Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin.
1889-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1889:13, Skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning af bränvin.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 13.
1
N:o 13.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Mars 1889.
— — — -- Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vilkoren för försäljning
af bränvin.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 2.)
Till Konungen.
Sedan i den ordning, som stadgas i 10 § af gällande förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker, blifvit bestämdt, att rätt till försäljning
af bränvin må utöfvas i socken på landet, ankommer det, enligt 11 §
i samma förordning, på socknens kommunalnämnd att, efter hållen,
auktion å rättigheten, pröfva de dervid gjorda anbuden samt dem, med
afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än äfven
å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eler förkasta.
För Riksdagen har blifvit framhållet, att detta förhållande att
kommunalnämnd eger att i nu sagda ordning antaga försäljningsman,
har föranledt ett så beskaffad! missbruk, att kommunalnämnd, efter aftal
med någon spekulant före auktionen, att denne skall mot erläggande af
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Haft. 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 13.
viss summa till kommunen erhålla försäljningsrättigheten, antagit samme
spekulant till försäljningsman, oaktadt denne vid auktionen för rättigheten
åtagit sig afgift för mindre litertal än annan för rörelsens utöfvande
lika lämplig spekulant.
Ett sådant sätt för handhafvandet af ifrågavarande angelägenhet
är naturligtvis i främsta rummet egnadt att hämma konkurrensen vid
auktionerna. Blotta tillvaron af ett med kommunalnämnden träffadt aftal
om försäljningsrättighetens upplåtande till viss person är nemligen, vid
det förhållande att ett dylikt aftal vanligen är före auktionen kunnigt,
verksamt att från täflan dervid afhålla andra spekulanter än den, som
kommunalnämnden förbundit sig antaga till försäljningsman. Väl kan
annan spekulant, som gjort högre anbud än denne och pröfvas för rörelsens
bedrifvande lämplig, genom besvär öfver nämndens beslut hos
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, få försäljningsrätten sig tillerkänd,
men erfarenheten har visat, att, detta oaktadt och ehuru naturligen
den spekulant, ^gom förbundit sig att, utöfver den lagliga skatten,
till kommunen erlägga betydlig afgift, icke kunnat för rättigheten i skatt
erbjuda ens närmelsevis dess värde, andra spekulanters anbud dock vanligen
varit obetydligt högre.
Det måste anses ovedersägligt, att ifrågavarande missbruk verkar
till oskälig minskning i den skatt, ,som till lagenlig fördelning bör för
bränvinsförsäljningen på landet utgå; men af samma missbruk föranledes
vidare, att ett af bränvinslagstiftningens ändamål •—superiets hämmande
— i betydlig mån förfelas. Det allmänt kända förhållandet, att en del
socknar veta att af der bedrifna bränvinsförsäljning bereda sig otillbörlig
vinst, utgör nemligen en frestelse för andra socknar att söka i
enahanda ordning förskaffa sig ekonomiska fördelar. Då nu utsigten
af en dylik otillbörlig vinst ofta utgjort anledningen dertill, att frågan om
bränvinsförsälj ningens bedrifvande blifvit väckt och sådan försäljning
kommit till stånd, är sålunda det påpekade missbruket en orsak dertill,
att flera försäljningsställen, än behofvet kräfver, å landet inrättas, med
den påföljd att derigenom underlättad tillgång till rusdrycker föranleder
deras missbruk i långt större omfattning, än som eljest blefve fallet.
Det sålunda anmärkta missförhållandet skulle emellertid hufvudsakligen
förekommas, derest de uti ifrågavarande hänseende för landet
gällande stadgande!! bringades till ungefärlig öfverensstämmelse med
hvad härutinnan finnes för stad föreskrifvet. Enligt 9 § i förordningen
är det i stad icke dess, kommunalnämnden på landet motsvarande, kommunala
myndighet, drätselkammaren, utan den offentliga myndigheten,
magistraten, som det tillkommer att hålla auktion å bränvinsförsäljnings
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 13. 3
rättighet och pröfva dervid gjorda anbud. Skola motsvarande bestämmelser
för landet stå i nära öfverensstämmelse härmed, bör alltså stadgas,
att sådan auktion skall förrättas af länsmannen i orten och att
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall pröfva dervid skeende
anbud. Det torde likväl få anses lämpligt, att tillfälle beredes kommunalnämnden
att yttra sig med afseende ej mindre å de bjudandes
behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp.
På grund häraf har Riksdagen för sin del beslut!!, att § 10 mom.
1 och § 11 mom. 1 i gällande förordning angående försäljning af bränvin
skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ io.
si, Vill någon väcka förslag, att annan utskänkning än den,
som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet
idkas, göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande
inom?första hälften af mars månad det år, då försäljningen skall börjas.
Kommunalnämnden skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva
yttrande och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,
utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet
öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan
april månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å
rad pålyst, socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen
af kommunalstämma ogillad, förfalle fragan. Har åter kommunalstämman
bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma
blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens
yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts befallningshafvande fatte deri
sitt beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande och vederbörande
länsman till känna.»
§ 11.
»1. De enligt näst föregående paragraf medgifna försäljningsrättigheterna
i socknen varde derefter inom augusti månads utgång af
länsmannen på offentlig auktion, som minst fjorton dagar förut skall
vara genom kungörelse i socknens kyrka tillkännagifven, utbjudna föi
den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid af högst tre år
åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid
allenast en rättighet i sänder utbjudas. Länsmannen insände derefter
utan dröjsmål det vid auktionen förda protokoll till Kongl. Maj:ts
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 14.
befallningshafvande, som ege att, efter kommunalnämndens hörande,
pröfva de gjorda anbuden och dem, med afseende ej mindre å de bjudandes
behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens
belopp, antaga eller förkasta.»
Hvilket Riksdagen får för Eders Kongl. Maj:t anmäla.
Stockholm den 12 mars 1889.
Med undersåtlig vördnad:
N:o 14.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 mars 1889.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ny författning angående
mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 3.)
Till Konungen.
I underdånig skrifvelse den 24 mars 1871 anhöll Riksdagen, att
Eders Kongl. Maj:t. täcktes låta förordningen af den 20 juli 1861 angående
mantals- och skattskrifningars förrättande undergå sådan omarbetning,
att dess särskilda föreskrifter erhålla nödig klarhet och bestämdhet
och bringas i öfverensstämmelse såväl sins emellan som med
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.