Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

1889-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:13, Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 13.

1

N:o 13.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Mars 1889.

— — — -- Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning

af bränvin.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 2.)

Till Konungen.

Sedan i den ordning, som stadgas i 10 § af gällande förordning

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

distillerade spirituösa drycker, blifvit bestämdt, att rätt till försäljning

af bränvin må utöfvas i socken på landet, ankommer det, enligt 11 §

i samma förordning, på socknens kommunalnämnd att, efter hållen,

auktion å rättigheten, pröfva de dervid gjorda anbuden samt dem, med

afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än äfven

å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eler förkasta.

För Riksdagen har blifvit framhållet, att detta förhållande att

kommunalnämnd eger att i nu sagda ordning antaga försäljningsman,

har föranledt ett så beskaffad! missbruk, att kommunalnämnd, efter aftal

med någon spekulant före auktionen, att denne skall mot erläggande af

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 13.

viss summa till kommunen erhålla försäljningsrättigheten, antagit samme

spekulant till försäljningsman, oaktadt denne vid auktionen för rättigheten

åtagit sig afgift för mindre litertal än annan för rörelsens utöfvande

lika lämplig spekulant.

Ett sådant sätt för handhafvandet af ifrågavarande angelägenhet

är naturligtvis i främsta rummet egnadt att hämma konkurrensen vid

auktionerna. Blotta tillvaron af ett med kommunalnämnden träffadt aftal

om försäljningsrättighetens upplåtande till viss person är nemligen, vid

det förhållande att ett dylikt aftal vanligen är före auktionen kunnigt,

verksamt att från täflan dervid afhålla andra spekulanter än den, som

kommunalnämnden förbundit sig antaga till försäljningsman. Väl kan

annan spekulant, som gjort högre anbud än denne och pröfvas för rörelsens

bedrifvande lämplig, genom besvär öfver nämndens beslut hos

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, få försäljningsrätten sig tillerkänd,

men erfarenheten har visat, att, detta oaktadt och ehuru naturligen

den spekulant, ^gom förbundit sig att, utöfver den lagliga skatten,

till kommunen erlägga betydlig afgift, icke kunnat för rättigheten i skatt

erbjuda ens närmelsevis dess värde, andra spekulanters anbud dock vanligen

varit obetydligt högre.

Det måste anses ovedersägligt, att ifrågavarande missbruk verkar

till oskälig minskning i den skatt, ,som till lagenlig fördelning bör för

bränvinsförsäljningen på landet utgå; men af samma missbruk föranledes

vidare, att ett af bränvinslagstiftningens ändamål •—superiets hämmande

— i betydlig mån förfelas. Det allmänt kända förhållandet, att en del

socknar veta att af der bedrifna bränvinsförsäljning bereda sig otillbörlig

vinst, utgör nemligen en frestelse för andra socknar att söka i

enahanda ordning förskaffa sig ekonomiska fördelar. Då nu utsigten

af en dylik otillbörlig vinst ofta utgjort anledningen dertill, att frågan om

bränvinsförsälj ningens bedrifvande blifvit väckt och sådan försäljning

kommit till stånd, är sålunda det påpekade missbruket en orsak dertill,

att flera försäljningsställen, än behofvet kräfver, å landet inrättas, med

den påföljd att derigenom underlättad tillgång till rusdrycker föranleder

deras missbruk i långt större omfattning, än som eljest blefve fallet.

Det sålunda anmärkta missförhållandet skulle emellertid hufvudsakligen

förekommas, derest de uti ifrågavarande hänseende för landet

gällande stadgande!! bringades till ungefärlig öfverensstämmelse med

hvad härutinnan finnes för stad föreskrifvet. Enligt 9 § i förordningen

är det i stad icke dess, kommunalnämnden på landet motsvarande, kommunala

myndighet, drätselkammaren, utan den offentliga myndigheten,

magistraten, som det tillkommer att hålla auktion å bränvinsförsäljnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 13. 3

rättighet och pröfva dervid gjorda anbud. Skola motsvarande bestämmelser

för landet stå i nära öfverensstämmelse härmed, bör alltså stadgas,

att sådan auktion skall förrättas af länsmannen i orten och att

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall pröfva dervid skeende

anbud. Det torde likväl få anses lämpligt, att tillfälle beredes kommunalnämnden

att yttra sig med afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp.

På grund häraf har Riksdagen för sin del beslut!!, att § 10 mom.

1 och § 11 mom. 1 i gällande förordning angående försäljning af bränvin

skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ io.

si, Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning än den,

som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet

idkas, göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande

inom?första hälften af mars månad det år, då försäljningen skall börjas.

Kommunalnämnden skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva

yttrande och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,

utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet

öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan

april månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å

rad pålyst, socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen

af kommunalstämma ogillad, förfalle fragan. Har åter kommunalstämman

bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma

blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts

befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte deri

sitt beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande och vederbörande

länsman till känna.»

§ 11.

»1. De enligt näst föregående paragraf medgifna försäljningsrättigheterna

i socknen varde derefter inom augusti månads utgång af

länsmannen på offentlig auktion, som minst fjorton dagar förut skall

vara genom kungörelse i socknens kyrka tillkännagifven, utbjudna föi

den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid af högst tre år

åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid

allenast en rättighet i sänder utbjudas. Länsmannen insände derefter

utan dröjsmål det vid auktionen förda protokoll till Kongl. Maj:ts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 14.

befallningshafvande, som ege att, efter kommunalnämndens hörande,

pröfva de gjorda anbuden och dem, med afseende ej mindre å de bjudandes

behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens

belopp, antaga eller förkasta.»

Hvilket Riksdagen får för Eders Kongl. Maj:t anmäla.

Stockholm den 12 mars 1889.

Med undersåtlig vördnad:

N:o 14.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 mars 1889.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ny författning angående

mantals- och skattskrifningarnes förrättande.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 3.)

Till Konungen.

I underdånig skrifvelse den 24 mars 1871 anhöll Riksdagen, att

Eders Kongl. Maj:t. täcktes låta förordningen af den 20 juli 1861 angående

mantals- och skattskrifningars förrättande undergå sådan omarbetning,

att dess särskilda föreskrifter erhålla nödig klarhet och bestämdhet

och bringas i öfverensstämmelse såväl sins emellan som med

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.