Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående skydd åt statens postverk mot intrång i afseende å befordran af slutna bref samt af bref kort.

1888-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1888:82, Skrifvelse till Konungen, angående skydd åt statens postverk mot intrång i afseende å befordran af slutna bref samt af bref kort.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

17

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1888.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående skydd åt statens

postverk mot intrång i afseende å befordran af slutna

bref samt af bref kort.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 15.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 4 utlåtande n:o 31.)

Till Konungen.

Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit väckta derom, att framställning

måtte hos Eders Kongl. Maj:t göras om vidtagande af åtgärder

i syfte att bereda statens postverk skydd mot intrång af enskilde i dess

verksamhet. Såsom skäl för en dylik framställning har, bland annat,

blifvit anfördt: att postverkets regale icke omfattade befordrande af så

kallad lokalpost, hvadan hinder af gällande lagbud icke mötte för befordrande

af dylik post genom enskilde, på sätt för närvarande egde rum

i Stockholm; att då postverket redan i Stockholm och åtskilliga andra

städer föranstaltat om lokal postbefordran, hvilken otvifvelaktigt erbjöde

den största möjliga säkerhet för korrespondenterna, samt fördelen af

konkurrens icke i förevarande fall kunde tillmätas någon betydenhet i

jemförelse med de förvexlingar och misstag, hvilka kunde uppkomma

genom olikheten af brefmärken, breflådor in. in., hvartill komme att den

enskilda verksamheten uppenbarligen måste leda till minskning i statens

inkomst af lokalposten, öfvervägande skäl syntes förefinnas derför, att

förbud meddelades enskild person att utöfva ifrågavarande postbefordran,

Bih. till Riksd. Prot. 1888. 10 Sami. I Afd. 1 Band. 12 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

hvilket förbud dock icke borde beröra stadsbudsinrättningen, sådan denna

hittills bedrifvits; att ett bolag vore under bildning med ändamål att i

Göteborgs stad befordra post, hvarförutom i samma stad öppnats en

anstalt, som enligt offentlig annons vore afsedd för befordran bland annat

af bref och korsbandsförsändelser; att det i Norge, jemlikt lagfor postverket

af den 3 maj 1871, vore förbjudet att underhålla någon posteller

expressinrättning i syfte att utan postverkets mellankomst verkställa

regelbunden befordran vare sig af bref mellan olika orter eller af

lokalbref å orter, der lokalpost blifvit för postverkets räkning inrättad;

samt att det utan tvifvel vore af vigt, att äfven hos oss den befogenhet,

som tillkomme postverket, finge uttryck i tydliga lagbestämmelser.

Efter gjord framställning af det utskott inom Riksdagens Andra

Kammare, till hvars behandling förevarande fråga öfverlemnats, har Eders

Kongl. Maj:t anbefalt generalpoststyrelsen att till utskottet afgifva de

upplysningar rörande omfattningen af postverkets regale, som kunde lemnas

på grund af den utredning i ämnet, hvilken inom styrelsen förehades;

och har generalpoststyrelsen i följd häraf i skrifvelse deri 16 sistlidne

april meddelat den utredning uti ifrågavarande hänseende, som

ditintills åstadkommits. Deraf inhemtas, bland annat, att ett redan år

1660 gjordt försök till inrättande af enskild postgång enligt rikets råds

protokoll af den 20 september samma år förbjudits. Postväsendet var

således redan tidigt, såsom det i den af kanslikollegium den 21 juni

1686 utfärdade postmästareinstruktion heter, räknadt bland öfverhetens

regalrättigheter. Att statens höghetsrätt öfver postväsendet äfven sedermera

upprätthölls, framgår deraf, att till förekommande af minskning i

postverkets portoinkomster förbud tid efter annan utfärdades för enskilde

att med förbigående af postverket befordra bref från en ort till en annan,

och i en senare tid hafva bland annat genom kongl. kungörelserna

den 26 oktober 1860 och den 4 januari 1878 meddelats stadgande!],

innefattande förbud för person, som åtföljer jernbantåg, ångfartyg eller

diligens och ej är att hänföra till passagerare, att annorledes än i särskilt

medgifna fall och i författningsenlig ordning till befordran från en

till annan ort mottaga bref.

Hvad särskildt lokalpostföringen angår, så linnes visserligen densamma

icke i här antydda författningar uttryckligen omnämnd. Efter

hvad hos Riksdagen blifvit meddeladt, har detta förhållande jemväl föranledt

dertill, att i Göteborg, hvarest, på sätt förut är nämndt, en enskild

anstalt för befordrande inom staden af bref och korsbandsförsändelser

blifvit öppnad, poliskammaren, hos hvilken förhållandet blifvit

anmäldt, efter vederbörandes hörande, förklarat, hvad i ärendet före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82. 19

kommit icke vara af beskaffenhet, att poliskammaren dermed kunde taga

vidare befattning.

Det ligger dock i sakens natur, att, der postverket å någon ort

öfvertagit lokalpostföringen, densamma bör komma, i åtnjutande af enahanda

skydd mot intrång af enskilde, som är eller bör vara beredt postföring

från en ort till en annan, och sådant desto hellre som det visat

sig, att det i Stockholm bildade aktiebolag för befordrande af lokalpost

åtminstone för närvarande endast ombesörjer befordran af försändelser

inom de mera centrala delarne af staden, men helt och hållet öfverlåter

åt postverket den mindre lönande postbefordringen till och ifrån stadens

aflägsnare delar. En sådan anordning måste, om densamma ock må vara

för bolaget fördelaktig, bereda lätt insedda olägenheter så väl för allmänheten

som för postverket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, som anser

det vara af vigt, att stadgandena om statens höghetsrätt öfver postväsendet

omarbetas och utsträckas äfven till den lokala postbefordringen, anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kan, vidtaga de åtgärder,

som kunna finnas erforderliga för att staten må ega att, utan intrång

från annat håll, genom sitt postverk mot afgift verkställa all regelbunden

befordran af förseglade eller eljest tillslutna bref samt af brefkort

så väl emellan in- och utrikes samt emellan inrikes orter som ock

å de särskilda inrikes orter, der statens postverk har anordnat lokalbrefbefordran.

Stockholm den 12 maj 1888.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.