Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1889-04-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:26, Skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N;o 26.

N:o 26.

Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den B April 1389.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till förordning

angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i

förordningen om landsting den 21 mars 1862.

(Lagutskottets utlåtande n:o 84).

Till Konungen.

Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars

1862 stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering beslutade,

skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser

finnas meddelade, som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i

förhållande till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst

af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket

erlägges. Den sålunda bestämda grund för utgörande af landstingsskatt

skiljer sig från de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse

på landet stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse Nio 26.

annat deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skola

utgå jemväl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som, derest bevillning

för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot

sådan bevillning svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning

är befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten

tillhöriga fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges

kommunalskatt, men icke landstingsskatt.

Då Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, för sin

del icke kan finna något giltigt skäl för den skilnad, som i de särskilda

författningarna blifvit i nu ifrågavarande afseende gjord beträffande

grunderna för utgörande af kommunalutskylder och landstingsskatt,

hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur är en kommunalskatt, ehuru

utgående för en större kommuns behof, har Riksdagen ansett, att ändring

i gällande bestämmelser bör ske till åvägabringande af likformighet

härutinnan. Arrendatorerna af ifrågavarande egendomar skulle visserligen

härigenom få sig ålagda afgifter, från hvilka de förut åtnjutit befrielse;

men landstingsskatten torde i allmänhet icke vara af den betydenhet,

att detta förhållande bör väcka någon betänklighet mot den

föreslagna ändringen. Dessutom lära väl på många ställen dessa arrendatorer

redan vara taxerade för inkomst af arrendet och på denna grund

deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest den ifrågasatta

ändringen vidtages, ej vidare skulle ega rum.

Af sålunda anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen om

landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 47 mom. 2 samt § 48 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 skola hafva följande ändrade lydelse:

§ 47 mom. 2.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade,

som i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af landstinget

blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning

för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som

af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges; skolande jemväl för

jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, landstingsskatt

påföras efter det belopp, som, derest bevillning skulle utgå för den
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

samma, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning, hvaremot

inkomst af arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande af

landstingsskatt tagas^i beräkning.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarne

hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets

ordförande genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända förteckningar,

som för hvarje socken summariskt upptaga så väl beloppen af

åsatt bevillning, särskildt för i mantal satt jord, för annan fast egendom

och för inkomst af kapital eller arbete, som ock beloppet af hvad

efter taxeringsvärdet svarar mot bevillning för jordbruksfastigheter, för

hvilka bevillning ej erlägges. Genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

insända magistraterna dylika uppgifter för städerna; hvarefter landstingets

ordförande låter genom kamreraren deraf upprätta sammandrag,

upptagande summan för hela länet samt huru mycket sig belöper å

hvarje stad eller socken.

Stockholm den 3 april 1889.

Med undersåtlig vördnad:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.