Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen om fattigvården den 9 juni 1871.

1887-06-28 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1887 B:42, Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen om fattigvården den 9 juni 1871.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

1

N:o 42.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 juni 1887.

— — — -— Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning

angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen

om fattigvården den 9 juni 1871.

(Lagutskottets utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

Från åtskilliga delar af vårt land, synnerligen det södra, pågår för

närvarande en icke obetydlig utvandring till grannlanden. De personer,

hvilka sålunda utvandrat, återkomma stundom efter flere års förlopp

till hemorten, ofta i fullkomligt utblottadt tillstånd, hvarigenom de

kommuner, der de ega hemortsrätt, få vidkännas en väsentlig ökning

i sina fattigvårdsutgifter. Ett synnerligen vanligt fall är, att en qvinna,

som utvandrat till något af de södra grannlanden, derifrån återkommer,

åtföljd af ett eller flera i det främmande landet framfödda barn, hvilka

på grund af stadgandet i § 24 mom. 3 af fattigvårdsförordningen ega

samma hemortsrätt som modern, och att så väl moder so.m barn falla

fattigvården till last.

Då det icke lärer vara sannolikt, att svenska staten skulle kunna

genom underhandlingar med grannrikena tillvägabringa öfverenskomrnelser,

att en svensk, som visst antal år uppehållit sig i det främ
Bih.

till Utfall. Prof. 1887. B. 10 Sant/. 1 Afl. 1 Band. 13 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

mande landet och der oförvitligen försörjt sig, kunde erhålla hemortsrätt

i sistnämnda land, synes det ock vara af billighetsskäl påkalladt,

att staten här träder emellan för att skydda kommunerna mot en alltför

betungande fattigvård.

Om fattigvårdssamhället redan förut är af fattigvård synnerligen

betungadt, kan det visserligen, enligt, bestämmelserna i § 31 mom. 2

af fattigvårdsförordningen, erhålla understöd af staten. För här ofvan

omförmälda fall torde emellertid detta vilkor för understöds erhållande

böra bortfalla. Riksdagen har följaktligen, i anledning af gjord framställning,

för sin del antagit följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 31 mom. 2 i förordningen om fattigvården

den 9 juni 1871.

Härigenom förordnas, att § 31 mom. 2 af förordningen om fattigvården

den 9 juni 1871 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har någon oafbrutet under minst fem år vistats utom fattig vårdssamhälle,

hvarest han har hemortsrätt, och har samhället måst vidkännas

kostnad till följd af fattigvård, hemsändning eller begrafning, som

erfordrats för honom sjelf eller för hans minderåriga barn eller hustru,

de der jemväl under nämnda tid utom samhället oafbrutet vistats; må

samhället, så framt det är af fattigvård synnerligen betungadt eller ock

den eller de personer, hvilka, enligt hvad ofvan sägs, varit borta från

samhället, under samma tid oafbrutet vistats utom riket, kunna erhålla

understöd af staten, i den mån för sådant ändamål anslagna medel

lemna tillgång och Kongl. Maj:t pröfvar skäligt. Stockholm den 28

juni 1887.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.