Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.
1889-04-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1889:26, Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.
Dokumentets text
26
Riksdagens Skrifvelse N;o 26.
N:o 26.
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den B April 1389.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i
förordningen om landsting den 21 mars 1862.
(Lagutskottets utlåtande n:o 84).
Till Konungen.
Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars
1862 stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering beslutade,
skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser
finnas meddelade, som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i
förhållande till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst
af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket
erlägges. Den sålunda bestämda grund för utgörande af landstingsskatt
skiljer sig från de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse
på landet stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland
27
Riksdagens Skrifvelse Nio 26.
annat deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skola
utgå jemväl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som, derest bevillning
för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot
sådan bevillning svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning
är befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten
tillhöriga fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges
kommunalskatt, men icke landstingsskatt.
Då Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, för sin
del icke kan finna något giltigt skäl för den skilnad, som i de särskilda
författningarna blifvit i nu ifrågavarande afseende gjord beträffande
grunderna för utgörande af kommunalutskylder och landstingsskatt,
hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur är en kommunalskatt, ehuru
utgående för en större kommuns behof, har Riksdagen ansett, att ändring
i gällande bestämmelser bör ske till åvägabringande af likformighet
härutinnan. Arrendatorerna af ifrågavarande egendomar skulle visserligen
härigenom få sig ålagda afgifter, från hvilka de förut åtnjutit befrielse;
men landstingsskatten torde i allmänhet icke vara af den betydenhet,
att detta förhållande bör väcka någon betänklighet mot den
föreslagna ändringen. Dessutom lära väl på många ställen dessa arrendatorer
redan vara taxerade för inkomst af arrendet och på denna grund
deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest den ifrågasatta
ändringen vidtages, ej vidare skulle ega rum.
Af sålunda anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande
Förordning
angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om
landsting den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 47 mom. 2 samt § 48 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 skola hafva följande ändrade lydelse:
§ 47 mom. 2.
I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade,
som i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af landstinget
blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning
för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som
af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges; skolande jemväl för
jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, landstingsskatt
påföras efter det belopp, som, derest bevillning skulle utgå för den
-
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 26.
samma, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning, hvaremot
inkomst af arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande af
landstingsskatt tagas^i beräkning.
§ 48.
Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarne
hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets
ordförande genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända förteckningar,
som för hvarje socken summariskt upptaga så väl beloppen af
åsatt bevillning, särskildt för i mantal satt jord, för annan fast egendom
och för inkomst af kapital eller arbete, som ock beloppet af hvad
efter taxeringsvärdet svarar mot bevillning för jordbruksfastigheter, för
hvilka bevillning ej erlägges. Genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
insända magistraterna dylika uppgifter för städerna; hvarefter landstingets
ordförande låter genom kamreraren deraf upprätta sammandrag,
upptagande summan för hela länet samt huru mycket sig belöper å
hvarje stad eller socken.
Stockholm den 3 april 1889.
Med undersåtlig vördnad:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.