Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående sammanslagning af postoch telegrafverken.

1888-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:81, Skrifvelse till Konungen, angående sammanslagning af postoch telegrafverken.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 81.

11

N:o Öl.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1888.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående sammanslagning af

post- och telegrafverken.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 4.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 4 utlåtande n:o 33.)

Till Ko n unge n.

Uti särskilda hos Riksdagen väckta motioner har uttalats lämpligheten

deraf, att post- och telegrafverken förenades under en gemensam

styrelse. Till stöd för denna åsigt har anförts, förutom förhållandet i

andra länder, der nämnda verk vore sammanslagna, bland annat, att

redan för flera år sedan fråga blifvit väckt om en sådan förening, i

hvilket afseende också statsrådet och chefen för finansdepartementet i

sitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 31 december

1887 angående bevillningsafgift af telefoninnehafvare påpekat, att tiden

möjligen snart vore inne att å nyo taga frågan om de nyssnämnda verkens

förening under ompröfning; samt att eu sådan förening ej allenast skulle

medföra besparing i statsutgifterna, dels derigenom att i stället för de

nuvarande särskilda styrelserna endast en styrelse komme att handhafva

post- och telegrafväsendet, dels ock genom de mindre telegrafstationernas

förening med postanstalterna under samma tjenstepersonal och i samma

lokal, utan äfven bereda möjlighet att utan förlust för statsverket åstadkomma

telegrafnätets utsträckning till orter, hvilka under nuvarande

förhållanden icke kunde komma i åtnjutande af en sådan förmån.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes redan år

1868 hos Riksdagen, som i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 13

maj samma år anhöll, att, efter förutgången utredning af de fördelar

och olägenheter, som kunde härflyta af post- och telegrafverkens förening

under en gemensam styrelse, Eders Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen

framlägga förslag till normalstat för postverket, hvilken stat, för

den händelse att en sammanslagning af de båda inrättningarna funnes

fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket. Efter det cheferna för

så väl post- som telegrafverket häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden,

fann Eders Kongl. Maj:t jemlikt bref den 22 december 1869 under dåvarande

förhållanden någon annan åtgärd i anledning af Riksdagens

ifrågavarande framställning icke böra ega ruin, än att å de orter, der

båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör

och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet finge hos samma

person förenas.

Frågan om post- och telegrafverkens förening under gemensam förvaltning

upptogs dock snart å nyo af Riksdagen, som efter tagen kännedom

om ofvanberörda af cheferna för post- och telegrafverken afgifna

utlåtanden med dertill hörande handlingar i skrifvelse den 10 maj 1871

angående regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln förklarade

sig vidhålla de åsigter, hvilka lågo till grund för Riksdagens i ofvan

omförmälda skrifvelse gjorda framställning, och förty anhöll, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om post- och telegrafverkens förening

under förnyad ompröfning samt för Riksdagen framlägga det förslag,

som af frågans utredning kunde föranledas. Vid pröfning af denna

framställning den 3 november 1871 fann Eders Kongl. Maj:t med afseende

på åtskilliga omständigheter af hufvudsakligen mera tillfällig art

någon åtgärd angående de båda verkens förening icke böra då vidtagas,

men anbefalde post- och telegrafstyrelserna att till Eders Kong]. Maj:t

inkomma med förslag till föreskrifter rörande post- och telegraftjensters

förening. Sedan förslag härutinnan blifvit af embetsverken afgifvet, utfärdade

Eders Kongl. Maj:t den 6 juni 1873 i ämnet föreskrifter, innehållande

bland annat: att på styrelserna för post- och telegrafverken skulle

ankomma att gemensamt bestämma å hvilka af de orter i riket, der både

postexpedition eller poststation och telegrafstation funnes inrättade eller

komme att inrättas, en sådan förening af dem kunde och borde ega rum,

att icke allenast båda anstalterna kunde förestås af samma tjensteman,

utan ock, der biträdande tjensteman behöfde användas, desse kunde

anlitas för så väl post- som telegrafgöromålens bestridande, samt att, till

underlättande af dylika föreningars åstadkommande, fullmagter och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

konstitutorial å alla sådana befattningar vid post- och telegrafanstalterna,

som af någondera af de båda verkens styrelser tillsattes, skulle innehålla

föreskrifter om skyldighet för den derigenom utnämnde att underkasta

sig icke allenast den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af möjligen

ifrågakommande förening mellan post- och telegraftjenst kunde

föranledas, utan ock den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som

kunde varda honom ålagd. Äfven inom de båda styrelserna äro embetsoch

tjenstemännen jemlikt kongl. kungörelserna den 1 november och

den 6 december 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna

förpligtade att, derest i en framtid de båda verken komma

att förenas, med bibehållande af innehafvande tjenstegrad och aflöning

efter förändrad arbetsordning sköta de med hvarje tjenst förenade

göromål.

Förslag om post- och telegrafverkens förening väcktes sedermera år

1880 å nyo hos Riksdagen, som, i skrifvelse den 12 maj samma år, efter

att hafva granskat de hufvudsakligaste skäl, som under ärendets föregående

behandling blifvit anförda för och emot den ifrågasatta föreningen

och med fäst afseende jemväl på förhållandet med post- och telegrafväsendet

i andra länder, uttalade den åsigt, att skälen emot föreningen

dels till följd af flera dåmera inträffade förändringar förlorat sin betydelse,

dels icke syntes vara af beskaffenhet att förringa vigten af de

omständigheter, hvilka talade för genomförande äfven inom vårt land af

en reform, som redan blifvit vidtagen inom de flesta andra länder med

mera ut bildad t komfnunikationsväsen, och på grund deraf hos Eders

Kongl. Maj:t anhöll om utarbetande och framläggande för Riksdagen af

ett sådant, på post- och telegrafverkens förenande under en gemensam

styrelse grundadt organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den

10 maj 1871 blifvit omförmäldt.

Sedan styrelserna för post- och telegrafverken i anledning häraf

på nådig befallning inkommit så väl med. särskilda underdåniga utlåtanden

som med gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande förslag

dels till stat för den ifrågasatta gemensamma styrelsen och dels

till ordnande af de båda verkens pensionsväsende, föredrogs ärendet

inför Eders Kongl. Maj:t den 9 januari 1882, hvarvid dåvarande statsrådet

och chefen för finansdepartementet visserligen ansåg, att eu mera

genomförd förening af de båda verkens lokalförvaltningar läte sig

åstadkommas och kunde till allmänhetens gagn fylla sin uppgift, under

förutsättning att andra eller flera fordringar icke stäldes på personalens

verksamhet än som då ifrågakomma med afseende på post- och

telegraftjenstgöringen; men enär frågan om inrättande af en postspar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

bank, hvilken genom de särskilda postanstalterna i orterna skulle träda

i beröring med allmänheten, stode på dagordningen, och postverket, i

händelse en sådan bank komme till stånd, skulle påläggas nya trägna

och ansvarsfulla göromål i den omfattning, att telegraftjenstgöringen

derefter antagligen åtminstone i allmänhet knappast kunde handhafvas

af samma personal, som hade sig ålagdt att bestrida de med postbefordringen

och sparkasserörelsen förbundna bestyr, samt dertill komme, att

man då ännu icke kunde bedöma, hvilket inflytande telefonens användning

kunde komma att utöfva på telegrafverkets framtida förhållanden

och ställning, ansåg statsrådet Riksdagens framställning icke böra under

dåvarande förhållanden till någon vidare åtgärd föranleda, och blef

denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda mening af Eders Kongl.

Maj:t gillad.

Ehuru, såsom här ofvan är nämndt, Eders Kongl. Maj:t redan den

22 december 1869 medgifvit styrelserna för post- och telegrafverken att

å de orter, der sådant funnes lämpligt, hos samma person förena befattningarna

såsom föreståndare för gemensam post- och telegrafanstalt,

och oaktadt sedermera den 6 juni 1873 ytterligare föreskrifter af Eders

Kongl. Maj:t meddelats i syfte att befordra post- och telegraftjensters

förening, voro enligt generalpoststyrelsens underdåniga berättelse om

postverket för år 1880, oberäknad! två förenade post- och telegrafanstalter

i hufvudstaden, endast fem postexpeditioner och sex poststationer

förenade med telegrafstation under gemensam föreståndare. Väl

har generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande''den 24 juli 1880 antagit,

att 50 postanstalter skulle kunna förenas med telegrafstationer,

och telegrafstyrelsen i underdånigt utlåtande den 16 november samma år

uttalat såsom sin åsigt, att en dylik förening utan svårighet borde kunna

åstadkommas vid 26 telegrafstationer, livilkas föreståndare utan olägenhet

skulle vid sidan af telegrafgöromålen äfven kunna bestrida postbefordringen,

men, enligt hvad förstbemälda styrelses underdåniga berättelse

för år 1886 utvisar, hafva derefter endast tre poststationer förenats

med telegrafstationer under gemensam föreståndare. Det i Riksdagens

åberopade skrifvelse den 10 maj 1871 uttalade antagande, att,

så länge öfverstyrelsen för post- och telegrafverken icke vore gemensam,

en mera omfattande förening af post- och telegrafanstalter svårligen

skulle varda åvägabragt, har sålunda till fullo bekräftats af erfarenheten.

Af telegrafstyrelsens underdåniga berättelse om telegrafväsendet för

år 1886 inhemtas, att på grund af minskad telegrafkorrespondens efter

enskilda telefonförbindelsers tillkomst äfvensom i följd af andra omständigheter

tio telegrafstationer under året indragits, samt att endast

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

å två af dessa i stället inrättats telefonstationer. Att dylika indragningar,

i händelse post- och telegrafverken fortfarande förblifva åtskilda, äfven

framdeles komma att ega rum, i mån som telefonen erhåller en allt vidsträcktare

användning, vinner stöd deraf, att, enligt hvad af det vid

Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag angående

statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden

af den 12 sistlidne januari inhemtas, förslag framstälts (fels

derom att telegrafstationen i Vadstena, vid hvilken inkomsterna under

de senare åren och synnerligast efter det nämnda stad erhållit telefonförbindelse

med angränsande städer i betydande grad nedgått, skulle

nedflyttas från andra till tredje klassen med inskränkt dagstjenst och

med endast en telegrafist såsom föreståndare, dels ock derom att till

följd af förestående indragning af telegrafstationer å orter, der efter

telefonförbindelsers inrättande och deraf orsakad nedgång i telegrafinkomsterna

telegrafstation ansetts icke vidare böra bibehållas, fyra

telegrafistbefattningar skulle indragas. Af åberopade statsrådsprotokoll

finner man i öfrigt, att telegrafverkets inkomster, hvilka enligt rikshufvudböckerna

under åren 1883—1886 icke varit tillräckliga att betacka

dess utgifter, äfven för år 1889 antagas komma att understiga

utgifterna.

Dessa af Riksdagen nu omnämnda sakförhållanden innebära från

Riksdagens sida icke något klander mot telegrafstyrelsen; tvärt om lärer

den omtanke för det allmänna, som varit bestämmande för styrelsen

icke allenast vid afgifvande af ofvannämnda förslag utan äfven i fråga

om dess åtgöranden, hvad angår anläggning för telegrafverkets räkning

af telefonlinier, böra erkännas; men Riksdagen anser sig böra framhålla

vigten för den allmänna rörelsen af att icke någon ort utan i högsta

nödfall beröfvas det kommunikationsmedel, som telegrafen eller telefonen

erbjuder, och då förvaltningskostnaderna vid mindre telegraf- eller

telefonstationer kunna i icke obetydlig mån minskas, om de förenas med

postanstalterna, följer deraf, att vid en sådan förening flere telegraf- eller

telefonstationer kunna utan det allmännas betungande, men till fördel

för näringslifvet, bibehållas eller inrättas, än om de skola bestå såsom

sjelfständiga. Denna omständighet torde ock hafva utgjort en af de

främsta anledningarna till att post- och telegrafväsendet äro förenade i

de flesta europeiska länder, hvilken förening i Frankrike haft till följd,

att antalet af gemensamma post- och telegrafstationer, hvilket år 1877

utgjorde 1,047, efter den år 1878 verkstälda föreningen ökats, så att

år 1886 derstädes funnos 4,813 dylika anstalter, och hvad Tyskland angår,

der ledningen af post- och telegrafväsendet genom en kejserlig för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

ordning af år 1875 anförtrotts åt generalpostmästaren, enligt en tysk

författare medfört det resultat, att det förr ständigt förekommande deficit

i telegrafförvaltningen upphört, på samma gång som afsevärda fördelar

beredts den korresponderande allmänheten.

Vidkommande slutligen frågan, huru vida och i hvad mån de vid

postanstalterna förekommande postsparbanksgöromålen må utgöra hinder

föf förening af post- och telegrafanstalt, lärer, med hänsyn till den omfattning

postsparbanken erhållit sedan dess inrättande, kunna antagas,

att ifrågavarande göromål i allmänhet icke för närvarande äro af den

betydenhet, att de böra utgöra hinder för en sådan förening, der densamma

eljest skulle kunna ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Iiongl. Maj:t, så fort ske kan, låta utarbeta och Riksdagen

föreläggas förslag till post- och telegrafverkens förenande under

en gemensam styrelse.

Stockholm den 12 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.