ej är särskildt anvisad.

Riksdagen, som är öfvertygad att afsigten med ofvanberörda ändring

i förevarande moment ingalunda varit att deri inlägga en sådan

betydelse som genom nämnda tolkning gifvits detsamma, och som delar

den mening, att ett dylikt afdrag i ofvan antydda fall ej bör få

ega rum, har för den skull funnit en förändring af ifrågavarande bestämmelse

vara af behofvet väl påkallad, dervid Riksdagen ansett det

härmed åsyftade målet bäst vinnas medelst återupptagande af den

formulering af samma bestämmelse, som förekom i 1880 års bevillningsförordning

samt skatteregleringskomiténs förslag, allenast med

tillägg, till undanrödjande af den af Kammarrätten anmärkta olägenhet,

framför ordet »anbefalda» af ordet »särskildt», hvarigenom tydligen

utmärkes, att här afses endast extra ordinarie tjensteresor, som icke

åtfölja tjensten, utan ifrågakomma blott efter särskild föreskrift af

vederbörande myndighet.

Riksdagen har derför beslutit, att § 10 mom. 4 f) i förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen:

den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enkeoch

pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning

till vikarie- eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna

utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag

till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarne Skåne, samt

kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor, för hvilka ersättning

icke är särskildt anvisad.»

Med anmälan härom får Riksdagen, som för år 1887 åtagit sig bevillning

af fast egendom samt af inkomst till belopp af 3,500,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 78.

kronor, tillkännagifva, att Riksdagen besluta, att ofvanberörda vid

1883 års riksmöte antagna förordning om sådan bevillnings utgörande

skall, med iakttagande af i densamma nu beslutade, nyss omförmälda

förändring, tjena till efterrättelse för år 1887 och intill slutet af det

år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning varder

af Riksdagen faststäld; och får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes låta sådant till allmän efterrättelse kungöra.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 16 Maj 1886.

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.