Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af anslag till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om Sollefteå.
1887-07-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1887 B:53, Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af anslag till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om Sollefteå.
Dokumentets text
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 53.
N:o 53.
Ilppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 juli 1887.
— — — — Andra Kammaren den 5 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af anslag
till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om
Sollefteå.
(Statsutskottets utlåtande n:o 34.)
Till Konungen.
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till utgående under år
1888 anvisa 3,000,000 kronor till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att omförmälda
anslagsbelopp, som borde bestridas af upplånta medel, måtte
anvisas att utgå från riksgäldskontoret.
I sin den 5 maj 1886 aflåtna skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t
angående, bland annat, ifrågavarande stambana yttrade Riksdagen, att,
då trafiken å banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig,
och i följd häraf rentabiliteten måste blifva ringa, försigtigteten och
omsorgen om statens finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet
så vidt möjligt inskränktes, på grund hvaraf Riksdagen ansåg, att de
medel, som för anläggningen erfordrades, borde till eu del, i mån af
tillgång, anvisas till utgående å riksstaten. I öfverensstämmelse härmed
antog Riksdagen, att det årliga anslagsbelopp, som utan olägenhet
kunde anslås, skulle uppgå till ungefärligen 2,000,000 kronor.
7
.Riksdagens Skrifvelse N:o 53.
Något förändradt förhållande, som skulle medgifva anvisande nu
af ett större belopp än år 1886 ansågs lämpligt, har icke sedan dess
inträffat; snarare synes det nu något svårare att under deri närmaste
framtiden på riksstaten uppföra så stora delar af ifrågavarande jernvägsbyggnadsanslag
som önskligt vore.
Riksdagen har vid sådant förhållande ej anvisat för nästa år ett
större belopp än 2,000,000 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts till 1886 års Riksdag gjorda förslag och Riksdagens
om denna stambanas byggande fattade beslut innehöllo, att
banan skulle erhålla samma spårvidd och öfverbyggnad som de öfriga
stambanorna genom Norrland, men anläggas med iakttagande af vissa
förenklingar i byggnadssättet. Det är naturligt, att, med ju större
sparsamhet jernvägsanläggningen utföres, dess gagneligare är detta
äfven för de närmast intresserade orterna i Norrland, då derigenom det
belopp, Riksdagen anslår och hvilket måste vara temligen begränsadt,
komme att förslå till anläggning af en i samma mån längre sträcka
jernväg och således, äfven med ett mindre årsbelopp, banan förr än
eljest blefve fullbordad. Vissa delar af arbetet synas emellertid redan
komma att betinga drygare kostnad än den, som beräknats i det af
särskilda komiterade den 14 december 1885 afgifna betänkande i fråga
om byggnadssätt in. in. för stambanan genom öfre Norrland mellan
Sollefteå och Luleå. I statsrådsprotokollet den 25 sistlidne april meddelas,
att på band olen mellan Sollefteå och Skorped en storartad och
kostbar brobyggnad öfver Angermanelfven måste under år 1888 färdigbyggas.
Riksdagen har inhemtat, att det nu upprättade kostnadsförslaget
för denna brobyggnad uppgår till 432,080 kronor eller, med
vanligt tillägg af 15 procent för diverse oförutsedda utgifter in. in.,
till 497,000 kronor. I ofvan åberopade komitébetänkande upptages
emellertid kostnaden för bron öfver Angermanelfven till endast 171,670
kronor eller, med enahanda tillägg af 15 procent, omkring 197,400
krono]-. I saknad af erforderlig utredning kan Riksdagen visserligen
icke bedöma, huruvida icke denna exempelvis anförda ökade kostnad
varit behöflig eller möjligen till och med välbetänkt, då ju måhända
antagas må, att en jernvägsbros höjd, med mera, som fördyrar densamma,
kan vara beroende af önskan att undvika kostnader, som strändernas
beskaffenhet, lutningsförhållanden in. in. med eu annan konstruktion
af bron skulle hafva föranledt. Riksdagen anser sig likväl
böra framhålla nödvändigheten deraf, att stambanan genom öfre delen
af Norrland anlägges så billigt som förhållandena medgifva, äfven om
den derigenom ej skulle komma att uppnå samma trafikförmåga, som
de norrländska stambanorna söder om Angermanelfven besitta.
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 53.
Riksdagen, som kommer att i särskild skrifvelse meddela sitt
beslut om sättet för anvisande af det beviljade anslagsbeloppet, bär
alltså, på grund af hvad ofvan anförts, på det sätt bifallit Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen, till fortsättning af
arbetena å stambanan norr om Sollefteå, för år 1888 anvisat ett anslag
af 2,000,000 kronor.
Stockholm den 5 juli 1887.
Med undersåtlig vördnad:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.