Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 60

1887-07-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1887 B:60, Riksdagens Skrifvelse N:o 60

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

*

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 juli 1887.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om ersättning af statsmedel

åt eg are af skatte/rälsehemman, hvars ränta icke

blifvit af statsverket inlöst.

(Statsutskottets utlåtande n:o 44.)

Till Konungen.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 stadgades,

att de räntor å skatfefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva

kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings

ego och icke blifvit med jordeganderätten förenade, skulle, i

mån som vederbörande egare derom framstälda anbud, för statsverkets

räkning inlösas, samt vidare att vederbörande egare, som ville begagna

sig af den i förordningen bestämda inlösen, borde inom ett år från

författningens dag derom göra anmälan hos kammarkollegium eller

Eders Kong!. Majtts befallningshafvande.

Den vid Eders Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåta proposition

angående statsverkets tillstånd och behof fogade finansplan

gifver vid handen, att inom den i anförda förordning bestämda tid

saluanbud i förenämnda afseende inkommit till en beräknad sammanlagd

lösesumma af 2,884,232 kronor 75 öre, under det att statens utgifter

för inlösen af ifrågavarande utskylder jemte kronotionde, som

innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o CO.

het till skattesåld kronoegendom beräknats till närmare 4,000,000 kronor;

och då den väsentligaste delen af sistnämnda utgiftssumma utan

tvifvel är beräknad för skattefrälseräntornas inlösen, torde häraf uppenbarligen

framgå, att en stor del af dessa räntor icke blifvit inom den

bestämda tiden anmäld till inlösen. Genom innevarande Riksdags beslut

i fråga om förlängd tid för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor

in. m. lära visserligen ännu en del dylika räntor komma att statsverket

till inlösen hembjudas; men i allt fall torde åtskilliga egare till

skattefrälseräntor underlåta att anmäla räntorna till inlösen, och under

alla förhållanden synes denna inlösen, derom anmälningar enligt nämnda

beslut må afgifvas intill 1888 års utgång, komma att till följd af den

mödosamma utredning, som måste föregå densamma, först efter ytterligare

ett eller annat år kunna till alla delar verkställas.

Vid sådant förhållande och då ju beslutet om inlösen för statsverket

af skattefrälseräntorna hufvudsakligen är föranledt af deri på

rättvisa och billighet grundade åsigt, att ifrågavarande räntegifvare,

hvilkas räntor, oberoende af deras samtycke, öfverlåtits från kronan

i enskild ego, må komma i åtnjutande af samma lindring, som under

senare tider kommit öfrige räntegifvare till del, har Riksdagen efter

det i enskilda motioner fråga derom hos Riksdagen väckts, ansett

ersättning böra beviljas egare till skattefrälsehemman, hvilkas ränta

icke blifvit af statsverket inlöst.

Egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta blifvit af staten inlöst,

hafva derigenom, och då hemmanen i och med denna inlösen erhållit

kronoskatte natur, dels berättigats att erlägga räntan efter dess

omsättning i penningar och fixering samt dels kommit i åtnjutande af

den beslutade afskrifningen med 30 procent å grundskatterna.

Hvad ränteomsättningen i penningar beträffar, synes det för nu

ifrågavarande ändamål oj behöfligt att fatta ett beslut, som skulle nödvändiggöra

uträkningar i berörda hänseende beträffande de oinlösta

s k åt te träl ser äi hörna. Eu dylik omsättning kan naturligtvis i fråga om

dessa räntor ej af staten föreskrifvas. Den skulle således icke blifva

effektiv, utan företagas endast för alt tjena till ledning vid beräkning

af en jemförelsevis ringa del af den ersättning, som borde räutegifvarne

beredas, och utan tvifvel, genom de för densammas bestämmande

erforderliga uträkningar, föranleda större arbete och svårigheter, än

som komme att motsvaras af den förmån för räntegifvare, som af densamma

skulle kunna följa.

Deremot har Riksdagen ansett, att enahanda förmån, som genom

afskrifning af 30 procent å grundskatterna blifvit innehafvare aföfriga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

skattehemman

till del.

beredd, äfven må komma egare af skatt efrälséhemman

Vid öfvervägande af det. sätt, hvarpå en sådan skattelindring må

c.. . ........7 '' T DXYUMWIUUllI

kunna omformälda räntegifvare beredas, har Riksdagen funnit de

klaste

ersättning,

utväg

n en
-

vara, att desse skattskyldige må af staten tillerkännas en

motsvarande 30 procent af värdet af de skattefrälseräntor,

laiueegarna utbetalt.

. ^enna godtgörelse till räntegifvare, hvilkens inlösbara ränta icke

bni vit af statsverket från vederbörande ränteegare inlöst, synes Riksdagen

dock icke höra beräknas retroaktivt, utan har Riksdagen ansett

den tid, från hvilken räntegifvarne må komma i åtnjutande af den

ifrågasätta skattelindringen, böra beräknas från början af nästkommande

år 1888.

Hvad angår den utgift för statsverket, som genom den ifrågasatta

ersättningen till vissa egare af skattefrälsehemman skulle föranledas,

så kali nu icke närmare beräknas det belopp, hvartill vare sig de ännu

kvarstående eller de vid innevarande års slut oinlösta skattefrälseräutorna

kunna uppgå. Men, enligt hvad ofvan meddelats, har statens

utgift för inlösen af samtliga skattefrälseräntor m. m. beräknats till

nät mate 4,000,000 kronor, och äro anmälningar om inlösen inkomna

för räntor till beräknad löscsumma af i rundt tal 2,880,000 kronor.

Man toide kunna antaga, att största delen af dessa räntor bl ifver under

innevarande år inlösta, då vid årets slut skulle återstå oinlösta

skattefrälseräntor till värde af omkring 1,200,000 kronor. Om denna

summa beräknas såsom räntornas kapitalvärde, motsvarar densamma,

el tor eu räntefot al fyra för hundrade, årliga utskylder till belopp af

48,000 kronor, och för att bereda dessa en lindring, motsvarande den

med trettio procent gjorda afskrifningen å grundskatterna, skulle alltså

erfoidras^eu årlig statsutgift af 14- å 15,000 kronor, hvilken dock successivt

i män af räntors inlösen komme att nedgå. Något särskild! anslag

har Riksdagen dock icke ansett sig böra för detta ändamål i riksstånd!

uppföra, utan torde, i likhet med hvad vid det af 1885 års Riksdag

fattade beslutet om skattefrälseräntornas inlösen egde ruin, statskontoret

erhålla bemyndigande att förskjuta hvad som erfordras för

ifrågavarande godtgörelse till vissa räntegifvare, och de förskjutna beloppen

sedermera anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Riksdagen har alltså beslutat, att egare till skattefrälsehemman,

hvilkas skattefrälseräntor icke bli fv i t inom 1887 års utgång af statsverket

från vederbörande ränteegare inlösta, må berättigas att af statsmedel

erhålla ersättning med trettio procent af de skattefrälseräntor,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

de kunna visa sig hafva efter nämnda tid till ränteegarne utgifvit;

samt att de belopp, som för omförmälda ändamål kunna ifrågakomma

att af statsmedel gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter

förskotten böra hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Stockholm den 5 juli 1887.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.