Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 59

1887-07-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1887 B:59, Riksdagens Skrifvelse N:o 59

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

9

N:o 59.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 juli 1887.

__ — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om utsträckning af

tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och

af kronotionde, som innehafves under enskild eg ander ätt.

(Statsutskottets utlåtande n:o 43.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen jemlik! skrifvelse den 12 maj 1885 bifallit Eders

Kongl. Maj:ts den 20 februari samma år nflåtna proposition angående

inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild

eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skatfesåld kronoegendom,

har Eders Kongl. Maj:t den 11 september samma år utfärdat

förordning i ämnet. I denna förordning stadgas, bland annat, att

vederbörande egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete

eller hofveri, hvilka ville begagna sig af den bestämda inlösen, skulle

inom ett år från den dag, författningen utfärdades, derom göra anmälan

hos kammarkollegium eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Inom Riksdagen hafva nu förslag blifvit väckta om utsträckning

af den sålunda bestämda tiden för anmälan om skattefrälseräntors och

kronotiondes inlösen af statsverket, och såsom skäl har hufvudsakligen

anförts, dels att det visat sig, att åtskilliga egare till dylika räntor,

hvilka önskat få desamma af statsverket inlösta, af olika orsaker varit

förhindrade att, inom den föreskrifua tiden inkomma med vederBih.

till Riksd. Prof. 1887. B 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 15 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 5.9.

börlig anmälan i ämnet, dels att i ett uppgifvet, fall å utländsk ort

boende personer, hvilka tillsammans egde skattefrälseräntor från omkring

tjugu frälsehemman inom Halland, så sent erhållit underrättelse

om den medgifna rätten till räntornas inlösen, att de icke hunnit inom

den bestämda tiden vidtaga de för sådant ändamål erforderliga åtgärder,

och dels, att endast ett ringa antal anmälningar angående inlösen

af kronotionde inom den i förordningen bestämda tiden inkommit,

sannolikt, i följd af förbiseende angående förordningens föreskrifter;

och hade i alla dessa fall de skattskyldige rånte- och tiondegifvarne

icke kunnat komma i åtnjutande af den lindring i utskylder, som varit

ansedd att beredas dem genom den beslutade inlösen till staten af

skattefrälseräntor och i enskild ego befintlig kronotionde.

Af den vid Eders Korigl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna

statsverksproposition fogade finansplan inhemtas, bland annat, att inom

den i ofvanberörda förordning föreskrifna tid för inlösen af skattefrälseräntor

m. m. inkommit saluanbud till eu beräknad sammanlagd lösesumma

af 2,884,232 kronor 75 öre; och enligt en Riksdagen meddelad

uppgift hade till inlösen af skattefrälseräntor m. m. intill den 8 nästlidne

juni från statskontoret utanordnats ett belopp af 1,067,390 kronor.

Då i den framställning, som lag till grund för 1885 års Riksdags

beslut i detta ämne, förutsattes, att statens utgift för de ifrågavarande

utskyldernas inlösen skulle komma att uppgå till närmare 4,000,000

kronor, torde häraf framgå, att en stor del af skattefrälseräntornas och

kronotiondens egare icke inom den utsatta tiden inkommit med anmälningar

om räntornas och tiondens inlösen.

Vid behandlingen under 1885 års riksdag af frågan om inlösen

af skattefrälseräntor, kronotionde och arbelsskyldigheter framhölls, att

man i. första rummet borde söka att medelst frivilliga aftal med ränteoch

tiondeegarne till staten återförvärfva berörda utskylder, och att

man, endast i den mån sådant visade sig icke kunna ske, borde tillgripa

andra utvägar.

Enligt hvad inom Riksdagen framhållits, lära utsigter förefinnas,

att åtskilliga rånte- och tiondeegare, hvilka af olika anledningar icke

inom den förelagda tiden vidtagit de i nämnda förordning föreskrifna

åtgärder för skattefrälseräntornas och kronotiondens inlösen, skulle inkomma

med vederbörlig anmälan till sådan inlösen, derest ytterligare

lid dertill dem medgafves; och då sålunda tillfälle fortfarande torde kunna

beredas för staten att på frivillighetens väg förvärfva många i enskildes

händer ännu befintliga rättigheter af ifrågavarande slag, har Riksdagen

ansett eu utsträckning i tiden för förenämnda anmälan vara af

förhållandena påkallad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 59.

Men då å andra sidan det måste vara önskvärdt att ifrågavarande

angelägenheter må blifva så snart som möjligt ordnade, har Riksdagen

förestält sig, att det ytterligare rådrum, som synes böra medgifvas för

anmälan om skattefrälseräntors och kronotiondes inlösen, icke bör göras

allt för långt, och af sådan anledning funnit den förlängda tid,

inom hvilken sådan anmälan må kunna ske, icke böra utsträckas längre

än till utgången af år 1888.

På grund af hvad sålunda förekommit har Riksdagen beslutat,

att den genom kongl. förordningen den 11 september

1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor och

af kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt,

må fortfarande ega rum, derest vederbörande

egare, som vill begagna sig af denna inlösen, derom

i den ordning, samma författning stadgar, gör anmälan

inom utgången af år 1888.

Stockholm den 5 juli 1887.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.