Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

1889-03-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:25, Skrifvelse till Konungen, om tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

*

N:o 25.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 29 mars 1889.

— — — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om tillägg till gällande bestämmelser

angående saköreslängd.

(Lagutskottets utletande n:o 27).

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse har justitieombudsmannen

ifrågasatt, huruvida icke stadgandet i 2 kap. 8 §

rättegångsbalken, att häradshöfding vid hvart tings slut skall gitva

bötes- eller saköreslängd till kronofogden ut, borde sålunda ändras, att

häradshöfding i domsaga, der förordningen angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 vunnit

tillämpning, förpligtades att utlemna saköreslängd efter hvarje allmänt

sammanträde. I dessa domsagor förfelades nemligen, i följd af nyssnämnda

bestämmelse, i betydlig mån syftet att genom böter och viten

tvinga tredskande svarandepart till inställelse vid rätten och dymedelst

påskynda rättegångars afsilande. Eu sådan part finge nemligen, icke,

om ej tillfälligtvis, förr än efter tingets slut vetskap om att vid ett

eller flera derförinnan afslutade tingssammanträden han fälts till bötesansvar

för uteblifvande eller honom förelagts vid vite att iakttaga inställelse.

Dertill komme, att, då sålunda gång efter annan en person

för uteblifvande från rätten ådömda böter och viten efter längre tids

förlopp och på en gång skulle uttagas, svårighet att utfå desamma

ofta mötte i följd deraf, att den saktälde råkat på obestånd eller lemnat

orten. Den ifrågasatta förändringen vore i sjelfva verket en naturlig

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

konseqvens af förberörda förordning den 17 maj 1872. Ån mera behöflig

hade emellertid förändringen blifvit efter tillkomsten af kongl.

förordningen angående böter för svarandeparts uteblifvande från underrätt

den 6 oktober 1882, så vida det genom denna förordning höjda

bötesansvar skulle i de domsagor, der tingssammanträden hållas, medföra

påräknad verkan. En bestämmelse derom, att saköreslängd, skall

utlemnas för hvarje sådant sammanträde., skulle också leda dertill, att

stadgandet i sistnämnda kongl. förordning, att de enligt densamma

ådömda böter skola genast uttagas, utan hinder deraf att det beslut,

hvarigenom de blifvit ådömda, ej vunnit laga kraft, kunde tillämpas i

närmare öfverensstämmelse med så väl ordalagen som syftet, än nu

vore förhållandet, då, på grund af gällande lag, saköreslängd ofta ej

utlemnades för böternas uttagande förr än flere månader efter deras

ådömande. .

Det sålunda af justitieombudsmannen framstälda förslaget om

skyldighet för häradshöfding att efter hvarje allmänt tingssammanträde

utgifva saköreslängd synes Riksdagen vara väl grundadt. Emellertid

torde det icke kunna ifrågasättas, att saköreslängd skall utfärdas omedelbart

efter sammanträdet, då i allmänhet domboken icke är fullständigt

uppsatt. I en och annan domsaga, som består af endast ett tingslag,

förfares redan nu, efter hvad som kommit till Riksdagens kännedom,

sålunda, att saköreslängd aflemnas å vårtinget efter afslutandet

af andra sammanträdet för tiden från årets början till andra sammanträdet;

efter tredje sammanträdet för tiden från och med andra sammanträdet

till tredje sammanträdet o. s. v., så att efter tingets slut

saköreslängd lemnas för tiden från och med sjette sammanträdet till

tingets slut.

På ofvan anförda skäl får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådant

tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd, att häradshöfding

i domsaga, der ting hållas enligt förordningen den 17 maj 1872,

ålägges att inom viss lämplig tid efter hvarje allmänt sammanträde till

vederbörande kronofogde utgifva saköreslängd.

Stockholm den 29 mars 1889.

Med undersåtlig vördnad:

Bih. till Riksd. Prof. 1S89. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 2 Haft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.