Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt lag fartsbevis.

1887-07-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1887 B:46, Skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt lag fartsbevis.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 juli 1887.

— •— •— •— Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående befrielse i visst fall

för sterbhusdelegare, hvilka fast egendom genom arf eller

giftorätt tillfallit, från skyldighet att vid lagfart ä fånget

för hvarje lott lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt

lag fartsbevis.

(Lagutskottets utlåtanden n:is 9 och 24.)

Till Konungen.

Genom förordningen angående lagfart å fång till fast egendom

den 16 juni 1875 infördes den för vår lagstiftning dittills främmande

grundsats, att en hvar, som med eganderätt åtkommit fast egendom,

är skyldig att å fånget söka lagfart. Särskildt med afseende å arf

och giftorätt, hvilka fång också i förordningens 1 § uttryckligen nämnas,

innebar detta stadgande en nyhet, som onekligen kunde medföra

en förut icke befintlig börda för personer, som på detta sätt vinna

eganderätt till fast egendom. Påläggandet af denna ökade förpligtelse

hade emellertid en giltig grund i den vigt för den allmänna rättssäkerheten,

som ligger derpå, att åt hvarje fång af fast egendom gifves

den offentlighet, som lagfart medför.

Fall kunna emellertid inträffa, då de kostnader, hvilka åtfölja lagfarten,

förefalla oskäligt betungande, i synnerhet om värdet å fastig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

15

heten är obetydligt. Ett sådant fall är det, då fast egendom i boet

efter en afliden person tillfallit flere sterbhusdelegare, hvilka då, enligt

en på många orter vedertagen praxis, nödgas att en hvar för sin lott

i fastigheten lösa särskild! protokollsutdrag och särskild! lagfartsbevis.

Det kan härvid, om fastighetens värde är ringa och sterbhusdelegarne

äro många, hända, att kostnaderna för lagfarten föga understiga eller

till och med öfverstiga värdet af fastigheten. Detta missförhållande

framträder i synnerhet, då sterbhusdelegarne vilja gemensamt försälja

fastigheten, i hvilket fall ingen vigt ligger derpå, att en hvar af dem

erhåller särskildt bevis om lagfarten.

För att befria sterbhusdelegare från eu sådan onödig och ofta

betungande utgift kunna två utvägar tänkas: antingen en ändring af

sjelfva lagfartsförordningen eller ock ett tillägg till förordningen om

expeditionslösen. Utgår man från den af många och jemväl af högsta

domstolen hyllade åsigt, att lagfart kan beviljas på grund af bouppteckning

för samtlige deruti upptagne sterbhusdelegare, synes sist antydda

åtgärd vara tillfyllestgörande. I expeditionstaxan borde i sådant

fall införas bestämmelse, att då sterbhusdelegare på grund af arfskifte

gemensamt söka lagfart å dem genom giftorätt eller arf tillfallen fastighet,

protokollsutdrag och lagfartsbevis böra, der de sjelfve ej annorledes.

begärt, för dem gemensamt utskrifvas.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen, hos

hvilken framställning i ämnet skett, anhålla, att Eders Kongl. Magt

täcktes vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att sterbhusdelegare, de

der gemensamt afhändt sig dem genom giftorätt eller arf tillfallen

fastighet och hvilkas laga åtkomst dertill måste, innan lagfart må nye

egaren beviljas, vara genom lagfart bekräftad, måtte kunna å fastigheten

undfå lagfart, utan att särskildt protokollsutdrag och särskildt

lagfartsbevis behöfver af hvarje sterbhusdelegare för hans andel lösas.

Stockholm den 1 juli 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.