Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skiljemän och lag angående förändrad lydelse af 46 § utsökning slag en den 10 augusti 1877.
1887-06-28 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1887 B:43, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skiljemän och lag angående förändrad lydelse af 46 § utsökning slag en den 10 augusti 1877.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
3
N:o 43.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 juni 1887.
— — — —• Andra Kammaren den 28 — —
%
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om skiljemän och lag
angående förändrad lydelse af 46 § utsökning slag en den
10 augusti 1877.
(Lagutskottets utlåtande n:o 17.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 29 sistlidne april har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogade förslag
till lag om skiljemän och lag angående förändrad lydelse af 46 § utsökningslagen
den It) augusti 1877.
Vid granskning af förslaget till lag om skiljemän har Riksdagen
funnit detsamma böra undergå några smärre ändringar i 6, 7, 11 och
12 §§, för hvilka ändringar här nedan redogöres.
6 §•
Då en part genom att underrätta sin motpart om sitt val af
skiljeman måste anses hafva uppmanat motparten att äfven utse skiljeman,
synas orden »och uppmanat honom att välja skiljeman» kunna ur
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
paragrafen utgå, hvarigenom äfven vinnes den fördel, att det derefter
följande ordet »denne» kommer att mera tydligt, än med paragrafens
nuvarande lydelse är fallet, hänföra sig till ordet »motparten».
7 §•
Genom att i det fall, som i andra stycket af denna § afses, ånyo
till skiljeman utse en person, som antingen vore af jäf eller annan
anledning hindrad att mottaga uppdraget eller förut med part öfverenskommit
att afsåga sig detsamma, skulle en part kunna gång efter
annan uppskjuta skiljeaftalets verkställighet och slutligen på grund af
föreskriften i 11 § helt och hållet tillintetgöra detsamma. Till förekommande
häraf har Riksdagen gjort ett tillägg af innehåll, att om
skiljeman, som blifvit af pa*t utsedd i afgående skiljemans ställe, afsäger
sig uppdraget eller af jäf eller annan anledning är hindrad att
mottaga detsamma, skall förfaras såsom i 9 § sägs, d. v. s. att ny
skiljeman skall utses af öfverexekutor.
11 §•
1 sista punkten af denna § har Riksdagen vidtagit en mindre
betydande redaktionsändring.
12 §.
I denna § meddelas föreskrifter angående omröstning till skiljedomen;
hvarvid stadgas dels att, om olika meningar uppstå, den mening
skall gälla, om hvilken mer än halfva antalet skiljemän förenat
sig, dels ock att, der i någon punkt sådan pluralitet för eu mening
ej kan vinnas, skiljeaftalet i denna del är förfallet. Då emellertid enligt
Riksdagens tanke parterna böra ega rätt att äfven i detta afseende
genom skiljeaftalet bestämma, huru en giltig skiljedom skall
åstadkommas, och tvist om tillvaro af en sådan rätt möjligen skulle
kunna uppstå, så framt den icke uttryckligen i lagen förklaras tillkomma
parterna, har Riksdagen genom tillägg till paragrafen velat åt
dem förvara denna rätt.
Bilisdagens Skrifvelse N:o 43.
5
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen funnit
det af Eders Kong!. Maj:t framlagda förslag till lag om skiljemän icke
kunna i oförändradt skick godkännas, utan för sin del antagit en
LAG
om skiljemän
af den lydelse, bilagan litt. A till denna skrifvelse utvisar.
Mot det i propositionen framlagda förslag till lag angående ändrad
lydelse af 46 § utsökningslagen den 10 augusti 1877 har Riksdagen
icke funnit något att erinra; och har propositionen i denna del följaktligen
blifvit af Riksdagen antagen. Stockholm den 28 juni 1887.
Med undersåtlig vördnad:
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
Bil. kitt. A.
LAG
om skiljemän.
1 §•
Fråga af tvistemåls beskaffenhet, hvarom förlikning kan träffas, så
ock fråga om ersättning för skada, som någon tillfogat annan genom
brott, må, då tvist derom uppstått, genom aftal mellan parterne hänskjutas
till afgörande af en eller flere skiljemän. År tvist redan vid
domstol anhängig, vare skiljeaftal, som derom slutes, icke gällande,
med mindre saken vid domstolen nedlägges.
Skiljeaftal om fråga, som ofvan sägs, kan ock afse framtida tvist,
härflytande af visst rättsförhållande, som angifves i aftalet.
2 §•
Slutes skiljeaftal utan förbehåll om rätt för parterne att klandra
skiljedomen, skola de anses hafva utfäst sig att åtnöjas med densamma.
Denna lag ege icke tillämpning å skiljeaftal, som innefattar förbehåll
om rätt för parterne att klandra skiljedomen.
3 §•
Åro skiljemän ej nämnde i skiljeaftalet och är deri ej heller bestämdt,
till hvilket antal och på hvad sätt de böra utses, skola skiljemännen
vara tre, af Indika hvardera parten väljer en och de sålunda
valde tillkalla den tredje.
4 §•
Emot skiljeman gälle dessa jäf: om han ej fylt tjugufem år; om
han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
7
utgör jäf mot domare; om lian eller någon, som med honom är sålunda
skyld eller besvågrad, eger del i saken eller kan deraf vänta
synnerlig nytta eller skada; om lian såsom domare eller eljest å embetes
vägnar deltagit i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han
varit fullmägtig i saken eller deri vittnat; om han är part i en lika
sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbar ovän; om han
står under annans målsmanskap eller någondera partens husbondevälde
eller af honom njuter lön eller underhåll; om han såsom embetseller
tjensteman lyder under någondera partens förmanskap; om han
blifvit dömd för brott, som medfört förlust af medborgerligt förtroende,
eller står under tilltal för brott, som kan medföra sådan påföljd; om
han blifvit dömd ovärdig att i rikets tjenst nyttjas eller att föra annans
talan inför rätta.
Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som dervid
suttit i nämnden, ej af sådan orsak anses jäfvig såsom skiljeman. Ej
heller vare den, som af kronan njuter lön eller underhåll, förty jäfvig
såsom skiljeman i sak, deri kronan är part.
Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med
ord eller gerning i uppsåt att dermed göra honom jäfvig, skall det ej
räknas för jäf.
Part må ej jäfva skiljeman, som han sjelf valt eller om hvars
väljande parterne varit ense, så framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit
veterligt först efter valet.
5 §.
Tillämpning af skiljeaftal må påkallas af en hvar af parterne. Afser
skiljeaftalet framtida tvist, eller är det ej skriftligen upprättadt,
skall den, som påkallar aftalets tillämpning, skriftligen meddela motparten
uppgift på den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas.
6 §•
Skola parterne hvar för sig välja skiljemän, och har endera parten
skriftligen underrättat motparten om sitt val, vare denne, der ej annorlunda
är .genom skiljeaftalet bestämdt, pligtig att inom fjorton dagar
derefter lemna den andra parten skriftlig underrättelse om sitt val af
skiljeman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
\
7 §•
Har någon, som blifvit genom skiljeaftalet utsedd till skiljeman,
afsagt sig uppdraget, eller varder lian på grund af jäf eller af annan
anledning hindrad att fullgöra detsamma, vare i afseende på den tvist,
som är i fråga, aftalet förfallet, der ej parterna annorlunda öfverenskommit.
Afgår skiljeman, som eljest blifvit af part utsedd, välje parten
annan skiljeman i hans ställe; och gälle om sådant val i tillämpliga
delar hvad i 6 § är stadgadt. Skulle skiljeman, som sålunda blifvit
af part vald i afgående skiljemans ställe, afsåga sig uppdraget eller
af jäf eller annan anledning vara hindrad att detsamma fullgöra, förfares
såsom i 9 § sägs.
8 §•
Part, som lemnat motparten underrättelse om sitt val af skiljeman,
må ej utan motpartens medgifvande återkalla valet.
9 §•
Tredskas part, som skall välja skiljeman, att fullgöra hvad honom
i sådant afseende åligger, eller kunna i det fall, att skiljeman skall af
andra skiljemän tillkallas, desse ej förena sig om valet, skall, så vida
ej skiljeaftalet innehåller annan bestämmelse, skiljeman utses af öfveresekutor
i den ort, der endera parten har sitt bo och hemvist.
Mot öfverexekutors beslut, hvarigenom skiljeman blifvit utsedd,
må klagan ej föras; dock vare beslutet utan verkan, der domstol förklarar
skiljeaftalet icke hafva egt giltighet eller tillämplighet å den
tvist, hvarom fråga är.
10 §.
Har, sedan yrkande om skiljeaftalets tillämpning blifvit framstäldt,
part bestridt yrkandet, eller har part, som skolat välja skiljeman, försummat
fullgöra hvad honom i sådant afseende ålegat, och vill motparten,
hellre än att vidare påkalla skiljedom i tvisten, sin talan deri
Riksdagens Skrifvelse N:o 43. 9
vid domstol utföra, må skilj eaftalet ej utgöra hinder för tvistens pröfning
vid domstol.
11 §•
Parterne ega bestämma viss tid, inom hvilken skiljemannaåtgärden
skall vara afslutad. År sådan bestämmelse ej gifven, skall skiljedom
meddelas inom sex månader, räknade från den dag, då skiljeaftalet
slöts, eller, der skiljeaftalet afser framtida tvist eller ej är skriftligen
upprättadt, från den dag, då dess tillämpning påkallades i den ordning
som i 5 § sägs; dock skall, derest tvist om skiljeaftalets giltighet
eller tillämplighet inom nämnda tid varder anhängiggjord vid domstol,
tiden för skiljedoms meddelande räknas från den dag, då sådan tvist
blifvit slutligen afgjord. År ej skiljedom meddelad inom tid, som
ofvan för hvarje fall sägs, vare i afseende på den tvist, som öfverlemnats
till skiljemännens pröfning, skiljeaftalet förfallet.
12 §.
Samtlige skiljemän skola i tvists afgörande deltaga. Uppkomma
mellan dem olika meningar, gälle, så vida ej annorlunda är genom skiljeaftalet
bestämdt, den mening, om hvilken mer än halfva antalet af
skiljemännen förenar sig. År ej flertalet bland skiljemännen ense angående
fråga, som blifvit öfverlemnad till deras pröfning, vare i afseende
derå skiljeaftalet förfallet, der ej parterne annorledes öfverenskommit.
13 §.
Skiljedom skall skriftligen affattas och af skiljemäunen undertecknas.
Saknas skiljemans underskrift, föranleder detta icke domens
ogiltighet, der den finnes vara undertecknad af de fleste skiljemännen
och desse å skiljedomen intygat, att den, hvilkens underskrift saknas,
deltagit i tvistens afgörande.
14 §.
Vill part hafva skiljedom häfd på den grund, att skiljeman var
jäfvig eller af annan orsak obehörig, eller att annan felaktighet egt
Bih. till Riksd. Prot. 1887. IS. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 13 Käft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
rum i afseende på ärendets behandling, ege han draga frågan derom
under domstols pröfning, så framt han instämmer sin talan inom nittio
dagar från det skiljedomen delgafs honom i hufvudskrift eller bestyrkt
afskrift.
15 §.
År skiljedom gifven efter utgången af den för skiljemannaåtgärden
bestämda tid, eller hafva skiljemännen öfverskridit sitt uppdrag eller
meddelat dom angående fråga, som ej enligt lag må skjutas under
skiljemän, skall hvad skiljemännen sålunda dömt vara ogilt, ändå att
talan mot skiljedomen icke föres. År domen ogill i någon del och kan
den af sådan anledning ej verkställas i öfrigt, vare den ogill i allo.
10 §.
Hafva skiljemän i sin dom förbigått fråga, som varit öfverlemnad
till deras pröfning, och hafva de ej, innan tiden för skiljemannaåtgärden
utgick, meddelat särskild dorn öfver det förbigångna, står det part fritt
att till domstol instämma sådan fråga.
Lag samma vare, der öfverexekutor finner skiljedom så mörk, att
verkställighet derå ej kan meddelas.
17 §•
Der enligt lag eller författning viss fråga skall pröfvas af skiljemän,
gälle hvad derom är särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1888, men eger ej utan parternes
medgifvande tillämpning å skiljeaftal, som slutits före nämnda dag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.