Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående omarbetning af förordningen den 12 februari 1864 om hvad i afseende ä passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bär.

1888-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:46, Skrifvelse till Konungen, angående omarbetning af förordningen den 12 februari 1864 om hvad i afseende ä passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bär.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse JV:o 46.

N:o 46.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1888.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående omarbetning af förordningen

den 12 februari 1864 om hvad i afseende ä

passagerareångfartygs byggnad, utrustning och begagnande

iakttagas bär.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 11.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 8.)

Till Konungen.

Hos Riksdagen har blifvit framhållet behofvet deraf att kongl.

förordningen den 12 februari 1864, angående hvad i afseende å passagerareångfartygs

byggnad, utrustning och begagnande iakttagas bör,

blefve omarbetad, så att den bättre motsvarade nutidens kraf, till stöd

hvarför blifvit anfördt, bland annat, att förordningen vore till sina bestämmelser

i åtskilliga fall föråldrad; att nutida ångfartyg vore af en

annan konstruktion, än då författningen utgafs, hvarförutom maskiner

och pannor undergått mycket stora ändringar, i följd hvaraf författningens

föreskrifter angående gamla pannors ompröfning ej längre vore

tillfyllestgörande; att bestämmelsen angående passagerareantal uppfattades

olika, så att samma fartyg vid en besigtningsförrättning erhållit

rättighet att föra ett betydligt större antal passagerare, än hvad

af besigtningsman på annan plats blifvit medgifvet; samt att ej andra

ångfartyg än sådana, som undergått föreskrifven besigtning, finge föra

passagerare, hvaraf följden blifvit, att då besättningar utsändes till

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

utomlands liggande fartyg, hvilket ganska ofta förekomme, dessa ej

kunnat sändas med svenska lastångare, ehuru direkt lägenhet förefunnits,

utan måst sändas med andra nationers fartyg till närmaste hamn,

kvilket mången gång fördubblat kostnaderna — ett förhållande, så mycket

oegentligare, som samma fartyg hade skyldighet att till Sverige medtaga

sjöfolk som passagerare.

I nämnda förordnings § 8 stadgas, bland annat, att ångpannor å

passagerareångfartyg skola omprofvas, då vederbörande besigtningsmän

eller inspektörer till följd af uppkomna bristfälligheter eller efter större

reparationer anse sådant erforderligt, samt senast inom loppet af fem

år. Detta stadgande torde visserligen kunna anses hafva motsvarat

sitt ändamål vid den tid för snart tjugofem år sedan, då förordningen

tillkom och då endast pannor med lågt ångtryck begagnades, men enär

de pannor, hvilka numera å ångfartyg användas, i allmänhet äro afsedda

för ett vida högre ångtryck, än vid tiden för förordningens tillkomst,

anser Riksdagen, att förordningens bestämmelser angående ompröfning

af de i passagerareångfartyg befintliga ångpannor ej längre

äro tillfyllestgörande, samt att ändrade föreskrifter i detta ''afseende

äro erforderliga.

Föreskrifterna angående det antal passagerare, som å ångfartyg

må föras, innefattas i förordningens 19:de paragraf. Då dessa föreskrifter

emellertid lära tolkas väsentligen olika på olika ställen och,

till följd af denna skiljaktighet i tolkning och tillämpning af förordningen

vid särskilda tillfällen, ganska beaktansvärda olägenheter lära

uppstått, finner Riksdagen förändrade och mera fullständiga stadgande!!

angående passagerareantalets bestämmande vara af behofvet särdeles

påkallade.

Angående passagerareångfartygs besigtning stadgas dels i förordningens

12:te paragraf, att dylikt fartyg skall hvarje år, innan första

resan dermed företages, eller, derest resorna under vintern fortsättas,

inom loppet åt ett år undersökas och pröfvas af tre besigtningsmän,

af hvilka en skall vara kunnig i skeppsbyggeri, eu i ångmaskiners

sammansättning och skötsel samt en i sjömanskap, dels ock i 14:de

paragrafen att, derest besigtningsmäu ej äro förordnade å den ort,

hvarifrån ångfartyg första gången om året afgår, sådant ej må hindra

passagerares medtagande; dock att fartyget skall undergå föreskrifven

besigtning vid framkomst till destinationsorten eller, om fartygets befälhafvare

sådant föredrager, å annat ställe, som under resan anlöpes och

der besigtningsmän äro tillsatta. Då icke några andra ångfartyg äro

berättigade att medtaga passagerare till större eller mindre antal, än

sådana, hvilka undergått föreskrifven besigtning, men § 60 mom. 2 af

Bill. till Riksd. Prof. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 46.

nu gällande sjölag den 23 februari 1864 innehåller stadgande derom,

att å svenska fartyg skall, till sådant antal och mot sådan betalning,

som af Konungen bestämmes, emottagas sjöfolk, hvars hemsändande

det åligger konsulerna att besörja — ett stadgande, hvilket jemväl

återfinnes i § 36 af komiterades förslag till ny sjölag samt lag angående

nya sjölagens införande in. m. deri 22 februari 1887 — synes

häraf framgå, att svenska fartyg i vissa fall hafva lagstadgad skyldighet

att från utlandet hemföra passagerare till Sverige, antingen de

undergått den i 1864 års förordning föreskrifna besigtning eller ej,

men deremot, enligt § 12 af samma förordning äro förhindrade att medtaga

passagerare från Sverige till utlandet, derest de ej undergått sådan

besigtning. En förändring härutinnan, hvarigenom likformighet i

berörda afseende åstadkommes mellan härifrån afgående och hit ankommande

ångfartyg, synes Riksdagen vara synnerligen önskvärd.

Redan den under år 1877 tillsatta komité för utarbetande af förslag

till ändringar och tillägg i sjölagen, hvilken komité verkstält en

af motiv åtföljd fullständig omarbetning af förordningen angående

passagerareångfartyg, uttalade den åsigt, att hvarje åtgärd af staten

till bevarande af menniskolif måste vara så fullständig som omständigheterna

tillåta, hvarför komiterade ansågo att förordningen af den

12 februari 1864, hvilken »hade sin rot i eu tid, då ångfartygsflottan

företrädesvis var em insjö-, kanal- och kustflotta)), icke vidare vore tillfredsställande.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t och då vid företagen

granskning af förordningen dessutom befunnits, att densamma äfven i

åtskilliga andra delar än de ofvan påvisade är mindre tidsenlig och

tarfvar förändring får Riksdagen anhålla att ifrågavarande förordning

af den 12 februari 1864 måtte omarbetas, så att den bättre motsvarar

nutidens fordringar. Stockholm den 5 maj 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.