Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 38

1889-04-26 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1889:38, Riksdagens Skrifvelse N:o 38

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

7

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 april 1880.

— — — Andra Kammaren den 26 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om ändring i förordningen

angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

(Lagutskottets utlåtande n:o 43, punkten 2.)

Till Konungen.

Genom handelsordningen den 22 december 1846, som jemte

fabriks- och handtverksordningen af samma dag utgjorde brytningen

med det gamla skråsystemet, stadgades rättighet för fabriks- och handtverksidkare

att utan särskild!, tillstånd eller ens anmälan »sina tillverkningar

i hvad myckenhet som helst å landet afyttra». Förordningen

den 18 juni 1864, hvarigenom eljest näringsfriheten ytterligare utvidgades,

gjorde häri den ändring, att såsom vilkor för rättigheten att kringföra

varor till salu utom boningsorten stadgades skyldighet att derom

göra anmälan hos vederbörande i mantalsskrifningsorten med uppgift

på den eller de personer, hvilka skulle såsom biträden begagnas,

äfvensom betyg, att dessa voro välfrejdade och myndige. Genom förordningen

den 20 juni 1879 skärptes bestämmelserna sålunda, att anmälan

skulle ske årligen; och skulle i det bevis, som meddelades öfver

skedd anmälan, upptagas beskrifning på utseendet jemte uppgift om

åldern både af den person, som handelsrätten tillkomme, och af den

eller de, hvilka han egde använda såsom biträden. Uti ingendera förordningen

gjordes undantag för egna tillverkningar.

År 1887 bifölls af Riksdagen Eders Kongl. Maj:ts proposition

angående sådan ändring af gällande stadgande!! i omförmälda hänseende,

att rättigheten att kringföra varor gjordes beroende af särskild!

tillstånd af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och skulle dervid

företes betyg så väl för näringsidkaren sjelf som för hans biträden,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

utvisande att vederbörande hade god frejd, rådde öfver sig sjelf och

sin egendom samt gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet.

Visserligen är det allt sedan 1846 medgifvet landtman att utan anmälan

till afsalu förfärdiga fabriks- och handtverksarbeten, Indika såsom föremål

för husflit kunna af dem åstadkommas, likasom en hvar är medgifvet

att utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra lifsförnödenheter,

jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd;

men, så vidt ofvan berörda stadgande!! i öfrigt afse eu näringsidkares

egna tillverkningar, är lagstiftningen nu strängare än den våtår

1846, sedan handels- och handtverksordningarne utkommit.

Då nu den inskränkning i näringsfriheten, som sålunda kommit

till stånd, ofta för den mindre näringsidkaren innebär ett hinder i

hans sträfva!! att ärligen försörja sig; då dessutom tillämpningen måste

blifva ojemn, i ty att det för länsstyrelse!! blir hardt när omöjligt att

vid pröfning af ansökningar uti ifrågavarande hänseende skipa rättvisa,

så framt icke alla ansökningar skola bifallas, i hvilket fall åter

föreskriften att söka tillstånd ju icke är af nöden, och då i allt fall

kostnaden för de mångfaldiga betyg, som måste årligen anskaffas för

erhållande af tillstånd, är för den mindre bemedlade näringsidkaren

ganska känbar, torde eu ändring af hithörande lagstiftning höra ske.

Framställning härom har ock hos Riksdagen blifvit gjord. Ändringen

lärer dock böra vidtagas med synnerlig försigtighet, så att-man ej,

genom att göra undantaget från de inskränkande bestämmelsernas tilllämpning

för vidsträckt, öppnar tillfälle till kringgående af desamma

för sådana näringsidkare, med afseende på hvilka dessa bestämmelser

särskild!, ansetts nödiga. Riksdagen har derför väl funnit näringsidkare

böra tillerkännas rätt att utan föregående särskild anmälan eller

tillstånd till salu kringföra egna tillverkningar, men ansett denna rätt

böra göras beroende deraf, att kringförandet verkställes af tillverkaren

sjelf, hans hustru eller hemmavarande barn.

Af dessa skäl får Riksdagen härigenom anhålla, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t vidtaga sådan ändring i förordningen angående utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1864, att fabriks- och handtverksidkare må

erhålla rätt att, utan särskild anmälan eller tillstånd, sjelfve eller

genom hustru eller hemmavarande barn till salu kringföra sina egna

tillverkningar.

Stockholm den 26 april 1889.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.