Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändring i gällande bestämmelser, om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

1888-04-11 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:37, Skrifvelse till Konungen, angående ändring i gällande bestämmelser, om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

61

N:o 37.

Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 11 april 1888.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändring i gällande

bestämmelser, om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd.

(Lagutekottets utlåtande n:o 29).

Till Konungen.

I sitt den 21 december 1870 afgifna betänkande förklarade den

af Eders Kongl. Maj it tillsatta komité för undersökning rörande skogsförhållandena

i Norrland sig anse en inskränkning i rättigheten att för

viss tid upplåta mark för skogsbruk icke allenast vara af tillståndet

inom Norrland rättfärdigad, utan med tvingande magt påkallad. I

synnerhet vore detta, enligt komiténs tanke, förhållandet beträffande det

så ofta anlitade sättet att upplåta afverkningsrätt till skog, utan att

jorden tillika afsöndrades. Det menliga inflytande dessa upplåtelser

redan utöfvat och utan tvifvel än vidare komme att utöfva, såväl å skogarnes

bestånd, som i flera andra afseenden, gjorde det till en angelä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

02

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

genhet af framstående vigt, att tiden för djdika upplåtelser begränsades,

så att åtminstone en efterkommande hemmansegare, som önskade sjelf

öfvertaga hushållningen med sin skog, icke måtte genom föregående

aftal derifrån alltför länge hindras. I öfverensstämmelse med dessa

åsigter föreslog komitén, bland annat, att upplåtelse af afverkningsrätt

till skog på viss tid, utan att jorden tillika afsöndrades, ej måtte få

ske för längre tid än högst tio år.

Uti det yttrande, som då varande skogsstyrelsen på nådig befallning

afgaf öfver skogskomiténs betänkande och förslag rörande

skogsväsendet i de norra länen, anförde skogsstyrelsen, bland annat,

att hvad anginge skogsköp med flerårig afverkningsrätt, det ej borde

förbises, att dylika köp vore nödvändiga för tillgodogörande af de skogstillgångar,

som i och för utdrifning, strömrensning och flottning fordrade

så betydliga kostnader, att en hemmansinnehafvare ej mägtade

anskaffa dertill nödiga medel, och hvilka skogstillgångar utan dessa köp

mången gång skulle gagnlöst förspillas. Dock kunde å andra sidan ej

heller bestridas att skogsköpen, då afverkningskontrakten ej innefattade

lämplig föreskrift om minimidimension för afverkningsbart virke, ofta

medförde en skogssköfling, hvilken vore så mycket mera att beklaga,

som afverkningsrätten merendels upplåtits på den betydliga tiden af

femtio år, under hvilken tid efterkommande således vore hindrade att

disponera öfver skogen och att dermed iakttaga en sparsammare hushållning.

I anledning häraf instämde skogsstyrelsen med komitén rörande

behöfligheten att inskränka den tid, hvarunder afverkningsrätt

finge upplåtas; men, då de ofvan omförmälda kostnaderna understundom

vore så bet}rdliga att köparen, för att jemte skälig vinst erhålla

godtgörelse för dessa, kunde behöfva lika lång afverkningstid som den,

under hvilken kronoparker enligt § 19 utsyningsförordningen finge upplåtas,

ansåg skogsstyrelsen, att samma tid äfven borde bestämmmas

såsom maximum för afverkningsrätt å här ifrågavarande skogar.

Frågan om inskränkning af tiden för beståndet af skogsafverkningskontrakt

har sedermera vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet,

men har hittills icke föranledt, någon lagstiftningsåtgärd.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet blifvit gjord, har

för sin del funnit sig öfvertygad om nödvändigheten af en lagbestämmelse

i antydda syfte. Riksdagen föreställer sig dock, hufvudsakligen

på de af skogsstyrelsen anförda skäl, att en tid af tio år såsom maximum

möjligen skulle vara för kort. Ett sådant maximum synes likväl

i hvarje fall icke böra sättas högre än tjugu år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

Riksdagen får följaktligen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i

gällande bestämmelser om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd, att

aftal om afverkningsrätt till skog icke må gälla för längre tid än högst

tjugu år.

Stockholm den 11 april 1888.

Med undersåtlig vördnad:

l

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.