Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående, anvisande af medel till odling slånefonden m. m.

1888-04-07 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:28, Skrifvelse till Konungen, angående, anvisande af medel till odling slånefonden m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

N:o 28.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1888.

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående, anvisande af medel

till odling slånefonden m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

I proposition af den 31 december 1887 har Eders Kong]. Maj:t

föreslagit Riksdagen:

att till odlingslånefonden skulle under hvarje af åren 1889—1893

ej mindre få ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån,

än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition

af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som

jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande

af högst en million kronor årligen;

att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den

ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden, för

riksgäldskontoret förorsakades;

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Haft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrifvelse N:o 28.

att fullmägtige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas att, för beredande

af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar

till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret

öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara

från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare

tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika för

fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid;

samt

att de vilkor och bestämmelser, som gälde för lån från ifrågavarande

fond, måtte sålunda ändras, att

a) stadgandet i punkten F mom. 5 af kongl. kungörelsen angående

bildandet af en fond med ändamål att genom lån understödja

odling af sänka trakter den 28 september 1883 upphäfdes samt deraf

föranledda redaktionsförändringar i mom. 6 och 8 vidtoges; samt

b) åt föreskriften i mom. 10 af samma punkt gåfves följande

ändrade lydelse:

»I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse,

skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt

på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för

lånet stäld, icke vidare vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af statskontoret

godkändes, icke varder inom af statskontoret bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid

erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

äf statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl. Maj:t

bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade

och återburna medel jemväl erlägga fyra och en half procent årlig ränta

från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

35

Lika med Eders Kongl. Maj:t kar Riksdagen funnit de skäl,

hvilka år 1883 föranledde bildandet af den nu ifrågavarande fonden,

fortfarande böra tillerkännas full giltighet. Att anspråk på lån från

fonden fortfarande komma att framställas i minst samma utsträckning

som hittills, torde ock kunna antagas för gifvet, då i betraktande tages,

å ena sidan, att, enligt hvad i statsrådsprotokollet för den 6 mars 1883

omförmäles, de till odling användbara moss- och myrmarker inom landet,

enligt landtbruksakademiens förvaltningskomités beräkning, uppgå

till 5 eller 6 millioner tunnland, å andra sidan den jemförelsevis ringa

areal, som med hittills från fonden beviljade lån kan torrläggas. Riksdagen

har således ansett, att till Eders Kong]. Maj:ts disposition medel

fortfarande böra för ifrågavarande ändamål anvisas, och att någon

nedsättning i det belopp, som årligen bör vara tillgängligt att till odlingslån

disponeras, icke skäligen kan ifrågasättas.

Riksdagen bär vidare tagit i öfvervägande de förändringar i eller

tillägg till nu gällande vilkor för lån från berörda fond, hvilka Eders

Kongl. Maj:t föreslagit.

Uti punkten F mom. 5 af kongl. kungörelsen den 28 september

1883 föreskrifves, att för fullgörande af det kontrakt, som skall af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen afslutas med den, hvilken mot åtnjutande

af statslån åtager sig ett odlingsföretag, äfvensom för de lyftade statsmedlens

återbäring, i händelse mot kontraktet brytes, skall ställas sådan

säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes. Tillika

stadgas uti mom. 8 af samma punkt, att innan någon del af beviljadt

lån utbetalas, skall hos statskontoret företes, bland annat, dels en till

statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta vederbörandes åtagande att för lånets betalning

ansvara, intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna den 13 juni

1845 och den 9 november 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka

för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft

samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats, dels ock af statskontoret

godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna skuldförbindelsens

uppfyllande. Landtbruksakademiens förvaltningskomité har

hemstält, att den åberopade föreskriften i mom. 5 måtte upphäfvas,

enär den dels vore mindre nödig, då staten i hvarje fall egde full säkerhet

för lånebeloppet uti den borgen, som enligt mom. 8 skulle till

statskontoret aflemnas, dels ock medförde omgång och olägenhet för

låntagarne; och äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett föreskriften

kunna utan någon olägenhet borttagas. Jemväl statskontoret

har såsom sin åsigt uttalat, att den i mom. 5 om förmäld a säkerhet kunde,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

med afseende derå att den i mom. 10 stadgade påföljd för brytande af

det ingångna kontraktet funnes intagen i formuläret för de skuldförbindelser,

som för lånens utbekommande skulle aflemnas, utan afsevärd

olägenhet undvaras, helst de personer, hvilka iklädde sig förbindelsen

att ansvara för kontraktets fullgörande, i de flesta fall vore desamma,

som å skuldförbindelsen tecknade borgen. På de skäl, som af myndigheterna

åberopats, har Eders Kongl. Majfi föreslagit ifrågavarande bestämmelses

borttagande.

Riksdagen har ej kunnat dela den åsigt, som ligger till grund

för detta förslag. Enligt punkten F mom. 4 af ofvan åberopade kungörelse

åligger det låntagare från fonden att »fullborda såväl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet»; kontrakt skall

härom upprättas och, enligt omförmälda mom. 5, säkerhet, som af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen godkännes, ställas ej mindre för »de lyftade

statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes», utan äfven

för »fullgörande af sådant kontrakt».

Det ligger ock mycken vigt uppå att kontraktet fullgöres samt

det deri utfästa odlings-arbetet behörigen utföres, och staten har härvid

en skyldighet att iakttaga, som ej upphäfves genom den säkerhet,

staten må ega för lånets återbäring, i fall mot kontraktet brytes.

Vid de förhandlingar, som föregingo beslutet om ifrågavarande

fonds bildande, framkallade den tysta förmånsrätt, som staten måste

betinga sig för de utlemnade lånen, ej ringa betänkligheter, och då

icke dess mindre den dittills använda och häfdvunna formen för statens

säkerhet för odlingslån befans, utan olägenhet för inteckningshafvare,

fortfarande kunna bibehållas, berodde detta, såsom Riksdagen i sin

skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t af den 11 juni 1883 anfört, derpå att

vådan för inteckningshafvarne, om eu sådan antoges förefinnas, vore

mindre vid de ifrågasatta nya odlingslånen än vid de äldre, dels derför

att dessa senare endast afsåge beredande af odlingsföretag, under det

att med de nya följde »ovilkorlig skyldighet, för hvars fullgörande särskild

säkerhet måste lemnas, att verkställa odlingen», dels med anledning

deraf att, under det lånebeloppet bestämdes till kostnadssumman endast

för vattenafledningen och afdikningen, men härmed följde skyldighet för

jordegaren att bekosta odlings-arbetet, hemmanets värde i följd häraf

måste antagas ökas med ett belopp, vida större än det, för hvilket

staten betingade sig förmånsrätt.

Riksdagen har i betraktande häraf funnit den staten med fog

åliggande omsorgen om inteckningshafvarnes rätt icke medgifva efter
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

gifvande i någon väsentlig mån af den säkerhet, som i förevarande del

tinnes i nu gällande bestämmelser föreskrifven.

Endast så till vida har Riksdagen ansett sig kunna bifalla Eders

Kongl. Maj:ts framställning i denna del, att ifrågavarande säkerhet

skulle kunna eftergifvas för så vidt den afser den i kontraktet åtagna

skyldigheten att, sedan odlingsarbetet väl blifvit verkstäldt, vederbörligen

underhålla detsamma, så länge någon del af lånet återstår ogulden.

Den långa tid, detta åtagande afser, torde mycket försvåra säkerhetens

anskaffande, och då, efter odlingens fullbordande, det egna ekonomiska

intresset påkallar arbetets behöriga vidmagthållande, lärer den för det

närvarande föreskrifua säkerheten i denna del i sjelfva verket vara

mindre behöflig.

Riksdagen har med anledning häraf beslutat ett tillägg i berörda

syfte till stadgandet i mom. 5 af 1883 års kongl. kungörelse.

Ett vidsträcktare eftergifvande af säkerheten, på sätt Eders Kongl.

Maj:t föreslagit, har, förutom hvad här ofvan ur synpunkten af inteckningshafvares

rätt deremot anmärkts, vidare synts Riksdagen dels ej behöflig!,

då det visat sig att, oaktadt tillämpning af det anmärkta stadgandet,

fonden till hela sitt belopp tagits af lånesökande i anspråk,

dels, äfven ur statens egen synpunkt, mindre lämpligt, emedan den

åberopade säkerheten för sfc/dförbindelsens uppfyllande, enligt mom. 8

d) och e) af kungörelsen den 28 september 1883, i hvilka föreskrifter

endast de af ifrågavarande stadgandes upphäfvande föranledda redaktionsförändringar

ifrågasatts, ej afser och enligt sakens natur ej bör afse

vidare betalningsansvar än intill dess lånet blifvit fördeladt på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit

laga kraft samt uti jordeboken antecknats, men denna fördelning i vissa

fall torde kunna hinna behörigen verkställas och säkerheten således

upphöra, innan sjelfva odlingsarbetet utförts.

Statskontoret har vidare erinrat, att då det ej sällan inträffade,

att laga kraft egande beslut rörande ett låns fördelning på jorden först

efter längre tids förlopp kunde erhållas, och statens säkerhet för lånens

återbetalning kunde under tiden i väsentlig mån förminskas, utan att

enligt nu gällande stadganden låntagare vore skyldig anskaffa annan

säkerhet eller att i annat fall än i punkt F mom. 10 af kungörelsen

den 28 september 1883 sägs, på en gång inbetala det uppburna lånebeloppet,

det vore nödvändigt att ett stadgande om skyldighet för låntagare

att, der så påfordrades, aflemna ny säkerhet inrycktes i de

skuldförbindelser, som borde för lånet utfärdas, samt att äfventyr för

försummelse att aflemna säkerhet eller erlägga annuiteterna bestämdes;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

och hav statskontoret till följd deraf hemstält att för låntagare måtte

stadgas skyldighet att, derest, innan laga kraft egande beslut om lånets

fördelning på jorden erhållits, statskontoret skulle anse den stälda säkerheten

ej nöjaktig, inom viss tid, som af statskontoret bestämdes,

aflemna säkerhet, som kunde af statskontoret godkännas, vid samma

äfventyr i händelse af försummelse häraf eller uraktlåtenhet att i behörig

tid erlägga de bestämda annuiteterna, som för afvikelse från

arbetsplanen och dröjsmål med arbetets fullgörande vore stadgadt i

nyssnämnda mom. 10.

Mot det förslag till tillägg till nu gällande stadganden, som

Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed framstält, har Riksdagen

ej annat att erinra än att, då den säkerhet för kontraktets fullgörande,

hvars borttagande Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt, enligt Riksdagens

beslut skulle komma att väsentligen bibehållas, den nu ifrågavarande

tilläggsbestämmelsen lämpligen synes böra afse ej blott säkerheten

för skuldförbindelsen, utan äfven säkerheten för kontraktet.

Slutligen har af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatts, att den nedsättning

af räntan å odlingslånen till fyra och en half procent, som

skett genom kongl. kungörelsen den 19 maj 1885, måtte komma låntagaren

till godo äfven i det fall, att han på grund af afvikelse från

kontraktet blefve förbunden att på en gång återbära hela lånebeloppet,

i hvilket fall han enligt nu gällande bestämmelser är liksom före nyssnämnda

räntenedsättning skyldig att erlägga fem procent ränta.

Denna obetydliga, endast undantagsfall afseende ändring har

Riksdagen ej ansett böra medgifvas. Då staten utlemnar lån till den

numera bestämda räntan af fyra och en half procent och derutöfver

medgifver den lättnad, att under de första fem åren från första lyftningsdagen

icke någon ränta erlägges, utan sådan endast beräknas och

vid de fem årens slut lägges till den beviljade lånesumman, sker detta

med hänsyn, bland annat, till den nytta, sänka trakters uppodling

medför äfven för det allmänna. Om vid sådant förhållande en låntagare,

som lyfta! medlen och begagnat sig af det från statens sida

medgifna ränteanståndet, men underlåtit att behörigen fullgöra det

åtagna arbetet och derigenom bereda det gagn, staten med lånet åsyftat,

vid lånebeloppets återbäring får vidkännas en något högre ränta än

den, som bestämts under förutsättning deraf att statens syftemål verkligen

uppnås, torde detta ej innefatta någon obillighet.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts

förevarande proposition, att Riksdagen beslutat :

A) Att till odliugslånefonden må under hvarje af åren 1889—1893

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 28. 39

ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån,

än äfven af riksgäld skontor et, i mån af behof och uppå reqvisition af

Eders Kongl. Magt, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte

de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst

eu million kronor årligen;

B) att riksgäldskontor skall af fonden erhålla godtgörelse för

den ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden,

för riksgäldskontor förorsakas;

C) att de vilkor och bestämmelser, som gälla för lån från ifrågavarande

fond och finnas intagna i kongl. kungörelserna den 28 september

1883 och den 19 maj 1885, sålunda ändras, att

a) stadgandet i punkten F) mom. 5 af kongl. kungörelsen den

28 september 1883 erhåller följande lydelse:

»För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade

statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan

säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt»; och

b) åt föreskriften i punkten F mom. 10 af förstnämnda kongl.

kungörelse gifves följande lydelse:

»I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse,

s ett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 5 blifvit för

kontraktets fullgörande stöld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare

vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda ammiteten icke varder i behörig tid

erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång

eller efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl.

Maj:t. bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ord
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

ning ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade

och återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker»; samt

D) att fullmägtige i riksgäldskontor bemyndigas att, för beredande

af den tillgång till de riksgäld skontoret åliggande försträckningar

till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut må blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret

öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt,

ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare

tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika

för fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och

uppsägningstid.

Stockholm den 7 april 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.