Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående rätt för annexförsamling att för kyrkobyggnad taga virke å prestebolets skog.

1887-06-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1887 B:20, Skrifvelse till Konungen, angående rätt för annexförsamling att för kyrkobyggnad taga virke å prestebolets skog.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

N:o 20.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 juni 1887.

— — — — Andra Kammaren den 18 — —■

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående rätt för annexförsamling

att för kyrkobyggnad taga virke å prestebolets skog.

(Lagutskottets utlåtande n:o 14.)

Till Konungen.

I § 26 af förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket den 29 juni 1866 stadgas: »Kär socknemän skola kyrka eller

prestgård bygga eller bättra, må de från prestebolets eller annat dertill

hörande hemmans skog njuta nödigt timmer och virke, sä vidt utsyning kan,

efter antagen hushållningsplan, ega rum utan inskränkning i den rätt till

afkastning^, som blifvit boställsinnehafvare!! tillerkänd.»

Enligt hvad för Riksdagen blifvit omförmäldt lär denna paragraf i

åtskilliga orter tolkas så, att den deri stadgade rätt att erhålla timmer och

virke, i hvad den afser kyrkobyggnad, skulle i hvarje fall endast tillkomma

moderförsamling.

Ifrågavarande rätt har tydligen sin grund deri, att det i de flesta

fall ursprungligen varit församlingen, som anskaffat boställe åt sin prest,

hvilket redan i våra äldsta lagar omtalas såsom en församlingen åliggande

skyldighet. Någon tvekan vid utöfningen af omförmälda rättighet kan icke

uppstå, då församlingen ensam utgör ett pastorat. Men der flere församlingar

tillsammans bilda ett pastorat med ett gemensamt prestboställe, inträder i

förhållandet mellan moder- och annexförsamling den skilnad, som föranledt

den föreliggande motionen. Sådan skilnad framträder visserligen, såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 20. 11

motionären jemväl erinrat, icke da det gäller nybyggnad eller reparation å

boställets hus, emedan detta är en gemensam angelägenhet för alla de till

pastoratet hörande församlingar ne. Deremot är byggandet och underhållet,

af hvarje särskild församlings kyrka en skyldighet, som åligger församlingen

enskild!; och någon rätt att för detta församlingens enskilda ändamål använda

skogen på det gemensamma prestbostället synes icke böra tillkomma

församlingen i vidsträcktare män än densamma i bostället eger del. Härför

kan åter en allmän regel icke uppställas. Har pastoratet uppkommit på det

sätt, att annexförsamlingen förenats med moderförsamlingen, och det af sistnämnda

församling före föreningen anskaffade prestboställe dervid blifvit

pastoratets gemensamma kyrkoherdeboställe, kali annexförsamlingen icke ega

något befogadt anspråk att fä till byggande och underhåll af sin kyrka använda

boställets skog. Till ersättning härför torde inom åtskilliga annexförsamlingar

finnas stommar eller annexhemman, Indika förut utgjort boställe

åt församlingens prest och ä hvilkas skog annexförsamlingen, med uteslutande

af moderförsamlingen, är berättigad att för ifrågavarande ändamål erhålla

utsyning. Hafva åter moder- och annexförsamlingarne gemensamt bidragit

till prestboställets anskaffande, vare sig derigenom att de tillförene utgjort

en enda församling, som sedermera delats, eller af annan anledning, bör

annexförsamlingen njuta lika rätt med moderförsamlingen i förevarande afseende.

Då emellertid lydelsen af ofvan anförda lagrum förmenats lägga hinder

i vägen för utöfningen af den rätt, som i fall af sistnämnda beskaffenhet

bör tillkomma annexförsamlingen, får Riksdagen anhålla, att Eders Kong!.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i sådant fall Indika bestämmelser

böra meddelas för att socknemän i annexförsamling må i de fäll, då

sådant utan kränkande af moderförsamlings rätt kan ske, erhålla befogenhet

att å prestebolets skog taga nödigt timmer och virke för byggande eller

bättrande af annexförsamlingens kyrka.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 18 juni 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.