Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

1889-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:18, Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 18.

11

N:o 18.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 mars 1889.

■— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående

ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 22.)

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse bär Riksdagens

justitieombudsman fäst Riksdagens uppmärksamhet på det förhållande,

att ledamöter i rådstufvurätt flerestädes låta bruka sig såsom

rättegångsfullmägtige vid den domstol, deri de äro ledamöter. Nu

gällande lagbestämmelser innehålla icke något uttryckligt förbud för

underdomare att uppträda som rättegångsfullmägtig vid den domstol,

han sjelf tillhör såsom ordförande eller ledamot. Men då en dylik

verksamhet uppenbarligen hindrar vederbörande att fullgöra sina pläter

som domare och i hög grad skadar domstolens anseende, torde den

böra så vidt möjligt genom lagens bestämda bud förhindras.

I 15 kap. 3 § rättegångsbalken, det enda lagrum i nu gällande

lag, som omhandlar förbud för annan att vara laga ombudsman, heter

det:

»Ej må någor fullmägtig vara i den sak, dermed han sig be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N;o 18.

fattat i annan rätt såsom domare eller rättens betjent eller hos konungens

befallningshafvande å embetets vägnar: ej den, som förr varit

fullmägtig för vederdelomannen i samma mål: eller den, som sjelf under

målsman står: ej eller den, hvars fader eller svärfader, son eller

måg,_ broder eller svåger, i rätten domare sitter. Ej må någor ledamot

i öfverrätten, eller dess betjent, som årlig lön njuter, låter bruka

sig till fullmägtig, der, eller vid någon underrätt, som der under lyder:

utan så är, att han talar för skyldeman sin till och med syskonebarn,

eller för omyndig, den han är målsman för.»

Till detta lagrum borde, enligt Riksdagens åsigt, fogas ett tillägg

i ofvan antydt syfte.

Ehuru visserligen endast sällan inträffat, att ordinarie ordförande

i rådstufvurätt uppträdt såsom rättegångsfullmägtig vid samma rätt,

och veterligen aldrig, att häradshöfding vid ting inom sin domsaga fört

andras talan, bör naturligen åt det ifrågasatta stadgandet gifvas en sådan

lydelse, att det kommer att omfatta jemväl ordförande i underrätt,

då i afseende å dem i ännu högre grad gälla samma skäl, som tala

för ett bestämdt förbud för ledamöter af underrätt i stad, att vid samma

rätt uppträda såsom laga fullmägtige. Deremot torde, åtminstone för

närvarande, förbudet icke böra utsträckas till ledamöterna i häradsrätt,

d. v. s. nämndemännen. Förbudet lärer sålunda höra stadgas endast

för den, som till domare förordnad är, hvilket uttryck icke torde kunna

anses tillämpligt på de valde nämndemännen.

Af sålunda anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall

hafva följande ändrade lydelse:

Ej må någon fullmägtig vara i den sak, dermed han sig befattat

i annan rätt, såsom domare, eller rättens betjent, eller hos konungens

befallningshafvande å embetets vägnar: ej'' den, som förr varit fullmägtig

för vederdelomannen i samma mål: eller den, som sjelf under

målsman står: ej heller den, hvars fader eller svärfader, son eller måg,

broder eller svåger, i rätten domare sitter. Den, som i någon rätt till

domare förordnad är, må ej vid den rätt, ej heller vid någon rätt, som

derunder lyder, låta bruka sig till fullmägtig; ej heller må öfverrätts

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

betjent, som årlig lön njuter, vara fullmägtig der eller vid någon derunder

lydande rätt: dock vare domare eller öfverrätts betjent ej förment

att vid rätt, som nyss är sagd, tala för sin skyldeman till och

med syskonbarn, eller för omyndig, den han är målsman för.

Stockholm den 20 mars 1889.

Med undersåtlig vördnad:

N:o 19.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 mars 1889

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående val af fullmägtige

i riksbanken.

Till Konungen.

Riksdagen får härmed anmäla, att vid de den 12 innevarande

mars, i öfverensstämmelse med föreskrifterna uti § 72 regeringsformen

samt §§71 och 73 riksdagsordningen, anstälda val, blifvit utsedde till

Ordförande bland fullmägtige i riksbanken:

f. d. kaptenen, kommendören af Eders Kongl. Maj:ts nordstjerneorden,

riddaren af Eders Kongl. Maj:ts svärdsorden m. in. grefve Carl

Magnus Casimir Lewenbaupt; och till

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.