Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vissa delar af tullbevillningen.

1888-02-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:1, Skrifvelse till Konungen, angående vissa delar af tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

1

N:o 1.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 februari 1888.

— — — — Andra Kammaren den 10 — ■—

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa delar af tullbevillningen.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 1.)

Till Konnngen.

Med framhållande deraf, att en af de förnämsta orsakerna till

det ekonomiska betryck, hvaraf vårt land för närvarande lider, är att

söka i en ohämmad utländsk konkurrens, hafva inom Riksdagen gjorts

flere framställningar om beredande af tullskydd för såväl jordbruket

som andra slag af inhemskt arbete.

Bland dessa framställningar har Riksdagen till särskild, skjutsare

behandling företagit dem, som afse eller på annat sätt beröra införandet

af tull å spanmål. Ingen artikel är nemligen i så hög grad

som spanmål utsatt för faran, att ett dröjsmål med afgörandet af frågan

om tull derå skall medföra en genom öfverdrifven spekulation

stegrad införsel och sålunda åtminstone för innevarande år väsentligen

förlama de åsyftade verkningarna af beslutade spanmålstullar.

Bill. till Riksd Prof. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

Att jordbruksnäringen, likasom de flesta öfriga näringar, för närvarande

har att kämpa med synnerligen stora ekonomiska svårigheter

är så väl känd!, att några bevis derför icke behöfva anföras. Riksdagen

har emellertid särskildt fäst uppmärksamheten vid att den i vårt

land intecknade gälden under de senare åren varit stadd i ett nästan

jemnt stigande. Då den intecknade gälden år 1876 utgjorde i rundt

tal 864 millioner kronor, motsvarande 33,i procent af det fast egendom

samtidigt åsätta taxeringsvärde, utgjorde densamma år 1886, likaledes

i rundt tal, 1,450 millioner kronor, motsvarande 41,7 procent af det för

samma år gällande taxeringsvärdet. Besinnar man nu, till hvilken höjd

taxeringsvärdena blifvit uppdrifna, skall man finna, att förhållandet

emellan beloppet af gälden och den derför intecknade egendomens

verkliga värde ställer sig ännu ofördelaktigare och rätteligen uttryckes

genom ett ännu större tal än 41,7 procent.

Såsom hufvudorsaker till jordbruksnäringens nödstälda belägenhet

måste anses dels den snabba utveckling spanmålsodlingen nått i främmande

länder, hvarest produktionsvilkoren ställa sig ojemförligt mycket

gynsammare än här, dels ock den oerhörda nedsättning i transportkostnaderna,

som åstadkommits genom senare tiders lättade kommunikationer

och förbättrade transportmedel. Härigenom och till följd deraf,

att de stora rederiernas täflan sinsemellan under de båda sista åren

nedbragt fraktprisen till belopp, som på vissa håll till och med understigit

driftkostnaderna, har det skydd, naturen sjelf skänkt emot öfvermägtig

konkurrens från aflägsna länder, blifvit omintetgjordt. Striden

mellan den svenske jordbrukaren och hans utländske medtäflare har

emellertid blifvit för den förre alltför ojemn, och han måste i längden

blifva undanträngd till och med från den svenska marknaden.

Den inhemska marknaden kan dock åt våra jordbrukare bevaras.

I skyddstullar har nemligen staten i sin hand ett verksamt medel

att hejda spanmålsimporten och bryta den utländska konkurrensens

öfvermagt.

Flere skäl tala obestridligen för sättandet af olika tullsatser å

olika slag af spannmål. Den omalna spanmålen måste dock i detta fall

följa samma bestämmelser som den malna. Alla slag af malen spannmål

böra emellertid draga samma tull. Då vissa slag af mjöl och gryn

för några år sedan voro hos oss belagda med införselsafgifter, visade

det sig nemligen mycket svårt att bestämma beståndsdelarne i inkomna

mjölpartier, och ofta uppstodo olika meningar vid tullbehandlingen

deraf, icke endast emellan tulltjenstemännen och importörerna utan

äfven hos mjölhandlare, qvarnegare och andra sakkunnige, ja, till och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

med vetenskapsmän, till livilkas afgörande frågorna hänskötos, hade

stor svårighet att å mikroskopisk väg komma på det klara med innehållet.

Hvad beträffar hvete och råg, af hvilka det förra i och för sig

kan synas höra beläggas med högre tull än den senare, har Riksdagen

tagit hänsyn jemväl dertill, att, då hvetet är icke obetydligt tyngre än

rågen och lemnar mera mjöl än denna, en efter vigt utgående tull

måste drabba hvetet drygare per tunna än rågen, äfven om tallen sättes

lika för båda slagen.

För all omalen spannmål, utom hafre och vicker, har Riksdagen

bestämt tullen till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram. Och har Riksdagen

till följd häraf jemväl besluta höja tullen å majs, som nu utgår

med 2 kronor för 100 kilogram, till nyssnämnda belopp.

Det kunde visserligen tyckas vara öfverflödigt att belägga hafre,

som är en af våra förnämsta exportartiklar, med tull. Af de motionärer,

hvilka yrkat tull å detta sädesslag, har emellertid anmärkts, att i

ett genomfördt skyddssystem icke borde saknas tull å hafre, enär import

deraf egde rum. Enligt officiella underrättelser uppgick denna

import år 1886 till något öfver två millioner kilogram. Då veterligt

är, att hafreimporten under sistlidna år öfverstigit importen år 1886

och sålunda visar tendens till ökning, samt till Riksdagens kännedom

kommit, att hafre numera hit införes icke blott för att härifrån åter

utföras utan till konsumtion inom landet, finnes icke något skäl, hvarför

ej äfven detta slag af spanmål skulle beläggas med tull. Denna

tull har Riksdagen bestämt till 1 krona för 100 kilogram. Och enär

vicker, såsom lcändt är, oftast användes blandadt tillsammans med

hafre, har Riksdagen åsatt vicker nyssnämnda för hafre bestämda

tullsats.

Vid bestämmandet af tullsatserna för malen spanmål är det af

vigt att tillse, dels att tullen icke, i förhållande till tullen å den omalna

spanmålen, sättes så låg, att man löper fara att omintetgöra verkningarna

af sädestullarne och framkalla en stor och lönande mjölimport,

dels att qvarnindustrien, som för närvarande befinner sig i ett

synnerligen tryckt läge, erhåller skydd mot den utländska konkurrensen.

Såsom redan vid frågan om tullen å omalen spanmål blifvit anmärkt,

har Riksdagen, på uppgifna skäl, funnit samma tullsats böra

gälla för mjöl af olika slags säd. Riksdagen anser det icke heller vara

lämpligt att skilja emellan så kalladt sammanmalet mjöl och finsiktadt

mjöl. Införseln af groft sammanmalet rågmjöl sker nästan uteslutande

från Ryssland. Importen hit af ryskt rågmjöl utgjorde år 1885 om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

kring 9,400,000 kilogram, men år 1886 blott omkring 7,800,000 kilogram

samt lär under år 1887 hafva ytterligare nedgått. Allt rågmjöl,

som från Ryssland hit införes, kan emellertid icke antagas vara sammanmalet

mjöl. Men äfven om så vore, har likväl importen af dylikt

mjöl endast utgjort ungefär en tiondedel af hela Sveriges mjölimport.

Vid utförseln af mjöl lemnas i Tyskland, enligt gällande tullagar,

restitution efter 65 procent mjölutbyte vid förmalning af råg till sikt

och efter 75 procent vid dylik förmalning af hvete. Vår spannmål är,

äfven då den är välbergad, i allmänhet tjockskaligare än den under

sydligare klimat vuxna och lemnar följaktligen ett något ringare mjölutbyte.

Utgår man icke desto mindre äfven hos oss från den i Tyskland

faststälda utbytesprocenten, finner man, genom en lätt gjord uträkning,

att spanmålstull af 2 kronor 50 öre, omräknad i mjöltull, utgör

3 kronor 85 öre. Till detta belopp måste sedermera läggas dels ränta

på den erlagda tullen, dels ock någon ersättning för den högre frakt,

som ett parti säd betingar i förhållande till motsvarande parti mjöl. En

tull å spanmål, satt till det belopp, som erhålles efter en dylik sammanräkning,

skänker likväl icke qvarnegaren något som helst skydd.

Qvarnegarne äro jordbrukarnes naturliga afnämare, och det måste derför

ligga i de sistnämndes intresse, att qvarnegarne komma i eu sådan

ställning, att de icke, för att kunna bestå i den skarpa konkurrensen,

tvingas att till det yttersta nedtrycka prisen på den inhemska spanmålen.

I utlandet har man också till fullo beaktat detta förhållande.

Riksdagen har beslutit, att malen spanmål, mjöl och gryn, alla

slag, skall draga en tull af 4 kronor 30 öre för 100 kilogram. Och

har Riksdagen bestämt sig för denna tullsats af följande skäl.

Till grund för de uträkningar, hvilka i det föregående gjorts

angående spanmålstullens belopp, omräknad till mjöltull, har legat den

procent mjöl, som erhålles vid förmalning af råg. Vid hveteförmalningen

är utbytesprocenten högre, och i fråga om hvete blir tullen,

omräknad till mjöltull, 3 kronor 33 öre. För hvetemjöl åtnjuter qvarnegaren

således högre skydd. Då härtill kommer, att man måste antaga,

det ungefär lika mycket hvete som råg förmales till sikt, ställa

sig med en tull af 4 kronor 30 öre förhållandena betydligt gynsammare

för qvarnegaren än nu, då han saknar allt skydd.

I sammanhang med tull på mjöl har Riksdagen, till förekommande

af missbruk vid import af mjöl, beslutit, att mjöl af arrowrot

och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spannmål eller

hänföras till medicinalier, skall åsättas en tull af 4 kronor 30 öre för

100 kilogram.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

Då malt utgör eu förädlad produkt af korn, och vid mältningen

ungefär en fjerdedel af kornets vigt går förlorad, torde tullen å malt

böra sättas något högre än för korn. Men vid det förhållande att

maltets krossning är en jemförelsevis enkel åtgärd, som icke kräfver

användandet af synnerligen dyrbara maskiner, erfordras icke å det

krossade maltet någon särskildt högre tullsats, utan har Rikdagen beslutit,

att malt, äfven krossadt, skall åsättas en tull af 3 kronor för

100 kilogram.

Den af Riksdagen beslutade tullen å mjöl är proportionsvis vida

ringare, än hvad som i utlandet förekommer. Våra kikare af qvarnindustrien

äro derför i behof äfven af den lättnad i näringens tryckta

läge, som skulle kunna beredas genom åsättande af tull å kli. Tullen

å kli kommer dessutom att medföra, att den inkomna varan underkastas

en noggrannare undersökning, och skall sålunda bidraga till hämmande

af missbruk vid import deraf. Riksdagen har emellertid tagit

hänsyn till den stora betydelse, denna artikel har vid kreatursutfodringen,

och till följd deraf bestämt tullen å kli, alla slag, till 30 öre för 100

kilogram.

I betraktande deraf att, om ofvanberörda artiklar under återstoden

af innevarande år finge tullfritt i riket införas, ändamålet med de

beslutade tullarne å dessa artiklar, på grund af ökad import under

nämnda tid, icke på länge skulle kunna vinnas, har Riksdagen ansett

det vara af stor vigt, att Riksdagens omförmälda beslut varda, så fort

ske kan, tillämpade; och har Riksdagen af sådan anledning beslutit,

att de bestämda tullarne å ifrågavarande artiklar skola såsom tilläggsafgifter

till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras

från den tid, som af Eders Kong!. Maj:t bestämmes; anhållande Riksdagen

derjemte, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan, förordna

om beslutens trädande i kraft.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 10 februari 1888.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

Tulltaxa

att lända till efterrättelse från och med den

Qvantitet för

tullberäbningen.

Tullsats.

282.

Kli, alla slag..................................................

100 kilogram

Kronor.

öre.

30

i 367.

Malt, se Spanmål.

Mjöl:

af spanmål: se Spanmål

af arrowrot och andra vegetabilier,

som ej kunna inbegripas under span- mål eller hänföras till medicinalier

100 kilogram

4

30

490.

Spanmål.

om alen:

a) råg, hvete, korn, majs samt

ärter och bönor.............................

100 kilogram

2

50

b) hafre och vicker..............................

100 kilogram

1

—

c) malt, äfven krossadt.....................

d) andra slag, ej specificerade.........

100 kilogram

3

—

100 kilogram

2

50

malen:

mjöl och gryn, alla slag..................

100 kilogram

4

30

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.