Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1889-04-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:35, Skrifvelse till Konungen, angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o So.

1

N:o 35.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 april 1889.

— — — —- Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående bevillning saf gifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 7 samt memorial n:is 8 och 9.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen öfversett och granskat gällande stadganden angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, får

Riksdagen härmed i underdånighet anmäla de beslut, som i ämnet

blifvit fattade.

För närvarande är föreskrifvetv att utländing eller i utlandet bosatt,

här i riket icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte, som

reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans

räkning till inledande af handel med eller utan varuprof bjuder ut eller

slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras,

skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad

aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna, samt

dervid erlägga etthundra kronor för rättigheten att under en tid af

högst tre månader idka dylik handel; åliggande det honom att, derest

han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala

ytterligare fyratio kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre

tid på eu gång eller för minst eu månad om sänder, men alltid för full

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. S Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 35.

månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der

han vid betalningstiden sig uppehåller. Och finnes härjemte stadgadt,

att den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagdt,

likstälde svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade afgiften

behörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska

varor, skall, jemte afgiftens erläggande, bota från och med

etthundra till och med femhundra kronor.

Då Riksdagen erfarit, att i utlandet bosatta svenska undersåtar,

hvilka låtit mantals- och skattskrifva sig här i riket, hvarigenom de

blifva befriade från ofvannämnda bevillningsafgift, ofta resa omkring

i Sverige samt bjuda ut och försälja utländska varor, utan att derför

erlägga någon som helst bevillningsafgift, emedan de, såsom bosatte

i utlandet, icke kunna af myndigheterna anträffas, har Riksdagen funnit

den föreskrift lämpligare, att endast den i utlandet bosatte svenske

undersåte, som för det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska

staten senast egt rum, erlagt allmän bevillning, skall vara befriad

från särskild afgift för rättigheten att här i landet resa omkring samt

utbjuda och försälja utländska varor.

Hvad sjelfva afgiften för denna rättighet beträffar, har Riksdagen,

som, med afseende derå att ifrågavarande form för affärers inledande

och afsilande under senare tider vunnit betydande utveckling och ofta

antaga proportioner, hvilka ej stå i rimligt förhållande till de derför

stadgade utgifter, ansett bevillningsbeloppet böra bestämmas till etthundra

kronor för hvarje månad och beräknas efter kalendermånad.

Enligt nu gällande föreskrifter äro handelsresande af ifrågavarande

kategori ej skyldige att hos myndigheten å den ort, der handel

slutas, förete intyg derom, att de erlagt den stadgade afgiften.

Till följd häraf och då någon skyldighet naturligen ej förefinnes för

vederbörande myndighet att affordra alla handelsresande, som passera

orten, sådant intyg, lärer det ofta inträffa, att dylika handelsresande,

som ej erlagt nämnda afgift, kunna idka sin rörelse utan att något

åtal derå följt. Riksdagen har ansett nödvändigt, att detta missförhållande

undanrödjes, hvilket Riksdagen funnit lämpligast ske derigenom,

att handelsresande skall, innan handel å någon ort inledes, för

vederbörande polismyndighet styrka, att han erlagt den stadgade afgiften,

samt att bevis derom skall på begäran af myndigheten meddelas.

På grund häraf har Riksdagen bestutit, att § 6 i nådiga förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

den 16 maj 1884 skall i nedan nämnda delar erhålla följande

förändrade lydelse;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 35. 3

E) Bevillningsafgift af vissa handlande och handelsexpedit^''.

§ 6.

Utländing eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast egt

rum, allmän bevillning erlagt, skall, då han reser omkring i landet

och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande

af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut eller slutar handel om

utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten

till riket till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift

huru länge han ämnar här qvarstanna samt dervid för rättigheten

att idka dylik handel förskottsvis för hvarje kalendermånad, ehvad han

vill under hela månaden eller blott eu del deraf begagna sig af rättigheten,

erlägga etthundra kronor, hvilken afgift skall antingen för längre

tid på en gång eller för minst en månad i sänder, inbetalas till kronans

uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden

sig uppehåller; skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt

å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra

af statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att

kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter,

som skola lyda å etthundra kronor hvardera, böra innehålla erinran

om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å

dylik handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är

sagdt, likstälde svenske undersåte, som utbjuder eller slutar handel

om utländska varor, skall, innan handel å någon ort inledes, för vederbörande

polismyndighet derstädes styrka, att han behörigen erlagt den

stadgade afgiften, och skall bevis om sådan anmälan af myndigheten

på begäran meddelas. Beträdes någon, som antingen ej erlagt afgiften

eller ock underlåtit att hos vederbörande polismyndighet förete bevis

om afgiftens erläggande, med att idka dylik handel, böte från och

med etthundra till och med femhundra kronor, och vare han derjemte

i förstnämnda fall skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den

olofliga handeln utöfvats. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare,

der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas

de ådömda böterna lika mellan åklagaren och den kommun, hvarest

förbrytelsen blifvit begången.

De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen

att, under titel: »Bevillning af vissa handlande och handelsexpe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 35.

diten, såsom andra kronomedel i behörig ordning uti länets ränteri

leverera»; — — —

För Riksdagen liar blifvit framhållet, att den afgift, hvilken enligt

§ 7 i förberörda nådiga förordning, erlägges af utländsk man eller

qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot inträdesafgift, för egen

räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning, uppförer

skådespel, förevisar konstridning, lindansning, mekaniska eller andra

konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska konststycken, vaxkabinetter,

samlingar af djur och naturalier m. in., i Stockholm och

Göteborg tre kronor och å annan ort inom riket en krona femtio öre,

icke står i något rimligt förhållande till den vinst, som i vissa af de

angifna fallen göres, synnerligast i de större städerna. Medgifvas

måste emellertid, att genom afgiftens bestämmande till ett visst, oföränderligt

belopp uppbörden och redovisningen af densamma underlättas,

men å andra sidan torde, så länge denna afgift, såsom nu, odelad

ingår till statens kassa, stora svårigheter möta att uppställa sådana

regler, att afgiften blifver afpassad efter den högst olika inkomst, som

uppstår af omförmälda, delvis med hvarandra icke jemförliga produktioner.

Riksdagen har likväl ansett afgiften fortfarande böra, åtminstone

till någon större del, komma statsverket till godo.

Enligt gällande bestämmelser är utländings skyldighet att erlägga

ifrågavarande bevillningsafgift inskränkt till de fall, då föreställningen

gifves mot inträdesafgift samt för egen räkning. Dessa inskränkningar

skulle dock lämpligen kunna borttagas, så att någon afgift

äfven drabbar utländing, som mot engagement uppträder vare sig

å lokal, hvartill inträde är belagdt med afgift, eller å schweitzerier

och andra dylika ställen, der ingen inträdesafgift erlägges.

För vinnande af en tillfredsställande lösning af frågan, huru

denna beskattning samt erforderlig kontroll lämpligast bör ega rum,

torde det vara af vigt att ega kännedom om, huru samma angelägenhet

i andra länder är anordnad. Då Riksdagen icke varit i tillfälle

att förskaffa sig fullständig kännedom härom, får Riksdagen i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta samt för

nästa Riksdag framlägga förslag till sådana förändrade bestämmelser

rörande bevillningsafgifter af utländingar för konserter eller dramatiska

och andra föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med

ett i förhållande till deri inkomst, föreställningarna gifva, skäligt belopp.

Stockholm den 20 april 1889.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.