Skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt lag fartsbevis.
1887-07-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1887 B:46, Skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt lag fartsbevis.
Dokumentets text
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 46.
N:o 46.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juli 1887.
— •— •— •— Andra Kammaren den 1 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall
för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller
giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget
för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt
lag fartsbevis.
(Lagutskottets utlåtanden n:is 9 och 24.)
Till Konungen.
Genom förordningen angående lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 infördes den för vår lagstiftning dittills främmande
grundsats, att en hvar, som med eganderätt åtkommit fast egendom,
är skyldig att å fånget söka lagfart. Särskildt med afseende å arf
och giftorätt, hvilka fång också i förordningens 1 § uttryckligen nämnas,
innebar detta stadgande en nyhet, som onekligen kunde medföra
en förut icke befintlig börda för personer, som på detta sätt vinna
eganderätt till fast egendom. Påläggandet af denna ökade förpligtelse
hade emellertid en giltig grund i den vigt för den allmänna rättssäkerheten,
som ligger derpå, att åt hvarje fång af fast egendom gifves
den offentlighet, som lagfart medför.
Fall kunna emellertid inträffa, då de kostnader, hvilka åtfölja lagfarten,
förefalla oskäligt betungande, i synnerhet om värdet å fastig
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 46.
15
heten är obetydligt. Ett sådant fall är det, då fast egendom i boet
efter en afliden person tillfallit flere sterbhusdelegare, hvilka då, enligt
en på många orter vedertagen praxis, nödgas att en hvar för sin lott
i fastigheten lösa särskild! protokollsutdrag och särskild! lagfartsbevis.
Det kan härvid, om fastighetens värde är ringa och sterbhusdelegarne
äro många, hända, att kostnaderna för lagfarten föga understiga eller
till och med öfverstiga värdet af fastigheten. Detta missförhållande
framträder i synnerhet, då sterbhusdelegarne vilja gemensamt försälja
fastigheten, i hvilket fall ingen vigt ligger derpå, att en hvar af dem
erhåller särskildt bevis om lagfarten.
För att befria sterbhusdelegare från eu sådan onödig och ofta
betungande utgift kunna två utvägar tänkas: antingen en ändring af
sjelfva lagfartsförordningen eller ock ett tillägg till förordningen om
expeditionslösen. Utgår man från den af många och jemväl af högsta
domstolen hyllade åsigt, att lagfart kan beviljas på grund af bouppteckning
för samtlige deruti upptagne sterbhusdelegare, synes sist antydda
åtgärd vara tillfyllestgörande. I expeditionstaxan borde i sådant
fall införas bestämmelse, att då sterbhusdelegare på grund af arfskifte
gemensamt söka lagfart å dem genom giftorätt eller arf tillfallen fastighet,
protokollsutdrag och lagfartsbevis böra, der de sjelfve ej annorledes.
begärt, för dem gemensamt utskrifvas.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen, hos
hvilken framställning i ämnet skett, anhålla, att Eders Kongl. Magt
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att sterbhusdelegare, de
der gemensamt afhändt sig dem genom giftorätt eller arf tillfallen
fastighet och hvilkas laga åtkomst dertill måste, innan lagfart må nye
egaren beviljas, vara genom lagfart bekräftad, måtte kunna å fastigheten
undfå lagfart, utan att särskildt protokollsutdrag och särskildt
lagfartsbevis behöfver af hvarje sterbhusdelegare för hans andel lösas.
Stockholm den 1 juli 1887.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.