Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående ändrade föreskrifter i fråga om arfvode för konkursbos förvaltning.

1888-05-02 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:43, Skrifvelse till Konungen, angående ändrade föreskrifter i fråga om arfvode för konkursbos förvaltning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 4.3.

N:o 43.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1888.

—■ — — — Andra Kammaren den 2 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående ändrade föreskrifter

i fråga om arfvode för konkursbos förvaltning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 22 punkt 2 samt memorial n:o 42.)

Till Konungen.

Enligt G7 § konkurslagen ega borgenärerna sjelfva bestämma

arfvodet för konkursboets förvaltning. Om någon borgenär eller gäldenären

anser det bestämda arfvodet för högt, pröfvas detsamma af

domstolen.

Under de senare åren har missnöje med rättens ombudsmansinstitutionen

på ett oförtydbart sätt framträdt; och torde hufvudsakliga

anledningen dertill vara att söka i de dryga kostnader, som konkursförvaltningen

medför, särskild! genom arfvodet till rättens ombudsman.

Att man härvid mera fäst sig vid arfvodet till den sistnämnde än vid

arfvodet till gode männen och sysslomännen har väl sin grund deri,

att desses besvär med förvaltningen i de flesta fall är större än rättens

ombudsmans. Men otvifvelaktigt inträffa ofta fall, då äfven gode männens

och sysslomännens arfvode bestämmes oskäligt högt.

Med afseende härå kan visserligen erinras, att enligt ofvan anförda

lagrum borgenärerna ega sjelfva bestämma arfvodet för konkursboets

förvaltning samt att, om någon borgenär eller gäldenären anser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Il

Riksdagens Skrifvelse N:o 43.

arfvodet för högt, rätten eger att derom bestämma. Men genom erfarenheten

är ådagalagdt, att dessa föreskrifter icke innefatta tillräckligt

korrektiv mot arfvodets uppdrifvande till oskäligt belopp. Sysslomannen

äro nästan alltid sjelfve fordringsegare, ofta de, som hafva

största fordringarne, och kunna med lätthet skaffa sig så många fullmagter,

att de bestämma beslutet. Rättens ombudsman åter har i följd af

föreskriften, att hans arfvode i regel skall utgöra eu tredjedel af hela

arfvodet för konkursförvaltningen, ett gemensamt intresse med sysslomännen,

hvilket möjligen afhåller honom från att verka för arfvodets

nedsättande. År ett borgenärsbeslut en gång åvägabragt, förefaller

det en enskild borgenär motbjudande och besvärligt att klaga deröfver,

och gäldenären befinner sig väl oftast i en så grannlaga ställning

till sysslomännen, att- han icke vill inlåta sig på en sådan åtgärd.

Till förekommande af arfvodets oskäliga uppdrifvande lärer det

således vara nödigt att vidtaga någon ändring i konkurslagens föreskrifter.

I sådant afseende har blifvit föreslaget, att arfvodet för

konkursförvaltningen skulle utgå i visst förhållande till försäljningssumman

för konkursboets egendom med någon olikhet i beräkningen

för fast och lös egendom samt med sådan begränsning, att arfvodet

icke i något fall skulle få uppgå till högre belopp än 5,000 kronor.

Man kan emot detta förslag erinra, att arbetet och omtanken

med konkursförvaltningen icke alltid stå i direkt förhållande till de

förvaltade beloppens storlek, och redan genom konkurslagens nuvarande

lydelse är ju öppet lemnadt att bestämma arfvodet till visst för

hundrade. Ett annat sätt vore att arfvodet bestämmes särskildt för

rättens ombudsman och särskildt för gode männen och sysslomännen

samt att borgenärernas beslut om det förra alltid af godo männen eller

sysslomännen underställes domstolens pröfning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen, hos hvilken

framställning i ämnet skett, anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till ändring i

gällande konkurslag i syfte att medelst bestämda föreskrifter i afseende

å arfvodet för konkursbos förvaltning förekomma att samma arfvode

kan uppdrifvas till oskäligt belopp. Stockholm den 2 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.