Skrifvelse till Konungen, rörande tiden för aflönings utbetalande till lärarepersonalen vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor.
1887-07-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1887 B:71, Skrifvelse till Konungen, rörande tiden för aflönings utbetalande till lärarepersonalen vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
af hvad sålunda förekommit och utan att ingå i pröfning af de olika
utbetalningssättens större eller mindre lämplighet för vinnande af det afsedda
ändamalet, härmed anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörande
myndigheters hörande, täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
sådana anordningar kunde träffas, att pensionerna från så väl folkskolelärarnes
pensionsinrättning som folkskolelärarnes enke- och pupillkassa,
utan kostnader för pensionstagarne, till dem utbetalades. Stockholm den
6 juli 1887.
Med undersåtlig vördnad:
l\:o 71.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 juli 1887.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —
.Riksdagens skrifvelse till Konungen, rörande tiden för aflönings
utbetalande till lärarepersonalen vid rikets folkskolor,
mindre folkskolor och småskolor.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 betänkande n:o 8.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 1.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen har uppmärksamheten blifvit fäst på eu brist, som
förefinnes i bestämmelserna angående folkskolelärarnes löneförmåner, i det
att föreskrift helt och hållet saknas i fråga om tiden för lönernas utbetalande.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
5
I sammanhang dermed har blifvit anfördt, bland annat, att uti det
formulär till årlig redogörelse för inkomster och utgifter vid de särskilda
folkskolorna, hvilket är såsom bilaga fogadt vid kongl. kungörelsen den
13 mars 1840, lärarens aflöning funnes antecknad såsom utbetald den 6
mars, 3 juni, 4 september och 2 december, samt att i öfverensstämmelse
med denna anvisning den praxis på åtskilliga ställen gjort sig gällande,
att lönen utbetalas qvartalsvis i början af hvarje qvartals sista månad.
Det vore emellertid att märka, dels att berörda kongl. kungörelse för mer
än 15 år sedan upphört att vara gällande, hvadan äfven det omnämnda
formuläret annullerats, utan att något annat dylikt blifvit till efterrättelse
stadgadt, dels att nyssnämnda anvisning icke innefattat en bestämd
föreskrift, hvilken vederbörande vid lönernas utbetalande haft skyldighet
att ställa sig till efterrättelse, dels ock att bestämmelser helt och hållet
saknades rörande tiden, då naturaprestationerna eller ersättningen för dessa
skulle erläggas, äfvensom då lärare egde att uppbära arfvodet för fortsättningsskola,
slöjdundervisning m. in. Då folkskoleväsendet numera nått
en sådan utveckling, att vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor
vid 1885 års slut voro anstälda mer än 4,900 lärare och 6,700
lärarinnor, för hvilkas aflöning utbetalades öfver 7,835,000 kronor, syntes
tidpunkten nu vara inne för utfärdande af bestämda föreskrifter angående
den tid, då lärarepersonalen vore berättigad att uppbära sina löneförmåner.
Önskvärdheten af sådana föreskrifter framginge äfven af förhållandena
på många ställen i landet. Under det att, enligt hvad från skilda
delar af riket ingångna underrättelser gåfve vid handen, flerstädes aflöningen
utbetalades regelbundet i början af mars, juni, september och
december samt på några enstaka ställen till och med månadsvis, framliölles
från andra håll, att lönerna högst oregelbundet utbekommes. Ganska
ofta dröjde det ett godt stycke in på det nya året, innan slutliqvid
lemnades för det gångna årets arbete, och på enstaka ställen hade läraren
regelbundet först i slutet af mars kunnat få ut lönen för det förflutna
året. På andra ställen dröjde det ända in i juni månad, innan lärarepersonalen
erhölle någon del af lönen för det pågående året, och ej sällan
finge läraren uppoffra rätt mycken tid genom att förgäfves gång efter
annan för lönens utbekommande besöka vederbörande. Att reda härutinnan
åstadkommes vore af stor vigt ej allenast för lärarepersonalen, utan
äfven för skoldistrikten och särskildt för de personer, hvilka det ålåge att
utbetala lönerna. Äfven af den anledning, att staten numera ända intill
ett visst maximum bidroge med två tredjedelar af den kontanta lönen
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
till lärare persona len vid rikets folk- och småskolor, vore det rättvist och
billigt, att nämnda lärarepersonal, som, enligt hvad i det föregående blifvit
antyd t, räknade inemot 1 2,000 medlemmar, finge blifva delaktig af samma
förmån, som redan vore beredd de tjensteman, livilkas aflöning helt och
hållet utginge af statsmedel, nemligen att på bestämda tider få uppbära
sina löneförmåner.
Riksdagen delar den sålunda uttalade uppfattning, att det är ej mindre
med god ordning öfverensstämmande än ock, såsom förekommande fall
ådagalagt, af behofvet påkalladt, att de ifrågavarande lärarne genom bestämd
föreskrift tillförsäkras att, då en för så väl lön^ifvaren som löntagaren
tillfredsställande öfverenskommelse härom ej träffats, på vissa faststälda
tider utfå ersättningen för sitt arbete. Hvad beträffar all kontant
lön, den må vara sådan, som enligt gällande författning skall utgå i penningar,
eller utgöra ersättning för faststälda naturaförmåner, så synes den,
jemväl med inbegripande af stadgad ersättning för tjenstgöring utöfver
åtta månader om året, böra utan svårighet kunna utgå qvartalsvis, i början
af qvartalens sista månader, mars, juni, september och december. Den
ersättning i penningar, som i öfrigt, såsom för fortsätta i ngsskola, kan tillkomma
läraren, torde åter i regeln ej böra utbetalas förr, än hela det
motsvarande arbetet för året är afslutadt. Jemväl för de numera utan
tvifvel sällsynta fall, då en del af lönen utgår in natura, torde med afseende
på tiden för utfåendet af sådan aflöning lämpliga bestämmelser
kunna meddelas.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen härmed
hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om utfärdande af föreskrifter rörande
tiden för utbetalandet i regeln qvartalsvis af löneförmånerna och arfvodena
åt den vid rikets folkskolor, mindre folkskolor och småskolor tjenstgörande
lärarepersonalen. Stockholm den 6 juli 1887.
Med undersåtlig vördnad;
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.