Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående försäljning af åtskilliga mindre kr ono egendomar.

1888-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:17, Skrifvelse till Konungen, angående försäljning af åtskilliga mindre kr ono egendomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 17.

1

N:o 17.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 mars 1888.

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående försäljning af åtskilliga

mindre kr ono egendomar.

(Statsutskottets utlåtande n:o 23.)

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för

den 31 december 1887 bar Eders Kong], Maj:t i en samma dag afgifven

proposition (n:o 3) föreslagit Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af kongl. domänstyrelsen stälda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade

mer än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det måtte bero

af Eders Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna,

. huru vida egendomen fortfarande borde för kronan bibehållas

eller till större eller mindre del försäljas; samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra ega rum,

densamma måtte ske i den ordning och under de vilkor, som enligt

kongl. brefvet den 29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman

och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämdt/*.

till Riksd Prof. 18SS. JO Samt. 1 Afä.''1 Band. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 17.

meker, Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller

i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel

skulle användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark; hvilka medel borde inlevereras till riksgäldskontoret och der

bokföras på sätt vore stadgadt angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,

som säljas enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.

Enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll meddelas, hafva

intill 1887 års slut kronoegendomar i enlighet med Riksdagens förut

fattade beslut blifvit försålda till ett antal af 275, för hvilka egendomar,

bevillningstaxerade till 764,868 kronor 99 öre och förut utarrenderade

för tillhopa 25,881 kronor 59 öre jemte städja till belopp af

2,089 kronor 37 öre, betingats i köpeskilling 1,469,688 kronor 6 öre.

Dessa siffror gåfve vid handen, att sammanlagda köpeskillingarna för

de intill nämnda tid sålda kronoegendomarne uppginge till nära dubbla

beloppet af egendomarnes taxeringsvärden vid tiden för försäljningen,

medan den årliga arrendeafkomst, staten före försäljningen uppburit

af samma egendomar, motsvarade icke fullt 2 procent af hela köpesumman.

Äfven under de tryckta konjunkturer för jordbruket, hvilka varit

rådande under de senaste åren, hade de till försäljning utbjudna kronoegendomarne

i allmänhet betingat i förhållande till taxeringsvärden och

arrendeafgifter höga pris, och endast mindre ofta hade inträffat, att

tillfredsställande köpeanbud icke erhållits, hvilket då vanligen berott af

särskilda omständigheter, såsom att den utbjudna egendomen varit obebyggd

eller i vanhäfd eller ock att en allmännare misstro till den närmaste

framtiden gjort sig gällande hos invånarne inom vissa trakter af

landet. Detta förhållande, samtidigt med att, vid domäners utbjudande

på nytt arrende, arrendebeloppen i icke obetydlig grad nedgått, och

att bland kronans arrendatorer ett allmännare betryck gjort sig gällande,

som nödgat statsmagterna att icke blott eftergifva en del af

sistlidet års arrende, utan äfven bevilja flertalet arrendatorer rätt att

före kontraktstidens utgång afträda sina arrenden — en rätt hvaraf

ock ett ganska stort antal arrendatorer begagnat sig — syntes gifva

stöd för den uppfattning, att åtminstone de mindre jordbruksdomänerna

icke i kronans ego lemnade den afkomst, som enskilde egare vore i

stånd att afvinna desamma.

Så väl flertalet af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande som

domänstyrelsen hade i afgifna utlåtanden tillstyrkt, att den nu ifrågasatta

försäljningen måtte omfatta de domäner, för hvilka arrendet utginge

med belopp från 200 till och med 500 kronor. Den utredning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 17,

domänstyrelsen lemnat rörande de egendomar, som tillhörde denna kategori,

syntes emellertid gifva anledning att åtminstone icke för närvarande

låta försäljningen erhålla en fullt så stor omfattning. Enligt

hvad domänstyrelsen upplyst, utgjorde de domäner, hvilkas arrenden

uppginge till mer än 200 men icke utöfver 500 kronor, ett antal af

921, taxerings värderade till 8,192,900 kronor och lemnande i årligt arrende

318,709 kronor 83 öre. Fördelade man dessa egendomar i grupper allt

efter som arrendeafgiften stannade inom belopp af 300 kronor, 400

kronor eller 500 kronor, uppkomme enligt de uppgifter, domänstyrelsen

lemnat, följande resultat:

. , , Taxeringsvärde, Arrende,

Anta. kronor. kronor.

egendomar med arrende af 200—300 kronor 297 1,967.480: — 73,713: 43.

j) » » » 300-400 » 323 3,038,780:- 110,145:66.

» b b » 400-500 b 301 3,186,640: - 134,850: 74.

Summa 921 8,192,900: - 318,709: 83.

Det framginge häraf, att, medan arrendeafgiften i förhållande

till taxeringsvärdet utgjorde i medeltal för egendomarne i den första

gruppen 3,74 och för egendomarne i deri andra gruppen 3,62 procent,

samma procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppginge

till 4,2. Ehuru taxeringsvärdet icke vore att anse såsom en fullt

tillförlitlig mätare af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, borde

man likväl af den meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att

de egendomar, som tillhörde den omförmälda tredje gruppen, i sin

helhet lemnade en jemförelsevis god afkomst. Det stora antal, hvartill

enligt nu lemnad uppgift egendomarne inom de tre grupperna tillsammans

uppginge, gåfve ock anledning befara, att, om försäljningen nu

utsträcktes till egendomarne inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt

förhållande möjligen skulle uppstå emellan antalet utbjudna egendomar

å ena sidan och antalet spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den

andra. Det syntes derför vara skäl att åtminstone icke för närvarande

utsträcka försäljningen längre än till egendomar, tillhörande de båda

första grupperna, hvilka inneslöte tillsammans 620 egendomar med

taxeringsvärde af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af

183,859 kronor 9 öre.

Nu, lika litet som vid de föregående tillfällen, då Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen fattat beslut i fråga om domäners afyttrande, borde

försäljning uppställas såsom ovilkorlig regel, utan pröfning få ega rum

beträffande hvarje särskild domän, huru vida densamma borde försäljas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 17.

eller af någon anledning åt kronan bibehållas. Denna pröfning blefve

naturligen, i den mån den komme att gälla domäner med högre värde,

af ökad betydelse och fordrade hänsyn till åtskilliga omständigheter,

vid hvilka det icke ansetts nödigt att fasta någon synnerlig vigt, då

fråga vant om smärre lägenheter, hvarvid pröfningen i allmänhet inskränkts

till eu undersökning, huru vida lägenheten varit lämplig att helt

eller delvis tagas i anspråk för skogsväsendets räkning eller behöflig

för annat särskildt statsändamål. Sålunda borde, förutom då anledning af

nu anförd beskaffenhet förekomme till egendoms bibehållande, försäljning

icke ega rum, då egendom ansåges med fördel kunna sammanslås

under ett arrende med angränsande dylik egendom, då till följd af

egendoms läge eller andra omständigheter det med visshet kunde förutses,

att densamma inom den närmare framtiden skulle erhålla ett väsendtligen

ökadt värde, eller då på grund af särskilda förhållanden

egendoms bibehållande såsom jordbruksdomän kunde anses vara kronan

till synnerlig fördel o. s. v.

Ofvan meddelade uppgifter angående resultatet af den redan verkstälda

försäljningen af kronoegendomar synas Riksdagen otvetydigt

ådagalägga, att denna försäljning varit en finansielt rigtig åtgärd, hvars

betydelse i sådant hänseende ytterligare ökats genom den omständighet,

att eu jemförelsevis betydande del af arrendeinkomsten för de smärre

jordbruksdomänerna måste åtgå till förvaltningskostnader. Det gynsamma

ekonomiska resultat, den hittills skedda försäljningen sålunda

medfört, synes emellertid äfven vara att förvänta af''en försäljning i

större omfattning. Med afseende härå har Riksdagen, som ej heller förbisett

den betydelse i socialt hänseende, ett vidgadt tillfälle för mindre

bemedlade jordbrukare att förvärfva eganderätt till jord kan innebära,

ansett en utsträckt försäljning af de för statsverkets räkning utarrenderade

egendomarne medföra stor fördel för det allmänna. Frågan om

huru långt denna försäljning under närvarande förhållanden lämpligen

bör sträckas torde måhända vara föremål för olika meningar; men då

nu icke förelegat förslag till försäljning i större omfattning än till egendomar,

som lemna 400 kronor i arrende, har Riksdagen funnit sig böra

bifalla hvad Eders Kongl. Maj:t i detta beseende föreslagit.

I afseende å ifrågavarande försäljning af kronoegendomar har

Eders Kongl. Maj:t vidare hemstält, att densamma måtte ske i den ordning

och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874

gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande

derjemte af de. särskilda bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde finna

lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 17. 5

och har Riksdagen funnit sig böra bifalla Eders Kongl. Maj:ts förslag i

denna del.

Hvad slutligen beträffar dispositionen af de medel, som komma

att inflyta för de till försäljning föreslagna egendomarne, har, enligt

hvad af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, då frågan om eu utsträckt

försäljning af jordbruksdomäner i mellersta och södra Sverige

nu åter upptagits, sådant skett förnämligast med afseende å vigten att

i större omfattning, än som kunnat ske med hittills tillgängliga medel,

åt staten förvärfva mark, som bure skog eller egnade sig till skogsbörd.

Om än i en senare tid i åtskilliga delar af landet ett stigande intresse

för skogsvården framträda kunde det icke förnekas, att den enskilda

skogshushållningen mångenstädes vore långt ifrån tillfredsställande; och

särskilt vore det under närvarande förhållanden, då jordbruket lemnade

en minskad afkastning, att befara, att de enskilda skogarne skulle

anlitas utöfver deras produktionsförmåga. Det kunde sålunda tagas för

gifvet, att det enskilda skogskapitalet, hvaraf i öfrigt en icke ringa del

medtagits och fortfarande medtoges för odlingsändamål, efter hand

komme att nedgå; men i samma mån växte ock betydelsen af statens

skogar. Med rigtig uppfattning häraf hade man i utlandet länge sträfvat

att i möjligaste mån utvidga statsskogarne. En jemförelse af svenska

och utländska skogsförhållanden visade ock, att knappast något annat

land i Europa hade att framvisa en i förhållande till landets hela skogsområde

så ringa areal af allmänna skogar som Sverige. Enligt en tabell,

som vidfogats domänstyrelsens den 26 maj 1885 afgifna utlåtande

i fråga om lagstiftning för den enskilda skogshushållningen, utgjorde

de allmänna skogarne i vårt land endast 16,07 procent af landets hela

skogbärande areal, medan exempelvis samma slags skogar af den skogbärande

marken upptogo i Finland 58, i Ryssland 63,3, i Preussen 44,9,

i Danmark 18,2 och i Norge 25,06 procent. Sveriges underlägsenhet i

detta hänseende, som i synnerhet vore betydande i landets sydligare

och mellersta delar, der statsskogarne knappast uppginge till 6 procent

af utmarken, syntes så mycket mer beaktansvärd, som vårt land i högre

grad än de flesta andra europeiska länder vore och för framtiden måste

blifva hänvisadt att ur skogarne hemta en väsentlig del af sina inkomster.

Förvärfvandet. för statens räkning af större områden för skogskultur

egde äfven i ett annat afseende en ganska stor betydelse, i det

att uppdragande och tillhandahållande af virke af gröfre dimensioner

derigenom möjliggjordes. Frågan om uttagande af den största möjliga

behållning af skogsafkastningen genom användandet af kortare eller

längre omloppstid vore visserligen icke ännu löst, men det lede intet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 17.

tvifvel, att mången enskild skogsegare af brist på förlagsmedel eller

för tillfällig vinst nödgades afverka sin skog, så snart virket uppnått

för sågning användbara dimensioner, hvaremot staten alltid hade förmåga

att afvakta den mest gynsamma tidpunkten för afverkning af de

slag af virke, som bäst lönade skogsodlarens möda.

Sedan år 1874, då tillgångar för skogsköp först bereddes dels

genom den då beslutade försäljningen af smärre kronoegendomar och

dels genom ökning af reservationsanslaget till skogsväsendet, hade för

kronans räkning blifvit inköpta eller beslut fattats om inköp af områden

med en sammanlagd areal af omkring 45,300 hektar; och hade

härtill åtgått dels af resei-vationsanslaget. till skogsväsendet 524,082

kronor 61 öre, dels af influtna medel för sålda kronoegendomar 726,209

kronor 54 öre, hvarutöfver till betäckande af ännu icke utbetalda köpeskillingar

anvisningar å influtna och inflytande medel för sålda kronolägenheter

blifvit gjorda med tillsammans 397,355 kronor 79 öre.

Äfven med den ökning i försäljningsmedlen, som borde blifva

eu följd af det vid senaste riksdag fattade beslutet om försäljning af

kronoegendomar i Norrland, kunde det inflytande köpeskillingsbeloppet

icke beräknas i medeltal för år till mer än omkring 150,000 kronor;

och då reservationsanslaget till skogsväsendet numera till den allra

hufvud sakligaste delen erfordrades för att bestrida utgifterna för de

allmänna skogarnes skötsel, i följd hvaraf ock detta anslag under de

senast förflutna åren kunnat till då afslutade skogsköp bidraga allenast

med hvad som åtgått till sjelfva köpeomkostnaderna, vore sålunda de

tillgångar, som stode till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för köp af

skogsmark, mycket begränsade. Att för detta ändamål bereda ökade

medel hade synts föredragande departementschefen desto mera önskligt,

som, på sätt domänstyrelsen påpekat och äfven framginge af de till

styrelsen ingångna försäljningsanbuden, den närvarande tidpunkten erbjöde

synnerligen gynsamma tillfällen att för måttliga pris åt kronan

förvärfva lämpliga skogsområden.

Riksdagen, som vidhåller den mening, att försäljning af statsverkets

jordbruksdomäner icke bör ega rum, med mindre annan fast

egendom till motsvarande värde åt kronan förvärfvas, har funnit det

ändamål, hvartill de genom hittills beslutade försäljningar af kronoegendomar

inflytande köpeskillingarna ansetts böra användas, eller inköp

af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, fortfarande böra tillgodoses

äfven med de medel, hvilka genom den nu ifrågasatta, utsträckta

försäljningen varda disponibla; och har Riksdagen alltså bifallit

jemväl hvad Eders Kongl. Maj:t. i detta hänseende föreslagit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 17.

Riksdagen har alltså medgifvit,

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer

än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero af Eders

Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huru

vida egendomen fortfarande bör för kronan bibehållas eller till större

eller mindre del försäljas; samt

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum,

densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl.

brefvet den 29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och

lägenheter, med _ iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall,

för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljningen inflytande medel

skola användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark; lärande medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och de”

bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för de

kronoegendomar, som säljas enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874.

Stockholm den 7 mars 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.