Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åstadkommande af en allmän pensionsinrältning för barnmorskor.

1888-05-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:47, Skrifvelse till Konungen, angående åstadkommande af en allmän pensionsinrältning för barnmorskor.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 47.

19

N:o 47.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 maj 1888.

— — — Andra Kammaren — 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åstadkommande

af en allmän pensionsinrältning för barnmorskor.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 2 utlåtande n:o 2.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts u:o 1 utlåtande n:o 23.)

Till Konungen.

Uti eu inom Riksdagen väckt motion har blifvit framhållet hurusom

praktiserande barnmorskor för eu ofta mycket betungande tjenstgöring

åtnjöte så obetydlig ersättning, att den i bästa fall gåfve dem

eu tarflig bergning, men ej tilläte dem att afsätta besparingar för deras

ålderdom. Det funnes till och med mången landskommun, hvilkens

tillgångar ej medgåfve att aflöna en examinerad barnmorska, än mindre

att bereda henne sådana löneförmåner, att hennes ålderdom betryggades.

Då det emellertid vore af synnerlig vigt att kunniga barnmorskor hos

kommunerna anstäldes, men tillräcklig aflöning icke kunde af fattiga

kommuner dem beredas, vore statens hjelp i berörda afseende af behofvet

påkallad. Det lämpligaste sättet att lemna denna hjelp vore

att bilda en allmän pensionsinrättning, som mot nöd betryggade de

till tjenstgöring på grund af ålder oförmögne barnmorskorna, och då

denna fråga, för att erhålla en nöjaktig lösning, kräfde en noggrann

utredning, vore det nödigt att förslag utarbetades till en dylik pensionsinrättning

samt till de bidrag från staten, som till inrättningens uppehållande

kunde erfordras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skri!velse N:o 47.

Då Eders Kong]. Maj:t för mera än trettio år sedan låtit utfärda

reglemente för barnmorskor, har redan derigenom blifvit erkändt att

ett ändamålsenligt ordnande af barnmorskeväsendet är en angelägenhet,

som åligger staten. I nämnda reglemente ställas med rätta ganska

stora fordringar på utöfvarne af berörda yrke, men för att kunna begära

ett fullt tillfredsställande uppfyllande af de med barnmorsketjensten

förenad© pligter och ej afskräcka för yrket lämpliga qvinnor att ingå

på denna bana, är det nödigt att sörja derför att barnmorskorna blifva

bättre tillgodosedda i ekonomiskt hänseende och ej behöfva motse att

tillbringa sin ålderdom i nöd. Ett ingripande från statens sida är

härvid af desto större vigt, som barnmorskorna i allmänhet ej kunna,

utan att det goda ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsen till

en del går förloradt, fortsätta sitt kall alltför långt in i ålderdomen.

I en uti september månad år 1887 till Eders Kong! Maj:t ingifven

petition hafva barnmorskorna i riket, hvilkas antal lärer uppgå

till omkring 2,500, med anledning deraf, att icke något vore gjordt för

betryggande af deras ställning på ålderdomen, sjelfva i underdånighet

anhållit, att Eders Kong]. Maj;t täcktes hos Riksdagen begära det anslag,

som utöfver barnmorskornas egna årsafgifter kunde antingen för

eu gång eller årligen erfordras för deras pensionering, och dervid såsom

önskningsmål framhållit, att barnmorska, som uppnått 55 lefnadsår

och såsom barnmorska, vare sig enskildt praktiserande eller af kommunen

anstäld, tjenstgjort 25 år, måtte ega att komma i åtnjutande af

årlig pension af 300 kronor mot skyldighet för henne att till kassan

under 25 år erlägga tio kronor årligen eller, derest pension kunde erhållas,

innan 25 års utgifter erlagts, vidkännas ett mot de felande afgifterna

svarande afdrag vid första pensionsutbetalning^!.

På grund af hvad sålunda utaf motionären och i öfrigt blifvit

antördt, får Riksdagen, som anser sig icke böra ingå i pröfning vare

sig af lämpligheten utaf de särskilda bestämmelser rörande sättet för

pensioneringen, Indika i berörda petition blifvit föreslagna, eller af

frågan i hvad mån och huru staten bör till pensioneringen bidraga,

anhålla alt Eders Kong]. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till eu allmän

pensionsinrättning för barnmorskor jemte förslag till de bidrag

från staten, som derför kunna anses beiaöfliga. Stockholm den 5 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.